Människan både vill och kan ta ansvar för sin livssituation
om hon ges förutsättningar för det. Med världens högsta
skattetryck - över halva BNP - beskärs medborgarnas frihet,
välfärden urgröps och tryggheten minskar. Medborgarna blir
beroende av politiska beslut för stora delar av sitt liv.
Vi vill därför kraftigt sänka inkomstskatterna. Dessa inskränker den
personliga friheten mest genom att minska det ekonomiska utrymme som var
och en disponerar. Tyngdpunkten i skattesänkningarna skall ligga på låg- och
medelinkomsttagarna. Därmed minskar beroendet av bidrag och
subventioner. Den mänskliga värdigheten upprättas och välfärden ökar i flera
bemärkelser.
Skattesänkningarna skall genomföras under ett antal år och vara
genomförda senast till 2010. Reformen består av flera delar; grundavdraget
skall höjas till 50.000 kronor, ett förvärvsavdrag på 15 procent av
förvärvsinkomster skall införas och den statliga inkomstskatten elimineras.
Ett grundavdrag för barn skall införas och en skattereduktion för hushållsnära
tjänster införas. Därtill skall de sociala avgifterna förmånsrelateras.
Inom budgetperioden - fram till 2003 - skall följande steg tas:
- Grundavdraget höjs till som mest 36.000 kronor.
- Förvärvsavdrag införs med 10 procent vid den kommunala beskattningen.
- Den statliga skatten sänks till 15 procent och brytpunkten höjs.
- Ett grundavdrag på 10.000 kronor för varje barn införs.
- En skattereduktion med 50 procent för hushållsnära tjänster införs.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en inkomstskattereform.
2. Riksdagen beslutar att grundavdraget vid den kommunala
inkomstbeskattningen höjs i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att införa ett förvärvsavdrag vid den kommunala
beskattningen i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar om skiktgränsen för statlig inkomstskatt i enlighet
med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar att statlig inkomstskatt utgår med 20 % 2001, 18 %
från år 2002 och 15 % från år 2003.
6. Riksdagen beslutar att införa ett grundavdrag med 12 000 kr per barn upp
till 16 år i den kommunala beskattningen från år 2001.
Inledning
Den enskilda människan och hennes situation är
utgångspunkten för Moderata samlingspartiets skattepolitik.
Vi anser att människor både vill och kan ta ansvar för sina
liv och sin framtid om de ges förutsättningar för det.
Det svenska skattetrycket är världens högsta. Över hälften av den samlade
ekonomin- 51,5 procent av BNP - betalas i olika skatter. 40 procent av dessa
är inkomstskatter från fysiska personer och obligatoriska avgifter. Då
inkomstskatten direkt påverkar vilket ekonomiskt utrymme man själv kan
disponera medför det att individernas frihet beskärs på grund av de höga
inkomstskatterna. Utrymmet för att spara minskar och möjligheten att t.ex.
välja andra lösningar för sociala tjänster än de som stat och kommun
tillhandahåller förbehålls de redan välbärgade.
Höga inkomstskatter blir därför ett sätt att utlämna individer till politikens
prioriteringar.
Den snabba internationaliseringen minskar möjligheten att ta ut så höga
skatter som idag på lättrörliga skattebaser. Ett exempel är
förmögenhetsskatten där den tagits bort för miljardärer, ett annat är skatten på
tobak som sänktes när smugglingen blev alltför besvärande. Det finns i dag
ett tryck nedåt på andra skatter, som till exempel alkoholskatten. Det är också
nödvändigt att ta hänsyn till utflyttningen av kapital och den internationella
efterfrågan på personer med särskild kompetens, vare sig det rör
sjuksköterskor eller datatekniker.
Innebörden av detta är att de som vill vidmakthålla högskattestaten måste
välja ännu högre skatter för de skattebaser som inte kan flytta eller är utsatta
för internationell konkurrens. Det är mot den bakgrunden regeringens ovilja
att sänka fastighetsskatten måste ses. En annan stabil skattebas är människor
som är mindre rörliga på arbetsmarknaden. Det innebär att om inget sker för
att sänka skatteuttaget kommer en ökande andel att belasta dem som har
sämst förmåga att betala skatt.
För att öka frihet, trygghet och välfärd måste inkomstskatten sänkas
radikalt.
Målet för en ny omfattande skattereform måste därför vara att minska
hushållens beroende av den politiska sektorn. Samtidigt skall den ta hänsyn
till de krav som en ny tid ställer för att alla människor skall kunna komma till
sin rätt och att deras kunskap och kompetens skall kunna tas tillvara på bästa
sätt.
Lägre skatter för frihet,
välstånd och trygghet
Värdighet genom oberoende
Det är med frihet och öppenhet som välstånd och välfärd
växer som allra bäst. Det är när medborgarna kan ta ansvar
för sin egen vardag och forma sin framtid på det sätt de
själva väljer som de också växer som människor. Ju större
utrymme för den enskilde att forma sitt liv, desto större blir
mångfalden och framstegen.
Mänsklig värdighet och trygghet förutsätter ett oberoende och en rätt att
bestämma över de resurser som man själv skapar genom arbete och
företagande. Skattefrågan har därför en grundläggande principiell betydelse
när det gäller synen på den enskildes frihet och på balansen mellan
medborgarna och det offentliga. Det finns därför inget viktigare mål för den
moderata politiken än att på olika sätt säkra mesta möjliga frihet och
bestämmanderätt för den enskilde.
Staten skall vara stark men begränsad. Den skall vara stark när det gäller
att uppfylla sina grundläggande uppgifter och begränsad för att göra det
möjligt för människor att utnyttja de friheter och rättigheter som staten skall
garantera dem. Det offentliga kan aldrig ersätta den enskildes tänkande och
drömmar, än mindre hennes förmåga att engagera sig och bry sig om andra
människor.
Bakom den dagsaktuella diskussionen om enskilda skattesatser finns
därför alltid den större frågan om varje människas oberoende och trygghet.
Därmed är inte skatternas storlek i första hand en fråga om dagens
statsfinansiella eller ekonomisk-politiska förutsättningar, utan snarare en
fråga om vilken samhällssyn man företräder.
Det går en skarp politisk skiljelinje mellan dem som menar att skatt kan tas
ut för i stort sett alla ändamål som det går att samla en politisk majoritet
bakom och dem som menar att skatt endast bör tas ut för att finansiera
verksamheter som måste vara offentliga.
Det oavvisliga gemensamma ansvaret för skola, vård, omsorg och stöd i
svåra skeden av livet står inte i strid med det personliga ansvar som individen
har för sig själv och sin familj. Konsekvenserna av att försöka flytta över
stora delar av det personliga ansvaret till det offentliga ser vi tydligt i
dagens
Sverige.
Moderat politik har sin utgångspunkt i den enskilda människans rätt att
forma sitt eget liv.
Låga skatter ger personlig
trygghet
Med Sveriges höga skatter är det ofrånkomligt att låg- och
medelinkomsttagare får bära huvuddelen av skattebördan.
Bidragsberoendet är en del av vardagen för hushåll med
mycket låga inkomster. Eventuella löneförhöjningar ger inte
särskilt mycket mer i plånboken eftersom marginalskatten är
så hög och offentliga bidrag reduceras när inkomsten ökar.
Hushåll har gjorts beroende av bidrag och subventioner, och
därmed beroende av politiska beslut. Även många av dem
som räknas som medelinkomsttagare har svårt att få
ekonomin att gå ihop.
Problemet handlar emellertid inte bara om pengar. Att beröva människor
rätten att kunna leva på sin egen lön eller att kunna spara pengar för framtiden
innebär att man berövar dem en stor del av den värdighet som ligger i att
kunna försörja sig själv och sin familj.
Det är i dag svårt att på en arbetsinkomst spara ihop tillräckligt mycket för
att kunna ha en buffert om man skulle mista jobbet, drabbas av sjukdom eller
av andra olyckor. Utan möjlighet att bygga upp ekonomiska reserver blir
människor otrygga.
Människor mår bra av att kunna ta ansvar och inte vara utelämnade till en
politiskt styrd bidragsmekanism. En skattepolitik som gör människor
bidragsberoende motverkar social trygghet. Låga skatter är därför ett av de
viktigaste inslagen i en verkligt humanistisk politik. Ingenting är viktigare
för
människor med begränsade resurser än rätten att kunna utnyttja sin egen
förmåga för att förbättra sin situation.
Högskattestatens sociala
konsekvenser
Sveriges höga skatter leder till stora sociala problem. Den
grundtrygghet som ligger i att kunna försörja sig på sitt
arbete och att kunna sätta av för oförutsedda händelser har
urholkats.
En låginkomsttagare i Sverige betalar över 64 procent av sin totala
arbetsinkomst i skatt. För höginkomsttagare är motsvarande siffra 75 procent.
Av den ursprungliga lönesumman återstår således 25-36 procent som
löntagaren fritt kan disponera över.
1999 utbetalades socialbidrag till drygt 500.000 individer. Var tredje
ensamstående mamma får socialbidrag. För många var behovet av bidrag en
direkt följd av att ett högt skatteuttag gjorde att arbetsinkomsten efter skatt
inte räckte till en rimlig levnadsstandard. Därtill finns det familjer som i
realiteten har en inkomst efter skatt som ligger under socialbidragsnormen,
som trots detta inte utnyttjar möjligheten att söka bidrag.
Hushållens självständighet urholkas därmed rejält. Många människor är
starkt beroende av att den politiska sektorn förmår klara sina åtaganden. För
de flesta inkomsttagare finns i realiteten inga andra alternativ än de
offentliga
när det gäller sjukvård, äldreomsorg, skola och barnomsorg. Det är i dag bara
de som tjänar riktigt mycket eller har tillräckligt stora tillgångar som kan
välja
fritt.
Den höga beskattningen av arbetsinkomster har också lett till att många
medborgare har ett betydligt mindre sparkapital än vad som är vanligt i andra
länder. Mer än hälften av Sveriges befolkning har mindre än 15.000 kronor i
sparkapital på bank eller i värdepapper. Det innebär att de flesta har en
otillräcklig buffert för oförutsedda utgifter. En större reparation av bilen
utraderar det sparade beloppet.
Högskattestaten slår också undan förutsättningarna för en lång rad jobb
som för många kan vara det första och därmed viktigaste steget in på
arbetsmarknaden.
Marginaleffekter
Konsekvensen av marginaleffekter i skatte- och
bidragssystemen är att det relativt sett lönar sig mindre att ta
ett bättre betalt arbete, svartarbete blir lönsammare och
fritiden får ett högre värde. De medför också att
skattekilarna mellan kostnad för och ersättning av ett arbete
växer.
Den högsta statliga skattesatsen är i dag 25 procent, vilket innebär en
högsta marginalskatt på 56,65 procent eftersom den genomsnittliga
kommunalskatten är 31,65 procent. Det är då räknat utan effekten av de
egenavgifter som fram till 1998 i princip enbart varit ren skatt och effekten av
de socialförsäkringsavgifter som erläggs av arbetsgivarna.
Grundavdraget varierar med inkomsten. Det gör att marginalskatterna
varierar avsevärt mellan olika inkomstlägen.
Diagram 1 Marginalskatt i olika inkomstlägen år 2000
Källa: Skattebetalarna
Marginalskatteproblematiken gäller inte bara dem som har
inkomster vilka överstiger de genomsnittliga.
Kombinationen av inkomstbeskattning, egenavgifter,
avtrappade bidrag och upptrappade omsorgsavgifter leder till
mycket stora marginaleffekter för inkomsttagare med låga
och normala inkomster.
För de hushåll som berörs av de kraftiga marginaleffekterna uppkommer
vad som kan kallas en fattigdomsfälla, d.v.s. att det blir svårt att genom egna
insatser förbättra sin ekonomiska situation. Tar man också hänsyn till reglerna
för socialbidrag kan kraftiga så kallade tröskeleffekter uppkomma om man
ökar sin arbetstid eller går från arbetslöshet till arbete. För en ensamstående
person utan barn motsvarar socialbidragsnormen en inkomst före skatt på
10.500 kronor per månad.
Samhällsekonomiska
aspekter
Ökat skattetryck och ekonomisk
eftersläpning
Det höga skatteuttaget motverkar tillväxt och en bredare
arbetsmarknad samtidigt som de svenska skatternas höga
nivå jämfört med andra länder missgynnar Sverige när det
gäller konkurrenskraft om företagande och kunskap.
De senaste trettio åren har Sverige uppvisat en mycket svag ekonomisk
utveckling. Inom flertalet områden har vårt land halkat efter rejält. Bland
OECD-länderna är det svårt att hitta ett land som uppvisat en liknande
kräftgång. Utvecklingen visar att höga skatter urholkar ekonomin och därmed
urholkas även välfärden.
Tillväxt, arbetskraftsbrist och
arbetslöshet
Ett viktigt mål med skattesänkningar är att de skall bidra till
att den ekonomiska tillväxten ökar. Med en växande
ekonomi går det att finansiera de offentliga åtagandena med
lägre skattesatser. En god cirkel med ökad tillväxt och lägre
skatter kan då komma till stånd. Alla blir vinnare i detta
perspektiv.
Totalt sett saknar fler än 500.000 människor i Sverige riktiga jobb,
konjunkturuppgången till trots. Samtidigt blir bristen på arbetskraft allt mer
tydlig, både inom den nya ekonomins mer typiska områden och inom mer
traditionella delar av samhällsekonomin.
EU har vid upprepade tillfällen rekommenderat Sverige att sänka
inkomstskatterna i syfte att stimulera sysselsättningen.
De länder inom EU som lyckats bäst med att få ned den strukturella
arbetslösheten - Danmark, Nederländerna, Irland och Storbritannien - har
alla infört en tidsbegränsad arbetslöshetsersättning och framför allt lägre
skatter på arbete. Bedömare - både från OECD och Internationella
valutafonden (IMF) - rekommenderar Sverige att göra detsamma. Syftet är,
enligt dessa, inte minst att öka incitamenten att söka lediga jobb, och därmed
få till stånd ett ökat arbetskraftsutbud.
Den slutsats som många med OECD drar är att skattesänkningar är
nödvändiga för att stärka tillväxtpotentialen. På sikt blir skattesänkningar
därmed nödvändiga för att klara välfärden.
Allt färre högskoleutbildade
Näringslivets svårigheter att locka till sig kvalificerad
arbetskraft beror inte bara på att människor tvekar att ta
bättre betalda arbeten. Det beror också på att Sverige har en,
internationellt sett, låg andel högskoleutbildade. I åldern 25-
34 år har endast 11 procent en examen på universitets- eller
högskolenivå. Det placerar Sverige på artonde plats bland
OECD:s 26 medlemsländer.
De höga inkomstskatterna gör att det ur ekonomisk synvinkel lönar sig
dåligt att lägga ned tid och pengar på en flerårig universitetsutbildning. I ett
kort perspektiv innebär detta att företagen har svårt att rekrytera utbildad
personal, i ett längre perspektiv ökar det risken för att Sverige hamnar på
efterkälken i det nya globala kunskapssamhället.
Situationen i andra
länder
Utländska skattesänkningar
Den svenska regeringen för fram mycket försiktiga förslag
om kompensation för de höjda egenavgifterna -
skattesänkningar som inte motsvarar ens en procent av BNP
- medan betydligt större skattesänkningar är på agendan i
många andra länder.
I Tyskland sänks nu de högsta inkomstskatterna från dagens 51 procent till
42 procent år 2005. Inkomstskatten för låginkomsttagare skall under samma
period sänkas från dagens cirka 20 procent till 15 procent. Beslut finns också
om att stegvis höja grundavdraget till 15.000 D-mark om fem år (= 64.000
kronor). Det innebär ett grundavdrag som är sju gånger högre än det svenska.
Den tyska regeringen motiverar sitt skattesänkningsprogram med behovet av
att stärka tillväxtpotentialen och öka sysselsättningen.
I Finland har regeringen antagit en målsättning om att skatterna inom en
tioårsperiod skall ner till genomsnittlig Europanivå. I Sverige skulle
motsvarande strategi innebära skattesänkningar på 200 miljarder kronor,
vilket motsvarar 10 procent av BNP.
I Frankrike finns förslag med ambitionen att 90 procent av löntagarna år
2003 skall betala 10 procent mindre i skatt jämfört med i dag.
I en utredning från Riksskatteverket (RSV) räknar man med att de svenska
skatterna måste sänkas kraftigt framöver. Globaliseringen och
skattekonkurrensen medför "ett tio-procentigt avbräck i skatteintäkterna eller
100 miljarder kronor om året inom tio år". Utredaren på RSV påpekar också
att de lägre skatterna förmodligen kommer att leda till högre tillväxt, och
därmed ökad välfärd.
Diagram 2-4 Skatt på arbete i Sverige och i viktiga konkurrentländer
1999
Diagram 2 Total skatt för låginkomsttagare
Fotnot: Som låginkomst definieras en inkomst som är 75 procent av
medelinkomsten i respektive land.
Diagram 3 Total skatt för medelinkomsttagare
Diagram 4 Total skatt för höginkomsttagare
Fotnot: Som höginkomst definieras en inkomst som är tre gånger så hög som
medelinkomsten i respektive land.
Utrymme för
skattesänkningar
När förslag om sänkta skatter presenteras ställs alltid krav på
en samtidig redovisning av hur skattesänkningen skall
finansieras. Samma krav ställs märkligt nog inte på en
redovisning av hur hushållen kan finansiera skattehöjningar
de måste betala, trots att det är minst lika befogat. Det är
självfallet viktigt att den samhällsekonomiska balansen inte
rubbas till följd av åtgärder på skatteområdet. När det gäller
hushållsekonomin är det uppenbarligen inte lika självklart att
ta hänsyn till att privatekonomin inte rubbas.
Det finns i princip tre sätt att finansiera en skattesänkning:
- Genom andra skattehöjningar (höjd skattesats eller breddad bas).
- Genom besparingar i de offentliga utgifterna.
- Genom att överskott i de offentliga finanserna tas i anspråk.
De skattereformer som genomförts under de senaste
decennierna har alla haft som utgångspunkt ett i princip
oförändrat totalt skatteuttag. Det har inneburit att
skattesänkningar har växlats mot höjningar av andra skatter.
Problem inom ett område har förts över till ett annat område,
samtidigt som det övergripande problemet med ett alltför
högt skattetryck fått bestå. Om syftet är att skapa
förutsättningar för ökad personlig trygghet och en bättre
fungerande samhällsekonomi förutsätter det i stället att det
totala skattetrycket sänks.
Den grundläggande finansieringen för att genomföra skattesänkningar är
att minska de offentliga utgifterna. Därigenom kan dessutom ekonomins sätt
att fungera stärkas samtidigt som de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet minskar.
Det går naturligtvis att utforma en skattesänkningsreform där de sänkta
skatterna mer än väl kompenserar att man samtidigt minskar bidrag och
subventioner, vilket i sin tur finansierar skattesänkningarna. En proportionell
skattesänkning kan utformas så att den väl motsvarar en proportionell
besparing genom exempelvis lägre kompensationsnivåer i
socialförsäkringarna. Verksamheter kan effektiviseras och/eller privatiseras
och andra besparingar, som inte påverkar hushållsekonomin, kan genomföras.
Högre tillväxt och fler människor i arbete, gör att skatteinkomsterna stiger,
samtidigt som behoven av bidrag minskar. Skattebasen växer, d.v.s. fler är
med och delar på skattebördan, vilket gör att var och en inte behöver betala
lika mycket. Större skattebas skapar således utrymme för lägre skatt för alla.
I en bilaga till den senaste Långtidsutredningen anger Konjunkturinstitutet
(KI) tre olika tillväxtscenarier vad gäller tillväxten fram till år 2015. I det
så
kallade högalternativet antas sysselsättningen öka snabbare än i bas-
respektive lågalternativet, arbetsmarknaden är mer effektiv, vilket gynnar
resursallokeringen, och företagen har på grund av en starkare
produktivitetsutveckling en bättre konkurrenskraft. Att arbetsmarknaden är
mer effektiv innebär samtidigt att jämviktsarbetslösheten är lägre. Detta
innebär att arbetslösheten kan gå ner mer än idag utan att inflationen tar fart.
Viktigt att påpeka är att arbetstiden inte kortas mer än högst marginellt i
högalternativet i motsats till lågalternativet.
Då detta kan uppnås med en politik som överensstämmer med den vi
förordar, bedömer vi KI:s högalternativ vad gäller tillväxtutsikterna som en
rimlig utgångspunkt för att diskutera utrymmet för sänkta skatter.
Med en årlig BNP-tillväxt som överstiger de årliga
offentliga utgiftsökningarna frigörs ett växande utrymme för
skattesänkningar. Med en tillväxt i linje med KI:s
högalternativ och en real ökning av de offentliga utgifterna
som inte överstiger 1 procent per år faller utgiftskvoten år
2010 till omkring 44 procent av BNP. Därmed skapas ett
omfattande skattesänkningsutrymme.
Från år 2003 till år 2010 bedömer vi att den ekonomiska tillväxten,
tillsammans med återhållsamhet med de offentliga utgifterna, frigör ett
utrymme för skattesänkningar som uppgår till 150 miljarder kronor. För åren
2001-2003 redovisar vi i vår budgetmotion ett skattesänkningsutrymme som
uppgår till knappt drygt 106 miljarder kronor. Utrymmet skapades genom
besparingar på cirka 64 miljarder kronor och genom att cirka 42 miljarder
kronor av överskottet i de offentliga finanserna tas i anspråk.
Det finns i dag en debatt om huruvida den goda konjunkturen gör det
möjligt eller inte att inleda en omfattande skattesänkningsreform. Det är
emellertid viktigt att påpeka att sänkta skatter är strukturella reformer som
bäst genomförs när ekonomin är stark. Detta är också något som (IMF) tog
fasta på i sin Sverigerapport från juni i år. IMF rekommenderar Sverige att
sänka skatterna med 80 miljarder kronor, motsvarande 4 procent av BNP, de
kommande tre åren förutsatt att regeringens utgiftstak hålls. IMF pekade
särskilt på vikten av att sänka den statliga inkomstskatten.
Då IMF ser skattesänkningar som strukturella reformer som kommer att
leda till högre tillväxtpotential och därför på sikt betalar sig är dagens
högkonjunktur det exakt rätta tillfället att ta itu med de höga svenska
skatterna. IMF anser att dagens starka tillväxt motiverar regeringen att sänka
utgiftstaket, eftersom utgifterna för arbetslösheten har minskat under
högkonjunkturen. Detta skulle ge ytterligare utrymme för strukturella
reformer, bland annat i form av lägre skatter.
Det är detta som skiljer IMF:s och andra bedömares syn på
skattesänkningar från den svenska socialdemokratiska regeringen. Regeringen
ser inte skattesänkningar som strukturella reformer, utan i stället som en
restpost i budgeten, något som blir aktuellt först efter det att alla
utgiftsökningar är genomförda.
En inkomstskattereform
Utgångspunkter
En ny tid ställer nya krav. Flera iakttagelser är värda att var
för sig vara utgångspunkter för en inkomstskattereform.
- Rätten att kunna leva på sin lön. Medborgare i ett modernt samhälle har
rätt till oberoende. Den trygghet var och en har rätt att känna, inte minst i
dagens snabba förändring, förutsätter att man får behålla en stor del av
arbetsinkomsten och att man har kontroll över sin egen ekonomi. Sparande
måste premieras.
- Kunskapssamhällets förutsättningar. Kunskaper färdas lätt och omedelbart
över nationsgränser och utgör en allt större del av det värde som skapas.
Kunskap och kompetens är i vid bemärkelse mer knutet till individer än till
organisationer, förekommer mer i nätverksprocesser än bundet till
geografins olika platser och kan växa snabbt och utvecklas där det finns
handlingsutrymme för den enskilde. Världens bästa forskning och världens
ledande huvudkontor - två viktiga centralpunkter i kunskapssamhället -
kommer att finnas i de strukturer och i de miljöer där den enskilde bäst
finner sina krav tillgodosedda. Många av dessa krav är ekonomiska eller
kan uppfyllas genom den enskildes ekonomiska förutsättningar.
- Kampen mot utanförskapet och behovet av en större social rörlighet.
Internationaliseringen och gränslösheten mellan länder skapar gränser i
vårt eget samhälle mellan dem som har den efterfrågade individuella
kompetensen och dem som befinner sig kvar i den gamla
arbetsmarknadens förutsättningar. De jobb som är kollektivt utbytbara
kommer att möta allt hårdare konkurrens från andra länder. Gapet blir
långt mellan den gamla tidens arbetslöshet och den nya tidens jobb som nu
växer fram i Sverige. Varje jobb och varje person måste kunna få verka
inom ramen för en arbetsmarknad som anpassar sig efter den enskildes
förutsättningar i stället för att utgå från att han eller hon är kollektivt
utbytbar. Det senare synsättet reducerar inte bara den enskildes möjligheter
utan också möjligheterna att utveckla de jobb och det företagande som
utsätts för hårdast priskonkurrens från andra länder.
- Den demografiska utvecklingen och risken för brist på arbetskraft för att
upprätthålla välfärd och välstånd. Det ställer krav på att fler skall kunna
komma ut på arbetsmarknaden och att fler skall vilja arbeta mer och under
en längre tid. Det måste löna sig att arbeta, utbilda sig och ta ansvar.
Finansiering och omfattning
Det samhällsekonomiska utrymmet för att sänka skatter är
sett i ett tioårsperspektiv betydande.
De besparingar som vi föreslagit för perioden fram till år 2003 uppgår till
drygt 64 miljarder kronor. Därutöver anser vi att i vart fall 42 miljarder
kronor av överskottet i de offentliga finanserna kan tas i anspråk. För åren
mellan 2003 och 2010 medför en ekonomisk tillväxt enligt KI:s högalternativ
och en återhållsamhet med de offentliga utgifterna innebärande en realtillväxt
på en procent årligen att ett ytterligare utrymme på drygt 150 miljarder kronor
frigörs mellan år 2003 och år 2010.
Sammantaget ger det med dessa förutsättningar ett utrymme på cirka 260
miljarder kronor. Tillkommande besparingar och utgiftsminskningar frigör
ytterligare utrymme och gör det möjligt att ytterligare pressa ner skattekvoten.
Inkomstskattereformen skall ske under statsfinansiell stabilitet och med
hänsyn till den konjunkturella utvecklingens skiftande förutsättningar. För de
kommande åren är detta av särskild vikt för att säkerställa att ett växande
inflationstryck inte stryper en god ekonomisk tillväxt.
I ett första skede behövs omfattande besparingar och sänkta skatter som i
mindre grad är utbudsstimulerade och kompetenshöjande. Vi har för perioden
fram till år 2003 föreslagit sänkta skatter på 106 miljarder kronor finansierade
genom minskade utgifter på drygt 64 miljarder kronor samt genom att en del
av överskottet i de offentliga finanserna används.
Det innebär att de skattesänkningar under de närmast kommande åren som
har en efterfrågestimulerande karaktär balanseras av motsvarande minskande
offentliga utgifter. Samtidigt sänks skatter med en inriktning som ger en
tydlig utbudseffekt. Skattesänkningarna skall självfallet vägas av med hänsyn
till den samhällsekonomiska utvecklingen, men det är i dag svårt att se annat
än att de kan genomföras inom ramen både för stabilare statsfinanser och en
ansvarsfull konjunkturpolitik.
I ett längre perspektiv innebär skattesänkningarna att en betydande del av
de svenska flaskhalsproblemen kan lösas upp. Sänkta skatter för kapital och
arbete ger ökat utbud av kapital, investeringar, företagande och arbete. Det är
förklaringen till att dessa skattehöjningar är strukturellt motiverade. Vidare
är
det värt att notera att under de kommande åren kommer amorteringarna på
statsskulden att vara av den omfattningen att de bidrar till att
marknadsräntorna kan hållas nere.
Mål för en
inkomstskattereform
I den nya ekonomin blir det allt tydligare att höga
skattesatser inte är en förutsättning för stabila
skatteinkomster. Omvänt innebär sänkta skattesatser inte
nödvändigtvis mindre skatteinkomster. Valet står alltså inte
mellan goda offentliga inkomster och skattesänkningar utan
mellan starka skattebaser och höga skattesatser. Att av
utjämningspolitiska skäl upprätthålla höga skattesatser
innebär att man offrar välfärden för ideologins skull.
Mot denna socialistiska ideologiska utgångspunkt står vårt övergripande
skäl för sänkta skatter, nämligen att öka medborgarnas frihet och kontroll
över sin egen vardag. Det ger inte bara en välfärd som anpassar sig efter
människors prioriteringar utan gör också att man i den nya ekonomin kan ta
tillvara de enskilda människornas kraft och engagemang, något som är en
förutsättning för en socialt och ekonomiskt god utveckling av människors
livsförutsättningar.
- En inkomstskattereform måste ge ökad social trygghet och motverka
fattigdomsfällor för att därmed också göra fler jobb möjliga och underlätta
den sociala rörligheten. Det måste alltid löna sig att arbeta och det måste
löna sig bättre än idag att arbeta och att utbilda sig själv. Därför bör
skattereformen ha en särskild tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare.
- Inom ramen för en inkomstskattereform måste det också skapas
förutsättningar för att enskilda kan avlöna andra för olika typer av
tjänsteverksamhet. Därmed öppnas en bredare arbetsmarknad, skattebasen
växer samtidigt som ett större utbud av arbete skapas. Den läkare som i
dag målar sitt staket kan istället operera en hjärtsjuk, den förälder som i
dag rusar hem för att hämta barnen kan jobba dagen ut och utveckla sin
karriär och de som i dag står utan arbete kan få inträde på
arbetsmarknaden.
- Segregationen gör det ytterligt viktigt med skatter som gör att det lönar sig
att arbeta i stället för att kvarstå i bidragsberoende. Både för den enskilde
och för utbudet av arbetskraft är detta väsentligt.
Sverige har större skäl än många andra länder att nu sätta
offensiva mål för skattepolitiken. För det första har andra
länder som redan har lägre skatter nu inlett ambitiösa
skattesänkningsprogram. Det gäller som vi påvisat ovan,
bland annat länder som Tyskland och Finland som i dag
ligger nära Sverige vad gäller skattesatser.
För det andra har Sverige ett internationellt exponerat näringsliv där alltför
svag konkurrenskraft om företag och kunskap mycket snabbt kan leda till
mycket omfattande och radikala förändringar i för kunskapssamhället
strategiska områden. Inte minst den snabba utvecklingen vad gäller teknik,
fusioner och uppköp inom Internet och mobil telefoni visar att Sveriges
försprång lätt kan förloras. Det handlar om företag och om verksamheter som
röner intresse och attraktion över hela världen och som ligger mitt i
utvecklingens kraftfält. Rörligheten är stor och beroendet av geografin och
det nationella samhället är litet.
En modern
inkomstskattereform
Inriktning
Med de förutsättningar som angivits ovan finns ett
sammanlagt utrymme på 260 miljarder kronor som kan tas i
anspråk för att sänka skattetrycket. Det kan naturligtvis både
öka och minska beroende på den ekonomiska utvecklingen
och förmågan att hålla tillbaka de offentliga utgifterna.
Av detta utrymme beräknas cirka 50 miljarder kronor för att motverka
minskade skattebaser till följd av internationaliseringen samt för att minska
skatten på sparande, investeringar och företagande. Det gäller bland annat
sänkt beskattning av kapitalinkomster, slopad förmögenhetsskatt och slopad
dubbelbeskattning.
Fastighetsskatten avvecklas successivt och bensinskatten sänks till
genomsnittlig europeisk nivå. Det motsvarar drygt 25 miljarder kronor.
Inkomstskattereformen som bör kunna fullföljas senast år 2010 omfattar:
- Grundavdraget höjs till minst 50.000 kronor för alla. Därmed avvecklas
många av de fattigdomsfällor som i dag motverkar arbete. Fler jobb blir
möjliga att leva på samtidigt som det kommer att kunna erbjudas fler
arbetsuppgifter till dem som i dag inte har fått fotfäste på
arbetsmarknaden. Låga inkomster skyddas med detta från onödigt
skatteuttag.
- Förvärvsavdraget höjs till cirka 20 procent på inkomster upp till gränsen
för uttag av egenavgiften. Det innebär mycket tydligt en signal att det alltid
lönar sig bättre att arbeta. Det får betydelse för både mäns och kvinnors
intresse av att söka sig ut till arbetsmarknaden samtidigt som den sänkta
skatten också ger ökade möjligheter att bestämma över arbetstidens
omfattning i olika skeenden i livet. Tillsammans med våra förslag om
barnomsorgskonto samt avdrag för styrkta barntillsynskostnader kommer
småbarnsfäräldrar att ha möjligheten att förena barn med yrkesliv.
- Den statliga inkomstskatten avvecklas successivt. Därmed etableras en
utbildningspremie som bidrar till tillgången av välutbildade och som bidrar
till en social rörlighet. Sveriges konkurrenskraft om företagande och
kunskap stärks väsentligt, även med hänsyn tagen till de skatteförändringar
som i dag genomförs i andra europeiska länder samt i USA.
Sammantaget ryms dessa skattesänkningar och de övriga
som angivits ovan inom den angivna totala ramen på 260
miljarder kronor.
Perioden 2001-2003
I det treårsperspektiv som budgeten omfattar bedömer vi att
utrymme kan skapas för följande åtgärder vad gäller
inkomstskatten:
- Grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs rejält.
- Grundavdrag för barn med 12.000 kronor vid den kommunala
beskattningen införs.
- Förvärvsavdrag på 10 procent vid den kommunala beskattningen införs.
- Den statliga inkomstskatten sänks till 15 procent och brytpunkten höjs till
gränsen för uttag av egenavgifter.
Höjningen av grundavdraget genomförs så att grundavdraget
trappas upp från 10.000 till 34.000 kronor vid en årsinkomst
på 130.000 kronor år 2001 och till 36.000 kronor vid en
årsinkomst på 130.000 kronor år 2002 och 2003. Därefter
sker en begränsad avtrappning av grundavdraget. I
nedanstående tabeller redovisas förslagen för de tre åren.
Tabell 1
År 2001
Tabell 2: (Inkomst Grundavdrag kronor Förändring av
grundavdraget i skiktet i procent )
Tabell 2
År 2002
Tabell 3: (Inkomst Grundavdrag kronor Förändring av
grundavdraget i procent )
Tabell 3
År 2003
Tabell 4: (Inkomst Grundavdrag kronor Förändring i
grundavdraget i procent )
Jämfört med det förslag regeringen lägger fram i
budgetpropositionen innebär, som framgår av tabell 4, vårt
förslag väsentligt högre grundavdrag i normala
inkomstlägen.
Genom de förslag som lagts fram genomförs de största
höjningarna av grundavdraget vid sådana inkomstnivåer där
det i normalfallet är fråga om försörjningsinkomster.
Dessutom höjs grundavdraget väsentligt för
pensionsinkomster i det nya system som börjar gälla 2003.
Samtidigt är det angeläget att fasa ut den nu gällande upp-
och nedtrappning som leder till ökade marginaleffekter i
normala inkomstlägen. Under treårsperioden påbörjas denna
utfasning.
Det generella grundavdraget kompletteras redan från 2001 med ett
grundavdrag för barn på 12.000 kronor.
Förvärvsavdraget, som bör byggas ut ytterligare efter 2003, syftar dels till
att kompensera för de egenavgifter som införts av den socialdemokratiska
regeringen, dels till att sänka arbetsinkomstbeskattningen och den samlade
marginaleffekten ytterligare.
Genom en sänkning av den statliga inkomstskatten till
15 procent, i likhet med vad bland andra Internationella
valutafonden föreslagit, 2003 och att höja gränsen för uttag
av statlig inkomstskatt till den som gäller uttag av
egenavgifter förenklas beskattningen samtidigt som
marginalskatten minskar rejält. Under åren 2001 och 2002
bör skiktgräsen höjas till 263.000 kronor.