Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en skyndsam översyn av mervärdesskattesatserna inom kultur- och idrottsområdet. Dansbandsmomsen avslöjar kultur- och motionsförmynderiet
Dansbandsbranschen har aktualiserat frågan om moms på olika former av kultur. Ur momssynpunkt handlar det dock i huvudsak om hur arrangemanget är upplagt, enligt skattemyndigheten. Är det en renodlad konsert är det sex procents moms, men om samma musiker spelar upp till dans blir det 25 procents moms på musiken. Men frågan är om det ändå inte handlar om vad som betraktas som kultur eller inte?
Dans är en form av "kultur" där man, samtidigt som man kan njuta av musiken, har möjlighet att motionera. Ur folkhälsosynpunkt tycker man att det borde vara något som uppmuntras. Så är dock tydligen inte fallet.
Även inom det idrottsliga området finns det paralleller till den höga momsen på dansband och den låga momsen på konserterande. Så kan exempelvis inte verksamheter som huvudsakligen syftar till att öka deltagarnas mentala välbefinnande anses utgöra idrott - i enlighet med Riksskatteverkets gällande regler. Vad säger Sveriges samlade idrottsrörelse om detta?
Därför är inte babysim eller vattenlek idrott, medan däremot simskola för vuxna och barn är idrott. Att utnyttja en simhall för simning är idrott, medan ett besök på ett äventyrsbad är ett nöje. Dans på restaurang, hembygdsgård, nöjesfält eller i Folkets park är inte heller idrott enligt momshandledningen. Där sägs också att det inte är den enskilda besökarens syfte, utan aktivitetens syfte i allmänhet som skall vara avgörande.
Av detta kan kanske den slutsatsen dras, att går man till ett ställe där det förväntas att man skall ha roligt är det 25 procent moms, medan det på seriösare eller tråkigare ställen är sex procents moms.
Det är klart att den 58-åriga änkan som går på logdans har förhoppningar om att få det roligt. Om hon, vilket inte alls är otroligt, förblir panelhöna hela kvällen känns det säkert mindre kul och då får hon väl betrakta det som om hon varit på en konsert. Trots detta åker hon dock på den högre momsen.
Den unge man som, mer eller mindre mot sin vilja, släpas till boxningslokalen av sin far för att bli världsmästare har kanske inte så stora förväntningar på att det skall bli roligt. Därmed kan det ju vara rättvist att han får reducerad moms. När han efter två månaders träning har gripits av sporten och tycker att träningen ökar hans välbefinnande, ökar dock inte momsen.
Skattesatsen beror alltså på under vilka former som idrott och kultur utövas. Man kan undra varför gränserna är dragna som de är. Är det moraliskt betingat eller är det ett sätt att medvetet försöka styra till vissa typer av arrangemang? Skulle det därmed vara bättre, ur någon diffus synpunkt, att sitta i gräset på Hultfredfestivalen och inta droger än att dansa gammeldans på Folkets hus eller i bygdegården?
De olika skattesatserna inom kultur- och idrottsvärlden förefaller satta utifrån ett subjektivt perspektiv. En skyndsam översyn av mervärdesskattelagen vad avser dessa områden är därför påkallad. Den bör leda till regler som är rimligt begripliga och väl motiverade för en skattebetalande allmänhet.
Stockholm den 29 september 2000
Anders G Högmark (m)
Jan-Evert Rådhström (m)