Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avskaffa reklamskatten.
Motivering
Den lokala dagstidningen är med dess möjligheter till öppen
debatt och fri opinionsbildning, trots Internet och nya tv- och
radiokanaler, en av de viktigaste informationskanalerna för
människor runt om i vårt land. Den bidrar på ett värdefullt
sätt till en levande demokrati där olika röster kan komma till
tals.
Men den ökande konkurrensen mellan olika medier har inneburit att
alltfler tidningar får en pressad ekonomi och sviktande lönsamhet. Det senaste
tragiska exemplet är tidningen Arbetet i Malmö som trots presstöd inte
lyckades överleva.
När reklamskatten infördes 1972 var det bl a som ett led i den statliga
presspolitiken. Som ett av huvudskälen för att införa skatten angavs att det
var den bästa lösningen för att finansiera det förstärkta presstödet.
I dag saknas emellertid sambandet mellan presstöd och reklamskatt. Den
senaste reklamskatteutredningen konstaterade (SOU 1997:53 s 58): "enligt
utredningens mening är det inte mycket som talar för annat än att skatten
numera måste ses som en allmän inkomstkälla."
Samtidigt har kritiken mot reklamskatten vuxit sig allt starkare genom
åren. Med tillkomsten av nya medier som bärare av reklam, vilka inte
omfattas av reklamskatten, t ex radioreklam, TV-reklam och Internetreklam,
har konkurrenssnedvridningen gentemot de alltjämt skattskyldiga medierna,
framför allt dagstidningar och tidskrifter, blivit uppenbart. När reklamskatten
dessutom avskaffades 1999 för direktreklamen blev detta förhållande än
tydligare. Idag belastas fortfarande en normalstor landsortstidning med
reklamskatt på miljonbelopp.
Reklamskattelagen är därtill svårtillämpad och uppfattas som rättsosäker
med en för de skattskyldiga bristande förutsebarhet. Just
konkurrenssnedvridningen och bristerna från rättssäkerhetssynpunkt var
också två av huvudargumenten i den ovan nämnda reklamskatteutredningen
som i sitt betänkande föreslog att skatten helt skulle avskaffas. Utredningen -
som hade till uppdrag att försöka åstadkomma en generell och
konkurrensneutral beskattning - fann på punkt efter punkt att de justeringar
som skulle krävas antingen stötte på formella hinder eller skulle medföra
ingrepp som inte stod i rimlig proportion till skattens syfte och allmänna
betydelse.
I det senaste lagstiftningsärendet, då skatten togs bort för
reklamtrycksaker, d v s direktreklamen, uttalades att förändringen måste
utformas så att "dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen
värnas". Effekten blev den motsatta och konkurrenssnedvridningen ökade
genom att en av dagspressens främsta konkurrenter skattebefriades.
En sådan ordning är ohållbar. Mot den bakgrunden bör reklamskatten nu
avskaffas i sin helhet.