Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda insatser för kvinnor med invandrarbakgrund.
Motivering
Under senare år har de samhälleliga segregationsproblemen
uppmärksammats i en rad utredningar och åtgärder har
vidtagits och ekonomiska insatser gjorts på en rad områden
för att förhindra att problemen vidgas.
Främst har åtgärderna inriktats mot vuxna arbetssökande och mot barnen.
Åtgärderna har haft stor betydelse både för de arbetslösa, där det i vissa
områden och bland vissa grupper har visat sig att det är fler arbetslösa än de
som har ett arbete, och också för barnen där satsningarna på språkutveckling
har betydelse för bl a barnens skolgång. Mindre kraft har dock ägnats åt de
kvinnor som ofta förblivit hemma med barnen under många år och som dels
kan ha språksvårigheter, bristande utbildning, dels kan ha svårigheter på
grund av kulturella mönster.
Många unga kvinnor har i alltför tidig ålder avbrutit sin skolgång eller
vidareutbildning för att bilda familj och skaffa barn. Önskan om att få ett
arbete eller utbildning bromsas oftast av den osäkerhet, de bristande
kunskaper om samhällets organisation och de språksvårigheter man tycker sig
känna och ha.
För dessa är det inte alldeles enkelt att ställa sig till arbetsmarknadens
förfogande eller ens söka sig till Kunskapslyftet. Risken är, om dessa inte får
chansen till arbete/utbildning, att de kommer ha betydande svårigheter att
komma in i den samhällets gemenskap som ju arbete och utbildning innebär,
och de kommer inte heller att känna sig delaktiga i samhällslivets utveckling.
För kvinnor med ovan beskrivna bakgrund kanske det är bättre med mer
otraditionella sätt och åtgärder, där man i mindre grupper både kan få
kunskaper i samhällsorientering och stöd och hjälp att ta sig vidare men också
bibringas ett ökat självförtroende för att kunna söka arbete och utbildning.
Sådana projekt har genomförts med hjälp av pengar och stöd från olika
samhällsinstanser, t ex kvinnliga resurscentra, kommun och arbetsförmedling.
Tyvärr är dessa projekt oftast mycket kortlivade, trots att de kan visa prov på
att de lyckats. Oftast hänvisas till bristande resurser för en fortsättning, och
ibland kan det också handla om bristande insikt och förståelse.
Blickar vi framåt i tiden så vet vi att stora förändringar i
befolkningsstrukturen kan leda till stor arbetskraftsbrist inte minst inom
områdena skola, vård och omsorg. Så för att kunna trygga
arbetskraftsförsörjning, men också för ökad integration och delaktighet i
samhället, bör särskilda insatser och resurser avsättas för de grupper kvinnor
med invandrarbakgrund som idag står utanför. Detta bör regeringen ges till
känna.