med anledning av prop. 2000/01:24 Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att avdragsmöjligheterna i näringsverksamheten
minskas med erhållen skattereduktion enligt vad i motionen anförs.
2. Riksdagen beslutar att skattereduktionen skall medges månaden efter
investeringen enligt vad i motionen anförs.
2 Propositionens innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om skattereduktion för utgifter för vissa
anslutningar för tele- och datakommunikation. En fastighetsägare får
skattereduktion för utgifter för en anslutning från ett allmänt tillgängligt
telenät till ett småhus eller ett hyreshus. Detsamma gäller en juridisk
person och en enskild näringsidkare i fråga om en sådan anslutning i
annat fall till ett fast driftställe för näringsverksamheten.
Anslutningen ska vara ny, den ska medge överföring med god teknisk
kvalitet av multimedietjänster, och den ska ge den anslutne en möjlighet att
välja leverantör av överföringstjänster.
Skattereduktionen ges till juridiska personer och enskilda näringsidkare
även om utgiften kan dras av i näringsverksamheten.
Skattereduktionen föreslås uppgå till 50 procent av utgifter över 8 000
kronor eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kronor per bostad eller lokal som har
anslutits. Skattereduktionen utgår med högst 5 000 kronor eller, i fråga om
hyreshus, högst 5 000 kronor per bostad eller lokal som anslutits.
3 Vänsterpartiets förslag
Vänsterpartiet anser att propositionen är ett steg i rätt riktning men dess
förslag bör förbättras i väsentliga avseende. Det gäller dels förändringar
för att säkerställa att grundläggande skatteprinciper upprätthålls, dels
förändringar för att se till att propositionens grundläggande syfte att
stimulera till nyinvesteringar i bredband uppfylls så effektivt som möjligt.
Det är framför allt två punkter som bör förändras i regeringens förslag.
Den första punkten gäller avdrag för en kostnad som inte finns. I den
svenska skattelagstiftningen är det helt främmande att avdrag ska kunna ges
för en kostnad som inte finns. Förslaget att en näringsidkare ska få både
skattereduktion och avdrag i näringsverksamhet för samma belopp innebär en
allvarlig förändring av principerna i det svenska skattesystemet. För att någon
förändring inte ska ske måste avdragsmöjligheten i näringsverksamheten
minskas med erhållen skattereduktion. Detta kan ske om skattereduktionen är
fastställd innan bokslutet är klart. Hur ett sådant system skulle kunna gå till
redovisar vi längre ned i motionen. Riksdagen bör med anledning av
ovanstående besluta att avdragsmöjligheterna minskas med erhållen
skattereduktion. Det torde ankomma på utskottet att utforma lagtexten till
förändringen.
En förändring där avdrag ej medges för erhållen skattereduktion kommer
att ge något mindre kostnader för statskassan. Detta utrymme kan användas
för att öka omfattningen av den föreslagna skattereduktionen. Vid riksdagens
bifall till ovanstående förslag bör således även frågan om skattereduktionens
storlek övervägas.
Den andra punkten gäller vid vilken tidpunkt som utbetalning av
skattereduktionen ska ske. Vänsterpartiet anser att incitamenten för
anslutningar blir alltför svaga om skattereduktionen kommer för lång tid efter
själva investeringsbeslutet. I extremfallet kan det med regeringens förslag
handla om att skattereduktionen betalas ut närmare två år efter investeringen.
Med skattekontosystemet skulle reduktionen kunna medges redan
månaden efter investeringen och på så sätt mer aktivt påverka
investeringsbeslutet. Denna modell skulle också göra det möjligt att i
bokslutet reducera kostnadsavdraget i näringsverksamheten med erhållen
skattereduktion. Vad som ovan anförts om att en skattereduktion medges
månaden efter investeringen bör riksdagen besluta om. Det torde även i detta
fall ankomma på utskottet att utforma lagtexten till förändringen.