1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s användning av visumkrav.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om transportöransvaret.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avveckling av systemet med Airline Liason Officers.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i EU bör verka för omförhandlande av de s.k.
återtagandeavtalen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i EU bör motsätta sig det franska förslaget till
kriminalisering av flyktinggömmare m.fl.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen vid den pågående regeringskonferensen bör
verka för att asylprotokollet avlägsnas ur fördraget.
Inledning
Vänsterpartiet arbetade i folkomröstningen för att Sverige
inte skulle bli medlem i EU, och vår grundläggande kritik
kvarstår. Ett av skälen till vårt ställningstagande var att ett
medlemskap skulle innebära att Sverige skulle pressas att
föra en mer restriktiv flyktingpolitik. Dessvärre har
utvecklingen på flera punkter gett oss rätt.
EU:s medlemsstater har under hela 1990-talet, antingen unilateralt eller i
mellanstatliga former, infört alltmer avancerade metoder att stänga ute
asylsökande och andra invandrare från EU-territoriet. Det har både varit fråga
om att hindra presumtiva asylsökande från att nå EU:s yttergräns genom
åtgärder som visumtvång, straffansvar för transportörer, utplacering av
kontrollanter från EU-länder på flygplatser i de asylsökandes hemländer eller
i transitländer och om en orimligt restriktiv tolkning både av
flyktingkonventionen, FN:s tortyrkonvention och den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter. Schengenkonventionen står som ett
avskräckande monument över regeringarnas genom hemlig diplomati skapade
byråkratisk-polisiära system för att stänga dem som varken är européer eller
vita ute från EU.
Vid det Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999
antogs slutsatser om asylrätten. I slutsats 13 "bekräftas den vikt unionen och
medlemsstaterna fäster vid den absoluta respekten för rätten att söka asyl.
Rådet har enats om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem
skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av
Genèvekonventionen och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att
bli utsatt för förföljelse, dvs. att principen om 'non-refoulement' bevaras."
Samtidigt säger Europeiska rådet i slutsats 23: "Europeiska rådet är fast
beslutet att hantera den olagliga invandringen vid källan, särskilt genom att
bekämpa dem som sysslar med människohandel och ekonomiskt utnyttjande
av migranter. Det yrkar på att lagstiftning skall antas om stränga påföljder för
detta grova brott."
Det är självklart inte acceptabelt att grovt utnyttja den situation som
flyktingar och arbetskraftsemigranter befinner sig i och för fantasisummor
föra dem över unionens gränser. Alltför ofta sker också denna smuggling på
ett förnedrande och direkt livshotande sätt. Att straffa dem som för egen
vinning utnyttjar och utsätter dessa människor för fara är naturligtvis riktigt,
men det är samtidigt av avgörande vikt att dessa regler ges en sådan
utformning att de inte bidrar till att skära av den enda praktiskt genomförbara
flyktmöjligheten för dem som flyr för sina liv eller sin frihet.
Det är dock en helt annan sak när man inom unionen skapar regler och
praxis som i praktiken upphäver de vackra orden i slutsats 13. Man kan notera
att Europeiska rådet i slutsats 23 inte definierat vad som utgör "olaglig
invandring". Verkligheten är att många som har fullgoda asylskäl idag tvingas
till "olaglig invandring" eftersom EU-regeringarna sorgfälligt täppt till
möjligheterna för laglig flykt till EU-territorium.
Om t.ex. dagens svenska regler för flyktingpolitik gällt på 40-talet kan det
diskuteras om Sverige överhuvudtaget skulle ha tagit emot några flyktingar
från de baltiska staterna. Om den nu föreslagna lagstiftningen varit i kraft
under andra världskriget skulle många danska fiskare som, ibland mot mycket
hög betalning, förde danska judar över sundet till Sverige ha dömts till
stränga straff. Detta visar de orimliga konsekvenserna både av gällande lagar
och praxis och av föreslagna skärpningar.
Visumkrav
Den första byggstenen i muren runt "Fästning Europa" utgörs
av visumkrav. I Schengensamarbetet har beslutats om
gemensamt visumkrav mot 128 länder. Bland dessa återfinns
i stort sett samtliga länder varifrån flyktingar kommer. Den
som avser att söka asyl kan inte få visum. Också Sverige har
åtskilliga gånger använt införandet av visumtvång i syfte att
hindra människor från att fly. Kända exempel är införandet
av visumkrav mot Bosnien och senare mot Kroatien.
Vänsterpartiet anser att regeringen i EU bör verka för att
visumkrav inte används för att hindra skyddsbehövande från
att fly.
Transportöransvar
Flygbolag och andra transportörer åläggs att under
bötesansvar kontrollera att alla passagerare har erforderliga
och äkta resehandlingar. Om en passagerare som saknar
sådana handlingar tillåts följa med riskerar transportföretaget
vanligen dryga böter för varje sådan passagerare. Eftersom
den som avser att söka asyl inte kan få visum är det omöjligt
att skaffa korrekta resehandlingar.
Frankrike lade i egenskap av EU:s ordförandeland den 7 juli fram ett
direktivförslag med drakoniska och tvingande EU-regler för transportörstraff.
Ett bötessanktionerat transportöransvar innebär att personal hos flygbolag
tvingas hindra också dem som har flyktingskäl att lämna sitt hemland. Det är
oerhört betänkligt att överlåta denna myndighetsutövning till privata
rättssubjekt. Det har också visat sig att tillämpningen av bötessystem leder
till
diskriminering av passagerare med mörk hudfärg. En annan effekt är att
behovet av flyktingsmugglare ökar och att marknaden blir mer lukrativ för
dessa och summorna som avkrävs flyktingarna allt högre. Eftersom de
ekonomiska tillgångarna i världen i betydligt högre utsträckning kontrolleras
av män än av kvinnor betyder detta att kvinnor i behov av internationellt
skydd proportionellt drabbas hårdare av denna politik. Vänsterpartiet anser att
regeringen skall motsätta sig varje reglering i EU som skärper
tranportöransvaret och verka för att de regler om detta som nu finns tas bort.
Extraterritoriell
gränskontroll genom
"Airline Liason Officers"
Immigrationstjänstemän stationeras vid EU-ländernas
ambassader och konsulat för att hjälpa flygbolagens personal
med äkthetskontroller av resehandlingar. Den 25 oktober
1996 antog Rådet en gemensam åtgärd om detta. Av en
genomgång av de handböcker som dessa tjänstemän
använder, liksom av regeringsrapporter om deras aktiviteter,
framgår att det i dessa inte finns några resonemang om skydd
för flyktingar eller mänskliga rättigheter över huvud taget.
Det finns inga möjligheter att beräkna hur många av dem som hindrats att
resa som skulle ha sökt asyl när de kommit till EU-territorium eller hur
många som skulle ha fått konventionsstatus.
Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter har i målet USA
v. Sale ansett att USA brutit mot regeln om "non-refoulement" i
Genèvekonventionen när USA på internationellt vatten hindrat asylsökande
att ta sig till USA:s territorium. UNHCR har intagit en liknande position i
"Interception of Asylum - seekers and refugees: The International
Framework and Recommendations for a Comprehensive Approach", Standing
Committee, 9 June 2000 (EC 50/SC/CRP.17).
Artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter kan eventuellt
också visa sig ha extra-territoriella effekter när statstjänstemän är
inblandade,
d.v.s. att det skulle kunna vara ett brott mot konventionen att en tjänsteman
från ett EU-land hindrar någon att lämna sitt land om denne riskerar
behandling i strid mot nämnda artikel i konventionen.
Vänsterpartiet anser att regeringen inom EU bör verka för att systemet med
Airline Liason Officers avvecklas.
Mottagande i regionen
EU-länderna driver en medveten politik som syftar till att
hålla flyktingarna kvar i regionen, dvs. i grannländer till det
land varifrån de flytt. Ett land man särskilt nära samarbetar
med i detta syfte är Turkiet, bl.a. när det gäller kurdiska
flyktingar från Irak. Samarbetet med Turkiet reser flera
allvarliga frågor. Turkiet är ju självt känt för mycket
omfattande och svåra kränkningar av mänskliga rättigheter,
särskilt beträffande den kurdiska minoriteten. Turkiet har
dessutom gjort en geografisk reservation till artikel 1 B i
Genèvekonventionen, vilket betyder att konventionen inte
gäller för icke-europeiska asylsökande.
Genom att sluta återtagandeavtal med utomeuropeiska länder, utan några
hänvisningar till flyktingars särskilda belägenhet, sätter EU-länderna
asylrätten ur spel och söker lägga över kostnaderna för flyktingmottagande på
de fattiga länder som redan tar emot mångdubbelt fler flyktingar än EU. Det
finns mer än hundra sådana återtagandeavtal, vilka samtliga saknar
bestämmelser som garanterar att asylrätten inte sätts ur spel. Ofta tvingar EU-
länderna fattiga länder i andra världsdelar att skriva på genom att villkora
förmånligare handelsavtal med underkastelse beträffande återtagandeavtalen.
Vänsterpartiet anser att regeringen i EU bör verka för att befintliga
återtagandeavtal omförhandlas och att klausuler införs som garanterar att
asylrätten respekteras.
Hårda straff för
flyktinggömmare
Frankrike lade den 30 juni 2000 fram ett förslag i EU:s råd
om att det skall bli obligatoriskt att införa stränga
fängelsestraff för den som hjälper en person att på
"icke-auktoriserat sätt" komma in i ett EU-land eller
kvarstanna utan att rätt därtill föreligger.
Dessa straffbestämmelser skall också tillämpas på dem som handlat enbart
utifrån ideella bevekelsegrunder. Det ligger i öppen dag att införandet av
sådana bestämmelser skulle leda till ett betydande antal rättegångar och
fällande domar som för stora delar av den svenska befolkningen kommer att
te sig obegripliga och djupt stötande. Vänsterpartiet anser att regeringen i EU
bör motsätta sig förslag om straff för ideella "flyktingsmugglare" och
flyktinggömmare.
Asylrätten för EU-
medborgare
I samband med Amsterdamfördraget antogs även ett särskilt
protokoll som allvarligt inskränker EU-medborgares asylrätt.
Protokollet som antogs på enträgen begäran från Spanien
innebär att en medborgare i ett EU-land i princip inte kan
söka asyl i ett annat EU-land. Om detta ändå undantagsvis
skulle accepteras skall ansökan handläggas i snabbförfarande
utifrån presumtionen att den är uppenbart ogrundad.
UNHCR:s uppfattning är att asylprotokollet strider mot EU-
ländernas åtaganden enligt Genèvekonventionen. Det betyder
enligt UNHCR också att man i efterhand inför en otillåten
geografisk begränsning av Genèvekonventionens
tillämpningsområde. Protokollet strider också mot en
bestämmelse i flyktingkonventionen som kräver att
undertecknarna skall tillämpa konventionen utan
diskriminering med avseende på den asylsökandes hemland.
EU-staternas beslut kan också bli ett farligt prejudikat för
andra regioner i världen. Vänsterpartiet anser att regeringen
vid den pågående regeringskonferensen bör verka för att
asylprotokollet i Amsterdamfördraget tas bort.