Riksdagen beslutar att till dess Fastighetsskatten har avskaffats, skall
fastighetsskatt betalas av fastighetsägaren och endast för den fastighet
eller den del av fastighet han äger.
Motiv för mitt förslag
Fastighetsskattens teoretiska grundvalar kan ifrågasättas utifrån flera
synpunkter. I SOU 1989:71 "Ny bostadsfinansiering", redovisar
enmansutredaren Bengt Owe Birgersson (numera VD i SABO), följande
genomgång av motiv för fastighetsskatten:
Utgångspunkten för fastighetsskatten är i dag densamma som för
förmögenhetsbeskattningen av fastigheter - den värdering som görs vid
fastighetstaxeringen. Men medan förmögenhetsbeskattningen utgår från
förmögenhetsnettot - d.v.s. skillnaden mellan taxeringsvärdet och de
skulder som finns i fastigheten - utgår den löpande beskattningen i form
av fastighetsskatt från bruttoförmögenheten - d.v.s. taxeringsvärdet utan
hänsyn till skulder. Fastighetsskatten är således inte en
förmögenhetsskatt. Till följd av att den utgår från fastighetens potentiella
värde vid en försäljning och inte från dess värde inom ramen för
pågående användning är den inte heller en avkastningsskatt av
konventionellt slag. Snarare skulle man lite tillspetsat kunna beskriva den
som en löpande beskattning av förväntningsvärden vid en hypotetisk
övergång till annan användning - för nyare fastigheter med betydande
inslag av skatt på förväntade framtida subventioner. (sid. 66 f.)
Sedan detta skrevs har subventionerna minskats. I övrigt finns inget att
invända mot sammanfattningen av bristen på teoretiskt godtagbara motiv
för fastighetsskatten i sin nuvarande utformning. De bristfälliga motiven
för fastighetsskatten framstår i särskilt skarp dager vad gäller
fastighetsskatten på tomrätter. Tomträttsinnehavaren äger de hus han
eventuellt byggt på fastigheten. Däremot äger han inte den mark han
nyttjar. Det ter sig svårt att hitta några motiv för att någon skulle vara
skyldig att betala skatt för en fastighet han inte äger, till yttermera visso
en skatt grundad på ett förväntat försäljningspris på en fastighet som inte
kan försäljas så länge den är upplåten med tomträtt. Det är endast
tomträtten som kan försäljas. De tidigare tomrättsfastigheter som under
det senaste året försålts av Stockholms stad har juridiskt sett varit
markförsäljningar i samband med att tomträtten dödats.
Tomträtten är inte en fastighet utan en, genom civilrättsligt avtal grundad,
nyttjanderätt. Med nuvarande rättstillämpning av fastighetsskatten innebär
fastighetsskatten en beskattning på grundval av förmodade antaganden om
tomtvärden vid vanligtvis icke genomförda försäljningar av på civilrättsliga
avtal grundade nyttjanderätter. Förhållandet är principiellt mycket stötande.
Det är rimligt att den i sig mycket kontroversiella fastighetsskatten betalas av
respektive fastighetsägare under den begränsade övergångstid som
fastighetsskatten kan förväntas bestå. Det vill säga att till dess
fastighetsskatten är avskaffad skall husägaren/tomrättsinnehavaren betala
fastighetsskatt endast för sitt/sina hus och tomträttsupplåtaren skall betala
fastighetsskatt för den upplåtna marken.
Detta kan eventuellt komma att påverka tomträttsavgäldens storlek. Det är
dock en senare fråga och berör inte principerna för hur fastighetsskatten tas
ut.
Tillämpningen av fastighetsbegreppet anses innebära att man inte kan äga
en bestämd del av en fastighet, vilket i sig är en komplikation för
tomträttsinstitutet oavsett vem som betalar fastighetsskatten. Det torde i detta
sammanhang dock inte utgöra större hinder än att en bestämd del av fastighet
(byggnader men inte mark) ingår i beskattningsunderlaget vid uttag av
förmögenhetsskatt.