Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen särskilt uppmärksammar vad som i motionen anförs om komplettering av lagen om skatt på avfall. Avfallsförbränning
Förbränning av blandat avfall är inte förenligt med ett hållbart samhälle. I Sverige skapas varje år 500 000 ton giftiga askor. Analyser som forskare låtit göra av flygaska från sopförbränningsanläggningar visar att den kan innehålla klorerade och bromerade dioxiner, klorfenoler, klorbensener och många andra mycket farliga, långlivade, organiska miljögifter. Dessa ämnen hamnar på landets soptippar, där de förr eller senare läcker ut till miljön. Förbränning är inte en lösning för att bli av med soptippar. En fjärdedel av soporna blir giftiga askor. För varje ton sopor som förbränns bildas alltså 250-300 kg aska och slagg.
Förbränning av sopor har även andra negativa miljökonsekvenser. Utsläpp av farliga ämnen via rökgaser och vatten är ett av dem. Sopförbränning motverkar också återanvändning och återvinning och bygger fast samhällets energisystem i ett beroende av sopor genom att sopor är ett mycket billigare bränsle än andra, mer miljövänliga energikällor. Som exempel på konflikter i omhändertagandet är uppgiften från en artikel i tidningen Miljöaktuellt nr 4 den 17 maj 20000 att plastproducenterna vill att avfallsplast ska brännas i energiproduktion i stället för att användas till nya varor. Men återvinnare och företag som köper plast ropar efter mer återvunnet material.
Ett trettiotal svenska kommuner planerar en utbyggnad av sopförbränningen. Kommunerna får på detta sätt billig energi eftersom de utnyttjar sopförbränningen i kraftvärmeverk som har stor kapacitet. Så stor, att de kan importera avfall till förbränningen från andra länder. Det är lönsamt för kommunerna och flera länder säljer sitt avfall eftersom de till varje pris vill bli av med sina sopor. Tyskland har strängare regler när det gäller förbränning av sopor och det pågår en handel av bland annat plastavfall till de svenska värmekraftverken. Genomförs den planerade utbyggnaden kommer förbränningskapaciteten att öka från 2 miljoner ton/år till 3,5 miljoner ton/år. Däremot syns inga tecken på minskad avfallsproduktion eller ökad återanvändning eller återvinning.
Idag finns inga ekonomiska styrmedel eller andra restriktioner som reglerar och stävjar den i vår åsikt olämpliga utvecklingen mot en kraftig utbyggnad av sopförbränning. Detta beror dels på den skatt på deponering som trädde i kraft den 1 januari 2000, som innebär att det är mycket billigare att bränna sopor än att lägga dem på tipp. Det beror även på det förbud mot deponering av brännbart avfall som träder i kraft 2002. Slutligen beror det på att sopor är ett prismässigt mycket fördelaktigt bränsle för fjärrvärmeverk, de får till och med betalt för att ta emot det.
En skatt på avfall till förbränning är mycket viktig för att motverka förbränning av osorterat hushållsavfall och styra mot ökad kompostering av detta. Med skatt på avfall till både deponering och förbränning kommer kompostering att vara ett mer attraktivt alternativ. När förbudet mot att lägga organiskt avfall på deponi börjar gälla år 2005 är det ännu viktigare att ha en skatt på avfallsförbränning.
Mot denna bakgrund anser Miljöpartiet att skatt skall tas ut också på restprodukter till energiutvinning. Skattesatsen skall vara lägre än för deponi- skatten, men ändå på en nivå som styr flödena av material lämpligt för materialåtervinning eller återanvändning bort från förbränningsugnarna. Regeringen bör ges i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett förslag till komplettering av lagen om skatt på avfall så att restprodukter till förbränning omfattas i enlighet med vad som här sagts.
Stockholm den 5 oktober 2000
Kia Andreasson (mp)