Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda insatser för kvinnor med invandrarbakgrund. Motivering
Under senare år har de samhälleliga segregationsproblemen uppmärksammats i en rad utredningar och åtgärder har vidtagits och ekonomiska insatser gjorts på en rad områden för att förhindra att problemen vidgas.
Främst har åtgärderna inriktats mot vuxna arbetssökande och mot barnen. Åtgärderna har haft stor betydelse både för de arbetslösa, där det i vissa områden och bland vissa grupper har visat sig att det är fler arbetslösa än de som har ett arbete, och också för barnen där satsningarna på språkutveckling har betydelse för bl a barnens skolgång. Mindre kraft har dock ägnats åt de kvinnor som ofta förblivit hemma med barnen under många år och som dels kan ha språksvårigheter, bristande utbildning, dels kan ha svårigheter på grund av kulturella mönster.
Många unga kvinnor har i alltför tidig ålder avbrutit sin skolgång eller vidareutbildning för att bilda familj och skaffa barn. Önskan om att få ett arbete eller utbildning bromsas oftast av den osäkerhet, de bristande kunskaper om samhällets organisation och de språksvårigheter man tycker sig känna och ha.
För dessa är det inte alldeles enkelt att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande eller ens söka sig till Kunskapslyftet. Risken är, om dessa inte får chansen till arbete/utbildning, att de kommer ha betydande svårigheter att komma in i den samhällets gemenskap som ju arbete och utbildning innebär, och de kommer inte heller att känna sig delaktiga i samhällslivets utveckling.
För kvinnor med ovan beskrivna bakgrund kanske det är bättre med mer otraditionella sätt och åtgärder, där man i mindre grupper både kan få kunskaper i samhällsorientering och stöd och hjälp att ta sig vidare men också bibringas ett ökat självförtroende för att kunna söka arbete och utbildning.
Sådana projekt har genomförts med hjälp av pengar och stöd från olika samhällsinstanser, t ex kvinnliga resurscentra, kommun och arbetsförmedling. Tyvärr är dessa projekt oftast mycket kortlivade, trots att de kan visa prov på att de lyckats. Oftast hänvisas till bristande resurser för en fortsättning, och ibland kan det också handla om bristande insikt och förståelse.
Blickar vi framåt i tiden så vet vi att stora förändringar i befolkningsstrukturen kan leda till stor arbetskraftsbrist inte minst inom områdena skola, vård och omsorg. Så för att kunna trygga arbetskraftsförsörjning, men också för ökad integration och delaktighet i samhället, bör särskilda insatser och resurser avsättas för de grupper kvinnor med invandrarbakgrund som idag står utanför. Detta bör regeringen ges till känna.
Stockholm den 29 september 2000
Margareta Sandgren (s)