Motion till riksdagen
2000/01:Sk12
av Pehrson, Johan (fp)

med anledning av prop. 2000/01:24 Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2000/01:24.
Motivering
Propositionen föreslår att såväl fysiska som juridiska personer som haft
utgifter för en anslutning för datakommunikation som ger en väsentlig
kapacitetshöjning i förhållande till överföringskapaciteten i det normala
telenätet, ska kunna få en skattereduktion. Ersättningen ska gälla för
anslutningar som gjorts under perioden 1 januari 2001 till 31 december
2002. Detta förutsätter att anslutningskostnaden varit avsevärt högre än i
"normala fall". Regeringens bedömning är att "det finns behov av en viss
stimulans till bredbandsanslutning för i första hand hushåll och företag
som finns utanför tätorterna".
Skattereduktion ska få göras med ett belopp som motsvarar 50 procent av
den del av underlaget som överstiger 8 000 kronor. Skattereduktionen utgår
med högst 5 000 kronor.
Regeringen föreslår riksdagen att som följd genomföra ändringar i
skatteregisterlagen respektive skattebetalningslagen.
Folkpartiet liberalernas invändning
Teknik blir föråldrad
Folkpartiet vill avstyrka regeringens proposition i sin helhet genom ett
antal invändningar.
Frågan om skattereduktion för bredbandstjänster har tidigare förekommit i
regeringens proposition "Ett informationssamhälle för alla" 1999/2000:86. I
propositionen presenterades som helhet ett infrastrukturprogram, där förslaget
om skattereduktion var en del. Övriga delar har varit att ålägga statliga
Svenska Kraftnät att upprätta ett stomnät av optofiberkabel genom landets
kommuner, samt att upprätta ett bidragssystem för kommuner för upprättande
av regionala transportnät och lokala transport- och accessnät. Vi har som
helhet avstyrkt regeringens förslag till infrastrukturprogram. Skälet är att
programmet utgör en överhängande risk för tekniska felsatsningar.
Regeringspropositionen uttryckte att utbyggnad ska ske teknikneutralt,
men framforcerandet av utbyggnaden utgör i sig en risk att man satsar i fel
teknik. Dagligen ser vi innovationer på främst de mobila möjligheterna för
nätverkskommunikation. Men också redan befintlig teknik kan förfinas.
Kapaciteten för användande av vanlig koppartråd ökar. Man kommer att
kunna sända data via digital-TV-nätet, kabel-TV-nätet, satellit, radio etc till
hög datakapacitet. Nyligen har man gjort lyckade försök med att sända rörliga
bilder via elnät.
Tekniska innovationer för dataöverföring duggar tätt. Tekniken förfinas
och förbättras i mycket snabb takt. Det innebär att äldre teknik snabbt blir
omodern och att priserna sannolikt sjunker. Prisutvecklingen på nästan all
teknisk utrustning har gott samma väg till mötes, apparater som tidigare
kostat en förmögenhet är några år senare mer eller mindre kostnadsfria.
Regeringens statliga planering innebär en forcerad utbyggnad av teknik som
vi menar är mycket olycklig. En fortsatt utbyggnad av bredband sker bäst
genom att efterfrågan på marknaden ökar, fler tjänster blir tillgängliga och att
tekniken förbättras och inte genom att staten först pressar fram utbyggnaden
av infrastrukturen.
Alltfler ifrågasätter också den forcerade utbyggnaden utifrån att det inte
alls är klart att det inom den närmsta tiden kommer att finnas tjänster som
hushållen och företagen verkligen efterfrågar. När sådana tjänster verkligen
kommer att finnas på marknaden kan andra tekniska lösningar än nedgrävda
bredband vara aktuella.
Vidare bidrar den forcerade utbyggnaden till att öka överhettningen på en
redan ansträngd bygg- och anläggningsmarknad. Det är angeläget att bostäder
kommer fram i de orter där efterfrågan finns samt att vägnätet rustas upp. Den
forcerade bredbandsutbyggnaden riskerar att försena andra angeläga projekt
samt bidra till överhettningen.
Priserna hålls uppe
Samtidigt som priserna av teknisk utrustning ständigt sjunker menar vi att
regeringens förslag till en riktad skattereduktion tvärtom kan riskera att
hålla priserna på en högre nivå än de annars skulle ha varit. Anslagen kan
således komma bredbandsbolagen till del snarare än konsumenterna.
Förslaget en märklig fördelningspolitik
Enligt en utredning av Demoskop som presenterades i april är 39 procent
av de boende utanför städerna "inte alls intresserade av snabbare
Internetuppkoppling". För många låginkomsttagare är det inte ens aktuellt
att köpa en dator till hemmet. Givetvis kan detta komma att ändras i
framtiden, vilket vore mycket bra. Vi vill ändå påpeka att
skattereduceringen sannolikt kommer att komma höginkomsttagare och
företagare till del. Det kan vara behjärtansvärt att stödja dessa personer,
men skattereduktionens i sig ringa belopp torde inte påverka
småföretagarnas agerande nämnvärt. Vi vill ifrågasätta regeringens
förslag till att reducera just bredbandstjänster. Folkpartiet skulle kunna
tänka sig många andra produkter som det kan vara mer angeläget att
skattereducera för konsumenterna.
Folkpartiet anser alltså att det finns goda skäl att avstå statligt stöd för
bredbandsutbyggnad i detta skede. Man kan också skarpt ifrågasätta själva
metoden. Skattereduktionen är inget annat än ett bidrag, konstruerat som
skatteminskning för att runda utgiftsramarna och utgiftstaket. Skatteavdrag
ska främst ges för kostnader för intäkternas förvärvande, det gäller såväl
företag som individer. Behövs bredband för företagets drift är också
anslutningen avdragsgill, att därutöver medge skattereduktion är bara ett
annat namn för bidrag, företagsstöd. Detsamma gäller privatpersoner.
Regeringen har gång efter annan valt att lägga fram förslag som strider mot
budgetlagens principer om bruttoredovisning. Folkpartiet har skarpt kritiserat
detta, exempelvis i samband med riksdagens behandling av 2000 års
vårproposition.
Folkpartiet liberalerna vill med hänvisning till ovanstående som sin helhet
avstyrka regeringens förslag till skattereduktion för tele- och
datakommunikation.

Stockholm den 2 november 2000
Johan Pehrson (fp)
Karin Pilsäter (fp)