Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till kompletterande
direktiv till utredningen Reglerna för beskattning av ägare i
fåmansföretag m.m. (1999:72) i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiv för vårt förslag
Dynamik utvecklas i många företag. Men det är framför allt i
nyföretagandet och i de små företagens utveckling som den inneboende
dynamiken i samhället blir klarast synlig. Därför är det viktigt för landets
framtida välstånd att ambitionerna att främja småföretagandet och särskilt
fåmansföretagen tar sig konkreta uttryck i form av beslut i riksdag och
regering.
Det startas många småföretag i Sverige, inte minst av invandrare. Men ett
stort antal av företagen går också i konkurs. Man kan spekulera över
orsakerna. Det ligger nära till hands att förmoda, att en del av förklaringen är
att småföretagen och i synnerhet fåmansföretagen arbetar under villkor som
inte i tillräcklig utsträckning gör det möjligt för företagarna att konsolidera
sina företag.
De kvarstående särreglerna för fåmansföretagen, de s.k. 3:12-reglerna,
gäller beskattningen av utdelningar och reavinster. Med nuvarande regler
beskattas en stor del av dessa inte som inkomst av kapital utan som inkomst
av tjänst, med den avsevärt högre skatt som inkomstbeskattningen innebär.
Detta innebär en straffbeskattning av investeringar i eget företag i jämförelse
med investeringar i ett främmande företag, då såväl utdelningar som
reavinster kapitalinkomstbeskattas.
I förra årets budgetproposition anmälde regeringen, att den hade utfärdat
direktiv till en särskild utredare med uppgift att bl.a. se över 3:12-reglerna
med inriktning på att förbättra de skattemässiga villkoren för expansion och
investeringar (dir. 1999:72). Något delbetänkande av utredningen har ännu
inte lagts fram.
Utredningsdirektiven utgår från att särregler alltjämt skall finnas för
beskattning och utdelning i fåmansföretag. Vad som diskuteras i direktiven är
justering av olika parametrar i de särskilda beräkningar som skall göras av
vad som beskattas som inkomst av tjänst och vad som beskattas som inkomst
av kapital.
Dessa utgångspunkter för utredningen är inte självklara. Beräkningar har
gjorts som pekar mot att det inte är säkert att statskassan skulle missgynnas
om särreglerna helt slopades. Inte heller är det självklart att rättviseskäl
skall
åberopas för att behålla särreglerna. Fåmansföretagarens risksituation kan inte
jämföras med en anställds.
Till detta kan läggas, att systemet för den allmänna pensionen och andra
socialförsäkringssystem, utgör ett starkt incitament för fåmansföretagaren att
ta ut sin ersättning från företaget som lön upp till avgiftstaket.
Mot bakgrund av det sagda bör utredningen genom tilläggsdirektiv få till
uppgift att även beräkna effekterna av att de särskilda reglerna för beskattning
av utdelning och reavinst i fåmansföretag helt slopas. Sådana beräkningar har
hittills aldrig redovisats i en offentlig utredning.
Med hänsyn till den långa tid som utredningen fått till sitt förfogande -
fram till utgången av oktober 2001 - synes ovanstående beräkningar hinnas
med utan någon förlängning av utredningstiden.