Strategi för pilotprojektsdispenser för alternativa drivmedel
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en strategi för hur instrumentet
pilotprojektsdispenser skall användas i framtiden samt kriterier och
procedur för beviljande av dispenser.
Motivering
Enligt Mineraloljedirektivet (92/81/EEG, 8.2d) samt enligt Lagen om
Skatt på Energi (1994:1776, 2 kap. 12§) så kan Regeringen lämna hel
eller delvis nedsättning av energi- och koldioxidskatt för pilotprojekt som
syftar till utveckling av mer miljöanpassade produkter.
Fram till och med 1997 beviljades i princip samtliga ansökningar om
pilotprojektsdispens. Det rörde sig främst om etanol, rapsmetylester och
biogas för användning som drivmedel. Från februari 1998 har ingen ny
dispens beviljats överhuvudtaget. I juli 1999 avslogs tio ansökningar på en
gång, varav många hade behandlats av regeringen under mer än ett och ett
halvt år.
Den enda större nya dispensen de senaste åren rör Agroetanol AB (ägs av
Lantmännen) som etablerar en etanolfabrik i Norrköping. Etanolen från denna
fabrik kommer att säljas ut via ett konsortium som består av de största
oljebolagen i Sverige.
En observation om de senaste tre årens dispenshantering är att samtliga
stora företag som ansökt om dispenser har fått sådana, antingen direkt
(Agroetanol, SEKAB) eller indirekt via tillgång till slutprodukterna. Samtliga
små företag har fått avslag, oavsett om de avsett att producera etanol eller
andra drivmedel.
Det kan också noteras att Agroetanols etanolfabrik knappast uppfyller de
underförstådda kriterierna för dispenser, då anläggningen knappast kan
klassas som pilotanläggning, och vare sig produktionstekniken eller
slutprodukten kan anses vara nyskapande.
Denna ryckiga behandling av pilotprojektsdispenser och den långa
handläggningstiden är bekymmersam för utveckling av alternativa drivmedel,
och särskilt för små företag. Situationen hade till och med varit bättre om
regeringen redan 1997 tydligt deklarerat att dispensinstrumentet inte skulle
komma att användas överhuvudtaget.
En rimlig lösning är att regeringen uttalar en strategi för hur
pilotprojektsdispenser ska hanteras i framtiden, liksom tydliga kriterier för
bedömning av ansökningar. En fördel vore också att ange vilka departement
och myndigheter som ska medverka i bedömningen samt att
handläggningstiderna begränsas.