med anledning av prop. 2000/01:24 Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår förslag till lag om skattereduktion för utgifter för vissa
anslutningar för tele- och datakommunikation vad gäller juridiska
personer och näringsidkare.
Bakgrund till förslaget
En av socialdemokratins grundpelare är att genom politik detaljreglera
tillvaron för medborgarna. Effekterna av detta är tydliga, inte minst i form
av alla offentliga monopol samt det faktum att staten och kommunerna
disponerar två tredjedelar av en normalinkomsttagares inkomst i enlighet
med riksdagsmajoritetens, och inte den enskilde individens, önskemål. En
konsekvens av detta är att det ofta är politiker snarare än marknadens
villkor som styr över hur resurser används. Detta är jag kritisk till.
IT-området är ett område som blir speciellt lidande av politisk
klåfingrighet. Detta mycket beroende på att politiska beslut mycket fort blir
omoderna till följd av den snabba tekniska utvecklingen. Statens uppgift
måste därför främst vara att sätta spelreglerna på marknaden och vårda och
utveckla möjligheterna för kunskapsutveckling samt skapa förutsättningar för
nya kunskapskluster med forskning, utbildning och företagsklimat i
världsklass.
I proposition 2000/01:24 föreslås att en skattereduktion för utgifter
avseende ny anslutning för data- och telekommunikation införs under två år.
Enligt förslaget kan fastighetsägare, juridiska personer och enskilda
näringsidkare erhålla skattereduktionen. Rätten till skattereduktion är inte
geografiskt begränsad. Skattereduktionen föreslås uppgå till 50 procent av
utgifter över 8 000 kronor och max 5 000 kronor per bostad. Detta innebär att
maximal subvention uppnås då installationskostnaden uppgår till 18 000
kronor. Förslaget ger då en subventionsgrad på 28 procent.
Eftersom det redan finns avdragsrätt för kostnader i näringsverksamhet
anser jag inte att en extra skattereduktion är motiverad. Då behov av att nyttja
bredbandstjänster finns torde inte en subvention av den föreslagna
storleksordningen nämnvärt komma att påverka utbredningen av antalet
bredbandsuppkopplingar.
Att både kunna göra avdrag för kostnaderna i bokföringen och sedan
kunna erhålla skattereduktion för samma kostnader är inte försvarbart.
Propositionen bör därför avslås vad gäller juridiska personer och enskilda
näringsidkare.
Dock ställer jag mig positiv till en avdragsrätt gällande sådana
installationer hos enskilda personer eftersom de saknar möjlighet till avdrag
för dessa kostnader. En avdragsrätt för enskilda kan leda till ökad
uppkopplingstakt hos allmänheten, vilket är synnerligen önskvärt. Detta
eftersom den digitala ekonomins grundval är möjligheten att immaterialisera
värden och kommunicera dessa elektroniskt. Det kräver en infrastruktur i
form av ett landsomfattande, finmaskigt bredbandsnät till företag,
myndigheter och hushåll. Detta bör så många som möjligt få tillgång till.
I första hand bör givetvis marknaden svara för utbyggnaden av nätet.
Statens roll bör vara att vara brukare av IT-infrastruktur och tjänster samt att
ge rimlig tillgång till bredband i glesbygd och till speciella grupper.