1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av en gemensam etisk grund för ett levande
mångkulturellt samhälle.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de villkor som gäller för inresa till länder inom Schengen-
området inte får utnyttjas som verktyg för att stänga asylsökande ute.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en gemensam strategi och fördelningsprincip bör utarbetas
inom EU för stora och plötsliga flyktingströmmar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Dublinkonventionens brister och att Sverige under EU-
ordförandeskapet bör arbeta för att dessa undanröjs.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjlighet att få rättshjälp vid varje Dublinärende och att
Sverige i större utsträckning bör behandla asylansökan med hänvisning
till humanitära skäl.
6. Riksdagen beslutar att återinföra "sista-länken"-bestämmelsen.
7. Riksdagen begär att regeringen ger tilläggsdirektiv till
anhörigutredningen i enlighet med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att visum inte skall vara ett instrument för att hålla
asylsökande ute.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om besöksvisum för anhöriga och närstående.
10. Riksdagen begär att regeringen ser över de olika rutinerna vid svenska
ambassader avseende frågan om visum och ansökningsförfarandet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en regelförenkling avseende referensblanketten.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flyktingars psykiska och fysiska hälsa.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en permanent
verksamhet med jourbiträden i enlighet med vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om medborgarvittnen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anlitandet av auktoriserade tolkar.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten för asylsökande kvinnor samt barn att få offentligt
biträde eller tolk av samma kön.
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till översyn av de
språktester som Migrationsverket utför samt att regeringen i
regleringsbrevet ålägger Migrationsverket att iaktta ett moratorium
medan översynen pågår.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principen om att satsa på närområdet i flyktingsituationer.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förnya uppehållstillståndet med 12 månader för flyktingar
från Kosovo.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genom en förordning ge den grupp av flyktingar från
Kosovo som varit i Sverige 3-4 år permanent uppehållstillånd.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett tillägg i utlänningslagen.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att genomföra samtal även med asylsökande barn.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att skapa regelverk för det uppdrag god man utför åt
ensamma flyktingbarn.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de långa handläggningstiderna.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten att byta advokat eller tolk.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om psykologers och kuratorers intyg.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att möjliggöra för invandrare att tillgodogöra sig det svenska
språket i arbetslivet.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sfi-kurserna individualiseras och kopplas till praktisk
utbildning.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förenkling för den som vill starta eget företag och att erbjuda
människor anpassade lärlings- och praktikplatser.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om nationella minoriteters möjlighet att använda sitt
språk i kontakten med centrala myndigheter och att de vanligaste svenska
lagarna översätts till samiska, finska och meänkieli.
31. Riksdagen beslutar att systemet med förhandlingar och avtal med
kommuner, avseende nyanlända, avskaffas, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
32. Riksdagen beslutar att avveckla Integrationsverket fr.o.m. 1/7 2001, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
33. Riksdagen beslutar att införa utvecklingspeng som fördelas av RFV och
att Migrationsverket ges ansvar för informationsfrågor till invandrare och
flyktingar, i enlighet med vad som anförs i motionen.
34. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot diskriminering ges ett
speciellt ansvar i opinionsbildningen mot diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism och att DO skall vara en myndighet
underställd riksdagen.1
35. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt
uppställning:
36.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag, kr
Anslagsförändring, kr )
1 Yrkande 34 hänvisat till KU.
Inledning
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor
rörande flyktingpolitik, invandring till Sverige, mottagande
av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige samt
internationellt arbete inom det migrationspolitiska området.
Utgiftsområdet omfattar också integrationspolitik med frågor
om invandrares introduktion i Sverige, ersättning till
kommunerna för mottagande av flyktingar, åtgärder mot
etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt
insatser för att främja utvecklingen i utsatta
storstadsområden.
Vårt land har av tradition haft en generös inställning till flyktingar. Denna
grundläggande attityd har under tider av ekonomiska påfrestningar satts på
prov. Därför är det viktigt att regering, riksdag, partier och organisationer
bidrar till att upprätthålla viljan till insatser för människor på flykt.
Det svenska kulturarvet med rötter i västerländsk humanism och kristen
etik har bidragit till skapandet av en lagstiftning och en rättstradition som
kan
utgöra en stabil grund för ett mångkulturellt samhälle. Mångfalden i vårt
samhälle hålls samman av en gemensam grund samt av de starka
kultursammanhållande element som i århundraden visat sig bidra till fred och
samförstånd. Ett mångkulturellt samhälle fungerar inte utan en gemensam
etisk grund som respekteras av både majoritetsbefolkning och
minoritetsgrupper. En del av denna etiska och historiska grund är just
respekten för andra individers och folkgruppers värde och särdrag.
De historiska rötterna till vårt samhälles grundvärderingar är viktiga att
vårda. Därför bör de utgöra en viktig grund för den mångfald och kreativitet
ett mångkulturellt samhälle kan uppvisa. Den som har stark egen identitet och
kunskap om sin egen historia har bättre förutsättningar att vilja och våga möta
det annorlunda och främmande. Detta måste, enligt vår uppfattning, också
gälla företrädarna för den svenska majoritetskulturen. Stolthet över den
svenska historiska bakgrunden till vårt nutida samhälle är en del av den grund
som skapar en stark egen identitet också hos de infödda svenskarna. Detta är
enligt vår mening en förutsättning för ett framgångsrikt arbete mot
främlingsfientlighet.
Migration
En human flyktingpolitik i Europa
Sverige kan bäst verka för en generös flyktingpolitik genom
att samarbeta med andra stater. I och med
Schengensamarbetet öppnas våra gränser inom EU. Det
innebär samtidigt att det är nödvändigt att förstärka
gränskontrollen mot tredje land. Vi vill dock understryka att
de villkor som gäller för inresa till länder inom
Schengenområdet inte får utnyttjas som verktyg för att
stänga asylsökande ute. I en rapport från UNHCR kritiseras
EU:s allt striktare flyktingpolitik. Man menar att det finns
allt färre lagliga sätt att ta sig in i EU och att personer i
behov av skydd därför tvingas ta till olagliga metoder.
Således bidrar politiken till att öka människosmugglingen.
Kristdemokraterna anser att denna utveckling är mycket
otillfredsställande.
Asyl- och viseringsärenden, invandringspolitik och gränskontroller är
viktiga gränsöverskridande politikområden. Därför anser vi att EU:s
medlemsländer borde ha en gemensam politik inom dessa områden.
Amsterdamfördraget är ett steg i rätt riktning eftersom det bl a innebär att
dessa områden placeras under Europaparlamentets och EG-domstolens
kontroll.
Sverige bör gå i spetsen för arbetet att skapa minimikriterier för
asylprövning. Dessa regler måste tillåta mer generösa nationella regler
samtidigt som de begränsar möjligheten till alltför restriktiva asylregler som
inte ger den asylsökande en viss grundläggande rättssäkerhet. Idag innebär de
varierande reglerna att vissa länder får ta ett större ansvar än andra. En
eventuell framtida gemensam flyktingpolitik får dock aldrig accepteras av
Sverige om den hindrar oss från en generös nationell hållning till
flyktingmottagande.
Vi anser att en gemensam strategi och fördelningsprincip bör utarbetas för
stora och plötsliga flyktingströmmar, så att alla medlemsländer solidariskt
delar på ansvaret och de ekonomiska konsekvenserna.
Dublinkonventionens brister
Dublinkonventionen tillkom för att en asylsökande skall
kunna vara säker på att det finns ett land som ansvarar för
prövningen av ansökan. Redan under den grundläggande
asylutredning som görs i direkt anslutning till att en asyl-
ansökan lämnas in, utreds den asylsökandes resväg. Om det
kan antas att den sökande har befunnit sig i en annan av de
stater som tillträtt Dublinkonventionen så utfärdas en
förfrågan. Det innebär att man tar reda på om den
asylsökande uppfyller något av de kriterier som räknas upp i
konventionen. Gör han detta så är det denna stat som skall
pröva den sökandes asylskäl.
Kritik har riktats mot Dublinkonventionen av bl.a. UNHCR. Den mest
allvarliga kritiken är att asylsökande kan få vänta mellan 6 och 12 månader på
att få sin ansökan behandlad medan mottagarlandet sänder förfrågningar till
andra länder. Enligt Migrationsverkets statistik utfördes det 2 321
Dublinförfrågningar under 1999. I 1 601 av dessa fall ledde det till att den
asylsökande sändes till någon annan stat för att där få sina asylskäl prövade.
För Sveriges del är det främst Tyskland och Danmark som varit den andra
staten. Vi anser att det är oerhört väsentligt att man tar tag i dessa ärenden
omgående och att man tillåter den sökande att få sin ansökan prövad inom 3-
6 månader. Dessutom borde det även vara möjligt att få rättshjälp vid varje
Dublinärende.
EG-kommissionen håller på att se över Dublinkonventionens tillämpning. I
samband med det anser vi att Sverige bör gå i första ledet för att dessa
problem undanröjs. Under EU-ordförandeskapet första halvåret 2001 har
Sverige en god möjlighet att påverka. Utan förbättringar kan
Dublinkonventionens legitimitet undergrävas.
I Dublinkonventionen finns det även en möjlighet för mottagarlandet att
frivilligt av humanitära skäl behandla en asylansökan. Denna möjlighet har
Sverige enligt uppgift ytterst sällan använt sig av. Såväl Amnesty
International som Röda korset har påtalat att Sverige i större utsträckning bör
utnyttja rätten att pröva asylärenden själva för att undvika att asylsökande
hamnar i stater som har en striktare lagstiftning och praxis än vad Sverige har.
Anhöriginvandring
Kristdemokraterna motsätter sig en migrationspolitik som
leder till att familjemedlemmar avlägsnas från varandra och
förordar därför att utvisnings- och avvisningsbeslut som
leder till familjesplittring skall inhiberas, såvida inte
synnerliga skäl föreligger.
Den förändring av anhörigbegreppet som gjordes 1996 innebär en
inskränkning i jämförelse med tidigare bestämmelser. Den så kallade "sista
länken"-bestämmelsen togs bort, vilket vi kristdemokrater motsatte oss. Den
gav t ex gamla föräldrar med barn i Sverige möjlighet att återförenas. Vi anser
att "sista länken"-bestämmelsen bör återinföras, vilket kan ske utan att
invänta anhörigutredningen.
Idag kan man endast få uppehållstillstånd på grund av anknytning om man
ingått i samma hushållsgemenskap och bott tillsammans till dess att
barnet/barnen lämnade hemlandet. Vidare får det inte gå mer än två år från
det att barnet fick uppehållstillstånd och det bör ha funnits ett
beroendeförhållande mellan barn och föräldrar under den tiden. Vi anser att
det ligger i sakens natur att om vuxna barn över 18 år har flyttat eller flytt
till
Sverige är det ingen självklarhet att deras föräldrar har anledning eller
möjlighet att göra detsamma. Med stigande ålder och tilltagande oförmåga
eller sjukdom ökar behovet av närhet till anhöriga. Att uppfylla alla de
nämnda kraven är i de flesta fall omöjligt, alltså är det i dag praktiskt taget
omöjligt för nya svenskar att få ett närmare umgänge med eller ta hand om
gamla, sjuka föräldrar. Med anledning av de problem som idag finns
avseende anhöriginvandring, speciellt att få en möjlighet att ta hand om och
vara med sina far- och morföräldrar, bör den utredning som tillsatts för
översyn av anhöriginvandringen få tydliga direktiv i en positiv bemärkelse för
anhöriginvandringen. I utredningens direktiv bör ingå att ta fram klara och
tydliga kriterier för när anhöriginvandring kan komma i fråga. Man bör i
samband med detta beakta att familjen i många kulturer inte är begränsad till
kärnfamiljen och att det är brukligt att man tar ansvar för sina föräldrar på
äldre dagar. Tydliga kriterier som tar detta i beaktande är en viktig fråga både
för den ansökande och beslutande myndigheter. Dessvärre innehåller
direktiven inte denna positiva viljeinriktning utan det står istället att
kommittén bör "överväga om reglerna om anhöriginvandring behöver
ändras...". Kristdemokraternas utgångspunkt är att reglerna om
anhöriginvandring måste ändras. Vi vill därför att utredningen får
tilläggsdirektiv, som ger utredningen i uppdrag att förändra anhörigreglerna i
den riktning som angivits ovan.
Visum
För att få resa in och vistas i Sverige krävs antingen
uppehållstillstånd eller visum. Visum söks hos
utlandsmyndigheten i det land man kommer ifrån och det
kan beviljas för tillfälliga besök i landet. Beslut om visum
tas av utlandsmyndigheten eller Migrationsverket. För
närvarande har Sverige visumtvång gentemot 117 länder.
Kristdemokraterna ifrågasätter användningen av visum som ett instrument
för att hålla asylsökande utanför. Åtgärder som visumtvång kan inte
accepteras om konsekvensen blir att människor i behov av skydd genom
åtgärderna nekas detta. Om så är fallet utgör åtgärderna en urholkning av
asylrätten.
När det gäller besöksvisum bör Sverige vara mycket generöst. Vi kan på
intet sätt acceptera att anhöriga och närstående förvägras att besöka de sina.
Många av dem med invandrarbakgrund har levt i Sverige länge och skall
kunna få besök av de sina utan onödigt krångel. Många gånger sätter man upp
administrativa hinder som gör att man inte accepterar visumansökningar via
fullmakt. Detta har lett till att de som vill söka visum inte kan det av
ekonomiska eller praktiska skäl. Visumansökningar borde handläggas
skyndsamt och i normalfallet vara klara inom högst 60 dagar, som inte alltid
är fallet idag.
I samband med frågan om visum och ansökningsförfarandet skall de olika
rutinerna som man har på ambassaderna utredas. Samma krav måste
uppställas på den sökande oavsett vilket land man söker visum från. I annat
fall kan det uppfattas som diskriminerande eller orättfärdigt.
Den referensblankett som idag finns är både lång och krånglig. Den är svår
att fylla i och eftersom någon personlig kontakt inte finns så kan frågorna och
svaren missuppfattas. Det är viktigt att i detta sammanhang förstå att många
av dem som är referenser har svenska som sitt andraspråk. I många fall måste
referenspersonen be någon annan om hjälp med ifyllandet av blanketten.
Detta kan ändå inte vara meningen. Kristdemokraterna anser att en
regelförenkling bör genomföras genom att t.ex. blankettens utformning och
språk ses över.
Utredning och beslut om
uppehållstillstånd
Myndigheternas behandling av ansökan om
uppehållstillstånd drar ofta ut på tiden. Idag läggs stora
pengar på långa förläggningstider och sjukvård. Inte minst
gäller det vård för att ta hand om depressioner och annan
psykisk ohälsa som drabbar de asylsökande bland annat på
grund av långa väntetider. Från psykiatrin hörs ofta protester
över ett myndighetsförfarande som drabbar människor som
redan haft svåra upplevelser. Om resurserna istället sattes in
i ett tidigt skede av processen skulle handläggningstiderna
bli kortare. Det skulle förkorta en psykiskt pressande väntan,
vilket i sin tur kan leda till färre självmordsförsök och lätta
på trycket för den psykiatriska vården. Flyktingars och
asylsökandes hälsoproblem, såväl fysiska som psykiska,
måste uppmärksammas mer och i ett tidigare skede än vad
som idag är fallet.
Det är viktigt att resurserna sätts in tidigt i en asylprocess för att
myndigheterna skall kunna komma fram till korrekta beslut. Snabbare
handläggning innebär även att resurser som idag till stor del läggs på sjukvård
och boende skulle kunna frigöras och i sin tur kunna läggas på en snabbare
handläggning. Det är viktigt att problemen med Dublinkonventionen
undanröjs för att handläggningstiderna skall förkortas. Det är omänskligt med
en väntetid på flera månader bara för att få sin ansökan behandlad.
Jourbiträde redan vid
passkontrollen
Det projekt med jouradvokater som Migrationsverket
genomfört på Arlanda har gett gott resultat. Asylsökande har
fått offentligt biträde redan i processens inledning. Det har
inneburit snabba initiala åtgärder för dem som gått vidare i
processen och en större rättssäkerhet vid avvisningar. Mot
bakgrund av de erfarenheter som där har gjorts bör
regeringen återkomma med förslag om en permanent
verksamhet med jourbiträden.
Medborgarvittnen
Medlemmar i frivilligorganisationer som verkar inom
flyktingområdet men även andra med aktuella kunskaper
skall kunna medverka i asylutredningar som
medborgarvittnen. Direktavvisning skall inte kunna ske om
myndighetsrepresentant och medborgarvittne har skilda
åsikter. Då skall ärendet gå vidare till utredning.
Tolk
Tillgången på auktoriserade tolkar är varierande beroende på
vilket språk tolkningen gäller och var i Sverige man bor.
Men ett krav måste vara att myndigheter och institutioner i
första hand efterfrågar auktoriserade tolkar. Enligt en rapport
från Integrationsverket använder sig svenska myndigheter av
icke-auktoriserade tolkar eller anlitar invandrares anhöriga
som tolkar i 90 % av fallen. Vid nio procent av alla
tolkuppdrag använder kommunerna barn som tolkar - i skola
och förskola gäller det 22 % av alla uppdrag. Detta är helt
oacceptabelt. Rättssäkerheten hotas och känslig information
kan komma i fel händer och skada den asylsökande. Den
asylsökande måste kunna lita på tolkens kunnighet och
integritet. Därför skall t.ex. barn inte fungera som tolkar. Till
asylsökande kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp
eller som på grund av det våld de utsatts för är rädda för
män, skall utses kvinnliga offentliga biträden och tolkar. Det
är även viktigt när barn skall förhöras att de kan få tolk av
samma kön.
Språktest
De asylsökande som saknar handlingar eller som på annat
sätt inte kan bevisa sitt ursprung kallas till språktester av
Migrationsverket. Konkret innebär det att man spelar in det
asylsökande säger och detta skickas till en språkexpert. I
många fall har denna språkexpert visat sig vara en vanlig
tolk eller en person från något annat land - det arabiska
språket är ett exempel på språk som talas i flera länder men
ändå skiljer sig åt. Bedömningen kan således bli felaktig och
beslut oriktiga. Detta är givetvis otillfredsställande.
Kristdemokraterna kräver en översyn av Migrationsverkets
bruk av språktester. Regeringen bör därför i sitt
regleringsbrev ålägga Migrationsverket att upphöra med
språktesterna medan översynen pågår.
Återvandring
Det är viktigt att seriös, generös och tidig information ges
om möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring. Idag
finns det många flyktingar med tillfälligt uppehållstillstånd i
Sverige. För dessa kan återvandring komma att bli aktuell,
men det är viktigt att påpeka att det inte är tal om påtvingad
återvandring. Det är då av stor vikt att tiden i Sverige görs
meningsfull, även med avseende på ett återvändande. Studier
och praktik som underlättar återkomsten till hemlandet bör
uppmuntras.
Återvandring för flyktingar från Kosovo
Situationen i Kosovo beskrivs fortfarande som mycket
otillfredsställande. Rättsväsendets stora brister, snabbt
växande brottslighet, våld, anarki, avsaknad av bostäder osv.
I detta sammanhang har oro uttryckts från olika håll
angående den massiva frivilliga och påtvingade
återvandringen från olika delar. Chefen för FN-uppdraget
UNMIK i Kosovo, Bernard Kouchner, har bl.a. påtalat att
belastning av infrastrukturen i området skulle medföra
problem med återuppbyggnaden. Kristdemokraterna anser
att man i en flyktingsituation i första hand alltid skall satsa
på närområdet. Det innebär även omvänt att de flyktingar
som befinner sig i Kosovos närområde bör få en chans att
återvända innan de flyktingar som befinner sig i Sverige
återvänder. De länder som finns i närområdet har på många
sätt, inte minst ekonomiskt, en mycket svårare situation än
Sverige. Eftersom bostäder saknas så kommer de flyktingar
som återvänder att bosätta sig i andra etniska gruppers
bostäder vilket endast bidrar till etnisk rensning. Vi anser
således att de flyktingar från Kosovo som fortfarande
befinner sig i Sverige bör få ett förnyat uppehållstillstånd på
12 månader, om man så önskar.
Den grupp av flyktingar från Kosovo som kom till Sverige före kriget och
således bott i landet i 3-4 år bör av humanitära skäl få stanna. Det handlar om
ca 2.000 personer. Vi förespråkar att denna grupp genom en förordning
erhåller permanent uppehållstillstånd.
Barnens rättighet och säkerhet
FN:s barnkonvention och barns rättigheter lyftes fram i
lagändringen av utlänningslagen som trädde i kraft den 1
januari 1997. Bland annat infördes en portalparagraf som
innebar att man i fall som rör ett barn särskilt skall beakta
vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets
bästa i övrigt kräver. Detta gäller även i
verkställighetsfrågor, då beslutade av- och utvisningar
genomförs. Barnombudsmannen har trots detta påpekat att
denna portalparagraf många gånger är verkningslös.
Barnperspektivet saknas vid många utvisningar och
avvisningar. Man tänker inte på hur barnen far illa och
skadas. Till barn som kommer till Sverige som
flyktingar/asylsökande måste speciell hänsyn tas. I all
synnerhet de som kommer till Sverige utan sällskap av sina
föräldrar som hålls gömda löper stor risk att ta skada. Även
om det många gånger finns svårbedömda situationer måste
grundförutsättningen alltid vara att barn i olika situationer
behandlas med respekt för sina behov och rättigheter.
Barnombudsmannen har föreslagit att de bestämmelser som
finns i föräldrabalken rörande hämtning vid vårdnads- och
umgängestvister bör införas i utlänningslagen. Denna
förändring kan vara värd att genomföra för att vid avvisning
i större mån leva upp till barnkonventionens intentioner.
Nyligen har Barnombudsmannen kritiserat Migrationsverket och dess
handläggare när det gäller att genomföra samtal med framför allt asylsökande
småbarn. I de 80-tal ärenden som hade studerats hade man endast talat med 4
av 159 barn. Det är viktigt, hävdar Barnombudsmannen, att barnen inte ses
som ett bihang till familjen utan som individer med egna rättigheter.
Ensamma flyktingbarn
Under senare delen av 1990-talet har antalet ensamma
flyktingbarn som kommit till Europa och sökt politisk asyl
ökat. Under 1990-talet kom det mellan 3 000 och 4 000 barn
till Sverige. Bara under förra året sökte omkring 240
ensamma barn asyl. De kommer från en rad olika länder.
För första gången finns nu en rapport som kartlägger skälen till att barnen
lämnar sina hemländer. Rapporten "Separated Children coming to Western
Europe" har skrivits av Wendy Ayotte på uppdrag av Rädda Barnen och
UNHCR. Rapporten är en kartläggning av 218 fall i 28 länder. Barnen lämnar
sina hemländer av ett eller flera av följande skäl:
- Övergrepp p g a etnicitet, religion, politisk åsikt eller kön.
- Tortyr.
- Väpnade konflikter där barnen bl.a. tvingas leva på flykt eller används som
soldater.
- Handel med barn som syftar till sexuell exploatering i Europa.
- Barnets föräldrar har dödats eller fängslats.
- Barnet kan inte få en utbildning i hemlandet.
- Barnet vill återförenas med släktingar i Europa.
Barnen tar sig till Europa på olika sätt, men i de flesta fall är
det fråga om smuggling. Barn som kommer ensamma
befinner sig i en utsatt situation. De är ensamma i en
främmande del av världen. De har ofta mycket svåra
upplevelser bakom sig från länder i krig och förtryck.
Tyvärr har mottagandet i Sverige inte varit anpassat till deras behov.
Många av barnen riskerar att fara illa i asylprocessen. Omhändertagandet av
de ensamkommande barnen måste förbättras och utgå från barnets bästa.
Låt kommuner och frivilliga organisationer
ta sig an dessa frågor
För att kunna bemöta alla dessa barn på ett bra sätt krävs
många åtgärder. Idag tas barnen om hand av
Migrationsverkets olika grupphem. De enda instruktioner
grupphemmen har är att dessa barn ska ha mat och tak över
huvudet. Men detta räcker inte långt för de barn som
kommer hit i en mycket utsatt situation. Tvärtom krävs det
personal med hög kompetens och förståelse för dessa barn.
Många barn befinner sig i en djup kris vid ankomsten och
tiden därefter. Den situation vi har idag är mycket allvarlig.
Självmordsförsök är mycket vanliga. Denna situation skulle
kunna förbättras genom att överlåta handhavandet av dessa
frågor till exempelvis kommuner och frivilliga
organisationer.
God man
Ett annat problem är de ensamma barnens gode män och
vilken roll dessa ska spela. Idag finns inget regelverk som
reglerar det uppdrag som en god man utför. Alla arbetar
enligt sitt eget sätt och med en viss vägledning av andra
gode män som arbetar med vuxna människor. Det innebär
inte nödvändigtvis någon god vägledning för att ta hand om
barn som befinner sig i en svår situation. Det finns ett
uppenbart behov av någon form av regelverk och riktlinjer
för de ensamma flyktingbarnens gode män.
Handläggningstider
Handläggningstiderna är ett annat område där det krävs
uppstramning. Samtidigt som barnen ska ha förtur i
hantering, så kan det ta upp till minst ett år, ibland upp till
tre år, innan ett barn få besked om första beslut från
Migrationsverket. De ensamma flyktingbarn som kommer
hit är mycket beroende av de vuxna som de möter i olika
situationer. Det är väldigt viktigt för barnen att känna
förtroende och trygghet för de personer de möter. Deras
svåra situation måste i möjligaste mån underlättas.
Tolkar och advokater
Det är viktigt att få en bra tolkning och tolkar som förstår
och har stor respekt för barnens situation. Det krävs
auktoriserade tolkar med hög kompetens. Detta har hittills
fungerat relativt dåligt. I de fall kommunikationen mellan
tolk och klient inte fungerar tillfredsställande bör klienten
ges rätt att byta tolk.
Samma sak bör gälla för advokat. Om klientens, dvs. barnets, och
advokatens kommunikation inte fungerar tillfredsställande bör klienten ha rätt
att byta advokat. Det är också önskvärt att barnet ges möjlighet att få en
advokat eller tolk av samma kön. Vissa obehagliga upplevelser som barnet
kan ha genomlevt kan vara lättare att tala om med en person av det egna
könet.
Ta professionellas uttalanden på större
allvar
I de fall där det är en psykolog eller en kurator inblandad, så
måste man ta större hänsyn till dennes eller dennas intyg,
utlåtande m.m. Idag finns det en tendens hos
Migrationsverket och Utlänningsnämnden att underskatta
sådana uttalanden.
Integration
Invandrare bör åtnjuta samma frihet som övriga medborgare,
ha rätt att bosätta sig var de vill, att utöva sin egen religion,
lära sina barn sitt modersmål och för övrigt få utöva sina
mänskliga rättigheter. Integration behöver inte betyda
fullständig assimilation.
Kristdemokraternas grundläggande utgångspunkt är att gå från
omhändertagande till att ge människor förutsättningar för att kunna ta ansvar
för sitt eget liv. Vi vill stärka människor och ge dem möjlighet till egenmakt.
Staten skall medverka till att underlätta och skapa förutsättningar men inte
planera och ta kontroll över människors liv. Samhället skall sträva efter att
erbjuda medborgare jämlika levnadsvillkor och lika stora möjligheter att
utvecklas och förverkliga sina livsprojekt. Livsprojekten skall inte möta några
hinder så länge de inte inskränker andra människors rättigheter eller strider
mot våra gemensamma rättsnormer.
Kristdemokraterna vill att även integrationspolitiken skall präglas av ett
medborgarperspektiv. Vi vill därför ge medborgarna möjlighet att organisera
sig efter eget tycke. Man skall kunna bilda egna sammanslutningar, starta
förskolor och skolor på etnisk grund. Vi tror att detta snarare stärker
identiteten och därför gynnar integrationsprocessen.
Språkets betydelse
För att förstå hur vårt samhälle fungerar, för att kunna ta till
sig vårt lands kultur men också för att kunna dela social
gemenskap är det nödvändigt att ha grundläggande
kunskaper i det svenska språket. "Svenska för invandrare" är
en mycket viktig insats för integrationen i vårt samhälle. Väl
ute i bosättningskommunerna bör svenskundervisning
erbjudas så snart som möjligt. Eftersom efterfrågan på sådan
utbildning kan variera kraftigt över tiden anser vi det inte
nödvändigt att kommunen alltid själv skall kunna
tillhandahålla alla dessa undervisningsplatser. Undervisning
i svenska kan även köpas in från studieförbund och
organisationer. Oavsett vem som tillhandahåller
undervisningen så måste alltid en hög kvalitet upprätthållas.
Men undervisningen i svenska får inte bli ett ekorrhjul som invandrare
fastnar i. För den som, trots åratal av sfi-kurser (svenska för invandrare),
inte
klarar dessa tester blir situationen omöjlig. Utan tillräckliga sfi-poäng får
den
arbetssökande ofta inte ens registreras som arbetssökande på
Arbetsförmedlingen. Ibland måste kravet på kunskaper i svenska modereras.
Det är ju fullt möjligt för utbildaren att skriva ett intyg om elevens
språkkunskaper eller att Arbetsförmedlingen själv gör ett test för att kunna
erbjuda en lämplig praktikplats. För många arbetskraftsinvandrade har vägen
till språket gått via arbetsplatsen.
Det är viktigt att sfi-kurserna är individualiserade. De skall anpassas efter
olika gruppers utbildningsnivåer, språkgrupper, förutsättningar och
ambitionsnivå. Det har påpekats att gäststuderande vid svenska universitet i
allmänhet lär sig svenska snabbare än invandrade akademiker som får vanlig
sfi-undervisning. Varför inte erbjuda invandrare med högskoleutbildning att
få läsa vid universitetet.
I flera kommuner har försök gjorts där nyanlända flyktingar har påbörjat
språkundervisning och snabbt kopplats till en praktisk utbildning där
yrkestermer står i centrum. Framför allt för icke helt unga kan det vara en
bättre fungerande inlärningssituation. Metoden har varit framgångsrik och bör
praktiseras på fler platser.
Språkundervisning vid introduktionen
Med mottagandet av flyktingar följer även en
introduktionsersättning till kommunen som används till bl.a.
svenskundervisning. Däremot avser denna ersättning endast
direkta flyktingar och inte anknytningsärenden. De enda
anknytningsärenden som räknas till flyktingar är de som
söker anknytning till en flykting inom två år från det att
denne har erhållit uppehållstillstånd i Sverige. Många gånger
dröjer det dock mer än två år tills den anhörige följer med
och därmed utgår ingen introduktionsersättning till
kommunen. Det kan antas att denna grupp hamnar lite i
skymundan när det gäller svenskundervisning. Detta gäller
även andra anknytningsärenden. Väntetiderna avseende
kurser ligger idag t.ex. i Malmö på omkring 6 månader. Det
är viktigt att vi tydligt uttalar att behovet av
svenskundervisning inte skiljer sig åt för en flykting eller en
person som kommer på anknytning. Behovet är detsamma.
Kristdemokraterna vill att introduktionsersättningssystemet
utvärderas och att en översyn görs när det gäller ersättning
till kommunerna för flyktingar.
Arbetets betydelse
Den absolut viktigaste integrationsfaktorn är en politik som
ser till att arbetslösa invandrare får jobb. Det har konstaterats
att det bland olika invandrargrupper finns en högre andel
högutbildade än genomsnittet i den svenska befolkningen.
Trots detta är det många som har svårt att snabbt komma ut
på arbetsmarknaden. Det finns många olika orsaker till detta.
En av orsakerna har berörts i avsnittet om sfi-kurser. Det
borde vara rimligt att arbetsförmedlingen låter alla som
anser sig kunna stå till arbetsmarknadens förfogande få
anmäla sig. Vi är övertygade om att förbättringar i
arbetsmarknadspolitiken, likt denna, ger jobb även bland
invandrare.
Det måste finnas ekonomiska incitament att lämna ett bidragsberoende.
Genom skattelättnader för hushållstjänster, förenkling för den som vill starta
företag och förändringar i arbetsrätten kan vi åstadkomma mycket. Ett annat
förslag är att erbjuda människor anpassade lärlings- och praktikplatser. Även
utplaceringar av myndigheter och institutioner till invandrartäta områden
genererar arbetstillfällen.
Det är viktigt att vi ser de olika invandrargruppernas språkkunskaper och
kulturella kompetens som en tillgång. Sverige har nytta av två- och
flerspråkiga invånare på en mängd olika områden. Det är redan idag brist på
tolkar för vårt arbete inom EU. Vi behöver många språk för vår
exportindustri, för diplomati och utvecklingssamarbete, för turism, kultur osv.
Dessutom kommer sjukvården och äldreomsorgen att kräva fler språkkunniga
i framtiden.
Minoritetspolitik
Sveriges nationella minoriteter är en levande del av det
svenska samhället och deras språk är en värdefull del av den
svenska kulturen. Genom att tillerkänna dem språkliga och
etniska rättigheter stärks deras självtillit och kulturella
identitet.
En rad åtgärder måste vidtas för att Sverige skall kunna ratificera
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den
europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Regeringens
proposition 1998/99:143 Nationella minoriteter var ett steg i rätt riktning. Det
främsta syftet med propositionen var att erkänna Sveriges nationella
minoriteter och deras språk. Vi stöder dessa förslag på flera punkter. Vi vill
dock även att nationella minoriteter skall kunna använda sitt språk i kontakten
med centrala myndigheter. Därutöver föreslår vi att de vanligaste lagarna i
vårt land översätts till samiska, finska och mieänkieli.
Avveckla Integrationsverket
Kristdemokraterna motsatte sig regeringens förslag att
inrätta en ny integrationsmyndighet. Utredningen som låg
till grund för förslaget underströk vikten av "en bred politisk
förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat
stöd från regering och riksdag". Trots ett kompakt motstånd
från fem av riksdagens partier genomdrev
Socialdemokraterna beslutet att inrätta Integrationsverket
från den 1 juni 1998. Vi föreslår nu att Integrationsverket
helt avvecklas från den 1 juli 2001.
Integrationspolitiken bör bedrivas på precis samma sätt som
jämställdhetspolitiken, dvs det är "mainstreaming" som ska gälla. Det
samordnande ansvaret bör ligga på Regeringskansliet med de olika
departementen. Regeringens bedömning hittills, att det övergripande ansvaret
för integrationsfrågorna bör ligga på kulturdepartementet, är en
missbedömning. De viktigaste frågorna rör arbetsmarknad, sysselsättning,
näringspolitik, egenföretagande, tillväxt etc. Kulturdepartementet utgör därför
fel miljö för integrationsenheten.
Alla verk och myndigheter skall ta fullt ansvar inom sina områden.
Länsstyrelserna och kommunerna skall ta det regionala och lokala ansvaret -
redan nu har vissa länsstyrelser integrationsexperter. DO-ämbetet bör
förstärkas och få uppdrag att samarbeta med JämO.
De nyanlända bör inte heller placeras utan fritt få välja bostadsort. Vi
föreslår att systemet med förhandlingar och avtal med kommunerna
avskaffas. Stödet till den nyanlände bör följa individen i form av en
utvecklingspeng som fördelas av RFV och sedan betalas ut av
försäkringskassan. Därigenom ges individen och den lokala nivån ett större
ansvar. Vi tillför därför RFV 25 miljoner kronor från detta utgiftsområde.
RFV bör även betala ut ersättningen till kommunerna för t.ex. sfi-
undervisningen.
I samband med avvecklingen av Integrationsverket vill vi istället att
Migrationsverket ansvarar för informationsfrågor till invandrare och
flyktingar. För detta ändamål anslår vi 10 miljoner kronor år 2001 och 16
miljoner kronor år 2002 och år 2003.
Diskrimineringsombudsmannen -
DO
Den kristdemokratiska grundsynen om alla människors lika
och absoluta värde innebär en skyldighet att ständigt och i
alla sammanhang ta avstånd från och motverka
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vi
kristdemokrater anser att Ombudsmannen mot
diskriminering bör ha ett speciellt ansvar och fungera som
motor i opinionsbildningen mot dessa företeelser. För detta
ändamål anslår vi ytterligare 4 miljoner kronor år 2001 och 6
miljoner kronor för vartdera året 2002 och 2003. Vi anser att
DO bör vara en från regeringen fristående myndighet och
istället underställas riksdagen.
Övriga anslagsförändringar
Vi anser det rimligt att ge Integrationsverket fem månader
för att kunna avvecklas och låter således ca 30 miljoner
kronor kvarstå i budgeten för år 2001.
Statsbidrag har fr.o.m. budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i
framför allt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i utsatta
bostadsområden. Vi ställde oss bakom anslaget för 1999 och den föreslagna
höjningen år 2000, men avvisar den kraftiga höjningen om 305 miljoner
kronor år 2001 och även projektets förlängning som skulle innebära ett anslag
om 230 miljoner kronor år 2003.