Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:12.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den statliga inkomstskatten.
Inledning
I propositionen föreslås att experter, forskare och andra nyckelpersoner som inte är svenska medborgare, skall kunna erhålla skattelättnader under en begränsad tid - fem år.
Förslaget innebär att endast 75 procent av lönen för dessa personer skall vara beskattningsbar. Det avser såväl inkomstskatt som socialavgifter.
Ersättning från arbetsgivaren för vissa utgifter som två hemresor per år, barns skolgång samt flyttning skall också vara undantagen från beskattning.
Motiven till förslaget är att svenska arbetsgivare skall få en bättre möjlighet att konkurrera om kvalificerad arbetskraft. Regeringen tror därmed att möjligheterna ökar att i Sverige behålla sådana funktioner som kräver sådan arbetskraft - till exempel huvudkontor och forskning.
Våra ståndpunkter
I Sverige är såväl arbetsgivaravgifter som inkomstskatter höga. Sammantaget bidrar det till att nettoutbytet av en lön efter skatt är jämförelsevis lågt. Det höga kostnadsläget för personal i Sverige är en anledning till att företagsledningar flyttar vissa funktioner utomlands.
För att Sverige skall vara attraktivt för företag får inte nettolönerna vara lägre än i andra länder. Det ekonomiska utbytet efter skatt skall helst vara större, så att människor inte bara vill stanna kvar utan även vill flytta hit.
Regeringens förslag visar att det finns en medvetenhet om att svenska nettolöner är internationellt sett mycket låga. För att kunna locka hit människor från andra länder med kvalificerad utbildning eller kvalificerade uppgifter - regeringen anger forskare, experter och företagsledande personer - tvingas svenska arbetsgivare vare sig de är offentliga eller privata, betala mycket höga bruttolöner. Det blir mycket dyrt och svårt att motivera gentemot svenska medborgare med motsvarande arbete. Kostnadsproblemet förstärks av att socialförsäkringsavgifterna betalas också på löner som överstiger det så kallade förmånstaket.
I propositionen anförs: "Minskade lönekostnader skulle göra det möjligt för svenska företag att erbjuda marknadsanpassad lön och därmed kunna konkurrera om kvalificerade personer med krav på hög lön efter skatt. Ett viktigt syfte med sådana regler skulle vara att stärka Sveriges internationella konkurrensförmåga ... och bidra till att ny kunskap och teknologi kommer svensk ekonomi till del".
Vi har under en längre tid kritiserat de höga inkomstskatterna för att de bland annat får negativa effekter för svensk ekonomi i stort. Det gör Sverige fattigare. Problemet består inte bara i att utländska experter avstår från att flytta hit. Minst lika stort är problemet att svenska medborgare flyttar till andra länder och i ökad omfattning avstår från att komma tillbaka.
I budgetpropositionen, bilaga 5, berör regeringen skatterna i en internationell ekonomi. Det ställningstagande man där gör är följande:
Det är därför angeläget att upprätthålla en beredskap att vidta åtgärder inom de områden som är särskilt känsliga för rörlighet över gränserna, samtidigt som det är viktigt att upprätthålla skatteuttaget på de skattebaser som inte uppvisar samma rörlighet.
Föreliggande proposition är ett led i denna strategi. Hittills har den inneburit sänkt förmögenhetsskatt för miljardärer och sänkta tobaksskatter. På tur står sänkta alkoholskatter.
I en värld där avstånden krymper och gränserna suddas ut ökar rörligheten för människor. Att engelska är ett gångbart språk i stora delar av världen underlättar för dem som vill flytta. Inom vissa yrkesområden är nu arbetsmarknaden internationell och för än fler består den av mer än ett land. När alltfler märker att nettolönerna är högre utomlands krävs det att inkomstskatterna sänks. Vid oförändrat skattetryck måste en större del av skattebördan bäras av de människor som inte har möjlighet att flytta. Det är omoraliskt att ta ut allt högre skatter av de människor som har sämst möjligheter att anpassa sig. Det är omoraliskt vare sig det gäller höga inkomstskatter på låga löner eller höga skatter på boende. Detta är en utveckling som Moderata samlingspartiet inte vill se.
Vår kritik
Förslaget innebär att regeringen vill sänka skatten för cirka 800 utländska medborgare som ges expertstatus. Utan att underskatta deras betydelse är de insatser som görs av svenska medborgare med liknande arbetsuppgifter minst lika värdefulla både för den enskilde arbetsgivaren och i det nationella perspektivet.
Regeringen anser att förslaget kommer att ge Sverige tillgång till ny kunskap och teknologi. Resultatet kan mycket väl bli det motsatta. Utländska medborgare får en sådan konkurrensfördel att uppdrag kan komma att gå till dem och inte till svenskar, vilket kan få till följd att attraktiva arbeten förbehålls utlänningar. Kunskapsuppbyggnaden kommer då inte långsiktigt Sverige tillgodo. En föraning om detta kom i somras när Karolinska Institutet efter att fått medel från ett japanskt läkemedelsbolag för en bestämd forskningsinsats, förklarade att de forskare som behövdes för projektet skulle sökas utomlands.
Regeringens argumentation i propositionen om varför den inte enligt deras mening bryter mot grundlagen och lagen om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering är inte övertygande.
Att gynna en grupp människor enbart på grund av deras etniska ursprung är de facto ett missgynnande av människor som tillhör andra grupper, oavsett gruppernas innebördes storlek. Regeringens bokstavstolkning undergräver respekten för grundlagen.
Det egentliga motivet till denna undantagslagstiftning är att så mycket skatt som möjligt skall tas ut. Att sänka skatten för 800 personer ger mindre skatteförluster än att sänka skatten för alla som utför samma arbetsuppgifter och har samma lönenivå. Förslaget är ytterligare ett av alla de undantag som verkligheten tvingar regeringen till. Mest utmanande av dem är hittills undantaget i förmögenhetbeskattningen där miljardärer slipper förmögenhetsskatt medan pensionärer drivs från sina hem på grund av den.
Det nu föreliggande förslaget visar åter igen att Sveriges höga skattetryck är omöjligt att upprätthålla. Regeringen tvingas på område efter område att anpassa sig efter omvärlden. Det ger vare sig stabilitet eller långsiktighet åt systemet. Försöken att defensivt behålla en felaktig struktur är dömt att misslyckas. Att sänka skatter av nödtvång kommer att leda till att de skattebaser som inte är utsatta för konkurrens och som inte kan flytta kommer att få bära en allt större del av skattebördan om skattetrycket skall hållas oförändrat. För att undvika denna situation måste det svenska skattetrycket sänkas.
Att låta ett mindre antal utländska medborgare bli ett skattefrälse löser inte Sveriges problem. Förslaget är därtill utmanande mot de svenskar som utför liknande arbeten hos samma eller andra arbetsgivare. Regeringen borde ha dragit konsekvensen av sitt erkännande av att skatten är ett konkurrensproblem och föreslagit en sänkning för alla, oavsett medborgarskap. Propositionen bör därför avslås.
Våra förslag
Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen, senast i motioner under den allmänna motionstiden, lämnat förslag som skulle lösa de problem som proposition 2000/01:12 tar upp.
Vårt förslag om att successivt avveckla den statliga inkomstskatten skulle öka nettoinkomsterna med belopp i samma storleksordning för bland annat de personer som regeringen nu vill slå vakt om. Vi vill emellertid inte begränsa skattesänkningen till utländska medborgare utan vill att den även skall komma svenska medborgare till del. Sveriges attraktionskraft som ett land att förlägga tillväxtdrivande verksamheter i skulle därmed öka.
Genom att avveckla den statliga inkomstskatten skall också andra positiva effekter uppnås. Den särlagstiftning som nu finns för att hindra småföretagare att föra arbetsinkomster till inkomstslaget kapital för att minska sin skatt skulle bli obehövlig. Problemet med beskattningen av optioner skulle bli mindre och de som har ojämna inkomster mellan olika år skulle inte längre missgynnas.
I ett kortare perspektiv bör den så kallade värnskatten slopas och skiktgränsen justeras så att man senast år 2003 börjar betala statlig inkomstskatt först när man slutar betala egenavgifter. Skattesatsen bör sänkas med fem procentenheter till 15 procent.
Ett arbete bör påbörjas med avsikt att förmånsrelatera de sociala avgifterna.
Även frågan om beskattning av ersättningar för särskilda kostnader för experter som vistas kort tid i Sverige bör utredas.
Stockholm den 18 oktober 2000
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Gunnar Hökmark (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)
Per Westerberg (m)