Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till kompletterande direktiv till utredningen Reglerna för beskattning av ägare i fåmansföretag m.m. (1999:72) i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiv för vårt förslag
Dynamik utvecklas i många företag. Men det är framför allt i nyföretagandet och i de små företagens utveckling som den inneboende dynamiken i samhället blir klarast synlig. Därför är det viktigt för landets framtida välstånd att ambitionerna att främja småföretagandet och särskilt fåmansföretagen tar sig konkreta uttryck i form av beslut i riksdag och regering.
Det startas många småföretag i Sverige, inte minst av invandrare. Men ett stort antal av företagen går också i konkurs. Man kan spekulera över orsakerna. Det ligger nära till hands att förmoda, att en del av förklaringen är att småföretagen och i synnerhet fåmansföretagen arbetar under villkor som inte i tillräcklig utsträckning gör det möjligt för företagarna att konsolidera sina företag.
De kvarstående särreglerna för fåmansföretagen, de s.k. 3:12-reglerna, gäller beskattningen av utdelningar och reavinster. Med nuvarande regler beskattas en stor del av dessa inte som inkomst av kapital utan som inkomst av tjänst, med den avsevärt högre skatt som inkomstbeskattningen innebär. Detta innebär en straffbeskattning av investeringar i eget företag i jämförelse med investeringar i ett främmande företag, då såväl utdelningar som reavinster kapitalinkomstbeskattas.
I förra årets budgetproposition anmälde regeringen, att den hade utfärdat direktiv till en särskild utredare med uppgift att bl.a. se över 3:12-reglerna med inriktning på att förbättra de skattemässiga villkoren för expansion och investeringar (dir. 1999:72). Något delbetänkande av utredningen har ännu inte lagts fram.
Utredningsdirektiven utgår från att särregler alltjämt skall finnas för beskattning och utdelning i fåmansföretag. Vad som diskuteras i direktiven är justering av olika parametrar i de särskilda beräkningar som skall göras av vad som beskattas som inkomst av tjänst och vad som beskattas som inkomst av kapital.
Dessa utgångspunkter för utredningen är inte självklara. Beräkningar har gjorts som pekar mot att det inte är säkert att statskassan skulle missgynnas om särreglerna helt slopades. Inte heller är det självklart att rättviseskäl skall åberopas för att behålla särreglerna. Fåmansföretagarens risksituation kan inte jämföras med en anställds.
Till detta kan läggas, att systemet för den allmänna pensionen och andra socialförsäkringssystem, utgör ett starkt incitament för fåmansföretagaren att ta ut sin ersättning från företaget som lön upp till avgiftstaket.
Mot bakgrund av det sagda bör utredningen genom tilläggsdirektiv få till uppgift att även beräkna effekterna av att de särskilda reglerna för beskattning av utdelning och reavinst i fåmansföretag helt slopas. Sådana beräkningar har hittills aldrig redovisats i en offentlig utredning.
Med hänsyn till den långa tid som utredningen fått till sitt förfogande - fram till utgången av oktober 2001 - synes ovanstående beräkningar hinnas med utan någon förlängning av utredningstiden.
Stockholm den 28 september 2000
Catharina Hagen (m)
Kenneth Lantz (kd)
Johan Pehrson (fp)