Motion till riksdagen
2000/01:Sk321
av Daléus, Lennart (c)

Skattepolitikens inriktning


Sammanfattning
Sverige har både höga skatter och höga offentliga utgifter,
vilket har dämpat både ekonomisk tillväxt och välfärd under
de senaste tre decennierna. Det är nu när konjunkturen är
god man kan åstadkomma förändringar av denna situation.
Centerpartiets inriktning är att långsiktigt sänka skattetryck
och utgifternas andel av BNP ned till samma nivåer som
jämförbara OECD-länder. Med hjälp av den goda
konjunkturen kan vi sänka skattetryck och utgiftskvot och
ändå låta statens utgifter vara realt oförändrade.
De skatteförslag som Centerpartiet presenterar i denna motion har det
gemensamma syftet att öka människors självbestämmande. Att kunna
överblicka och påverka, att ha så stor kontroll som möjligt över sin egen
tillvaro är en förutsättning för välbefinnande, kreativitet, trygghet och
livskvalitet. Skatteförslagen är utformade så att de ska stimulera arbete och
kunskap samt stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Vi prioriterar
sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på
företagande och boende. Totalt sänker Centerpartiet skatterna med 10
miljarder mer än regeringen år 2001. Detta finansieras genom att vi gör
motsvarande besparingar i statens utgifter.
Centerpartiet föreslår att en inkomstskattereform genomförs stegvis under
perioden 2001 till 2003. Vi anser att skattesystemet ska gynna arbete och
kunskap och stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Som en del i
det bör inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare sänkas.
Ambitionen med Centerpartiets förslag till inkomstskattereform är att göra
skattesystemet enkelt och överskådligt samt att sänka skatten och minska
marginaleffekterna för framförallt låg- och medelinkomsttagare.
- Grundavdraget höjs till 15 000 kronor år 2001 och till 20 000 kronor år
2002. LO-puckeln tas bort för att minska negativa marginaleffekter.
- Riktad skattereduktion på 5 400 kronor till låginkomstagare föreslås för år
2001. Skattereduktionen ges enbart på arbetsinkomster för att stimulera till
arbete och företagande. Den riktade skattereduktionen höjs till 9 600
kronor för år 2002 och 2003.
- Grundavdraget ersätts med en rak skattereduktion på 10 000 kronor från
och med 2003. Denna skattereduktion ska komma alla till del, oavsett om
inkomsten kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller
pension.
För att stärka barnfamiljernas ekonomi och föräldrars
möjlighet att kombinera sitt föräldraskap med ett
förvärvsarbete föreslår Centerpartiet att en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader införs. Avdragsrätten bör
uppgå till
50 000 kronor per barn och år och införas från 2002.
Centerpartiet föreslår att reseavdraget höjs från dagens 15 kronor til 20
kronor per mil samt att även resor till och från barnomsorg ska inkluderas i
reseavdraget.
Centerpartiet föreslår att skatten på människors boende sänks genom att
frysningen av taxeringsvärdena för småhus och bostadshyreshus förlängs
samt att skattesatserna sänks till 1,2 % för småhus och till 1,1 % för
bostadshyreshus.
För att stimulera framförallt små företag att utvecklas och anställa nya
medarbetare föreslår Centerpartiet att nuvarande nedsättning av
arbetsgivaravgifterna utökas till 10 procentenheter på lönesummor upp till
852 000 kronor. Nedsättningen ska gälla även egenföretagare upp till en
lönesumma på 180 000 kronor.
I motionen föreslås att en skattereduktion på 50 procent av
arbetskostnaden för ROT-arbeten och hushållstjänster införs. Den maximala
skattereduktionen per hushåll föreslås vara 25 000 kronor.
Skatter
Kassamässig effekt i miljarder kronor relativt regeringen
Tabell 1: (2001 2002 2003 )
 Innehållsförteckning
 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den framtida inriktningen av skattepolitiken.1
2. Riksdagen beslutar att för år 2001 höja grundavdraget till 15 000 kr i alla
inkomstskikt i enlighet med vad i motionen anförs.1
3. Riksdagen beslutar om en skattereduktion på 5 400 kr för låga
arbetsinkomster i enlighet med vad i motionen anförs.1
4. Riksdagen beslutar att avskaffa den tillfälliga skattereduktionen och
använda medlen till en långsiktig lösning med en riktad skattereduktion
för låga arbetsinkomster.1
5. Riksdagen beslutar att avvisa regeringens skattereduktion för delar av
den allmänna pensionsavgiften i enlighet med vad i motionen anförs.1
6. Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i enlighet med vad i motionen anförs.1
7. Riksdagen beslutar att höja reseavdraget till 20 kr per mil i enlighet med
vad i motionen anförs.1
8. Riksdagen beslutar att inkludera resor till och från barnomsorg i
reseavdraget i enlighet med vad i motionen anförs.1
9. Riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att utreda ett
landsbygdsavdrag med införande år 2002 i enlighet med vad i motionen
anförs.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkt bokmoms fr.o.m. år 2002.
11. Riksdagen beslutar att förlänga nuvarande frysning av taxeringsvärdena
för småhus i enlighet med vad i motionen anförs.1
12. Riksdagen beslutar att sänka skattesatsen från 1,5 till 1,2 % för småhus i
enlighet med vad i motionen anförs.1
13. Riksdagen beslutar att vid nästa allmänna fastighetstaxering skilja på
taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende i enlighet med
vad i motionen anförs.
14. Riksdagen beslutar att avvisa förslaget till begränsningsregel för
fastighetsskatten i enlighet med vad i motionen anförs.
15. Riksdagen beslutar att förlänga frysningen av taxeringsvärdena på
bostadshyreshus i enlighet med vad i motionen anförs.1
16. Riksdagen beslutar att sänka skattesatsen till 1,1 % för bostadshyreshus i
enlighet med vad i motionen anförs.1
17. Riksdagen beslutar att avskaffa sambeskattningen fr.o.m. år 2001 i
enlighet med vad i motionen anförs.1
18. Riksdagen beslutar att reduktionen av arbetsgivaravgifter skall ske med
10 procentenheter. 1
19. Riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den
årliga lönesumman i enlighet med vad i motionen anförs. 2
20. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett tilläggsdirektiv om att
beräkna effekterna av ett slopande av de särskilda reglerna för
beskattning av utdelning och reavinst i fåmansbolag till utredningen om
reglerna för beskattning av ägare i fåmansföretag m.m.
21. Riksdagen beslutar om en restitution av jordbrukets vägtrafikavgifter och
handelsgödselavgifter uppgående till 1,23 miljarder kronor.1
22. Riksdagen avslår den av regeringen föreslagna höjningen av
dieselskatten i enlighet med vad i motionen anförs.1
23. Riksdagen beslutar om sänkt skatt på hushållsnära tjänster i enlighet med
vad i motionen anförs.1
24. Riksdagen beslutar att införa ett nettostödsystem, befriat från
inkomstskatt och sociala avgifter för svensk sjöfart i enlighet med vad i
motionen anförs.1
25. Riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgiften för offentlig sektor med
0,7 % för att kompensera ett förlängt arbetsgivarinträde i
sjukförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförs.1
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skatteväxling och handel med utsläppsrättigheter.
27. Riksdagen beslutar att minska industrins nedsättning av koldioxidskatten
till 25 % i enlighet med vad i motionen anförs.1
28. Riksdagen beslutar att avvisa den av regeringen föreslagna höjningen av
koldioxidskatten i enlighet med vad i motionen anförs.1
29. Riksdagen beslutar att en kväveoxidskatt skall tas ut i enlighet med vad i
motionen anförs. 1
30. Riksdagen beslutar att en skatt på förbränning av avfall skall tas ut i
enlighet med vad i motionen anförs.1
31. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av
miljöskatt på inrikes flyg.1
32.
1 Yrkandena 1-8, 11, 12, 15-18, 21-25 och 27-31 hänvisade till FiU.
2 Yrkande 19 hänvisat till SfU.
Skattepolitikens
inriktning
Centerpartiet för en politik för ett decentraliserat och
ekologiskt samhälle med en stark ekonomi och har aktivt
medverkat till att den svenska ekonomin nu är stark. Vi vill
nu gå vidare med bland annat skattesänkningar och reformer
på arbetsmarknaden för att öka sysselsättningen och stärka
välfärden. Med rätt ekonomisk politik är förutsättningarna
för en stark, självständig ekonomi goda. Vi prioriterar sänkt
inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt
skatt på företagande och boende. Centerpartiets skatteprofil
innebär ökad tillväxt, bättre miljö och socialt ansvar.
Den svenska modellen - med världens högsta skatter och offentliga
utgifter - har dämpat både ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige under de
senaste tre decennierna. Det är nu när konjunkturen är god man kan
åstadkomma förändringar av denna situation. Centerpartiets inriktning är att
långsiktigt sänka skattetryck och utgifternas andel av BNP ned till samma
nivåer som jämförbara OECD-länder. Med hjälp av den goda konjunkturen
kan vi sänka skattetryck och utgiftskvot och ändå låta statens utgifter vara
realt oförändrade. Det handlar om att inte, som regeringen, förledas att låta
statens utgifter öka mer än inflationen. Klarar vi det möter vi nästa
lågkonjunktur väl rustade.
Skattesystemet ska gynna arbete och kunskap och stärka bl.a. människors
ställning på arbetsmarknaden. Det bör därför finnas en rejäl premie för
människor som tar sig från bidragsberoende för att istället kunna leva på en
förvärvsinkomst. Som en del i det bör inkomstskatterna för låg- och
medelinkomsttagare sänkas. Centerpartiet föreslår att en inkomstskattereform
genomförs stegvis under perioden 2001 till 2003. Skattereformen innebär en
stegvis övergång från höjda grundavdrag till en skattereduktion lika för alla.
Detta kombineras med en riktad skattereduktion på låga arbetsinkomster.
Skatterna ska finansiera de offentliga utgifterna samt åstadkomma en
rättvis fördelning av resurserna. Skatterna är också styrande till sin karaktär.
Skatterna måste upplevas som rättvisa av medborgarna och ge förutsättningar
för en positiv utveckling i samhället.
Fördelningen av de offentliga resurserna ska vara rättvis och omfatta alla.
Det är viktigt att slå vakt om ett tryggt samhälle med bra skola, vård och
omsorg. Människor måste kunna känna delaktighet och gemenskap i
samhället. Utanförskap och misstro riskerar att leda till arbetslöshet,
kriminalitet och social utslagning. Det sociala utanförskapet måste bekämpas
på alla nivåer i samhället.
Skattesystemets omfördelande funktion är viktig. Genom att fördela
bördorna så att de som orkar bäst bär mer än de svaga, dvs. skatt efter
bärkraft, kan alla medborgare få social välfärd. Sverige har ett jämförelsevis
mycket högt skattetryck. Centerpartiet anser det nödvändigt att sänka
skattetrycket. Sänkningen måste ske på ett sådant sätt att de offentliga
finanserna förmår garantera vår gemensamma välfärd.
Centerpartiet arbetar för att långsiktigt öka miljörelateringen i skattesy-
stemet. Verksamheter som påverkar miljön ska inte vältra över miljö- och
hälsorelaterade kostnader på samhället. Principen om att förorenaren betalar
ska gälla. Med en skattepolitik som stöd för miljö- och energipolitiken kan
Sverige genomgå en strukturomvandling som leder till ett modernt land med
avancerad teknik som svarar upp mot miljöns krav. Vad som ovan anförts om
den framtida inriktningen av skattepolitiken bör ges regeringen till känna.
Hög skatt och
marginaleffekter för
låginkomsttagare
Svensk skattepolitik bygger i retoriken på att skatt ska tas ut
efter bärkraft och att det ska finnas en omfördelande
funktion i skattesystemet. I praktiken fungerar dock inte
skattesystemet tillfredsställande i detta avseende. I Sverige
beskattas låginkomsttagare mycket hårt. Med nuvarande
skatteregler börjar skatt tas ut redan från och med
årsinkomster på 8 800 kronor, vilket inte motsvarar mer än
drygt 700 kronor i månaden. En jämförelse med
grundavdragen i övriga EU-länder visar tydligt hur svenska
låginkomsttagare beskattas mycket hårdare än i andra länder.
Generellt kan sägas att Sverige i ett EU-perspektiv har höga
skattesatser på tjänsteinkomster och ett lågt grundavdrag.
Snittet på grundavdrag i EU ligger på cirka 40 000 kronor.
Grundavdragets storlek i EU
Sverige          8 800
Danmark         36 000
Finland         12 700
Storbritannien          54 000
Irland          34 000
Tyskland                57 000
Frankrike               34 000
Nederländerna           32 000
Belgien         51 000
Luxemburg               57 000
Spanien         31 000
Portugal                22 000
Italien         65 000
Österrike               54 000
Grekland                35 000
En hög skatt på arbete gör det mindre lönsamt att söka och ta
ett förvärvsarbete. Det krävs helt enkelt en relativt hög lön
för att det ska löna sig att arbeta. För att en arbetslös ska ha
incitament att ta ett arbete måste han eller hon få en inkomst
som efter skatt är högre än det bidrag som redan erhålls, dvs.
bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning, förtidspension eller
socialbidrag eller en kombination av dessa. Att gå från
arbetslöshet till ett förvärvsarbete innebär också ökade
levnadsomkostnader, exempelvis kostnader för arbetsresor
och mat, som måste täckas av inkomsten för att incitamentet
att ta ett arbete ska finnas.
De samlade marginaleffekterna, den del av en ökad inkomst som faller
bort i form av inkomstskatt, inkomstprövade bidrag och avgifter, är stora
oavsett om det handlar om att gå från bidrag till arbete eller om att arbeta
mer.
Det lönar sig sällan att arbeta mer. Detta gäller särskilt den som har en låg
inkomst och flera barn i förskolan. För ensamföräldrar, samboende med låga
inkomster, underhållsskyldiga och förtidspensionärer gör marginaleffekterna
att man bara får behålla 20-30 procent av en inkomstökning.
Marginaleffekterna är alltså 70-80 procent för dessa grupper.
Höga skatter och marginaleffekter hämmar inte bara individer att ta ett
arbete eller arbeta mer. Det hämmar hela samhällsekonomin. Nu när
ekonomin växer kraftigt, innebär det att alltfler efterfrågas på
arbetsmarknaden, framför allt inom vård, omsorg och andra delar av
tjänstesektorn, men även inom industrin. Trots denna efterfrågan på
arbetskraft förblir antalet arbetslösa oroande stort, särskilt mot bakgrund av
att vi befinner oss flera år in i en kraftig högkonjunktur. Orsakerna till detta
 är
många, men en allt för liten premie för att gå från bidrag till arbete är helt
klart bidragande.
Det finns ännu inga tecken på en mer utbredd bristsituation på
arbetsmarknaden, men inom allt fler branscher börjar det bli svårt att finna
rätt personer till de nya jobben. Bristen på arbetskraft riskerar att bromsa
tillväxten. Samtidigt som många sektorer och företag är i skriande behov av
arbetskraft, kan man konstatera att den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa
samt arbetslösa i åtgärder) uppgick till över 315 000 personer under vecka 39
detta år. Utöver dessa arbetslösa är många fler undersysselsatta eller utslagna
från arbetskraften.
Centerpartiet anser att behovet av att frigöra fler människor från
bidragsberoende till arbete är stort. Behovet är stort dels för den enskilde
individen som får en ökad självkänsla i att vara behövd och en större trygghet
i att själv kunna råda över sin privatekonomi, dels för samhällsekonomin som
kan fortsätta att växa tack vare det ökade utbudet av arbetskraft. För att ge
människor incitament att gå från bidrag till arbete anser Centerpartiet att
inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare måste sänkas.
När man analyserar hur höga skatter påverkar låginkomsttagare är det
speciellt viktigt att studera barnfamiljernas situation. I regeringens skrivelse
1999/2000:137 framgår att många barn växer upp i familjer som är beroende
av socialbidrag. Drygt vart tionde barn (237 000) växer upp i en familj som
någon gång under året får socialbidrag. Vi vet att vuxna som lever med så
knappa ekonomiska marginaler och tvingas söka socialbidrag upplever en stor
ekonomisk stress som framkallar oro och ångest. Den situationen påverkar
med all sannolikhet barnen. Den ekonomiska situationen under 1990-talet har
gjort att fler barn lever under dessa förhållanden - att socialbidrag blir en
del
av försörjningen. Det går dock inte att helt skylla på den ekonomiska krisen.
År 1990, före krisen, levde 176 000 barn i samma situation.
I familjeekonomin samverkar bidrag och skatter på ett olyckligt sätt.
Ökade egna inkomster kan helt urholkas i samverkan med t.ex. bostadsbidrag
och socialbidrag. Många familjer lever i den situationen att det är svårt för en
vanlig familj att öka sin disponibla inkomst genom arbete. Socialbidraget
minskas med varje intjänad krona och bostadsbidraget minskar i snabb takt
vid ökad inkomst. Denna situation gör att en satsning på sänkta skatter för
låg- och medelinkomsttagare är av stor betydelse för att frigöra familjer från
socialbidragsberoende.
En inkomstskattereform
Centerpartiet presenterar i denna motion en
inkomstskattereform som vi föreslår att genomföra stegvis
under perioden 2001 till 2003. Vi anser att skattesystemet
ska gynna arbete och kunskap och stärka människors
ställning på arbetsmarknaden. Som en del i det bör
inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare sänkas.
Ambitionen med Centerpartiets förslag till
inkomstskattereform är att göra skattesystemet enkelt och
överskådligt samt att sänka skatten och minska
marginaleffekterna för framförallt låg- och
medelinkomsttagare.
Höjt grundavdrag
Ett första steg i Centerpartiets inkomstskattereform tar vi
2001 genom att höja grundavdraget till 15 000 kronor och
samtidigt avskaffa de negativa marginaleffekter som följer
av nedtrappningen i den så kallade LO-puckeln. Vi anser att
en höjning av grundavdraget är bättre än regeringens
skattereduktion för delar av den allmänna pensionsavgiften.
Dels för att grundavdraget ger en större skattesänkning för
människor med låga inkomster, dels för att en
grundavdragshöjning kommer alla till del, även pensionärer
och studenter.
Den nuvarande konstruktionen av grundavdraget med en grundnivå, samt
en upp- och nedtrappning i inkomstskikten med låga och medelstora
inkomster, ger upphov till negativa marginaleffekter. Upptrappningen upp till
årsinkomster på ungefär 110 000 skapar förvisso en positiv marginaleffekt,
men för en deltidsarbetande undersköterska, som vill öka sin arbetstid är
nedtrappningens negativa marginaleffekter påtagliga. Centerpartiet anser
därför att den så kallade LO-puckeln i grundavdraget ska tas bort.
Centerpartiet anser att grundavdraget för år 2001 höjs till 15 000 kronor
för alla inkomstskikt. För år 2002 har vi för avsikt att gå vidare med att höja
grundavdraget till 20 000 kronor. Den offentligfinansiella kostnaden för dessa
skattesänkningar är 8,3 miljarder för 2001 och 18,6 miljarder för 2002.
Kommuner och landsting kompenseras för minskningen av den
beskattningsbara inkomsten i enlighet med finansieringsprincipen. Riksdagen
bör besluta om att för 2001 höja grundavdraget till 15 000 kronor i alla
inkomstskikt.
Skattereduktion för
låginkomsttagare
Centerpartiet föreslår också att ett andra steg i
inkomstskattereformen tas under 2001. För att ge en extra
morot till människor med låga inkomster föreslår vi att en
skattereduktion på 5 400 kronor, riktad framförallt till
låginkomsttagare, införs. Skattereduktionen ska enbart ges
på inkomster från förvärvsarbete eller företagande, i syfte att
stimulera arbete och företagande. Centerpartiets förslag om
en skattereduktion på arbetsinkomster innebär en kraftig
stimulans för den arbetslöse att ta ett arbete och för den
deltidsarbetande att öka sin arbetstid. Under de två senare
åren av denna budgetperiod föreslår Centerpartiet att
skattereduktionen utökas så att den maximala nivån för
reduktionen blir 9 600 kronor.
Den skattereduktion som föreslås för 2001 ska fasas in med 6 procent av
arbetsinkomsten upp till en årlig arbetsinkomst på 90 000 kronor, vilket ger
en maximal skattereduktion på 5 400 kronor. Den maximala
skattereduktionen ligger sedan kvar upp till en årlig arbetsinkomst på 130 000
kronor och trappas därefter ned med 3 procent. Denna nedtrappning är så pass
liten att de negativa marginaleffekterna inte blir så stora. Nedtrappningen
avslutas vid en årlig arbetsinkomst på 250 000 kronor så att den minsta
skattereduktionen blir 1 800 kronor. Centerpartiet avsätter 12,5 miljarder för
denna skattereduktion under 2001. Riksdagen bör besluta om en
skattereduktion på 5 400 kronor för låga arbetsinkomster i enlighet med
förslag i motionen.
I dagens skattesystem finns en tillfällig skattereduktion för låga inkomster.
Centerpartiets förslag till skattereform riktas speciellt till låginkomsttagare.
Detta gör att den tillfälliga skattereduktionen som finns för 2001 och 2002
blir överflödig. För de låginkomsttagare som idag får den tillfälliga
skattereduktionen är det bättre att dessa medel används till en riktad
skattereduktion som är långsiktig och dessutom mer omfattande. Riksdagen
bör besluta att avskaffa den tillfälliga skattereduktionen och använda medlen
till en långsiktig lösning med en riktad skattereduktion för låga
arbetsinkomster.
Ersätt grundavdraget med en
skattereduktion från 2003
Från och med 2003, när det nya pensionssystemet införs,
med bland annat höjda grundpensioner, kommer pensionärer
att beskattas på samma sätt som löntagare. Detta innebär
exempelvis att det särskilda grundavdraget för pensionärer
kommer att försvinna. Pensionsreformen och den enhetliga
beskattningen är bra eftersom pensionssystemet bli mer
hållbart och skattesystemet mer överblickbart. Däremot
behöver den kompletteras med sänkta inkomstskatter för alla
låg- och medelinkomsttagare.
I och med den enhetliga beskattningen är det både möjligt och lägligt att gå
ett steg ytterligare i vårt förslag till inkomstskattereform. Detta steg i
Centerpartiets inkomstskattereform innebär att grundavdraget helt tas bort
från och med 2003 och istället ersätts med en rak skattereduktion på 10 000
kronor. Denna skattereduktion ska komma alla till del, oavsett om inkomsten
kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller pension.
Effekten av en rak skattereduktion på 10 000 kronor är, för den person som
bara betalar kommunalskatt, ungefär lika stor som effekten av ett
grundavdrag på 30 000 kronor. För den person som även betalar statlig
inkomstskatt blir effekten dock en annan, eftersom skattereduktionen inte
minskar den beskattningsbara inkomsten och därmed statsskatten. Ett kraftigt
höjt rakt grundavdrag blir därmed både dyrare och fördelningspolitiskt sämre
än en rak skattereduktion.
För offentlig sektor beräknar vi att denna reform netto kostar ungefär 26
miljarder. Statens skattintäkter sänks med drygt 55 miljarder, men samtidigt
innebär det slopade grundavdraget att skatteinkomsterna för kommuner och
landsting ökar med drygt 29 miljarder. Staten kan då minska statsbidragen till
kommuner och landsting i motsvarande grad. Detta är positivt i och med att
kommuner och landsting blir mer självständiga, eftersom de får behålla en
större del av sitt skatteunderlag istället för att förlita sig på att bli
kompenserade av statsbidrag.
För den enskilde individen är det positivt att ersätta grundavdraget med en
rak skattereduktion i och med att skattesystemet blir mer överskådligt. Alla
ska enkelt kunna räkna ut sin skatt, vilket ger individen ett bättre grepp över
privatekonomin.
Regeringens skattesänkning
Regeringen har gjort upp med Vänstern och Miljöpartiet om
tekniken för att sänka inkomstskatterna. Den valda tekniken
med en skattereduktion för delar av den allmänna
pensionsavgiften bygger på ett svårförståeligt
kompensationstänkande. Med den nu föreslagna
skattesänkningen kompenseras löntagarna för 50 procent av
den allmänna pensionsavgiften. Regeringens metod att sänka
skatten får en dålig fördelningspolitisk profil. Redovisningen
i finansplanen visar tydligt att det är människor med höga
inkomster som får den största skattesänkningen räknat i
kronor. Tekniken innebär också att studenter och
pensionärer inte får del av skattesänkningen. Centerpartiets
linje med att sänka inkomstskatten genom höjt grundavdrag
innebär att alla, även studenter och pensionärer, får sänkt
skatt. Riksdagen bör besluta om att avvisa regeringens
skattereduktion för delar av den allmänna pensionsavgiften.
Höjd brytpunkt för uttag av statlig
skatt
Som en del i regeringens förslag om en skattereduktion,
motsvarande 50 procent av den allmänna pensionsavgiften,
ändras möjligheten till avdrag vid beräkningen av underlag
för kommunal och statlig inkomstskatt. Avdragsrätten sänks
till 50 procent av den allmänna pensionsavgiften. Den
begränsade avdragsrätten för allmän pensionsavgift innebär
att brytpunkten för uttag av statlig skatt sjunker. Därmed
kommer antalet personer som betalar statlig inkomstskatt att
öka. Regeringen måste därför justera upp den nedre
skiktgränsen med samma belopp som den begränsade
avdragsrätten sänker skiktgränsen. Om inkomstskatten sänks
genom höjt grundavdrag, höjs istället skiktgränserna för
statlig inkomstskatt.
Inkomsterna förväntas öka snabbare än den ökning av konsumentprisindex
som styr den årliga förändringen i skiktgränserna. Detta medför att andelen
skattskyldiga till inkomstskatt ökar. Centerpartiet delar regeringens
målsättning att reducera andelen skattskyldiga som betalar statlig
inkomstskatt till 15 procent. Vi biträder därför den uppjustering av den nedre
skiktgränsen som inte utgör en kompensation för ändrad avdragsrätt för
allmän pensionsavgift. Tillsammans med Centerpartiets förslag om ett höjt
rakt grundavdrag på 15 000 kronor innebär detta att brytpunkten för statlig
inkomstskatt kommer vara 277 400 kronor för 2001 att jämföra med den
brytpunkt om 271 500 kronor som regeringen föreslår. Vi bedömer att den
högre brytpunkt som följer av centerpartiets skattepolitik leder till att målet
om att endast 15 procent ska betala statlig inkomstskatt uppnås redan 2001.
Avdragsrätt för
barnomsorgskostnader
Föräldrar måste få känna trygghet i att vara välkomna på
arbetsmarknaden. Det måste vara möjligt att förena
förvärvsarbete med mer tid för barnen. Föräldrar ska inte
pressas ekonomiskt att avstå från förvärvsarbete och därför
bör barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla gentemot
förvärvsinkomsten. Avdraget får göras mot
kommunalskatten. Kommunerna ersätts för inkomstbortfallet
enligt finansieringsprincipen. För att få göra avdrag måste
man kunna styrka sin barnomsorgskostnad. Det leder till att
många av de föräldrar som i dag är hänvisade till "svart"
barnomsorg motiveras att redovisa barnomsorgskostnaden.
Centerpartiet anser att avdragsrätten bör uppgår till
50 000 kronor per barn och år och införas från och med
2002. Riksdagen bör besluta att införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad i motionen
anförts.
Höjt reseavdrag
Genom Centerpartiets aktiva arbete och påverkan höjdes
reseavdraget från 13 till 15 kronor 1997. Sedan dess har
emellertid kostnaderna framförallt för drivmedel ökat
kraftigt. Därför är det nödvändigt att höja avdragsrätten för
arbetsresor med bil ytterligare. Centerpartiet anser att
avdragsrätten bör höjas från 15 kronor per mil till 20 kronor
per mil. En höjd avdragsrätt gör att människor har en fortsatt
möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter där
arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag ökar även
den regionala rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar
därmed till ett större arbetskraftsutbud även i mindre orter.
Riskerna för arbetskraftsbrist inom vissa yrken minskas
därmed. Centerpartiet anser dessutom att reseavdraget ska
omfatta resor till och från barnomsorg. Riksdagen bör
besluta att höja reseavdraget till 20 kronor per mil.
Riksdagen bör besluta att inkludera resor till och från
barnomsorg i reseavdraget.
Landsbygdsavdrag
Att bo på landsbygden innebär väldigt ofta extra kostnader.
Långa avstånd och avsaknaden av alternativa
transportmöjligheter gör bilen till en nödvändighet. För att
kompensera resor till och från arbete har möjligheten att
göra ett reseavdrag funnits sedan många år. Men för de
boende på landsbygd kompenserar inte reseavdraget för de
många mil som körs vid resor till och från affären och
service, för att skjutsa barn till och från idrott eller
föreningsliv. Många av dessa saker är viktiga för både barn,
ungdomar och föräldrar.
Boende långt ifrån de områden där större infrastrukturinvesteringar sker
kan inte dra nytta av dessa större satsningar på bl.a. kollektivtrafik. Det är
inte
rimligt att de som bidrar till finansieringen inte själva kan dra fördel av de
vinster som skapas. Att bo på landsbygden innebär att man måste ha bil;
oftast behöver hushållet dessutom två. Kostnader som uppstår på grund av
långa avstånd måste därför kompenseras. Centerpartiet anser därför att ett
landsbygdsavdrag ska införas. Landsbygdsavdragets närmare utformning bör
utredas med sikte på ett införande från år 2002.
Riksdagen bör besluta om att ge regeringen i uppdrag att utreda ett
landsbygdsavdrag med sikte på införande år 2002.
Bokmoms
Genom det skrivna ordet kan tankar, känslor, erfarenheter
och idéer delas och spridas. Det ger oss kunskap och sätter i
gång fantasin. Språket bevaras och utvecklas av en nära
tillgång till litteraturens område.
Idag har Sverige en bokmoms på 25 %. Centerpartiet anser att momsen på
böcker bör sänkas till 6 procent fr.o.m. år 2002. En sänkt skatt på böcker
skulle gynna läsandet i alla åldrar genom att böckerna blir billigare. Vad som
ovan anförts om sänkt bokmoms fr.o.m. år 2002 bör ges regeringen till känna.
Fastighetsskatt
Småhus
Efter en överenskommelse mellan Centerpartiet och den
socialdemokratiska regeringen beslutade riksdagen om att
från och med 1997 "frysa" 1996 års taxeringsvärden i hela
landet. Om inget annat beslut fattas upphör denna frysning
att gälla från och med årsskiftet. Regeringens budget bygger
också på att så kommer att ske. Regeringen kompenserar
kollektivet av småhusägare genom att sänka skattesatsen och
göra förändringar i förmögenhetsskatten, men dessa åtgärder
är en klen tröst för de människor vars boendekostnad
kommer att öka dramatiskt som en följd av kraftigt höjda
taxeringsvärden.
Vid sidan av det allvarliga i att många människor drabbas av kraftigt höjda
boendekostnader är det synnerligen allvarligt att regeringen verkar blunda för
att de uppenbara orimligheter i fastighetstaxeringen, som låg till grund för
beslutet att frysa taxeringsvädena, på intet sätt har förändrats. Det är
fortfarande moderatledarens allt för dåligt underbyggda förslag till årlig
justering av taxeringsvärdena för fastigheter som kommer att gälla. Då liksom
nu kommer justeringen av taxeringsvärdena exempelvis innebära att personer
som förvärvat fritidsfastigheter till överpris i attraktiva områden gynnas,
medan den bofasta befolkningen i dessa attraktiva områden missgynnas.
Centerpartiet anser att det enda rimliga beslutet är att förlänga nuvarande
frysning av taxeringsvärdena till nästa allmänna fastighetstaxering, som skall
ske 2003.
Centerpartiet anser att skattesatsen för småhus bör sänkas från 1,5 till 1,2
procent. I kombination med frysta taxeringsvärden innebär det att alla
småhusägare får sänkt fastighetsskatt. För en villa med ett taxeringsvärde på
1 000 000 kronor blir det en skattesänkning med 3 000 kronor jämfört med
nuvarande skatt. Riksdagen bör besluta om att förlänga nuvarande frysning av
taxeringsvärdena för småhus och samtidigt sänka skattesatsen från 1,5 till 1,2
procent.
Parallellt med de generella skattesänkningarna är det viktigt att ta hänsyn
till den höga fastighetsskatt som drabbar människor som bor permanent i
områden som är attraktiva för fritidsboende. För att avhjälpa den speciella
situation som råder i de attraktiva områdena längs kusten med ständigt
stigande fastighetspriser anser Centerpartiet att taxeringen av fastigheter för
fastboende och fritidsboende bör skiljas åt. Då slår inte högt upptrissade
förvärv av fritidsfastigheter igenom på de fastboende och det är möjligt för
människor att bo kvar i sina hem. Riksdagen bör besluta om att vid nästa
allmänna fastighetstaxering skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende
och fritidsboende.
Vid nästa allmänna fastighetstaxering 2003 anser Centerpartiet att
taxeringsvärdena åter bör knytas till aktuella marknadsvärden, samtidigt som
fastighetsskatten omvandlas till en schablonintäkt. Schablonintäkten beskattas
sedan som inkomst av kapital. Centerpartiet anser att nivån på
schablonintäkten ska sättas så att det genomsnittliga skatteuttaget inte ökar
när taxeringsvärdena ökar. Från denna nivå vill Centerpartiet sedan fortsätta
att successivt sänka skatteuttaget på småhus.
För att undvika de värsta effekterna av höjda taxeringsvärden föreslår
regeringen att det införs en begränsningsregel för fastighetsskatten. Regeln
innebär att uttaget av fastighetsskatt avseende permanentbostaden under vissa
förutsättningar begränsas så att skatteuttaget inte överstiger en viss andel av
hushållsinkomsten. Enligt förslaget är hushållsbegreppet utformat så att den
personkrets som omfattas är densamma som i förmögenhetsbeskattningens
sambeskattning. Centerpartiet anser att redan sambeskattning av
förmögenheter är omodernt och ojämställt och avvisar därför bestämdhet
denna nya form av sambeskattning. Riksdagen bör besluta om att avvisa
förslaget till begränsningsregel för fastighetsskatten.
Hyreshus
Regeringen föreslår i budgetpropositionen även att
nuvarande frysning av taxeringsvärdena på bostadshyreshus
ska upphöra samt att skattesatsen på bostadshyreshus sänks
från 1,2 till 0,7 procent av taxeringsvärdet. Skälen till
sänkningen av skattesatsen är att regeringen inte anser att de
skatteeffekter som återställda taxeringsvärden skulle ge
upphov till är acceptabla. I propositionen anges att fullt
återställda taxeringsvärden skulle resultera i en mycket
kraftig höjning av taxeringsvärdena. Regeringen anger den
genomsnittliga ökningen av taxeringsvärdena för
bostadshyreshus för landet som helhet till 42 procent. Det är
dock oklart huruvida regeringen därmed avser både
effekterna av den allmänna fastighetstaxeringen och den
ytterligare uppräkning av taxeringsvärdena som följer av
omräkningsförfarandet. Enligt Sveriges
Fastighetsägareförbund finns det material som tyder på att
enbart den allmänna fastighetstaxeringen resulterar i höjda
taxeringsvärden med i genomsnitt åtminstone 40 procent.
Därtill ska alltså läggas omräkningstalen för 2001.
RSV:s preliminära bedömningar av omräkningstalen för år 2001 tyder på
en ytterligare ökning av taxeringsvärdena 2001 med cirka 20 procent i
storstadsregionernas tillväxtområden och cirka 10 procent i övriga landet. En
sådan omräkning skulle leda till ett betydligt större uttag av fastighetsskatt
på
hyreshus år 2001 än vad som framgår av budgetpropositionen. Betydligt fler
hyreshus skulle få större skattehöjningar än vad som anges och betydligt färre
skulle få skattesänkningar. Detta drabbar hårdast de områden där behovet av
nybyggnation är störst. Då de sammantagna effekterna av den allmänna
fastighetstaxeringen och omräkningsförfarandet innebär oacceptabla
skattehöjningar anser Centerpartiet att taxeringsvärdena på bostadshyreshus
bör frysas på dagens nivå. Därutöver anser vi att skattesatsen för
bostadshyreshus bör sänkas till 1,1 procent. Riksdagen bör besluta om att
förlänga frysningen av taxeringsvärdena på bostadshyreshus samt att sänka
skattesatsen till 1,1 %.
Förmögenhetsbeskattning
Förmögenhetsskatten utgör en tung utgiftspost för många
småhusägare. Nära 40 procent av denna förmögenhetsskatt
tas ut på värdet av människors egna hem. Detta är orimligt.
Den internationella rörligheten för kapitalet har ökat och
därför har det varit nödvändigt att befria huvudägare i
aktiebolag från förmögenhetsskatt med hänvisning till att
deras kapital är låst i deras stora företag, som fyller en viktig
funktion för svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad.
En situation där verkligt förmögna människor befrias från
förmögenhetsskatt och mindre förmögna människor belastas
med förmögenhetsskatt, är naturligtvis inte acceptabelt ur
rättvisesynpunkt. Centerpartiet anser därför att
förmögenhetsskatten successivt bör fasas ut ur det svenska
skattesystemet. Ett första steg bör tas redan nästa år genom
att slopa sambeskattningen. Det innebär att äkta makar och
de som skattemässigt jämställs med dem inte längre skulle
behöva lägga ihop sina förmögenheter vid beskattning. Ett
äkta par skulle därmed kunna ha en förmögenhet på vardera
900 000 kronor utan att betala förmögenhetsskatt. Riksdagen
bör besluta att avskaffa sambeskattningen fr.o.m. 2001.
Centerpartiet anser att nästa steg för att fasa ut fastighetsskatten bör tas
2003. Förmögenhetsskatten bör då halveras genom att skattesatsen sätts till
0,7 procent.
Bättre villkor för
företagande
Sänkta arbetsgivaravgifter
Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft, bl a
som en följd av höga arbetsgivaravgifter. Centerpartiet har
tidigare aktivt medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna.
Vi har ambitionen att fortsätta den linjen. Företagsklimatet i
Sverige behöver bli bättre. Skatter och avgifter på arbete
måste sänkas för att ge människor chansen att utveckla sina
idéer i företag, vilket skapar fler jobb. Det bör ske genom att
en skatteväxling genomförs, med sänkta skatter på
arbetskraft och höjda skatter på miljöskadliga verksamheter.
Det ger förutsättningar för ökad sysselsättning generellt sett,
vilket i synnerhet är gynnsamt för tjänstesektorn med en hög
andel arbetskraftskostnader.
Från och med den 1 januari 1997 är det möjligt att göra en viss nedsättning
av socialavgiften. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter får
en arbetsgivare göra avdrag från arbetsgivaravgifterna med 5 procent av
avgiftsunderlaget upp till en årlig lönesumma på 852 000 kronor. För
egenföretagare är motsvarande gräns för lönesumman 180 000 kronor. Denna
reduktion är ett resultat av Centerpartiets enträgna arbete. Centerpartiet anser
att arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att sänkas enligt samma modell genom
att reduktionen utökas till 10 procentenheter för såväl arbetsgivaravgifter som
egenavgifter från och med 2001. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna på
detta sätt främjas de mindre företagen, där anställningspotentialen är högst, i
förhållande till de större. Riksdagen bör besluta i enlighet med Centerpartiets
förslag till sänkta arbetsgivaravgifter.
Centerpartiet anser att arbetsgivaravgiften successivt bör fortsätta att
sänkas enligt den beskrivna modellen. Från och med 2003 bör den högsta
lönesumma, som nedsättningen av arbetsgivaravgiften räknas mot, sättas till
två miljoner. För egenföretagare bör motsvarande gräns då sättas till 300 000
kronor.
För att arbetsgivaravgiftssänkningen även skall kunna tillgodoräknas av
företag som har stora säsongsvariationer är det avgörande att lönesumman
beräknas för hela året och inte uppdelas månadsvis. Detta förfarande
missgynnar företagare inom bland annat turism och trädgårdsnäring som är
mycket säsongsberoende. Hanteringen begränsar framför allt ungdomars
möjligheter till tillfälliga arbeten då det ofta är de som söker säsongsarbeten.
Reglerna måste snarast ändras så att avgifterna beräknas på den årliga
lönesumman, och inte som idag på en månadsvis lönesumma. Riksdagen bör
besluta att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman.
Förmånligare beskattning av
fåmansföretag
Sverige behöver fler entreprenörer. Många av de potentiella
tillväxtföretagen som kan ge ökad framtida sysselsättning
återfinns i kategorin fåmansbolag. Företag som drivs av
kvinnor tillhör till övervägande del denna grupp och är ofta
tjänsteföretag. Bättre förutsättningar för mindre företag
stärker också möjligheterna till ökat företagande bland
kvinnor. De så kallade fåmansföretagen utgör en stor och
betydelsefull andel av småföretagen.
De kvarstående särreglerna för fåmansföretagen, de så kallade 3:12-
reglerna, gäller beskattning av utdelningar och reavinster. Med nuvarande
regler beskattas en stor del av dessa inte som inkomst av kapital utan som
inkomst av tjänst med den avsevärt högre skatt som inkomstbeskattningen
innebär. Detta innebär en straffbeskattning av investeringar i eget företag i
jämförelse med investeringar i främmande företag eftersom såväl utdelningar
som reavinster kapitalinkomstbeskattas.
Det pågår en utredning som har till uppgift att se över 3:12-reglerna med
inriktning på att förbättra de skattemässiga villkoren för expansion och
investeringar. Denna utredning bör genom tilläggsdirektiv få till uppgift att
även beräkna effekterna av att de särskilda reglerna för beskattning av
utdelning och reavinst i fåmansbolag helt slopas. Riksdagen bör begära att
regeringen lägger fram kompletterande direktiv till utredningen om reglerna
för beskattning av ägare i fåmansföretag m.m. (1999:72) i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Lyft av jordbrukets ryggsäck
Regeringen och samarbetspartierna är mycket motsträviga
mot att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för svensk
lantbruksnäring. I tider då svenskt lantbruk agerar på samma
marknad som konkurrenter som har lägre kostnader är detta
djupt olyckligt. När utredningen "En livsmedelsstrategi för
Sverige" presenterades och tydligt visade de konkreta
konkurrensnackdelar som svenskt jordbruk har i förhållande
till Danmark och Finland, fanns det hopp om att regeringen
skulle agera. Så blev inte fallet. De grundläggande motiven
för att förstärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft,
som låg till grund för utredningens förslag, är lika starka
idag som tidigare. Det handlar om att stärka
konkurrenskraften för att skapa utrymme för nödvändiga
framtidsinvesteringar i produktionskapacitet,
produktutveckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i
jordbruket är helt otillräcklig sett utifrån investeringsbehov,
men även i förhållande till en rimlig ersättning till brukarnas
eget arbete och eget kapital.
Regeringen har i ett antal regeringsförklaringar de senaste åren lovsjungit
jordbruket som en framtidsnäring. De vackra orden har dock inte blivit
mycket mer än vackra ord. Likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen
med industrins nivåer som utlovades förra året blev tyvärr en halvmessyr.
Genom underliga gränsdragningar ställdes småbrukarna utanför
nedsättningen. Detta samtidigt som dessa småbrukare finns i redan svaga
bygder. Regeringen föreslår i budgeten en skattehöjning på dieseln med 10
öre/liter, utöver de 1,7 öre/liter som utgör en indexuppräkning. För många
jordbrukare innebär dieselskattehöjningarna att man ytterligare förlorar i
konkurrenskraft i förhållande till sina kollegor i Finland och Danmark.
Svenska jordbruksmaskiner betalar i dag en "vägtrafikavgift" om 1,12 kr/liter
diesel. Det är inte rimligt. Precis som dieselkostnaderna är en tung börda är
handelsgödselkostnaderna betungande i jämförelse med konkurrentländerna.
Till stor del kan denna problematik lösas genom att skatten på handelsgödsel
återförs till näringen. Jordbrukets särskattebörda måste lindras, inte höjas. I
Centerpartiets ekonomisk-politiska motion läggs konkreta och finansierade
förslag för att lyfta av ryggsäcken. Det svenska jordbrukets ryggsäck måste
lyftas av, inte tyngas av ytterligare bördor. Riksdagen bör besluta att återföra
motsvarande belopp, 1,23 miljarder kronor, till svenskt jordbruk för att stärka
konkurrenskraften.
Centerpartiet säger nej till den av regeringen föreslagna höjningen av
dieselskatten. Så länge det inte finns alternativa bränslen att tillgå i
tillräcklig
mängd och till konkurrenskraftiga priser är det inte rimligt att höja
dieselskatten. Höjd dieselskatt innebär att betydelsefulla näringar som åkerier,
rederier och jordbruk får sämre möjligheter att konkurrera på lika villkor som
sina europeiska konkurrenter. Riksdagen bör avslå den av regeringen
föreslagna höjningen av dieselskatten.
Skattereduktion för hushållsnära
tjänster
Sverige har den industrialiserade världens högsta skatteuttag
på arbete. I EU är det genomsnittliga skatteuttaget på arbete
42 procent enligt Eurostat. I Sverige är motsvarande siffra
59 procent. I Sverige utgörs mellan 60 och drygt 70 procent
av kostnaderna för en tjänst av skatter och sociala avgifter.
De stora skattekilarna, dvs. skillnaden mellan köparens pris
och säljarens ersättning efter skatt, bromsar framväxten av
moderna tjänsteföretag och fler jobb i tjänstesektorn. I
synnerhet gäller det tjänsteproduktion riktad till
privatpersoner som betalar med redan beskattade medel.
För att efterfrågan på hushållstjänster skall ta fart måste priset sänkas rejält
genom att skattekilen minskas eller slopas helt. Centerpartiet föreslår därför
att en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden för ROT-arbeten och
hushållstjänster som utförs i hemmet införs. Förslaget kan beskrivas som en
utvidgning av det så kallade ROT-systemet, dvs. den skattereduktion som
tidigare tillämpades för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad.
De tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna tomten skall
berättiga till skattelättnad. Det innebär att skatten sänks för ett antal
hushålls-
tjänster där det är lätt att "göra det själv" och där någon vit marknad knappast
förekommer, exempelvis städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget
omfattar även sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad, som
målning, snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot utesluts
offentligt subventionerade tjänster, exempelvis offentlig barnomsorg, och
andra tjänster som normalt inte utförs i hemmet, exempelvis advokat- och
arkitekttjänster.
Vi anser det nödvändigt med en begränsning av den maximala
skattereduktionen. Vi föreslår att den skall vara 25 000 kronor per hushåll och
år. Det innebär att hushållet kan köpa tjänster för 50 000 kronor per år och få
skattereduktion för dessa. Riksdagen bör besluta i enlighet med Centerpartiets
förslag till sänkt skatt på hushållsnära tjänster.
Sänkt skatt på arbete i sjöfarten
Svensk sjöfart i allmänhet och färjor och flygbåtar i
synnerhet har genom förändringar i vår omvärld under det
senaste året utsatts för stora yttre påfrestningar. Det finns fog
att tala om att svensk sjöfart är hotad. Genom att det danska
Folketinget den 26 maj i år beslutade att inrätta ett danskt
internationellt skeppsregister (DIS), har konkurrensvillkoren
för svensk sjöfart allvarligt rubbats.
Det är närmast en självklarhet att svensk sjöfart, som är en vital del av vårt
transportsystem och näringsliv, behöver likvärdiga villkor som sina
konkurrenter för att kunna hävda sig. Detta kan åstadkommas antingen genom
att Sverige vidtar motsvarande åtgärder som andra länder eller att
gemensamma regler inrättas. Men då det idag är en lång process som återstår
för att få gemensamma regler måste staten ta sitt ansvar för att stärka svenskt
sjöfart.
Risken för en massiv utflaggning är påtaglig om inget görs. Regeringen
aviserar i budgetpropositionen att förändringar för svensk sjöfart är på gång,
men inte nu, utan senare. Då riskerar det tyvärr att vara försent. Svensk
sjöfart
behöver långsiktiga och stabila spelregler. Ett sätt att garantera sjöfartens
fortlevnad är att likt danskarna införa ett nettostöd. Den danska processen från
beslut om att införa ett nettostöd till ikraftträdande var mycket snabb vilket
visar att detta går att genomföra på kort tid. Centerpartiet anser därför att
ett
nettostöd kan och bör införas redan från den 1 januari 2001.
Det nuvarande sjöfartsstödet är en så kallad "bruttomodell" som utgår till
arbetsgivare (redare) för inbetald skatt och för arbetsgivarens kostnader för
sociala avgifter. Återbetalningen är högst 58 000 kronor per kalenderår och
årsarbetskraft. En "nettomodell" innebär att personal som arbetar ombord på
fartygen befrias från inkomstskatt och sociala avgifter. Med en nettomodell
behöver inget sjöfartsstöd utgå, vilket frigör pengar som finns avsatta för
sjöfarten i budgetpropositionen.
Riksdagen bör besluta om att införa ett nettostödsystem, befriat från
inkomstskatt och sociala avgifter för svensk sjöfart.
Kompensation för
förlängt
arbetsgivarinträde i
offentlig sektor
Sjukfrånvaron är speciellt hög inom offentlig sektor. De
offentliga arbetsgivarna har, generellt sett, uppenbara
svårigheter att skapa en arbetsmiljö som förebygger stress
och minskar ohälsa. Den höga sjukfrånvaron innebär att
arbetsgivaren skjuter över kostnaderna från den egna
verksamheten till staten. Samtidigt är det på den lokala
arbetsplatsen som det finns möjlighet att förebygga ohälsa.
En bra arbetsgivare förhindrar stress och ohälsa och därför
ska bra och lyhörda arbetsgivare premieras.
Centerpartiet föreslår i sin budgetmotion att arbetsgivarinträdet för den
offentliga sektorn förlängs till två månader. För att kompensera den ökade
kostnaden sänks arbetsgivaravgifterna för den offentliga sektorn med 0,7
procentenheter. De offentliga arbetsgivarna får härigenom ett incitament att
förbättra arbetsplatsens utformning, ge de anställda större inflytande i arbetet
och att satsa på förebyggande insatser. Riksdagen bör besluta att sänka
arbetsgivaravgiften för offentlig sektor med 0,7 procent för att kompensera ett
förlängt arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen.
Ekonomiska styrmedel
för en bättre miljö
Att nyttja ekonomiska styrmedel kan vara effektivt för att
komma tillrätta med miljöproblem. Väl utformade
ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa
tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar
kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön
och effektivisera resursanvändningen genom ständiga
förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och
utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst.
Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter ger som en
sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär att staten kan sänka andra
skatter och avgifter som är störande för samhällsekonomin. Begreppet grön
skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling innebär sänkt
skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av
ändliga naturresurser.
Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett
bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins
dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte
på alla områden varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att
minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. I Sverige
finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för
industrin. När ett system med utsläppsrättigheter är infört måste nedsättningen
upphöra för att göra handeln enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste därför
utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta innebär att
den nedsättning som i dag finns successivt måste minska.
Skatteväxlingen måste vara utformad på ett sätt som gör att en framtida
handel med utsläppsrättigheter underlättas. Det har regeringen och
samarbetspartierna inte klarat av. Istället förstärker man den befintliga
skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs
för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns och förbereda Sverige för
ett system för handel med utsläppsrättigheter. Centerpartiet tar i sitt
budgetalternativ steg i riktning mot att jämna ut skillnaden i miljöbeskattning
mellan hushåll och industri. Vad som ovan anförts om skatteväxling och
handel med utsläppsrättigheter bör ges regeringen till känna.
Minskad nedsättning av
koldioxidskatten för industrin
För andra skattepliktiga bränslen än bensin och högbeskattat
bränsle som förbrukas i industriella tillverkningsprocesser
reduceras koldioxidskatten till hälften av den generella nivån
på koldioxidskatten. Före den 1 juli 1997 hade dock
industrin en nedsättning med 75 % av koldioxidskatten. Vid
denna tidpunkt infördes andra skattelättnader för
energiintensiv verksamhet. Om ett företags
koldioxidskattebelastning vid skattenivån 50 % överstiger
0,8 % av försäljningsvärdet, medger
beskattningsmyndigheten nedsättning av skatten så att den
överskjutande skattebelastningen sätts ned till 20 % (0,8 %-
regeln).
Industrin har i de flesta fall rätt till nedsättning med 50 % av koldioxid-
skatten. För den som är registrerad som skattskyldig kan avdrag med hälften
av koldioxidskatten göras i deklarationen. För den som inte är registrerad som
skattskyldig sker återbetalning med hälften av den koldioxidskatt som belastat
bränslet efter ansökan till Särskilda skattekontoret i Ludvika.
Inkomsterna av koldioxidskatt från industrin år 2001 beräknas med
gällande regelsystem uppgå till 2,6 miljarder kronor. Centerpartiet föreslår att
nedsättningen för industrin ska vara 25 % i stället för 50 %. Med den
förändringen beräknas inkomsterna öka med 0,9 miljarder kronor. I den
föreslagna nedsättningen ingår även fortsättningsvis skattelättnader för
energiintensiv verksamhet. Riksdagen bör besluta att minska industrins
nedsättning av koldioxidskatten till 25 %.
Centerpartiet avvisar den av regeringen föreslagna höjningen av
koldioxidskatten, eftersom den skattehöjningen enbart berör hushållens,
fjärrvärmeproducenternas och servicesektorernas förbrukning av fossila
bränslen för uppvärmning. Det är olyckligt att regeringen på detta sätt ökar
skillnaden i koldioxidbeskattning mellan hushållen och industrin, när det
istället finns anledning att minska skillnaderna för att förbereda Sverige för
ett system för handel med utsläppsrättigheter. Riksdagen bör besluta att
avvisa den av regeringen föreslagna höjningen av koldioxidskatten.
Kväveoxidskatt
Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. De ger en negativ
miljöpåverkan och bör därför motarbetas. Delmålet för
sänkning av kväveoxid är alltför lågt satta och Centerpartiet
anser att delmålen bör uppnå en 40-procentig minskning till
2005. Ett led i denna målsättning är att öka avgifterna för
utsläppen av kväveoxid. En kväveoxidskatt bör tas ut med
10 kr per kg NOx för pannor med en större effekt än 5 MW
och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 GWh.
Detta bör riksdagen besluta om.
Skatt på förbränning av avfall
Sedan den 1 januari 2000 finns det en skatt på deponering av
avfall. Detta är positivt för att stimulera en minskning av
avfall som läggs på deponi. Samtidigt har detta lett till att
förbränningen av avfall kommit i avsevärt bättre dager då
detta inte är belagt med skatt. Meningen med deponiskatten
är att avfallsmängderna i samhället ska minska. Men istället
för att deponera avfall går allt större mängder till
förbränning. Sverige står därmed inför en stor utbyggnad av
kapaciteten för att bränna avfall. I stora stycken är det oklart
hur denna ökade förbränning påverkar människan och
miljön. Främst rör det sig om ökade dioxinutsläpp.
Centerpartiet anser att det bör införas en skatt på förbränning
av avfall för att säkerställa den intention om minskade
avfallsmängder som finns i och med deponeringsskatten.
Nivån på avfallsförbränningsskatten bör motsvara
deponiskatten för att säkerställa likvärdighet i beskattningen.
Detta bör riksdagen besluta om.
Miljöskatt på inrikes flyg
Flygtrafiken orsakar stora utsläpp i luften och bör därmed stå
för en del av miljökostnaderna. Centerpartiet anser att man
bör överväga att införa differentierade landningsavgifter för
minskade miljöfarliga utsläpp och buller.
Miljöskatten på inrikes flyg togs bort den 1 januari 1997. Vi föreslår att en
miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa, vilket
innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära de största
kostnaderna. Detta är fullt rimligt med tanke på att flygplatserna har
dimensionerats för dessa plan. Det bör ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag om miljöskatt på inrikes flyg i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 5 oktober 2000
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)