med anledning av prop. 2000/01:31 Vissa förmögenhets- och punktskattefrågor, m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av skatt på förbränning av avfall.
Motivering
I propositionen fullföljs en del av den budgetöverenskommelse som finns
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi är särskilt
nöjda med att det äntligen blir förändring när det gäller
förmögenhetskatten genom att sambeskattningen luckras upp så att
fribeloppet kommer att vara 1 miljon för ensamstående och 1,5 miljoner
för par. Vi ser detta som första steget och förväntar oss en fortsättning.
Avfallsskatter
Miljöpartiet har en annan syn på kretsloppsfrågorna än regeringen. När
regeringen talar om avfall och sopor, talar vi om restprodukter. När
regeringen talar om att minska avfallet, talar vi om en förbättrad
resursanvändning. I grund och botten är avfall ett misslyckande och
misshushållning till följd av felaktiga styrmedel och bristande
marknadsincitament.
Regeringen föreslår nu en del förändringar när det gäller skatt på
restprodukter. De undantag och förändringar som föreslås kan motiveras, inte
minst när det gäller behandling av flytande restprodukter i vassbädd. Dock
finns det i detta sammanhang skäl att även diskutera frågan om
förbränningsskatt.
Skatt på förbränning av avfall
Genom skatten på deponier skapas ett mycket starkt incitament till att
styra om brännbara restprodukter till förbränning. Detta medför klara
problem ur ett både brett och djupt miljöperspektiv. Men det skapar också
nya ekonomiska problem för dem som arbetar med miljöbättre
biobränslen, eftersom förbränning av avfall ofta konkurrerar med
biobränslen. En ur miljöns synvinkel negativ konkurrenssituation uppstår,
vilket strider mot regeringens uttalade mål om att samhället skall
utvecklas till ett ekologiskt hållbart samhälle.
När förbudet mot att lägga organiskt avfall på deponi börjar gälla år 2005
är det ännu viktigare att ha en skatt på avfallsförbränning. Mot denna
bakgrund anser Miljöpartiet att skatt skall tas ut också på restprodukter till
energiutvinning. Skattesatsen skall vara på en nivå som styr flödena av
material lämpligt för materialåtervinning eller återanvändning bort från
förbränningsugnarna. I Danmark är skatten på restprodukter till deponi ca 340
kr/ton och för förbränning med energiutvinning ca 185 kr/ton. Relationen
mellan dessa nivåer har vuxit fram sedan 1987 då Danmark införde sin
beskattning, varför de kan tjäna som ledning för utformningen av en svensk
skatt på restprodukter till förbränning. Genom att flera länder infört skatt på
förbränning har importen av avfall ökat, Sverige har blivit en
avstjälpningsplats.
1999 förbrändes två miljoner ton blandat avfall i Sverige. Detta kan även
uttryckas som att två miljoner ton blandade sopor passerade genom en brand
och kom ut som något annat. Men vart tog soporna vägen? Svaret är enkelt
men obehagligt: en fjärdedel blev aska och hamnade på soptippar och tre
fjärdedelar spreds ut i luften. Det är ju inte så att något försvinner vid
förbränning, allt finns kvar om än i andra former. Ingenting försvinner, allting
finns kvar i form av koncentrerade molekylsopor. Den del av avfallet som
omvandlats till askor kommer på kort eller lång sikt att spridas ut i vatten,
luft
och mark från de soptippar där de lagts. Den del som spreds via rökgaser
kommer att stanna kvar i luften eller spridas till vatten och mark. Exakt vad
det är för molekylsopor som sprids vet man inte eftersom de kemiska ämnena
i soporna vid hettan släpps loss eller omvandlas till något annat. En del ämnen
bryts ned till, vad vi med den kunskap vi idag besitter tror är, ofarliga
former,
men vi vet också att många av dem är svårnedbrytbara och farliga. Det gäller
allt från försurande ämnen och koldioxid till tungmetaller och organiska
föreningar, om vilka kunskap endast finns i mycket liten omfattning. Antalet
okända organiska ämnen i utsläppen från en förbränningsanläggning uppgår
förmodligen till tusentals. Bland dem kan nämnas azaarener, thiofener,
klorfenoler, klorbensener samt bromerade och klorerade dioxiner. Genom
årens lopp har forskare identifierat några hundra miljö- och hälsofarliga
ämnen i utsläppen. Utöver dessa kan många av de tusentals ämnen som
forskare inte känner igen vara både hälso- och miljöfarliga.
Det borde vara självklart att inte uppmuntra denna typ av verksamhet
genom osund konkurrens p.g.a. politiskt beslutade skatter.
Regeringen bör således ges tillkänna vad som i motionen sägs om behovet
av skatt på förbränning av avfall.