Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lika förutsättningar för busstrafiken i Europa.
Motivering
När svenska bussföretag kör turistbusstrafik i Europa
avkrävs de vägskatter, vägavgifter och vägmoms i många
länder. För en rundresa i Europa kan dessa skatter och
avgifter uppgå till flera tiotusentals kronor per buss.
Utländska bussföretag som kör turister till och i Sverige har
däremot mer generösa villkor. Sverige tar varken ut
vägskatter, vägavgifter eller vägmoms. Detta skapar
naturligtvis en osund konkurrens såväl mellan svenska och
utländska bussföretag som mellan olika svenska bussbolag.
Ett problem är de skatter och avgifter som ska betalas på plats i olika EU-
länder, bland annat Danmark, Tyskland och Österrike, enligt en mängd
byråkratiska regler. För att genomföra en turistresa till något av de populära
resmålen i Centraleuropa räcker det inte med att vara momsregistrerad i
Sverige. Bussföretaget måste dessutom momsregistreras separat i fyra till fem
olika länder.
Svenska bussföretag möter redan i Danmark det första kravet på att betala
en personkilometeravgift (för närvarande 0,05 DKK/pass/km). Tidigare
kunde avgiften betalas vid gränserna, men efter inträdet i EU skall detta i
stället ske via en momsregistrering vid dansk skattemyndighet med åtföljande
rapporter.
I Tyskland skall svenska bussföretag via momsregistrering vid tysk
skattemyndighet betala 16 % moms på den del av omsättningen för
köruppdraget som hänför sig till körsträckan i Tyskland. De tyska
myndigheterna är synnerligen noggranna och kräver ofta kompletterande
uppgifter och kvitton av alla slag. Denna huvudprincip gäller om man
bedriver körverksamheten inom EU-länderna. Skulle man däremot komma
från ett köruppdrag i t.ex. Tjeckien skall man i stället betala kontant vid
gränsen och då 0,0867 DEM/pass/km. Österrike tillämpar samma princip
dock med skillnaden att momssatsen är 10 %.
För att klara av den omfattande byråkratin kring dessa avgifter ansluter sig
seriösa svenska bussföretag med utlandstrafik till något av de företag som
specialiserat sig på momsregistrering och momsåterhämtning. Detta kostar
naturligtvis också pengar. Dessutom tar det ofta flera år innan
momsredovisningar blir slutredovisade och godkända.
De stora och väletablerade företagen känner till dessa regler och följer
dem. Problemet är att det finns en del små bolag, ofta enmansföretag, inom
bussbranschen som inte alls kan de olika regelsystemen i Europa eller som
mer eller mindre medvetet inte bryr sig om att betala dessa skatter. De får
därmed en stor konkurrensfördel framför de seriösa företagen. Genom att
dessa oseriösa företag inte räknat med några skatter och avgifter utanför
Sverige har vissa researrangörer i Sverige kunnat sänka sina priser med upp
till femtusen kronor för en enstaka tur och returresa till Sydtyskland. Denna
snedvridning av konkurrensen har ökat under de senaste åren.
Ett annat problem är att ett flertal länder inom och utanför EU tar ut olika
former av vägavgifter, vägskatter, motorvägsskatter osv. Där finns inte
samma problem med oseriös konkurrens mellan svenska företag eftersom
dessa avgifter normalt betalas kontant vid gränsen. Däremot snedvrids
konkurrensen mellan svenska och utländska företag, eftersom inte några
motsvarande kostnader drabbar utländska företag som kör i Sverige.
Benägenheten att införa nya avgifter bland EU:s medlemsländer har ökat
under senare år. De öst- och centraleuropeiska stater som ansökt om
medlemskap i EU har också visat en benägenhet att följa efter med olika
former av skatter och avgifter.
För att underlätta den fria rörligheten för människor i Europa och för att
skapa en sund och rättvis konkurrens på turistbussområdet bör Sverige inom
EU snarast driva frågan om införande av ett vinjettsystem för busstrafiken på
de större vägarna, motsvarande det som redan finns för lastbilstrafiken. I ett
första läge kan det, för konkurrensneutralitetens skull, också betyda att
vägmoms behöver införas på svenska vägar för utländska bussföretag innan
en samordning kan ske inom hela EU.