med anledning av prop. 2000/01:12 Beskattning av utländska nyckelpersoner
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:12.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den statliga inkomstskatten.
Inledning
I propositionen föreslås att experter, forskare och andra
nyckelpersoner som inte är svenska medborgare, skall kunna
erhålla skattelättnader under en begränsad tid - fem år.
Förslaget innebär att endast 75 procent av lönen för dessa personer skall
vara beskattningsbar. Det avser såväl inkomstskatt som socialavgifter.
Ersättning från arbetsgivaren för vissa utgifter som två hemresor per år,
barns skolgång samt flyttning skall också vara undantagen från beskattning.
Motiven till förslaget är att svenska arbetsgivare skall få en bättre
möjlighet att konkurrera om kvalificerad arbetskraft. Regeringen tror därmed
att möjligheterna ökar att i Sverige behålla sådana funktioner som kräver
sådan arbetskraft - till exempel huvudkontor och forskning.
Våra ståndpunkter
I Sverige är såväl arbetsgivaravgifter som inkomstskatter
höga. Sammantaget bidrar det till att nettoutbytet av en lön
efter skatt är jämförelsevis lågt. Det höga kostnadsläget för
personal i Sverige är en anledning till att företagsledningar
flyttar vissa funktioner utomlands.
För att Sverige skall vara attraktivt för företag får inte nettolönerna vara
lägre än i andra länder. Det ekonomiska utbytet efter skatt skall helst vara
större, så att människor inte bara vill stanna kvar utan även vill flytta hit.
Regeringens förslag visar att det finns en medvetenhet om att svenska
nettolöner är internationellt sett mycket låga. För att kunna locka hit
människor från andra länder med kvalificerad utbildning eller kvalificerade
uppgifter - regeringen anger forskare, experter och företagsledande personer
- tvingas svenska arbetsgivare vare sig de är offentliga eller privata, betala
mycket höga bruttolöner. Det blir mycket dyrt och svårt att motivera
gentemot svenska medborgare med motsvarande arbete. Kostnadsproblemet
förstärks av att socialförsäkringsavgifterna betalas också på löner som
överstiger det så kallade förmånstaket.
I propositionen anförs: "Minskade lönekostnader skulle göra det möjligt
för svenska företag att erbjuda marknadsanpassad lön och därmed kunna
konkurrera om kvalificerade personer med krav på hög lön efter skatt. Ett
viktigt syfte med sådana regler skulle vara att stärka Sveriges internationella
konkurrensförmåga ... och bidra till att ny kunskap och teknologi kommer
svensk ekonomi till del".
Vi har under en längre tid kritiserat de höga inkomstskatterna för att de
bland annat får negativa effekter för svensk ekonomi i stort. Det gör Sverige
fattigare. Problemet består inte bara i att utländska experter avstår från att
flytta hit. Minst lika stort är problemet att svenska medborgare flyttar till
andra länder och i ökad omfattning avstår från att komma tillbaka.
I budgetpropositionen, bilaga 5, berör regeringen skatterna i en
internationell ekonomi. Det ställningstagande man där gör är följande:
Det är därför angeläget att upprätthålla en beredskap att vidta åtgärder
inom de områden som är särskilt känsliga för rörlighet över gränserna,
samtidigt som det är viktigt att upprätthålla skatteuttaget på de
skattebaser som inte uppvisar samma rörlighet.
Föreliggande proposition är ett led i denna strategi. Hittills
har den inneburit sänkt förmögenhetsskatt för miljardärer
och sänkta tobaksskatter. På tur står sänkta alkoholskatter.
I en värld där avstånden krymper och gränserna suddas ut ökar rörligheten
för människor. Att engelska är ett gångbart språk i stora delar av världen
underlättar för dem som vill flytta. Inom vissa yrkesområden är nu
arbetsmarknaden internationell och för än fler består den av mer än ett land.
När alltfler märker att nettolönerna är högre utomlands krävs det att
inkomstskatterna sänks. Vid oförändrat skattetryck måste en större del av
skattebördan bäras av de människor som inte har möjlighet att flytta. Det är
omoraliskt att ta ut allt högre skatter av de människor som har sämst
möjligheter att anpassa sig. Det är omoraliskt vare sig det gäller höga
inkomstskatter på låga löner eller höga skatter på boende. Detta är en
utveckling som Moderata samlingspartiet inte vill se.
Vår kritik
Förslaget innebär att regeringen vill sänka skatten för cirka
800 utländska medborgare som ges expertstatus. Utan att
underskatta deras betydelse är de insatser som görs av
svenska medborgare med liknande arbetsuppgifter minst lika
värdefulla både för den enskilde arbetsgivaren och i det
nationella perspektivet.
Regeringen anser att förslaget kommer att ge Sverige tillgång till ny
kunskap och teknologi. Resultatet kan mycket väl bli det motsatta. Utländska
medborgare får en sådan konkurrensfördel att uppdrag kan komma att gå till
dem och inte till svenskar, vilket kan få till följd att attraktiva arbeten
förbehålls utlänningar. Kunskapsuppbyggnaden kommer då inte långsiktigt
Sverige tillgodo. En föraning om detta kom i somras när Karolinska Institutet
efter att fått medel från ett japanskt läkemedelsbolag för en bestämd
forskningsinsats, förklarade att de forskare som behövdes för projektet skulle
sökas utomlands.
Regeringens argumentation i propositionen om varför den inte enligt deras
mening bryter mot grundlagen och lagen om Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering är inte övertygande.
Att gynna en grupp människor enbart på grund av deras etniska ursprung
är de facto ett missgynnande av människor som tillhör andra grupper, oavsett
gruppernas innebördes storlek. Regeringens bokstavstolkning undergräver
respekten för grundlagen.
Det egentliga motivet till denna undantagslagstiftning är att så mycket
skatt som möjligt skall tas ut. Att sänka skatten för 800 personer ger mindre
skatteförluster än att sänka skatten för alla som utför samma arbetsuppgifter
och har samma lönenivå. Förslaget är ytterligare ett av alla de undantag som
verkligheten tvingar regeringen till. Mest utmanande av dem är hittills
undantaget i förmögenhetbeskattningen där miljardärer slipper
förmögenhetsskatt medan pensionärer drivs från sina hem på grund av den.
Det nu föreliggande förslaget visar åter igen att Sveriges höga skattetryck
är omöjligt att upprätthålla. Regeringen tvingas på område efter område att
anpassa sig efter omvärlden. Det ger vare sig stabilitet eller långsiktighet åt
systemet. Försöken att defensivt behålla en felaktig struktur är dömt att
misslyckas. Att sänka skatter av nödtvång kommer att leda till att de
skattebaser som inte är utsatta för konkurrens och som inte kan flytta kommer
att få bära en allt större del av skattebördan om skattetrycket skall hållas
oförändrat. För att undvika denna situation måste det svenska skattetrycket
sänkas.
Att låta ett mindre antal utländska medborgare bli ett skattefrälse löser inte
Sveriges problem. Förslaget är därtill utmanande mot de svenskar som utför
liknande arbeten hos samma eller andra arbetsgivare. Regeringen borde ha
dragit konsekvensen av sitt erkännande av att skatten är ett
konkurrensproblem och föreslagit en sänkning för alla, oavsett
medborgarskap. Propositionen bör därför avslås.
Våra förslag
Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen, senast i
motioner under den allmänna motionstiden, lämnat förslag
som skulle lösa de problem som proposition 2000/01:12 tar
upp.
Vårt förslag om att successivt avveckla den statliga inkomstskatten skulle
öka nettoinkomsterna med belopp i samma storleksordning för bland annat de
personer som regeringen nu vill slå vakt om. Vi vill emellertid inte begränsa
skattesänkningen till utländska medborgare utan vill att den även skall
komma svenska medborgare till del. Sveriges attraktionskraft som ett land att
förlägga tillväxtdrivande verksamheter i skulle därmed öka.
Genom att avveckla den statliga inkomstskatten skall också andra positiva
effekter uppnås. Den särlagstiftning som nu finns för att hindra småföretagare
att föra arbetsinkomster till inkomstslaget kapital för att minska sin skatt
skulle bli obehövlig. Problemet med beskattningen av optioner skulle bli
mindre och de som har ojämna inkomster mellan olika år skulle inte längre
missgynnas.
I ett kortare perspektiv bör den så kallade värnskatten slopas och
skiktgränsen justeras så att man senast år 2003 börjar betala statlig
inkomstskatt först när man slutar betala egenavgifter. Skattesatsen bör sänkas
med fem procentenheter till 15 procent.
Ett arbete bör påbörjas med avsikt att förmånsrelatera de sociala
avgifterna.
Även frågan om beskattning av ersättningar för särskilda kostnader för
experter som vistas kort tid i Sverige bör utredas.