Sammanfattning
Människan både vill och kan ta ansvar för sin livssituation om hon ges förutsättningar för det. Med världens högsta skattetryck - över halva BNP - beskärs medborgarnas frihet, välfärden urgröps och tryggheten minskar. Medborgarna blir beroende av politiska beslut för stora delar av sitt liv.
Vi vill därför kraftigt sänka inkomstskatterna. Dessa inskränker den personliga friheten mest genom att minska det ekonomiska utrymme som var och en disponerar. Tyngdpunkten i skattesänkningarna skall ligga på låg- och medelinkomsttagarna. Därmed minskar beroendet av bidrag och subventioner. Den mänskliga värdigheten upprättas och välfärden ökar i flera bemärkelser.
Skattesänkningarna skall genomföras under ett antal år och vara genomförda senast till 2010. Reformen består av flera delar; grundavdraget skall höjas till 50.000 kronor, ett förvärvsavdrag på 15 procent av förvärvsinkomster skall införas och den statliga inkomstskatten elimineras. Ett grundavdrag för barn skall införas och en skattereduktion för hushållsnära tjänster införas. Därtill skall de sociala avgifterna förmånsrelateras.
Inom budgetperioden - fram till 2003 - skall följande steg tas:
- Grundavdraget höjs till som mest 36.000 kronor.
- Förvärvsavdrag införs med 10 procent vid den kommunala beskattningen.
- Den statliga skatten sänks till 15 procent och brytpunkten höjs.
- Ett grundavdrag på 10.000 kronor för varje barn införs.
- En skattereduktion med 50 procent för hushållsnära tjänster införs.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inkomstskattereform.
2. Riksdagen beslutar att grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen höjs i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att införa ett förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar om skiktgränsen för statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar att statlig inkomstskatt utgår med 20 % 2001, 18 % från år 2002 och 15 % från år 2003.
6. Riksdagen beslutar att införa ett grundavdrag med 12 000 kr per barn upp till 16 år i den kommunala beskattningen från år 2001.
Inledning
Den enskilda människan och hennes situation är utgångspunkten för Moderata samlingspartiets skattepolitik. Vi anser att människor både vill och kan ta ansvar för sina liv och sin framtid om de ges förutsättningar för det.
Det svenska skattetrycket är världens högsta. Över hälften av den samlade ekonomin- 51,5 procent av BNP - betalas i olika skatter. 40 procent av dessa är inkomstskatter från fysiska personer och obligatoriska avgifter. Då inkomstskatten direkt påverkar vilket ekonomiskt utrymme man själv kan disponera medför det att individernas frihet beskärs på grund av de höga inkomstskatterna. Utrymmet för att spara minskar och möjligheten att t.ex. välja andra lösningar för sociala tjänster än de som stat och kommun tillhandahåller förbehålls de redan välbärgade.
Höga inkomstskatter blir därför ett sätt att utlämna individer till politikens prioriteringar.
Den snabba internationaliseringen minskar möjligheten att ta ut så höga skatter som idag på lättrörliga skattebaser. Ett exempel är förmögenhetsskatten där den tagits bort för miljardärer, ett annat är skatten på tobak som sänktes när smugglingen blev alltför besvärande. Det finns i dag ett tryck nedåt på andra skatter, som till exempel alkoholskatten. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till utflyttningen av kapital och den internationella efterfrågan på personer med särskild kompetens, vare sig det rör sjuksköterskor eller datatekniker.
Innebörden av detta är att de som vill vidmakthålla högskattestaten måste välja ännu högre skatter för de skattebaser som inte kan flytta eller är utsatta för internationell konkurrens. Det är mot den bakgrunden regeringens ovilja att sänka fastighetsskatten måste ses. En annan stabil skattebas är människor som är mindre rörliga på arbetsmarknaden. Det innebär att om inget sker för att sänka skatteuttaget kommer en ökande andel att belasta dem som har sämst förmåga att betala skatt.
För att öka frihet, trygghet och välfärd måste inkomstskatten sänkas radikalt.
Målet för en ny omfattande skattereform måste därför vara att minska hushållens beroende av den politiska sektorn. Samtidigt skall den ta hänsyn till de krav som en ny tid ställer för att alla människor skall kunna komma till sin rätt och att deras kunskap och kompetens skall kunna tas tillvara på bästa sätt.
Lägre skatter för frihet, välstånd och trygghet
Värdighet genom oberoende
Det är med frihet och öppenhet som välstånd och välfärd växer som allra bäst. Det är när medborgarna kan ta ansvar för sin egen vardag och forma sin framtid på det sätt de själva väljer som de också växer som människor. Ju större utrymme för den enskilde att forma sitt liv, desto större blir mångfalden och framstegen.
Mänsklig värdighet och trygghet förutsätter ett oberoende och en rätt att bestämma över de resurser som man själv skapar genom arbete och företagande. Skattefrågan har därför en grundläggande principiell betydelse när det gäller synen på den enskildes frihet och på balansen mellan medborgarna och det offentliga. Det finns därför inget viktigare mål för den moderata politiken än att på olika sätt säkra mesta möjliga frihet och bestämmanderätt för den enskilde.
Staten skall vara stark men begränsad. Den skall vara stark när det gäller att uppfylla sina grundläggande uppgifter och begränsad för att göra det möjligt för människor att utnyttja de friheter och rättigheter som staten skall garantera dem. Det offentliga kan aldrig ersätta den enskildes tänkande och drömmar, än mindre hennes förmåga att engagera sig och bry sig om andra människor.
Bakom den dagsaktuella diskussionen om enskilda skattesatser finns därför alltid den större frågan om varje människas oberoende och trygghet. Därmed är inte skatternas storlek i första hand en fråga om dagens statsfinansiella eller ekonomisk-politiska förutsättningar, utan snarare en fråga om vilken samhällssyn man företräder.
Det går en skarp politisk skiljelinje mellan dem som menar att skatt kan tas ut för i stort sett alla ändamål som det går att samla en politisk majoritet bakom och dem som menar att skatt endast bör tas ut för att finansiera verksamheter som måste vara offentliga.
Det oavvisliga gemensamma ansvaret för skola, vård, omsorg och stöd i svåra skeden av livet står inte i strid med det personliga ansvar som individen har för sig själv och sin familj. Konsekvenserna av att försöka flytta över stora delar av det personliga ansvaret till det offentliga ser vi tydligt i dagens Sverige.
Moderat politik har sin utgångspunkt i den enskilda människans rätt att forma sitt eget liv.
Låga skatter ger personlig trygghet
Med Sveriges höga skatter är det ofrånkomligt att låg- och medelinkomsttagare får bära huvuddelen av skattebördan. Bidragsberoendet är en del av vardagen för hushåll med mycket låga inkomster. Eventuella löneförhöjningar ger inte särskilt mycket mer i plånboken eftersom marginalskatten är så hög och offentliga bidrag reduceras när inkomsten ökar. Hushåll har gjorts beroende av bidrag och subventioner, och därmed beroende av politiska beslut. Även många av dem som räknas som medelinkomsttagare har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Problemet handlar emellertid inte bara om pengar. Att beröva människor rätten att kunna leva på sin egen lön eller att kunna spara pengar för framtiden innebär att man berövar dem en stor del av den värdighet som ligger i att kunna försörja sig själv och sin familj.
Det är i dag svårt att på en arbetsinkomst spara ihop tillräckligt mycket för att kunna ha en buffert om man skulle mista jobbet, drabbas av sjukdom eller av andra olyckor. Utan möjlighet att bygga upp ekonomiska reserver blir människor otrygga.
Människor mår bra av att kunna ta ansvar och inte vara utelämnade till en politiskt styrd bidragsmekanism. En skattepolitik som gör människor bidragsberoende motverkar social trygghet. Låga skatter är därför ett av de viktigaste inslagen i en verkligt humanistisk politik. Ingenting är viktigare för människor med begränsade resurser än rätten att kunna utnyttja sin egen förmåga för att förbättra sin situation.
Högskattestatens sociala konsekvenser
Sveriges höga skatter leder till stora sociala problem. Den grundtrygghet som ligger i att kunna försörja sig på sitt arbete och att kunna sätta av för oförutsedda händelser har urholkats.
En låginkomsttagare i Sverige betalar över 64 procent av sin totala arbetsinkomst i skatt. För höginkomsttagare är motsvarande siffra 75 procent. Av den ursprungliga lönesumman återstår således 25-36 procent som löntagaren fritt kan disponera över.
1999 utbetalades socialbidrag till drygt 500.000 individer. Var tredje ensamstående mamma får socialbidrag. För många var behovet av bidrag en direkt följd av att ett högt skatteuttag gjorde att arbetsinkomsten efter skatt inte räckte till en rimlig levnadsstandard. Därtill finns det familjer som i realiteten har en inkomst efter skatt som ligger under socialbidragsnormen, som trots detta inte utnyttjar möjligheten att söka bidrag.
Hushållens självständighet urholkas därmed rejält. Många människor är starkt beroende av att den politiska sektorn förmår klara sina åtaganden. För de flesta inkomsttagare finns i realiteten inga andra alternativ än de offentliga när det gäller sjukvård, äldreomsorg, skola och barnomsorg. Det är i dag bara de som tjänar riktigt mycket eller har tillräckligt stora tillgångar som kan välja fritt.
Den höga beskattningen av arbetsinkomster har också lett till att många medborgare har ett betydligt mindre sparkapital än vad som är vanligt i andra länder. Mer än hälften av Sveriges befolkning har mindre än 15.000 kronor i sparkapital på bank eller i värdepapper. Det innebär att de flesta har en otillräcklig buffert för oförutsedda utgifter. En större reparation av bilen utraderar det sparade beloppet.
Högskattestaten slår också undan förutsättningarna för en lång rad jobb som för många kan vara det första och därmed viktigaste steget in på arbetsmarknaden.
Marginaleffekter
Konsekvensen av marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen är att det relativt sett lönar sig mindre att ta ett bättre betalt arbete, svartarbete blir lönsammare och fritiden får ett högre värde. De medför också att skattekilarna mellan kostnad för och ersättning av ett arbete växer.
Den högsta statliga skattesatsen är i dag 25 procent, vilket innebär en högsta marginalskatt på 56,65 procent eftersom den genomsnittliga kommunalskatten är 31,65 procent. Det är då räknat utan effekten av de egenavgifter som fram till 1998 i princip enbart varit ren skatt och effekten av de socialförsäkringsavgifter som erläggs av arbetsgivarna.
Grundavdraget varierar med inkomsten. Det gör att marginalskatterna varierar avsevärt mellan olika inkomstlägen.
Diagram 1 Marginalskatt i olika inkomstlägen år 2000
Källa: Skattebetalarna
Marginalskatteproblematiken gäller inte bara dem som har inkomster vilka överstiger de genomsnittliga. Kombinationen av inkomstbeskattning, egenavgifter, avtrappade bidrag och upptrappade omsorgsavgifter leder till mycket stora marginaleffekter för inkomsttagare med låga och normala inkomster.
För de hushåll som berörs av de kraftiga marginaleffekterna uppkommer vad som kan kallas en fattigdomsfälla, d.v.s. att det blir svårt att genom egna insatser förbättra sin ekonomiska situation. Tar man också hänsyn till reglerna för socialbidrag kan kraftiga så kallade tröskeleffekter uppkomma om man ökar sin arbetstid eller går från arbetslöshet till arbete. För en ensamstående person utan barn motsvarar socialbidragsnormen en inkomst före skatt på 10.500 kronor per månad.
Samhällsekonomiska aspekter
Ökat skattetryck och ekonomisk eftersläpning
Det höga skatteuttaget motverkar tillväxt och en bredare arbetsmarknad samtidigt som de svenska skatternas höga nivå jämfört med andra länder missgynnar Sverige när det gäller konkurrenskraft om företagande och kunskap.
De senaste trettio åren har Sverige uppvisat en mycket svag ekonomisk utveckling. Inom flertalet områden har vårt land halkat efter rejält. Bland OECD-länderna är det svårt att hitta ett land som uppvisat en liknande kräftgång. Utvecklingen visar att höga skatter urholkar ekonomin och därmed urholkas även välfärden.
Tillväxt, arbetskraftsbrist och arbetslöshet
Ett viktigt mål med skattesänkningar är att de skall bidra till att den ekonomiska tillväxten ökar. Med en växande ekonomi går det att finansiera de offentliga åtagandena med lägre skattesatser. En god cirkel med ökad tillväxt och lägre skatter kan då komma till stånd. Alla blir vinnare i detta perspektiv.
Totalt sett saknar fler än 500.000 människor i Sverige riktiga jobb, konjunkturuppgången till trots. Samtidigt blir bristen på arbetskraft allt mer tydlig, både inom den nya ekonomins mer typiska områden och inom mer traditionella delar av samhällsekonomin.
EU har vid upprepade tillfällen rekommenderat Sverige att sänka inkomstskatterna i syfte att stimulera sysselsättningen.
De länder inom EU som lyckats bäst med att få ned den strukturella arbetslösheten - Danmark, Nederländerna, Irland och Storbritannien - har alla infört en tidsbegränsad arbetslöshetsersättning och framför allt lägre skatter på arbete. Bedömare - både från OECD och Internationella valutafonden (IMF) - rekommenderar Sverige att göra detsamma. Syftet är, enligt dessa, inte minst att öka incitamenten att söka lediga jobb, och därmed få till stånd ett ökat arbetskraftsutbud.
Den slutsats som många med OECD drar är att skattesänkningar är nödvändiga för att stärka tillväxtpotentialen. På sikt blir skattesänkningar därmed nödvändiga för att klara välfärden.
Allt färre högskoleutbildade
Näringslivets svårigheter att locka till sig kvalificerad arbetskraft beror inte bara på att människor tvekar att ta bättre betalda arbeten. Det beror också på att Sverige har en, internationellt sett, låg andel högskoleutbildade. I åldern 25- 34 år har endast 11 procent en examen på universitets- eller högskolenivå. Det placerar Sverige på artonde plats bland OECD:s 26 medlemsländer.
De höga inkomstskatterna gör att det ur ekonomisk synvinkel lönar sig dåligt att lägga ned tid och pengar på en flerårig universitetsutbildning. I ett kort perspektiv innebär detta att företagen har svårt att rekrytera utbildad personal, i ett längre perspektiv ökar det risken för att Sverige hamnar på efterkälken i det nya globala kunskapssamhället.
Situationen i andra länder
Utländska skattesänkningar
Den svenska regeringen för fram mycket försiktiga förslag om kompensation för de höjda egenavgifterna - skattesänkningar som inte motsvarar ens en procent av BNP - medan betydligt större skattesänkningar är på agendan i många andra länder.
I Tyskland sänks nu de högsta inkomstskatterna från dagens 51 procent till 42 procent år 2005. Inkomstskatten för låginkomsttagare skall under samma period sänkas från dagens cirka 20 procent till 15 procent. Beslut finns också om att stegvis höja grundavdraget till 15.000 D-mark om fem år (= 64.000 kronor). Det innebär ett grundavdrag som är sju gånger högre än det svenska. Den tyska regeringen motiverar sitt skattesänkningsprogram med behovet av att stärka tillväxtpotentialen och öka sysselsättningen.
I Finland har regeringen antagit en målsättning om att skatterna inom en tioårsperiod skall ner till genomsnittlig Europanivå. I Sverige skulle motsvarande strategi innebära skattesänkningar på 200 miljarder kronor, vilket motsvarar 10 procent av BNP.
I Frankrike finns förslag med ambitionen att 90 procent av löntagarna år 2003 skall betala 10 procent mindre i skatt jämfört med i dag.
I en utredning från Riksskatteverket (RSV) räknar man med att de svenska skatterna måste sänkas kraftigt framöver. Globaliseringen och skattekonkurrensen medför "ett tio-procentigt avbräck i skatteintäkterna eller 100 miljarder kronor om året inom tio år". Utredaren på RSV påpekar också att de lägre skatterna förmodligen kommer att leda till högre tillväxt, och därmed ökad välfärd.
Diagram 2-4 Skatt på arbete i Sverige och i viktiga konkurrentländer 1999
Diagram 2 Total skatt för låginkomsttagare
Fotnot: Som låginkomst definieras en inkomst som är 75 procent av medelinkomsten i respektive land.
Diagram 3 Total skatt för medelinkomsttagare
Diagram 4 Total skatt för höginkomsttagare
Fotnot: Som höginkomst definieras en inkomst som är tre gånger så hög som medelinkomsten i respektive land.
Utrymme för skattesänkningar
När förslag om sänkta skatter presenteras ställs alltid krav på en samtidig redovisning av hur skattesänkningen skall finansieras. Samma krav ställs märkligt nog inte på en redovisning av hur hushållen kan finansiera skattehöjningar de måste betala, trots att det är minst lika befogat. Det är självfallet viktigt att den samhällsekonomiska balansen inte rubbas till följd av åtgärder på skatteområdet. När det gäller hushållsekonomin är det uppenbarligen inte lika självklart att ta hänsyn till att privatekonomin inte rubbas.
Det finns i princip tre sätt att finansiera en skattesänkning:
- Genom andra skattehöjningar (höjd skattesats eller breddad bas).
- Genom besparingar i de offentliga utgifterna.
- Genom att överskott i de offentliga finanserna tas i anspråk.
De skattereformer som genomförts under de senaste decennierna har alla haft som utgångspunkt ett i princip oförändrat totalt skatteuttag. Det har inneburit att skattesänkningar har växlats mot höjningar av andra skatter. Problem inom ett område har förts över till ett annat område, samtidigt som det övergripande problemet med ett alltför högt skattetryck fått bestå. Om syftet är att skapa förutsättningar för ökad personlig trygghet och en bättre fungerande samhällsekonomi förutsätter det i stället att det totala skattetrycket sänks.
Den grundläggande finansieringen för att genomföra skattesänkningar är att minska de offentliga utgifterna. Därigenom kan dessutom ekonomins sätt att fungera stärkas samtidigt som de offentliga finansernas konjunkturkänslighet minskar.
Det går naturligtvis att utforma en skattesänkningsreform där de sänkta skatterna mer än väl kompenserar att man samtidigt minskar bidrag och subventioner, vilket i sin tur finansierar skattesänkningarna. En proportionell skattesänkning kan utformas så att den väl motsvarar en proportionell besparing genom exempelvis lägre kompensationsnivåer i socialförsäkringarna. Verksamheter kan effektiviseras och/eller privatiseras och andra besparingar, som inte påverkar hushållsekonomin, kan genomföras.
Högre tillväxt och fler människor i arbete, gör att skatteinkomsterna stiger, samtidigt som behoven av bidrag minskar. Skattebasen växer, d.v.s. fler är med och delar på skattebördan, vilket gör att var och en inte behöver betala lika mycket. Större skattebas skapar således utrymme för lägre skatt för alla.
I en bilaga till den senaste Långtidsutredningen anger Konjunkturinstitutet (KI) tre olika tillväxtscenarier vad gäller tillväxten fram till år 2015. I det så kallade högalternativet antas sysselsättningen öka snabbare än i bas- respektive lågalternativet, arbetsmarknaden är mer effektiv, vilket gynnar resursallokeringen, och företagen har på grund av en starkare produktivitetsutveckling en bättre konkurrenskraft. Att arbetsmarknaden är mer effektiv innebär samtidigt att jämviktsarbetslösheten är lägre. Detta innebär att arbetslösheten kan gå ner mer än idag utan att inflationen tar fart. Viktigt att påpeka är att arbetstiden inte kortas mer än högst marginellt i högalternativet i motsats till lågalternativet.
Då detta kan uppnås med en politik som överensstämmer med den vi förordar, bedömer vi KI:s högalternativ vad gäller tillväxtutsikterna som en rimlig utgångspunkt för att diskutera utrymmet för sänkta skatter.
Tabell: Olika tillväxtscenarier
Tabell 1: (Basalternativet Lågalternativet Högalternativet )
Källa: KI (LU 1999/2000, Bilaga 1)
Med en årlig BNP-tillväxt som överstiger de årliga offentliga utgiftsökningarna frigörs ett växande utrymme för skattesänkningar. Med en tillväxt i linje med KI:s högalternativ och en real ökning av de offentliga utgifterna som inte överstiger 1 procent per år faller utgiftskvoten år 2010 till omkring 44 procent av BNP. Därmed skapas ett omfattande skattesänkningsutrymme.
Från år 2003 till år 2010 bedömer vi att den ekonomiska tillväxten, tillsammans med återhållsamhet med de offentliga utgifterna, frigör ett utrymme för skattesänkningar som uppgår till 150 miljarder kronor. För åren 2001-2003 redovisar vi i vår budgetmotion ett skattesänkningsutrymme som uppgår till knappt drygt 106 miljarder kronor. Utrymmet skapades genom besparingar på cirka 64 miljarder kronor och genom att cirka 42 miljarder kronor av överskottet i de offentliga finanserna tas i anspråk.
Det finns i dag en debatt om huruvida den goda konjunkturen gör det möjligt eller inte att inleda en omfattande skattesänkningsreform. Det är emellertid viktigt att påpeka att sänkta skatter är strukturella reformer som bäst genomförs när ekonomin är stark. Detta är också något som (IMF) tog fasta på i sin Sverigerapport från juni i år. IMF rekommenderar Sverige att sänka skatterna med 80 miljarder kronor, motsvarande 4 procent av BNP, de kommande tre åren förutsatt att regeringens utgiftstak hålls. IMF pekade särskilt på vikten av att sänka den statliga inkomstskatten.
Då IMF ser skattesänkningar som strukturella reformer som kommer att leda till högre tillväxtpotential och därför på sikt betalar sig är dagens högkonjunktur det exakt rätta tillfället att ta itu med de höga svenska skatterna. IMF anser att dagens starka tillväxt motiverar regeringen att sänka utgiftstaket, eftersom utgifterna för arbetslösheten har minskat under högkonjunkturen. Detta skulle ge ytterligare utrymme för strukturella reformer, bland annat i form av lägre skatter.
Det är detta som skiljer IMF:s och andra bedömares syn på skattesänkningar från den svenska socialdemokratiska regeringen. Regeringen ser inte skattesänkningar som strukturella reformer, utan i stället som en restpost i budgeten, något som blir aktuellt först efter det att alla utgiftsökningar är genomförda.
En inkomstskattereform
Utgångspunkter
En ny tid ställer nya krav. Flera iakttagelser är värda att var för sig vara utgångspunkter för en inkomstskattereform.
- Rätten att kunna leva på sin lön. Medborgare i ett modernt samhälle har rätt till oberoende. Den trygghet var och en har rätt att känna, inte minst i dagens snabba förändring, förutsätter att man får behålla en stor del av arbetsinkomsten och att man har kontroll över sin egen ekonomi. Sparande måste premieras.
- Kunskapssamhällets förutsättningar. Kunskaper färdas lätt och omedelbart över nationsgränser och utgör en allt större del av det värde som skapas. Kunskap och kompetens är i vid bemärkelse mer knutet till individer än till organisationer, förekommer mer i nätverksprocesser än bundet till geografins olika platser och kan växa snabbt och utvecklas där det finns handlingsutrymme för den enskilde. Världens bästa forskning och världens ledande huvudkontor - två viktiga centralpunkter i kunskapssamhället - kommer att finnas i de strukturer och i de miljöer där den enskilde bäst finner sina krav tillgodosedda. Många av dessa krav är ekonomiska eller kan uppfyllas genom den enskildes ekonomiska förutsättningar.
- Kampen mot utanförskapet och behovet av en större social rörlighet. Internationaliseringen och gränslösheten mellan länder skapar gränser i vårt eget samhälle mellan dem som har den efterfrågade individuella kompetensen och dem som befinner sig kvar i den gamla arbetsmarknadens förutsättningar. De jobb som är kollektivt utbytbara kommer att möta allt hårdare konkurrens från andra länder. Gapet blir långt mellan den gamla tidens arbetslöshet och den nya tidens jobb som nu växer fram i Sverige. Varje jobb och varje person måste kunna få verka inom ramen för en arbetsmarknad som anpassar sig efter den enskildes förutsättningar i stället för att utgå från att han eller hon är kollektivt utbytbar. Det senare synsättet reducerar inte bara den enskildes möjligheter utan också möjligheterna att utveckla de jobb och det företagande som utsätts för hårdast priskonkurrens från andra länder.
- Den demografiska utvecklingen och risken för brist på arbetskraft för att upprätthålla välfärd och välstånd. Det ställer krav på att fler skall kunna komma ut på arbetsmarknaden och att fler skall vilja arbeta mer och under en längre tid. Det måste löna sig att arbeta, utbilda sig och ta ansvar.
Finansiering och omfattning
Det samhällsekonomiska utrymmet för att sänka skatter är sett i ett tioårsperspektiv betydande.
De besparingar som vi föreslagit för perioden fram till år 2003 uppgår till drygt 64 miljarder kronor. Därutöver anser vi att i vart fall 42 miljarder kronor av överskottet i de offentliga finanserna kan tas i anspråk. För åren mellan 2003 och 2010 medför en ekonomisk tillväxt enligt KI:s högalternativ och en återhållsamhet med de offentliga utgifterna innebärande en realtillväxt på en procent årligen att ett ytterligare utrymme på drygt 150 miljarder kronor frigörs mellan år 2003 och år 2010.
Sammantaget ger det med dessa förutsättningar ett utrymme på cirka 260 miljarder kronor. Tillkommande besparingar och utgiftsminskningar frigör ytterligare utrymme och gör det möjligt att ytterligare pressa ner skattekvoten.
Inkomstskattereformen skall ske under statsfinansiell stabilitet och med hänsyn till den konjunkturella utvecklingens skiftande förutsättningar. För de kommande åren är detta av särskild vikt för att säkerställa att ett växande inflationstryck inte stryper en god ekonomisk tillväxt.
I ett första skede behövs omfattande besparingar och sänkta skatter som i mindre grad är utbudsstimulerade och kompetenshöjande. Vi har för perioden fram till år 2003 föreslagit sänkta skatter på 106 miljarder kronor finansierade genom minskade utgifter på drygt 64 miljarder kronor samt genom att en del av överskottet i de offentliga finanserna används.
Det innebär att de skattesänkningar under de närmast kommande åren som har en efterfrågestimulerande karaktär balanseras av motsvarande minskande offentliga utgifter. Samtidigt sänks skatter med en inriktning som ger en tydlig utbudseffekt. Skattesänkningarna skall självfallet vägas av med hänsyn till den samhällsekonomiska utvecklingen, men det är i dag svårt att se annat än att de kan genomföras inom ramen både för stabilare statsfinanser och en ansvarsfull konjunkturpolitik.
I ett längre perspektiv innebär skattesänkningarna att en betydande del av de svenska flaskhalsproblemen kan lösas upp. Sänkta skatter för kapital och arbete ger ökat utbud av kapital, investeringar, företagande och arbete. Det är förklaringen till att dessa skattehöjningar är strukturellt motiverade. Vidare är det värt att notera att under de kommande åren kommer amorteringarna på statsskulden att vara av den omfattningen att de bidrar till att marknadsräntorna kan hållas nere.
Mål för en inkomstskattereform
I den nya ekonomin blir det allt tydligare att höga skattesatser inte är en förutsättning för stabila skatteinkomster. Omvänt innebär sänkta skattesatser inte nödvändigtvis mindre skatteinkomster. Valet står alltså inte mellan goda offentliga inkomster och skattesänkningar utan mellan starka skattebaser och höga skattesatser. Att av utjämningspolitiska skäl upprätthålla höga skattesatser innebär att man offrar välfärden för ideologins skull.
Mot denna socialistiska ideologiska utgångspunkt står vårt övergripande skäl för sänkta skatter, nämligen att öka medborgarnas frihet och kontroll över sin egen vardag. Det ger inte bara en välfärd som anpassar sig efter människors prioriteringar utan gör också att man i den nya ekonomin kan ta tillvara de enskilda människornas kraft och engagemang, något som är en förutsättning för en socialt och ekonomiskt god utveckling av människors livsförutsättningar.
- En inkomstskattereform måste ge ökad social trygghet och motverka fattigdomsfällor för att därmed också göra fler jobb möjliga och underlätta den sociala rörligheten. Det måste alltid löna sig att arbeta och det måste löna sig bättre än idag att arbeta och att utbilda sig själv. Därför bör skattereformen ha en särskild tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare.
- Inom ramen för en inkomstskattereform måste det också skapas förutsättningar för att enskilda kan avlöna andra för olika typer av tjänsteverksamhet. Därmed öppnas en bredare arbetsmarknad, skattebasen växer samtidigt som ett större utbud av arbete skapas. Den läkare som i dag målar sitt staket kan istället operera en hjärtsjuk, den förälder som i dag rusar hem för att hämta barnen kan jobba dagen ut och utveckla sin karriär och de som i dag står utan arbete kan få inträde på arbetsmarknaden.
- Segregationen gör det ytterligt viktigt med skatter som gör att det lönar sig att arbeta i stället för att kvarstå i bidragsberoende. Både för den enskilde och för utbudet av arbetskraft är detta väsentligt.
Sverige har större skäl än många andra länder att nu sätta offensiva mål för skattepolitiken. För det första har andra länder som redan har lägre skatter nu inlett ambitiösa skattesänkningsprogram. Det gäller som vi påvisat ovan, bland annat länder som Tyskland och Finland som i dag ligger nära Sverige vad gäller skattesatser.
För det andra har Sverige ett internationellt exponerat näringsliv där alltför svag konkurrenskraft om företag och kunskap mycket snabbt kan leda till mycket omfattande och radikala förändringar i för kunskapssamhället strategiska områden. Inte minst den snabba utvecklingen vad gäller teknik, fusioner och uppköp inom Internet och mobil telefoni visar att Sveriges försprång lätt kan förloras. Det handlar om företag och om verksamheter som röner intresse och attraktion över hela världen och som ligger mitt i utvecklingens kraftfält. Rörligheten är stor och beroendet av geografin och det nationella samhället är litet.
En modern inkomstskattereform
Inriktning
Med de förutsättningar som angivits ovan finns ett sammanlagt utrymme på 260 miljarder kronor som kan tas i anspråk för att sänka skattetrycket. Det kan naturligtvis både öka och minska beroende på den ekonomiska utvecklingen och förmågan att hålla tillbaka de offentliga utgifterna.
Av detta utrymme beräknas cirka 50 miljarder kronor för att motverka minskade skattebaser till följd av internationaliseringen samt för att minska skatten på sparande, investeringar och företagande. Det gäller bland annat sänkt beskattning av kapitalinkomster, slopad förmögenhetsskatt och slopad dubbelbeskattning.
Fastighetsskatten avvecklas successivt och bensinskatten sänks till genomsnittlig europeisk nivå. Det motsvarar drygt 25 miljarder kronor.
Inkomstskattereformen som bör kunna fullföljas senast år 2010 omfattar:
- Grundavdraget höjs till minst 50.000 kronor för alla. Därmed avvecklas många av de fattigdomsfällor som i dag motverkar arbete. Fler jobb blir möjliga att leva på samtidigt som det kommer att kunna erbjudas fler arbetsuppgifter till dem som i dag inte har fått fotfäste på arbetsmarknaden. Låga inkomster skyddas med detta från onödigt skatteuttag.
- Förvärvsavdraget höjs till cirka 20 procent på inkomster upp till gränsen för uttag av egenavgiften. Det innebär mycket tydligt en signal att det alltid lönar sig bättre att arbeta. Det får betydelse för både mäns och kvinnors intresse av att söka sig ut till arbetsmarknaden samtidigt som den sänkta skatten också ger ökade möjligheter att bestämma över arbetstidens omfattning i olika skeenden i livet. Tillsammans med våra förslag om barnomsorgskonto samt avdrag för styrkta barntillsynskostnader kommer småbarnsfäräldrar att ha möjligheten att förena barn med yrkesliv.
- Den statliga inkomstskatten avvecklas successivt. Därmed etableras en utbildningspremie som bidrar till tillgången av välutbildade och som bidrar till en social rörlighet. Sveriges konkurrenskraft om företagande och kunskap stärks väsentligt, även med hänsyn tagen till de skatteförändringar som i dag genomförs i andra europeiska länder samt i USA.
Sammantaget ryms dessa skattesänkningar och de övriga som angivits ovan inom den angivna totala ramen på 260 miljarder kronor.
Perioden 2001-2003
I det treårsperspektiv som budgeten omfattar bedömer vi att utrymme kan skapas för följande åtgärder vad gäller inkomstskatten:
- Grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs rejält.
- Grundavdrag för barn med 12.000 kronor vid den kommunala beskattningen införs.
- Förvärvsavdrag på 10 procent vid den kommunala beskattningen införs.
- Den statliga inkomstskatten sänks till 15 procent och brytpunkten höjs till gränsen för uttag av egenavgifter.
Höjningen av grundavdraget genomförs så att grundavdraget trappas upp från 10.000 till 34.000 kronor vid en årsinkomst på 130.000 kronor år 2001 och till 36.000 kronor vid en årsinkomst på 130.000 kronor år 2002 och 2003. Därefter sker en begränsad avtrappning av grundavdraget. I nedanstående tabeller redovisas förslagen för de tre åren.
Tabell 1
År 2001
Tabell 2: (Inkomst Grundavdrag kronor Förändring av grundavdraget i skiktet i procent )
Tabell 2
År 2002
Tabell 3: (Inkomst Grundavdrag kronor Förändring av grundavdraget i procent )
Tabell 3
År 2003
Tabell 4: (Inkomst Grundavdrag kronor Förändring i grundavdraget i procent )
Jämfört med det förslag regeringen lägger fram i budgetpropositionen innebär, som framgår av tabell 4, vårt förslag väsentligt högre grundavdrag i normala inkomstlägen.
Tabell 4
Grundavdrag
Tabell 5: (Inkomst Regeringen (m) 2001 (m) 2002 (m) 2003 )
Genom de förslag som lagts fram genomförs de största höjningarna av grundavdraget vid sådana inkomstnivåer där det i normalfallet är fråga om försörjningsinkomster. Dessutom höjs grundavdraget väsentligt för pensionsinkomster i det nya system som börjar gälla 2003. Samtidigt är det angeläget att fasa ut den nu gällande upp- och nedtrappning som leder till ökade marginaleffekter i normala inkomstlägen. Under treårsperioden påbörjas denna utfasning.
Det generella grundavdraget kompletteras redan från 2001 med ett grundavdrag för barn på 12.000 kronor.
Förvärvsavdraget, som bör byggas ut ytterligare efter 2003, syftar dels till att kompensera för de egenavgifter som införts av den socialdemokratiska regeringen, dels till att sänka arbetsinkomstbeskattningen och den samlade marginaleffekten ytterligare.
Genom en sänkning av den statliga inkomstskatten till 15 procent, i likhet med vad bland andra Internationella valutafonden föreslagit, 2003 och att höja gränsen för uttag av statlig inkomstskatt till den som gäller uttag av egenavgifter förenklas beskattningen samtidigt som marginalskatten minskar rejält. Under åren 2001 och 2002 bör skiktgräsen höjas till 263.000 kronor.
Stockholm den 5 oktober 2000
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Gunnar Hökmark (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)
Per Westerberg (m)