1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffad fastighetsskatt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny statlig utredning med direktiv att avskaffa den statliga
fastighetsbeskattningen och att utreda möjligheterna att införa en
kommunal fastighetsavgift på en betydligt lägre nivå än nuvarande
fastighetsskatteuttag och utan koppling till taxeringsvärdet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fastighetsskatten endast skall beräknas på en tredjedel av
markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den 1 januari
2001.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förmögenhetsskatten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avskaffa sambeskattningen av förmögenhet. 1
6.
1 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till FiU.
Bakgrund
I samband med skattereformen 1991 ersattes
schablonbeskattningen av villor och fritidshus med
fastighetsskatt. Detta innebar en kraftig ökning av
boendekostnaderna, främst genom minskat värde på
ränteavdragen. Till detta har sedan lagts effekterna av
sjunkande bostadssubventioner, ökad moms på uppvärmning
samt ökande kommunala taxor och avgifter.
Fastighetsbeskattningen är statlig och motiveras idag enbart som en in-
täktskälla för staten. I samband med Sveriges inträde i Europeiska
gemenskapen motiverades t.o.m. en höjning av fastighetsskatten med
inträdets finansiering. Relationen mellan skatt och legitim orsak till skatten
är
borta. Fastighetsskatten är ologisk och orättvis. Skattens konstruktion är
feltänkt.
Fastighetsskatten har sin grund i att fastighetsägarna skulle garanteras
samhällsnyttiga tjänster, såsom tillfartsvägar, vatten och avlopp,
gatuunderhåll, sophämtning m.m. Flera av dessa kommunala tjänster är
numera avgiftsbelagda.
Ungefär 2,3 miljoner människor äger småhus i Sverige. Det innebär att
mer än 60 procent av befolkningen och hela 75 procent av barnfamiljerna bor
i småhus. För alla dessa, varav många är låg- och medelinkomsttagare, är
fastighetsskattens utformning av avgörande betydelse. Den höga
fastighetsskatten riskerar dessutom att rasera ekonomin för många familjer
som råkar bo på fel plats.
Under 1995 genomfördes tre förändringar som rörde fastighetsskatten
samtidigt.
- Taxeringsvärdena höjdes kraftigt, i genomsnitt med 26 procent, efter att ha
varit oförändrade i fem år.
- Den så kallade rullande fastighetstaxeringen började gälla, vilket innebär
att taxeringsvärdena kan förändras varje år.
- Den socialdemokratiska regeringen höjde fastighetsskatten från 1,5 till 1,7
procent av taxeringsvärdet.
Tillsammans med de höjda taxeringsvärdena innebar detta
en ökning av fastighetsskatten med drygt 40 procent.
Den totala fastighetsskatten för småhus, hyreshusenheter, kommersiella
lokaler och industrifastigheter beräknas uppgå till cirka ca 23 miljarder kronor
år 2000. Till detta skall läggas att många drabbas av förmögenhetsskatt på sin
bostad. Därmed uppgår den fastighetsrelaterade skatten till betydligt högre
belopp.
Boendeskatten är för hög
Fastighetsägarna utsätts för tre former av skatt på boende:
skatt på omsättning, på innehav samt reavinst. Sverige har
en mycket hård beskattning av boendet:
- Sparandet till bostadsrätt eller småhus beskattas trots att sparandet görs
med redan skattade pengar.
- Vid nytillverkning av hus betalas moms.
- Småhusägare betalar lagfartsavgift (stämpelskatt) vid förvärvet.
- Småhusägare betalar skatt på inteckningar som behövs för att få ett lån.
- Man betalar fastighetsskatt oavsett om man bor i villa, bostadsrätt eller
hyresrätt.
- Kostnader för vatten och el beskattas och ovanpå läggs dessutom moms.
- Förvaltning, underhåll och inköp för förbättringar beläggs med moms.
- Bostäder betraktas som en kapitaltillgång och beskattas dubbelt; dels
genom förmögenhetsskatt, dels genom fastighetsskatt.
- Vid försäljning beskattas en värdeökning, medan möjligheterna att dra av
en förlust är begränsad.
Genomsnittligt räknat är en tredjedel av boendekostnaderna
skatt. Det är en stor del av förklaringen till att andelen av
inkomsten som går till boende ökat från 17,4 procent år 1969
till hela 31,7 procent år 1995.
Sverige har världens högsta
boendeskatter
Trots kritiken från oppositionen har Sverige fortfarande vid
sidan av Danmark världens högsta skatter, och Sverige har
den i särklass hårdaste beskattningen på boendet i hela
världen. I övriga europeiska länder är momsen lägre,
försäljningsskatten (reavinstskatt) förekommer sällan och
fastighetsskatten är mycket begränsad. Vissa länder har
ingen fastighetsskatt. 1993 var boendekostnaderna som
procentuell andel av hushållens disponibla inkomster i de
europeiska länderna i genomsnitt 20 %. I Tyskland var de 17
%, i Nederländerna 18 % och i Danmark 20 %. Detta ska
jämföras med Sveriges 30 % år 1993.
Tabell 1: (Tabell 2.1 Boendebeskattning i några länder. )
Källor: Bostadspolitiska utredningen och SBC
Statens nettoinkomster för
boendesektorn
Regeringspolitiken innebär f n att varje förändring av den
höga skatten på boende måste finansieras inom samma
sektor. När regeringen till följd av den kraftiga opinionen
mot den orimliga konstruktionen av fastighetsbeskattningen
föreslår en - om än blygsam - lättnad av fastighetsskatten,
så skall den finansieras av höjda taxeringsvärden och
dessutom högre skatt vid försäljning på reavinsten.
Statens intäkter och kostnader för boendet genomgår dramatiska
förändringar. Statens nettokostnader för boendesektorn har tidigare varit
stora. Ökade intäkter, från bland annat fastighetsskatt och moms på byggande,
ställt mot sjunkande kostnader för räntebidrag, gör att statens netto redan
1997 blev positivt. Intäkterna uppgick till i storleksordningen 53,7 miljarder
kronor och kostnaderna till 53,2 miljarder kronor det vill säga ett netto på en
halv miljard 1997. Prognosen för nettot mellan fastighetsskatt och räntebidrag
pekar på ett överskott på ca 21 miljarder år 2000.
Den post på kostnadssidan som minskar mest är räntebidragen. Prognosen
visar att de minskar från 20 miljarder 1997 till 1,9 miljarder kronor 2000. Det
kan ifrågasättas om det är rimligt att staten tar in ökade skatter på boendet
när
statens kostnader för räntebidrag minskar.
Kristdemokraternas syn
på fastighetsskatten
Höga skatter på boende är inte bra för samhällsekonomin.
Det motverkar ambitionen att medborgare skall kunna leva
på sin lön. I stället leder höga skatter till att alltfler
människor dels blir beroende av bidrag från stat och
kommun, dels överväger att flytta kapital och företag från
Sverige.
En långsiktig investering i ett eget boende måste löna sig och får inte
skattas bort. Det egna boendet är också förutsättningen för en sund
bostadsmarknad och därmed en sund samhällsekonomi. Även för de
människor som väljer ett boende i hyresfastighet måste beskattningen ligga på
en rimlig nivå.
Till skillnad från beskattning av löner, företagsvinster och konsumtion tas
fastighetsskatt ut på en tillgång som inte består av faktiska pengar.
Fastighetsskatten utgår därmed från att ägandet alltid måste kombineras med
en hög lön för att bekosta denna skatt. Genom händighet, sparsamhet och
inslag av självhushåll måste det bli möjligt för alla medborgare, även de med
låga inkomster, att kunna bo i egen fastighet.
Fastighetsskatten är en skatt på kapitalinkomster som inte realiserats, dvs
är en skatt på inkomster som enbart är fiktiva till dess att en försäljning av
fastigheten sker. Dess enda syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar
alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga, tvärtemot den
skatteprincip som borde gälla i Sverige: skatt efter bärkraft.
Sverige har världens högsta skatt på boende. Det leder i längden till att
endast den som har hög inkomst har råd att äga en fastighet åtminstone inom
vissa attraktiva områden. Kristdemokraterna anser detta vara fel. Vi vill
arbeta för ett samhälle där alla har lika rätt och möjlighet till ett tryggt och
bekvämt boende.
Kristdemokraterna anser att den statliga fastighetsskatten på sikt bör
avvecklas. I stället bör kommunerna ges en rätt att debitera en kommunal
fastighetsavgift för att täcka självkostnaderna för bl.a. gatuunderhåll,
brandförsvar och annan kommunal service för fastigheten. Denna modell är
inte ovanlig i Europa. Avgiften skall inte vara kopplad till marknadsvärdet
och taxeringsvärdet.
I Frankrike är denna boendeskatt cirka 3 000-4 000 kronor per år för en
normal villa. Denna modell vare sig utreddes eller fick en seriös prövning av
den senaste Fastighetsbeskattningskommittén. Av det skälet bör en ny statlig
utredning tillsättas med direktiv att avskaffa den statliga
fastighetsbeskattningen och utreda en kommunal fastighetsavgift på en
betydligt lägre nivå än nuvarande fastighetsskatteuttag och utan koppling till
taxeringsvärdet.
I avvaktan på en sådan utredning anser Kristdemokraterna att
fastighetsskatten skall trappas ner under de närmaste åren, med sikte på ett
avskaffande. Taxeringsvärdena ska frysas och skattesatsen sänkas till 1,2
procent av taxeringsvärdet.
Ökad boendesegregering
Många barnfamiljer och pensionärer med låga inkomster
som köpte hus när priserna stod som högst 1989-91 har nu
stora svårigheter att bo kvar. Detta gäller särskilt boende i
skärgårdar och storstadsområden.
Uppgifter från Statistiska centralbyrån, SCB visar att 52 procent av LO-
medlemmarna bor i småhus (villa eller radhus) som de själva äger. Ytterligare
8 procent bor i småhus med annan upplåtelseform. Det är således fel att påstå
att människor som bor i småhus generellt sett är "rika". Det bör vidare
uppmärksammas att 75 procent av alla barn bor i villa.
Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bäddar för en ny
bostadssegregering genom att överbeskatta småhus och övrigt markboende.
Vissa områden kommer att rensas från normalinkomsttagare och endast
mycket välbeställda kommer att befolka dessa.
I skärgårdar, längs kusterna, i fjällvärlden och andra områden som berörs
av mycket kraftiga höjningar av taxeringsvärdena utgör fortfarande
fastighetsskatten ett stort problem. Våra kuster blir ett reservat för rika
samtidigt som skatten tvingar bort bönder, hantverkare, butiksägare och
fiskare. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna vill skapa en sådan
segregering.
Fastighetsskatten innebär att skillnaden mellan lågprisorter och
högprisorter ökar. Det är inte acceptabelt att det för ett likvärdigt hus kan
skilja flera tiotusentals kronor i årlig fastighetsskatt beroende på var i
landet
huset är beläget.
Hur ser väljarna på
fastighetsskatten?
Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier,
FSI har gjort studier som bl.a. visar att det endast är 5 % av
LO-anslutna som är negativa till en sänkt fastighetsskatt.
Inom TCO och SACO är det ungefär samma förhållande. Av
hela svenska folket är det endast 5 % som vill behålla
fastighetsskatten på samma nivå som den är idag. Detta
innebär att det finns ett starkt stöd för att fastighetsskatten
måste minskas och slutligen avskaffas helt.
Regeringens politik
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att frysningen av
taxeringsvärdena skall upphöra. Samtidigt skall
fastighetsskatten sänkas till 1,2 % för småhus och till 0,7 %
för flerfamiljshus. Detta kommer att öka skillnaderna mellan
olika regioner i vårt land. Samma bostadsstandard kommer
att beskattas olika mycket beroende på vilken tomt huset
ligger på.
Förmögenhetsskatten kommer tillsammans med de nya taxeringsvärdena
att tvinga många äldre att ta lån för att kunna betala skatten.
Regeringens förslag att höja fribeloppet i förmögenhetsskatten är inte
tillräckligt. Allt tal om frigörelse och lika behandling av män och kvinnor
försvinner när propositionen framhäver värdet av att behålla systemets enda
sambeskattning. Var är jämlikheten?
Skattemässig neutralitet
Olika boendeformer bör inte ha olika beskattning. Det finns
ingen anledning att med beskattningen styra människors val
av boendeform. Villaägarnas riksförbund redovisar att
skatteskillnaderna är hela 25 kr/m2 och år mellan hyreshus
och småhus. (Småhus: 58 kr/m2 och hyreshus: 33 kr/m2).
Kristdemokraterna arbetar för en skattemässig neutralitet i
boendet.
Skatteförslag för trygghet
i boendet
Kristdemokraterna föreslår att den statliga fastighetsskatten
skall avskaffas på sikt och ersättas av en avgift för täckande
av kommunala självkostnader kopplade till boendet.
Fastighetsskatten ska successivt trappas ned genom att
skattesatsen sänks, i ett första steg till 1,2 %, och dessutom
genom att taxeringsvärdena fryses. För att motverka att
fastigheter beskattas olika över landet skulle tomtens värde
kunna vara en skattebas och fastighetens en annan.
Kristdemokraterna föreslår vidare att fastighetsskatten enbart ska beräknas
på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kronor.
Därigenom minskar den orimligt höga fastighetsbeskattningen för bland annat
permanentboende i attraktiva kustområden. Fastighetsskatten skulle med
dessa förslag för genomsnittsvillan i de verkliga högpriskommunerna komma
att sjunka med 30-40 %.
De kassamässiga effekterna av vårt förslag beräknas till 800 miljoner
kronor år 2001, respektive 3 250 miljoner kronor år 2002 och 3 290 miljoner
kronor år 2003.
Frysta taxeringsvärden kommer att få en budgeteffekt med 1380 miljoner
kronor 2001 och följande två år blir det 6 150 respektive 6 680 miljoner
kronor.
Kristdemokraterna anser också att hela förmögenhetsskatten skall fasas ut,
ett inledande steg tas genom att sambeskattningen avskaffas. Därefter skall
förmögenhetsskatten sänkas till 1,0 % 2002, 0,5 % år 2003. Från år 2004 är
den helt avvecklad. Av den totala förmögenhetsbeskattningen i Sverige består
ca 40 % av en ytterligare beskattning av egna hem, vilka redan beskattats med
bland annat fastighetsskatt. Med regeringens politik är det ca 600 000
svenskar som under 2001 kommer att drabbas av förmögenhetsskatten.
Sambeskattning av förmögenhet höjs med regeringens förslag, men detta
är ändock en otillräcklig åtgärd. Sambeskattningen i förmögenhet är det enda
kvarvarande momentet av sambeskattning som finns i nuvarande skattesy-
stem. Den skattepliktiga förmögenheten beräknas bland annat gemensamt för
makar som sammanbott större delen av beskattningsåret. Med makar jämställs
de som utan att vara gifta bor tillsammans och har eller har haft barn eller
tidigare varit gifta med varandra. Detta innebär att samboende utan barn inte
sambeskattas.
I praktiken innebär detta att två personer eller till exempel ett samboende
par utan barn kan förlora flera tusen kronor per år om de gifter sig. Den
orättvisa som sambeskattningen leder till beroende på valet av
samlevnadsform är oacceptabel. Makar och samboende måste beskattas lika
när det gäller förmögenhet. Riksskatteverket anser i sin rapport "Förslag till
förenklingar i skattelagstiftningen" (RSV Rapport 1995:10) att ett slopande
av sambeskattningen av familjs förmögenhet skulle "vara till stor fördel och
innebära avsevärda förenklingar i de tekniska systemen". Sambeskattningen
innebär betydande kontrollproblem för skattemyndigheterna. Regeringen har
trots kritik även från Lagrådet hållit fast vid systemet med sambeskattning
med hänvisning till det statsfinansiella läget. Problemen med
sambeskattningen av förmögenhet löses i takt med att hela
förmögenhetsbeskattningen avskaffas enligt Kristdemokraternas förslag. Den
kassamässiga påverkan av sambeskattningen blir 7 miljarder kronor år 2002.
Ovanstående begränsningar av markvärdet vid fastighetstaxeringen bör
också gälla vid förmögenhetsbeskattningen.
Med nuvarande fastighetsbeskattningskonstruktion bestraffas
fastighetsägaren genom höjd fastighetsskatt vid investeringar av
miljöförbättrande karaktär. Marknadsvärdet stiger vid dylika investeringar,
men bestraffas av staten genom höjd beskattning. Detta är en absurd
konsekvens och ett starkt argument för att avskaffa nuvarande system, där
beskattningen är kopplad till marknadsvärdet och taxeringsvärdet. Med vårt
förslag kan i stället den kommunala fastighetsavgiften med fördel sänkas som
ett incitament för miljöförbättrande åtgärder.