Motion till riksdagen
2000/01:Sf611
av Daléus, Lennart (c)

Integration


1 Sammanfattning
Ett samhälle där individen får växa sig stark måste präglas av tolerans,
mångfald och där skillnader och olikheter mellan människor bejakas. Alla
måste få uppmuntran att utveckla sina unika egenskaper i strävan efter
självförverkligande. Bejakandet av olikheter och tilltron till varje
människas förmåga att själv inrätta sitt liv är grunden för ett öppet och
decentraliserat samhället.
Attityder och fördomar inom arbets- och näringslivet tillsammans med en
stelbent arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte har kommit in
på arbetsmarknaden. Det är också den grupp som förlorade jobben först i
lågkonjunkturen. Trots att vi nu är inne i en högkonjunktur och antalet
arbetstillfällen blir fler är arbetslösheten fortfarande mycket hög bland
personer som invandrat till Sverige. Stora invandrargrupper utgör i dag en
arbetskraftsreserv och varken offentliga eller privata arbetsgivare uppfyller
kraven på mångfald inom arbetslivet. Det är också uppenbart att många
arbetsgivare inte ser skiftande bakgrund som en tillgång på arbetsplatsen.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden leder till fler problem än enbart
svårigheter att klara sin ekonomiska situation. Det handlar om problem med
språket, om passivitet och maktlöshet och känsla av utanförskap. En av de
viktigaste åtgärderna för att minska skillnaderna i samhället är att öka
förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Den uppenbara
diskrimineringen vid rekryteringar måste åtgärdas och inte minst krävs en
omfattande attityd- och opinionsförändring i samhället som helhet. Alla -
individer, myndigheter, företag, opinionsbildare och andra demokratiska
krafter - har ett stort ansvar att medverka i detta arbete.
Ungdomarna lever redan i det mångkulturella samhället, där de får
influenser från många olika kulturer som tillsammans bidrar till utveckling.
Ungdomarna skapar sin identitet genom att blanda värderingar och kulturella
drag både från sin etniska grupp, från andra kulturer och från
majoritetssamhället.
2 Innehållsförteckning
3 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka segregationen i samhället.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade kunskaper och medvetenhet i integrationsprocessen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om efterlevnad av den svenska lagstiftningen oavsett kulturella
traditioner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda åtgärder för ungdomars integrationsprocess.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad delaktighet och inflytande.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulera lokalt utvecklingsarbete.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om brukarinflytande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en snävare användning av begreppet "invandrare".
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om enhetliga identitetshandlingar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den etniska eller kulturella bakgrunden inte får påverka
utfallen av rättsliga processer.1
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om individualisering av och samordning och samverkan på lokal
nivå kring arbetsmarknadspolitiken.2
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om lagstiftning för ekonomiska utvecklingszoner.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den positiva betydelsen av den öppna förskolan.3
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det fria gymnasievalets positiva betydelse för integrationen.3
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ökad anpassning av undervisningen i det svenska språket.3
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bättre användning av bruksvärdessystemet för
hyressättning.4
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stimulanser för självförvaltning i boendet. 4
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillgång till service och lokaler till rimliga priser i
bostadsområden. 4
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att personalen inom vården och omsorgen har
varierande etnisk och kulturell bakgrund. 5
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten till och valet av tolk inom sjukvården. 5
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om invandrade pensionärers socialbidragsberoende på grund av
låg pension.
22.
1 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 11 hänvisat till AU.
3 Yrkandena 13-15 hänvisade till UbU.
4 Yrkandena 16-18 hänvisade till BoU.
5 Yrkandena 19 och 20 hänvisade till SoU.
4 Inledning
Sverige har under kort tid förvandlats från ett relativt homogent land, till
ett land med mångfald av olika kulturer, religioner och etnicitet. I
realiteten existerar redan det mångkulturella samhället, men det har inte
vunnit legitimitet och genomslag hos hela befolkningen. Det finns många
barriärer kvar att bryta innan alla människor har lika möjligheter till egen
försörjning i arbete eller företagande. Den traditionella invandrarpolitiken
har i flera avseenden försvårat för invandrarna att själva försörja sig och
bli en del i samhället. Rådande system kan ibland ha karaktären av s.k.
strukturell diskriminering. Traditioner och vissa arbetssätt kan innebära
att vissa personer missgynnas på ett systematiskt sätt.
Attityder och fördomar inom arbets- och näringslivet tillsammans med en
stelbent arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte har kommit in
på arbetsmarknaden. Det är också den grupp som förlorade jobben först i
lågkonjunkturen. Trots att vi nu är inne i en högkonjunktur och antalet
arbetstillfällen blir fler är arbetslösheten fortfarande mycket hög bland
personer som invandrat till Sverige. Stora invandrargrupper utgör i dag en
arbetskraftsreserv och varken offentliga eller privata arbetsgivare uppfyller
kraven på mångfald inom arbetslivet. Det är också uppenbart att man på
många arbetsplatser inte ser skiftande bakgrund som en tillgång på
arbetsplatsen.
Att de som bosätter sig i landet också ska acceptera och följa våra svenska
lagar får det inte råda någon tvekan om. Det finns dock exempel på vissa
informella svenska regelsystem, strävan att bevara traditionella strukturer
eller krav om "svensk kulturell kompetens" som kan upplevas som hinder för
att bli en del i det svenska samhället. I stället för att bejaka den kulturella
mångfalden och se den som en tillgång i samhället så försvårar dessa
"osynliga regler" integrationen mellan invandrare och svenskar. Vi måste
tydliggöra och undanröja dessa hinder så att alla får möjlighet att bidra till
den svenska samhällsutvecklingen.
5 Konsekvenser av en felaktig politik
Invandringspolitikens innehåll har förändrats och omformats efter dess
första tillkomst 1968. Under1960- och 1970-talen förekom det främst
arbetskraftsinvandring till Sverige. Människor som flyttade hit var ofta
rekryterade till ett arbete och fick snabbt kontakt med det svenska
samhällslivet och invandrarpolitiken anpassades till detta. Under 1980-
och 1990-talen har flyktingar dominerat invandringen till Sverige medan
invandrarpolitiken inte har förändrats nämnvärt. Målsättningen med
politiken har varit bra men metoderna har inte alltid anpassats efter de nya
förutsättningarna. Förutsättningarna att bli integrerade i samhället är
självklart annorlunda vid flyktinginvandring, jämfört med
arbetskraftsinvandring, eftersom migrationen skett genom tvång och
många hoppas återvända till sitt hemland när så blir möjligt.
Den svenska invandrarpolitiken utformades på 1970-talet, efter de
förhållande som gällde då. Nu har vi omformat politiken i två delar, nämligen
till en integrationspolitik och en migrationspolitk. I flera avseenden finns
dock det gamla förhållningssättet om "omhändertagande" kvar. I drygt hälften
av våra kommuner är det socialtjänsten som är huvudman för
flyktingmottagandet i stället för de nämnder som ansvarar för närings- eller
arbetsmarknadsfrågorna. (1997). Regelverket bör vara utformat för att ge
"hjälp till självhjälp" och samhället ska garantera människors lika
möjligheter. Integrationspolitiken bör genomsyra all näringspolitik och
invandrade svenskar är en resurs som kan bidra till tillväxten. Deras
erfarenheter och kulturella kompetens är en tillgång för den lokala-,
regionala- och nationella tillväxten. Detta ska ses i förhållande till att
invandrade svenskar startar och driver företag i högre grad än vad infödda
svenskar gör och de bidrar på så sätt till att utveckla Sverige som
företagarnation.
5.1 Bakgrunden till dagens integrationspolitik
Kring mitten av 1960-talet initierades de första åtgärderna för att
underlätta invandrares anpassning till livet i Sverige. I samband med att
riksdagen 1968 fattade beslut om att reglera invandringen, angavs också
att invandrare ska ha samma möjligheter att leva på samma standardnivå
som den inhemska befolkningen och jämlikhetsmålet skulle förverkligas
genom den generella välfärdspolitiken. Enda undantaget från den
generella välfärden var att de gavs möjligheter att lära sig svenska och att
de fick information om det svenska samhället. Att de som invandrat och
som inte tänkte återvända till sitt hemland skulle assimileras, dvs "bli
svenskar" så snart som möjligt, var den allmänt rådande uppfattningen på
1960-talet. Vilket kan uppfattas vara en extrem variant av att "ta seden dit
man kommer". Den politiska ambitionen var att invandrare skulle sugas
upp i majoritetens sätt att leva, tala och klä sig. Invandrares kulturella
seder och bruk skulle med tiden ersättas av det svenska samhällets.
Assimilationstanken började emellertid att ifrågasättas och strax efter
beslutet om utlänningspolitiken år 1968 tillsattes Invandrarutredningen,
som fick till uppgift att kartlägga invandrares och minoriteters situation
och för att underlätta deras möjligheter att anpassa sig till livet i Sverige.
År 1975 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för invandrarpolitiken och
de sammanfattades i tre huvudmål: jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Beslutet innebar ett klart avståndstagande från den tidigare
assimilationspolitiken. Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle
inte bara erkännas, den skulle också främjas.
Den invandrarpolitik som formades 1975 innebar att fler av de säråtgärder
som införts på försök under senare hälften av 1960-talet permanentades och
initiativ togs till nya åtgärder och reformer för invandrare.
Hemspråksundervisning, stöd till kulturella verksamheter som bokinköp,
radio- och TV-program och litterär produktion på andra språk än svenska är
några exempel på de säråtgärder som skulle förverkliga invandrarpolitiken.
Stora satsningar gjordes också på produktion av information till invandrare på
flera olika språk och på lätt svenska, och information om invandrare till
infödda svenskar.
Även om beslutet om invandrarpolitiken 1975 innebar att den generella
politiken kompletterades med säråtgärder blev det också senare beslut om att
invandrarpolitiken i huvudsak skulle bygga på den generella politiken. Varje
myndighet och berörd organisation gavs ett ansvar för att invandrare skulle
behandlas på samma sätt som befolkningen i övrigt.
5.1.1 Konsekvenser av den förda politiken
Invandrarpolitiken har i stor utsträckning riktat sig till invandrare som en
homogen grupp utan hänsyn till enskilda individers olika bakgrund och
förutsättningar. Detta har till stor del bidragit till att invandrarskap
förknippas med "annorlundaskap". Invandrarpolitiken, tillsammans med
dess särskilda administration, har på ett olyckligt sätt förstärkt "vi"-och-
"dom"-känslan i samhället. Politiken har i flera fall hindrat människor att
komma in på arbetsmarknaden och att ta en aktiv del i samhällsarbetet
och den har i många fall motverkat sitt eget syfte och bidragit till att
förstärka känslan av utanförskap hos många invandrarfamiljer.
Centerpartiet har medverkat till att den gamla invandrarpolitiken har delats
upp i en migrationspolitik och en integrationspolitik. Migrationspolitiken
omfattar flykting-, invandrings- och återvandringsfrågor eftersom dessa
frågor spänner över ett brett fält av åtgärder, både i Sverige och utomlands.
Mottagande av skyddsbehövande flyktingar och andra invandrare i Sverige är
bara en del av detta. Andra åtgärder sker inom ramen för utrikes-, säkerhets-,
handels- och biståndspolitiken. Integrationspolitiken är en process som
förutsätter ömsesidig öppenhet och vilja till förändring och måste grundas på
alla människors lika fri- och rättigheter.
5.2 Situationen i dag
Under 1990-talet har segregationen mellan olika bostadsområden i de
större städerna blivit alltmer uppenbar. Rapporter redovisar också att
klyftorna ökar och arbetslösheten drabbar människor i vissa områden
hårdare än andra. Ofta är det boende i de bostadsområden som byggdes på
1960-1970-talen, de s.k. miljonprogramområdena, som är hårt utsatta. I
områden med en stor andel personer med extremt låg inkomst har
fattigdomen ökat ytterligare, medan inkomsterna i andra delar av dessa
kommuner har utjämnats under senare år. Detta innebär att klyftorna har
ökat i våra storstadskommuner under senare år, medan skillnaderna i
befolkningens inkomst mellan de olika regionerna varken har minskat
eller ökat.
Problemen med segregation gäller inte bara storstadsområdena. Inom varje
stad finns det skillnader mellan olika bostadsområden i fråga om ekonomiska
förutsättningar och de boendes deltagande i den demokratiska processen.
Omkring en miljon människor i Sverige lever i de 900 områden som är fattiga
och utsatta.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden leder till fler problem än enbart
svårigheter att klara sin ekonomiska situation. Det handlar om problem med
språket, om passivitet och maktlöshet och känsla av utanförskap. En av de
viktigaste åtgärderna för att minska klyftor och skillnader i samhället är att
öka förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Diskriminering vid
rekryteringar måste åtgärdas och det krävs inte minst en omfattande attityd-
och opinionsförändring i samhället som helhet. Vi har alla, som individer och
medmänniskor, myndigheter, företag, partipolitiskt aktiva och
opinionsbildare, ett stort ansvar att medverka i detta arbete.
5.2.1 Segregationen
Segregationen mellan familjer i skilda stadsmiljöer, mellan rika och
fattiga, mellan högutbildade och lågutbildade och mellan människor
boende i stad och på landsbygden är ett stort samhällsproblem oavsett om
den har etnisk eller kulturell grund.
Delade städer och segregerade bostadsområden är ett demokratiskt,
ekonomiskt och socialt stort problem. Det är en form av diskriminering om
segregation uppkommer därför att majoritetsbefolkningen valt bort människor
med lägre inkomster, annan etnisk eller kulturell bakgrund och om det fått till
följd att minoriteten ofrivilligt måste bosätta sig i ett visst område.
Samtidigt
måste vi också ha förståelse för att många invandrande svenskar söker sig till
områden där det redan bor människor med samma etniska ursprung eller där
de har släktingar. Ofrivillig uppdelning eller medveten utestängning av
minoriteter är en grogrund för främlingsfientlighet och ska aldrig få acceptans
i ett demokratiskt samhälle.
Olikheter är ofta stimulerande medan ensidighet kan vara utarmande.
Segregation skapar myter, främlingskap och misstro och kan förstärka de
ekonomiska och sociala problemen. Alltför ensidigt planerade stadsmiljöer
förstärker ofta tendenserna till segregation. En varierad fysisk boendemiljö
har stor betydelse för den sociala samvaron.
Många, men långt ifrån alla, av 1960- och 70-talets bostadsområden i
storstäderna präglades av ensidiga bomiljöer. Ett flertal av dessa
bostadsområden har restaurerats på senare år och fler funktioner än själva
boendet har tillkommit i dessa. Människor som bor i utsatta områden riskerar
att utestängas från samhällsgemenskapen och en sådan marginalisering kan
Centerpartiet aldrig acceptera. Centerpartiet anser att vi istället behöver en
medveten samhällsplanering där mångfald, variation och olikheter stimuleras
så att vi aktivt kan motverka segregation, ensidighet, utarmning och
utslagning. Funktioner som boende, småföretagsamhet, skolor,
kulturaktiviteter och rekreationsmöjligheter är viktigt för att
samhällsgemenskapen ska fungera.
För att motverka segregation krävs att människor är medvetna om sina
rättigheter och skyldigheter. Alla enskilda människor har ett ansvar och det
krävs statliga, kommunala och lokala insatser för att klara detta. Skolan har
ett ansvar som förmedlare av vad humanistiska värden innebär. Den
grundläggande åtgärden för att komma till rätta med segregeringen är att på
alla plan och i alla sammanhang motverka diskriminering. Vad som i
motionen anförs för att motverka segregering bör ges regeringen till känna.
5.3 Valdeltagandet
Delaktigheten, medborgarnas samhällsintresse och inflytande speglas i
valdeltagandet. Bland invandrade svenskar och i synnerhet bland personer
som enbart har rösträtt i kommunalvalet är valdeltagandet mycket lågt.
Valdeltagandet är i sig ett mått på delaktighet i samhället. En forskargrupp
vid Umeå universitet har sedan 1976 undersökt valdeltagandet bland
utländska medborgare. År 1976, första året då utländska medborgare fick
rösta i kommun- och landstingsvalen, var valdeltagandet 60 procent att
jämföra med 90 procent för hela befolkningen. Gruppens forskning visar att
valdeltagandet har sjunkit successivt, och 1998 deltog endast var tredje
utländsk medborgare i kommun- och landstingsvalen. Det är en förklaring till
att valdeltagandet i hela valmanskåren fallit från 90 till 82 procent under
samma period. I bostadsområdet Rosengård utanför Malmö bor många
invandrade svenskar och där var det endast 8 procent av de unga
röstberättigade som röstade i valet 1998. Att många unga människor med
invandrarbakgrund känner ett utanförskap är ett stort problem för vårt
demokratiska samhälle.
Valdeltagandet följer också den sociala skalan och en förklaring till det
extremt låga valdeltagandet är den socialt utsatta situationen. Invandrare som
har hög inkomst och bor i välbärgade områden deltar i större utsträckning i
valet än invandrare som bor i socialt utsatta områden. Undersökningen visar
också att valdeltagandet är högre bland kvinnor än bland män. Lägst är
valdeltagandet hos unga män under 26 år. Personvalet verkar ha haft en
positiv effekt och givit kandidater med utländsk bakgrund högre placeringar
än partiernas interna listplaceringar. Det visar att partiernas traditionella
nomineringsprocess inte speglar befolkningssammansättningen i valkretsen.
I de valda församlingarna är utrikes födda klart underrepresenterade, och
bland de invalda finns en relativt stor övervikt av nordiska invandrare. Om
människor inte känner sig ha förutsättningar eller möjligheter att delta i den
politiska dialogen och den demokratiska processen, leder det till vanmakt och
ett utanförskap som på sikt hotar det demokratiska systemet. Segregation och
maktlöshet leder dessutom till passivitet och avståndstagande och det är en
förklaring till det låga valdeltagandet bland de nya svenskarna. Därför måste
det politiska systemet och arbetssättet förändras så att alla
samhällsmedborgare ges större möjlighet att påverka och vara delaktiga i
beslutsfattandet. Centerpartiets utgångspunkt är att besluten ska fattas nära
eller av dem som berörs av besluten. Decentralisering av makt innebär att fler
beslut ska fattas av dem som är direkt berörda. Vi utvecklar våra förslag för
en utvecklad demokrati i en särskild motion.
6 Utgångspunkter - det mångkulturella
samhället
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets
politik. Individens fri- och rättigheter får endast inskränkas av andra
människors lika fri- och rättigheter. Det innebär att alla ska ha samma
rättigheter och skyldigheter i samhället och minoriteter ska skyddas i lag
mot diskriminering. Integrationspolitiken är en process som förutsätter
ömsesidig öppenhet och vilja till förändring och måste grundas på alla
människors lika fri- och rättigheter.
Den enskilda människan är utgångspunkten för Centerpartiet. Vår
människosyn bygger på respekt för individen och alla människors lika rätt
oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet, politisk
eller
religiös övertygelse. Detta innebär att samhället också måste ge utrymme för
olika religiösa eller politiska uppfattningar och kulturella skillnader inom
demokratins ramar. Våra grundlagar som åsikts-, yttrande- och
religionsfriheten måste värnas och samhällets verksamhet måste grundas på
respekt för individens frihet. Individualismen skiljer sig från egoismen, som
sätter egennyttan främst och vi når en ökad livskvalité genom det samspel vi
når med andra människor i frivilliga gemenskaper.
Centerpartiet anser att alla människor måste ges likvärdiga möjligheter
men också att alla ska ta sin del av ansvaret för det gemensamma och för sina
nära. Det är det som också utmärker det humanistiska samhället och
avgörande är att människor känner att de har kraft att förändra. Om
människor däremot känner hopplöshet och har minimal möjlighet att påverka
sin egen situation förtvinar samhället. Strävan i gemenskapen måste vara att
människor känner sig behövda, accepterade och att de fyller en funktion i
samhället. Om människor känner att de inte kan påverka sin situation och
hopplöshet leder detta till intolerans. Därför måste vi ha möjligheter att
utvecklas i ett växelspel med vår omgivning så att vi tillsammans motverkar
intolerans. Värdegemenskaper och utbildning är viktiga delar i en humanistisk
människosyn och vi måste eftersträva en dialog med dessa utgångspunkter.
Etnisk diskriminering, medveten eller omedveten, måste alltid motarbetas.
I många fall handlar det om att göra människor medvetna om att det
förekommer diskriminering, på samma sätt som jämställdhetsarbetet ägnat
mycket kraft åt att tydliggöra diskriminering på grund av kön. Den etniska
diskrimineringen kan förekomma var som helst, i olika grader, och ta sig
olika uttryck. För att motverka detta krävs ett genomgripande arbete, inom
alla områden och på både individ-, grupp- och samhällsnivå.
Etnisk och kulturell mångfald förutsätter ömsesidig respekt och underlättas
om människor är trygga i sin närmiljö. Kulturer kan löpa parallellt och berika
varandra utan att någon känner sig hotad eller utanför. Dock finns det en risk
att trångsynt nationalism och konflikter mellan grupper kan utvecklas om
människor inte är trygga i sin identitet och känner sig berättigade. Är man
trygg i sig själv kan man tillgodogöra sig det positiva och då har man kraft att
avvisa negativa, intoleranta värderingar.
För Centerpartiet är pluralism och mångfald i samhället viktigt.
Tillsammans med det enskilda engagemanget kan vi skapa en dynamisk och
positiv utveckling, medan homogena miljöer blir intoleranta och stillastående.
Heterogena samhällen har bättre förutsättningar till kreativitet och utveckling.
Många som invandrat till Sverige har samma behov av att hitta en egen
kombination av kulturella identiteter som svenskar har som emigrerat från
Sverige.
Majoritetens rädsla och okunskap om hur man ska hantera det nya tar sig
uttryck i generaliseringar, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Integration handlar om en process där både majoritets- och
minoritetsbefolkningen tar till sig och förändras och tillsammans skapar något
nytt. En ökad kunskap och medvetenhet bland majoritetsbefolkningen krävs
för att det ska bli en naturlig mångfald och för att man ska se fördelarna med
ett mångkulturellt arbete. Olika minoriteter behöver på motsvarande sätt ökad
kunskap om varandra för att minska risken för motsättningar. Detta bör ges
regeringen till känna.
6.1 Unga kvinnor och män
Ungdomar lever redan i det mångkulturella samhället med influenser från
många olika kulturer som sammantaget bidrar till en positiv utveckling.
De har skapat sin identitet genom att blanda värderingar och kulturella
drag från sin etniska grupp, från majoritetssamhället och från andra
kulturer. Integration är för de flesta något självklart som inte står i motsats
till att värna minoriteternas rättigheter. Denna utveckling är positiv även
om vi måste vara medvetna om att den kan skapa problem inom familjen
mellan olika generationer, då exempelvis föräldrar med
invandrarbakgrund möter nya mönster och kulturer hos sina barn. Följden
kan bli konflikt om deras egna värderingar och traditioner som levt kvar
sedan man lämnade sitt hemland.
Invandrarungdomar är ingen homogen grupp och därför är indelningen
"svennar" och invandrarungdom inte relevant. Kulturskillnaderna är minst
lika stora mellan invandrarungdomar från olika länder som det är mellan
deras olika länder och Sverige.
I Sverige råder våra demokratiskt stiftade lagar och vi får aldrig acceptera
att lagarna överskrids av olika kulturella traditioner. I våra lagar är barnaga
förbjudet och ingen kan tvingas att sluta skolan i förtid, att ingå äktenskap
utan samtycke, att utsättas för könsstympning. Samhället får inte acceptera
kränkande och olagliga handlingar oavsett om det hänvisas till kultur eller ej.
Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomar med invandrarbakgrund är mindre engagerade i föreningslivet
än infödda svenska ungdomar, och flickor med invandrarbakgrund är minst
engagerade. För att nå fler ungdomar, både pojkar och flickor, måste
föreningarna se över sina traditionella verksamheter och bli mera öppna.
Kultur- och idrottsverksamhet är viktiga brobyggare i ett mångkulturellt
samhället. Därför är det glädjande att många idrottsföreningar idag har en
medveten mångkulturell rekrytering bland alla åldrar. De positiva
erfarenheter som olika idrottsföreningar vunnit bör tjäna som förebild inom
andra områden. Totalt sett råder det ännu olika villkor i samhällets stöd för
pojk- och flickidrotter, och även inom olika idrottsklubbar och lag, vilket
också måste uppmärksammas och förändras. Vi kan konstatera att etnisk
verksamhet i vid mening engagerar alltfler ungdomar, där musikgrupper,
danskurser och filmklubbar är några sammanhang där den kulturella
mångfalden bekräftats på ett självklart sätt och berikar kulturlivet i både
stora
och små orter. Kulturen alstrar kraft, självtillit och kreativ gemenskap. Ett
aktivt föreningsliv och tillgång till musikskolor, träningslokaler och
möjligheter att framträda inför publik är viktigt för kommunerna att värna och
uppmuntra.
För att förbättra situationen för unga tjejer och killar behövs extra åtgärder
för mera internationella studier i skolan, främjande av aktiv tvåspråkighet i
skolan och en kvalitetsutbildning i invandrartäta områden. Det behövs också
fler fritidsledare/lärare med en mångkulturell kompetens. För att ytterligare
stimulera föreningslivet bör de statliga bidragen till
invandrarungdomsorganisationer behållas. Ungdomsmottagningarnas arbete
med sex- och samlevnadsfrågor är betydelsefullt. De bör ha tvärvetenskaplig
och mångkulturell kompetens så att ungdomar med olika bakgrund kan känna
ett förtroende för ungdomsmottagningarnas verksamhet. Vad som ovan anförs
om särskilda åtgärder för att främja ungdomars integration i det svenska
samhället bör ges regeringen till känna.
7 Delaktighet och inflytande
Ett demokratiskt samhällssystem garanterar inte att alla engagerar sig
politiskt. Däremot ska det demokratiska systemet garantera allas
möjlighet att delta i samhällsarbetet. Vår parlamentarism och
representativa demokrati har som grund att all makt utgår från folket.
Detta innebär att folket också måste ha möjlighet att ta del av
samhällsinformation och kunna ge uttryck för sina åsikter. Den
representativa demokratin ska kanalisera medborgarnas medverkan i
beslutsprocessen. De som är förtroendevalda har ett ansvar att se till
helheten och allmänintresset och stimulera till dialog om olika
samhällsfrågor. Eftersom all makt utgår från folket så ska de beslutande
nivåerna i samhället spegla och representera hela landets befolkning.
Lika möjlighet till information är en förutsättning för att vara delaktig i det
demokratiska samhällsarbetet. Många av dem som flyttat till Sverige har inte
samma möjligheter och förutsättningar att medverka i samhällsarbetet
eftersom det tar tid att lära sig språket och att finna de formella och
informella
vägarna att vara med i detta arbete. De politiska nivåerna och de politiska
partierna har tillsammans ett ansvar för att engagera inflyttade svenskar i det
demokratiska samhällsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
7.1 Medverkan i den demokratiska processen
Inflyttade svenskar har mindre inflytande i samhället än personer som är
födda i Sverige. Andra generationen invandrare har också mindre
möjligheter att påverka och att vara verksamma inom våra politiska
system och demokratiska processer. De har också mindre möjligheter att
vara verksamma inom opinionsbildande yrken som till exempel inom
medierna, eller att arbeta inom polisen, militären osv. För att nå full
jämlikhet i detta avseende så återstår det mycket omfattande arbete. Varje
verksamhet måste se över och ifrågasätta sina speciella kulturer och
attityder som hindrar människor med invandrarbakgrund att vara
verksamma hos dem.
Inom de politiska partierna och i de beslutande församlingarna är detta
synnerligen viktigt. Det handlar om att ge samma demokratiska möjligheter
för alla grupper och därför måste vi på ett helt annat sätt, än vad som sker
idag, rekrytera personer till nämnder, styrelser, nämndemannakåren i
tingsrätterna m.m. Detta är angeläget för att nå demokratiska krav på
representativitet hos företrädare men också för att fler ska ha förebilder att
identifiera sig med och inspireras av. Vi måste också bejaka den kompetens vi
tillför när rekryteringen breddas. Det naturliga arbetssättet är mainstreaming,
således ska inte integrationspolitiken diskuteras isolerat, utan den ska finnas
med som ett levande perspektiv inom alla politiska områden på samma sätt
som vi arbetar med jämställdhet mellan kvinnor och män.
7.1.1 Vidgad rösträtt
Centerpartiet anser att rösträttsreglerna ska vara desamma för icke EU-
medborgare som för EU-medborgare. EU-inträdet innebar att Sveriges
fick ändra rösträttsreglerna för EU-medborgare. Rätt att delta i
kommunal- och landstingsvalen har personer som är medborgare i någon
av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) samt
medborgare i Island eller Norge och som fyller 18 år senast på valdagen
och är folkbokförd i landet. Icke EU-medborgare eller medborgare i
Norge och Island har rätt att rösta om de fyller 18 år senast på valdagen
och har varit folkbokförda i landet tre år i följd före valdagen. Vi anser att
reglerna ska vara lika, oberoende av om man är EU-medborgare eller ej,
och därför vill vi att kravet ska vara att man är folkbokförd i Sverige.
Centerpartiet presenterade detta förslag för ett år sedan och frågan är ännu
ej behandlad av riksdagen. Förslaget är under beredning i en utredning.
Därför avstår vi för att återupprepa vårt krav.
7.2 Att utveckla den lokala kraften
Centerpartiet anser att den etniska och kulturella mångfalden ska tas som
utgångspunkt för politikens utformning och genomförande på alla
samhällsområden och nivåer. Varje individ ska behandlas med
utgångspunkt från sin egen person, och påtvingade särlösningar för hela
grupper på grund av att man har ett annat ursprung än det traditionellt
svenska bör undvikas. Däremot är det viktigt att främja självstyre, frivillig
samverkan och kulturell autonomi för minoriteter. Kommunernas
geografiska gränser eller administrativa gränser får inte hindra enskilda
att utkräva sina rättigheter. Det behövs samtidigt en medvetenhet om att
förutsättningarna är olika beroende exempelvis på utbildningsnivåer,
språkkunskaper och på hur lång tid man varit i Sverige.
Vårt mänskliga beteende gör att vi söker oss till andra människor med
liknande bakgrund. Kulturell och etnisk uppdelning kan vara påtvingad men
också självvald och medveten, vilket är positivt och ska respekteras. Om
uppdelningen orsakas av diskriminering, som dessutom förstärks av
socioekonomiska faktorer, leder den till utanförskap och en negativ
utveckling och måste därför motverkas. Samhällsgemenskapen måste växa
underifrån. Ett ökat lokalt inflytande med aktiva medborgare som tar
personligt ansvar för lokal omsorg och som känner samhällets förtroende
begränsar segregationens avigsidor och leder utvecklingen framåt.
Människor går samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa
gemensamma problem. Arbetssättet utvecklar det demokratiska inflytandet
och det lokala självbestämmandet. Ökat medborgerligt ansvarstagande för
gemensamma angelägenheter ger nya förutsättningar för solidaritet människor
emellan. Utan inflytande och möjligheter att påverka skapas revir inom de
områden som man har möjlighet att utöva inflytande. De lokala
utvecklingsgruppernas arbetssätt passar bra i de stora städernas förorter och
det lokala utvecklingsarbetet bör stimuleras. Detta bör ges regeringen till
känna.
Brukarinflytande i t.ex. skolan är ett sätt att öka medborgarnas inflytande
och medbestämmande i samhället. Genom att ge föräldrar och elever i lokala
styrelser rätten att vara med och fatta beslut i skolan ges ett reellt
medborgar-
inflytande som har stor betydelse för engagemanget i samhället i stort. Inom
gymnasieskolan är det möjligt att ge eleverna majoritet i styrelsen. Vi anser
att utgångspunkten för den gemensamma verksamheten är att brukarna ska ha
ett direkt inflytande och ansvar över verksamheten. Det bör skapas en ordning
där vi gemensamt betalar insatserna men där ansvar och beslut ligger direkt
hos brukarna. Brukarinflytandet för till exempel idrottsanläggningar,
fritidsgårdar, samlingslokaler, skolor och även inom vården och omsorgen
bör öka. Detta bör ges regeringen till känna.
8 Rätten att bli respekterad
Alla människor har rätt att mötas med respekt oberoende av sin bakgrund.
Det demokratiska systemet och politikens företrädare ska bekräfta dessa
minoriteters rätt och rasism får aldrig accepteras. Centerpartiet
eftersträvar ett samhälle med mångfald som tar till vara alla de
livserfarenheter som landets invånare har och som förvärvats både inom
och utanför Sveriges gränser. Ett mångkulturellt samhälle bygger på
ömsesidig respekt och att man tar lärdom av varandra. Vi har långt kvar
innan Sverige nått den öppenhet och respekt som krävs i verklig vid
mening i ett mångkulturellt samhälle.
Öppenhet för kulturell mångfald innebär inte hållningslöshet och
förflackning. Även det mångkulturella samhället förutsätter lagar med ramar
och regler som grundar sig på mänskliga värden och demokratiska principer. I
alla kulturer finns regler om mellanmänskliga värden och alla stora religioner
har utformat "budord" med regler om grundläggande värderingar som t.ex. du
ska inte döda, du ska älska din nästa osv. I Sverige gäller lagar baserade på
dessa grundläggande värderingar. Gemensamma regler som grundas på
humanismens principer är en förutsättning för människors tolerans. Det
innebär t.ex. att vi aldrig kan acceptera kulturella företeelser som kvinnlig
omskärelse. Däremot ska lagarna skydda minoriteters rätt att uttrycka sin
åsikt.
8.1 Invandrarbegreppet och statistik
Sverige har i alla tider haft invandring men trots vår långa tradition av
folkbokföring är registrering av in- och utvandring från Sverige ett
relativt nytt begrepp. Statistiken över in- och utflyttning började föras
mera regelmässigt vid mitten av 1800-talet, även om det redan tidigare
gjordes skattningar över in- och utvandring. Under1760-talet spreds ett
rykte om en extremt stor utvandring och detta togs på så stort allvar att
Vetenskapsakademien utlyste en tävling över hur detta hot skulle stoppas.
Först under 1780-talet upptäcktes felaktigheterna och det kunde då
konstateras att in- och utvandring i stort sett tog ut varandra. Under vissa
år i början av 1800-talet var t.o.m. invandringen större än utvandringen
och denna emigration bedömdes som ett stort samhällsproblem. Det
dröjde exempelvis till år 1860 innan utvandringen blev helt fri.
Invandrarbegreppet i statistiken är ett ganska vitt begrepp som omfattar
även personer som är födda här men med en förälder född i annat land.
Invandrarbegreppet underförstår en grupp med gemensamma kännetecken
och en samhörighet skild från infödda svenskar. Personer som har varit
bosatta här under större delen av sitt liv betraktas som invandrare trots att de
har Sverige som sitt hemland. Även svenska medborgare som är födda
utomlands betraktas som invandrare och deras barn som andra generationens
invandrare. Den nuvarande ordningen innebär att en del människor som lever
och verkar i Sverige, inte känner att de tillhör det land de lever i. Det finns
ingen anledning att dela upp svenska folket i olika grupper beroende på vilket
ursprung de har och därför bör begreppet invandrare användas mycket
sparsamt.
Regeringens utredning Begreppet invandrare Ds 1999:48 samt Ds 200:43
har kommit fram till att i flera sammanhang slopa begreppet "invandrare" i
lagar och förordningar, samt att slopa begreppet andragenerationsinvandrare.
Centerpartiet anser att det är ett steg framåt och vi vill markera att
"invandrare" endast bör användas när man beskriver invandring. Personer
som lever och verkar i Sverige ska inte av offentliga myndigheter särskiljas
på grund av sitt ursprung. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett exempel på olycklig markering av "invandrare" är "EU-körkortet" där
födelselandet anges och en liknande fråga har diskuterats med anledning av
att ett nytt ID-kort ska tas fram och som kan godkännas som legitimation i
EU-länderna. Det är angeläget att vanliga identitetshandlingar inte skiljer
svenska medborgare från andra. I det sammanhanget är det bosättningslandet
som är det viktiga och enhetlighet ska gälla för identitetshandlingar. Detta bör
ges regeringen till känna.
8.2 En sammanhållen diskrimineringslagstiftning
Centerpartiet anser att det behövs en samlad diskrimineringslagstiftning
för att ge diskrimineringsombudsmannen (DO) ett kraftfullt verktyg. I dag
har vi skilda lagstiftningar för att skydda mot diskriminering i arbetslivet,
beroende på om det är diskriminering p.g.a. kön, etnicitet,
homosexualitet. I Nederländerna infördes 1995 en bred
antidiskrimineringslag, lagen om likabehandling, som förbjuder
diskriminering på grund av religion, tro, politisk åsikt, ras, kön,
heterosexuell eller homosexuell läggning, familjestatus eller nationalitet.
Lagen omfattar en stor del av samhällslivet, inklusive direkt och indirekt
diskriminering på arbetsmarknaden.
En sammanhållen lagstiftning som också gäller utanför arbetslivet gör det
möjligt att ställa krav på en större del av samhällslivet som även omfattar
åldersdiskriminering. Med en sammanhållen lagstiftning kan även de fem
(DO, JämO, HomO, HO, BO) ombudsmannafunktionerna samordnas. I ett
längre perspektiv kan det vara möjligt att sammanlänka funktionen med
justitieombudsmannen eller motsvarande som kan vara ett stöd oberoende av
på vilken grund diskrimineringen sker. Till sitt stöd bör ombudsmannen ha
samlad diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet och inte enbart
arbetslivet. Centerpartiet har tidigare presenterat detta förslag som ännu inte
är behandlat av riksdagen.
8.3 Medborgarskap
Medborgarskapet ger möjlighet att verka i samhället på lika villkor som
alla andra och är därför betydelsefullt för integrationsprocessen. Sverige
har en strikt syn på medborgarskapet och många människor som lever i
Sverige i dag kan inte förvärva medborgarskap därför att de inte kan
avsäga sig sitt nuvarande medborgarskap.
Medborgarskapet har betydelse för identifikationen med det land man
lever i. Dubbelt medborgarskap underlättar integrationsprocessen och
motverkar den oro, skuld och främlingskap som många människor upplever i
sin vardag. Att många människor som lever i Sverige inte har möjlighet att
förvärva medborgarskap är inte acceptabelt. Centerpartiet anser att Sverige
ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt ut och vi har tidigare lagt fram
förslag om detta till riksdagen. Vi stöder därför regeringens proposition om
dubbelt medborgarskap, som bygger på Medborgarskapskommitténs förslag.
8.4 Domstolarna
För att ha rätt att tjänstgöra som nämndemän i domstolar krävs svenskt
medborgarskap. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att
utestänga en del av Sveriges befolkning från dessa uppdrag eftersom
nämndemannakåren också ska spegla Sveriges befolkning. Samma krav
som ställs vid rätten att rösta i kommunalvalen borde gälla även här.
Undersökningar visar att personer med utländsk bakgrund ofta döms till
hårdare straff än andra. I några fall har det å andra sidan förekommit att man i
domskäl hänvisat till kulturell bakgrund som förmildrande omständighet vid
vissa domslut. Inget av detta är acceptabelt. Därför krävs kontinuerlig
utbildning av åklagare, domare och nämndemän för att komma bort från att
den etniska eller kulturella bakgrunden ska påverka utfallet av rättsliga
processer. Detta bör ges regeringen till känna.
8.4.1 Medborgarskapskrav vid anställningar
Vid ett flertal anställningar inom staten, landstingen och kommunerna
krävs svenskt medborgarskap. Därför är det inte möjligt för en jurist som
studerat vid svenskt universitet att göra sin tingsmeritering om
vederbörande inte är svensk medborgare. Att undanröja kraven på svenskt
medborgarskap för ett flertal tjänster är därför en angelägen reform så att
fler kan söka jobb på lika villkor.
Det finns ca 410.000 säkerhetsklassade tjänster i Sverige, vilket är drygt 10
procent av det totala antalet tjänster, enligt utredningen Säkerhetspolisens
arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51). Detta
innebär att många tjänster i stat, landsting och kommuner endast får innehas
av den som är svensk medborgare och det gäller även tjänster som är lågt
säkerhetsklassade. Regelverket kring vilka tjänster som kräver
medborgarskap bör begränsas och bli tydligare. Denna fråga behandlas för
närvarande tillsammans med andra medborgarskapsfrågor i en utredning. Vi
emotser förslag från utredningen och senare från regeringen som tillskapar
regler som begränsar antalet säkerhetsklassade tjänster.
9 Arbete och företagande
Arbete är en central del av livet och tillgång till arbete ökar också
möjligheten att snabbare lära känna det svenska samhället. Arbetet är ett
sätt att komma in i en gemenskap och få ett större kontaktnät.
Företagande är också ett sätt att bli en del i det svenska samhället
samtidigt som det också kan vara ett kulturellt band med ursprungslandet.
Det ger ett försprång till nya marknader och främjar tillväxten i Sverige.
En positiv förändring som skett under senare år är den starka framväxten
av bemanningsföretag och personaluthyrningsfirmor. Dessa har inneburit att
fler personer fått möjlighet att komma i kontakt med arbetsmarknaden. På
vissa orter i landet finns det internationella arbetsförmedlingar för ekonomer,
jurister, tekniker m.m. som hjälper företag att få kontakt med personer som,
förutom akademisk utbildning, har flerkulturell kompetens. Dessa
arbetsförmedlingar gör speciella introduktionsplaner och hjälper företagen att
söka specialkompetens i till exempel ett visst språk.
Större samordning och samverkan måste ske lokalt för att skapa större
effektivitet i arbetsmarknadspolitiken. För personer som har en svag ställning
på arbetsmarknaden är det extra viktigt att samarbetet mellan
arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande.
Centerpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör
präglas av individualisering och flexibilitet så att hjälp med introduktion och
praktik kan ges på lokal nivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Många av dem som kommit till Sverige har hög utbildning och lång
arbetslivserfarenhet och många kommer från kulturer med starka
företagartraditioner, men många har ändå svårt att få jobb här. Detta är inte
tillfredsställande, varken för den enskilde eller för samhället, att de inte får
möjlighet att bidra till sin egen försörjning. Det är avgörande att personer som
kommer till Sverige och som får uppehållstillstånd så snabbt som möjligt får
sin utbildning översatt och validerad. En praktikplats bör beredas dem om inte
arbete går att finna direkt. Trots att situationen på arbetsmarknaden är mer
gynnsam är arbetslösheten bland personer med invandrarbakgrund hög.
Diskriminering kan vara en av förklaringarna till att situationen är som den är.
Många företag inser dock värdet av att ha en mångkulturell kompetens inom
företaget men det är långt ifrån en allomfattande inställning.
Företag och organisationer med personal med olika erfarenheter har bättre
förutsättningar att bli framgångsrika. Ensidiga personalsammansättningar är
många gånger ett förbiseende från ledningen och det förekommer ofta direkt
diskriminering. Kravet på att införa jämställdhetsplaner har främst till syfte
att starta en process som leder till en bättre könsfördelning. I Holland har man
infört ett system med mångfaldsplaner för företag med fler än 50 anställda.
Ett liknande system bör införas i Sverige.
Nyföretagandet behöver stimuleras och det måste bli enklare att anställa
personal. Arbetsgivarrollen är ofta krävande och fordrar goda kunskaper om
den svenska byråkratin. De flesta småföretagare upplever svårigheter att hitta
rätt i den offentliga administrationen och det är än svårare om man inte
behärskar svenska språket till fullo. Företagsamhet ska uppmuntras och
underlättas genom utbildning och stimulanser. Regelverket för att starta och
driva företag måste ständigt granskas.
Invandrare möts ofta av skepticism vid kontakt med banker, vilket gör det
nästan omöjligt att få låna pengar. Därmed blir de hänvisade till vänner och
bekanta som får ställa upp med finansiering för att de ska kunna realisera sin
företagsidé. Trots dessa svårigheter startar invandrare företag i större
utsträckning än riksgenomsnittet av svenska medborgare. Detta borde
rimligen innebära att det finns en potential för ännu fler företagsbildningar
om svårigheterna undanröjs.
Andelen personer med invandrarbakgrund i de organ som har hand om
företagsfrågor bör öka. Det gäller bankernas styrelser och personal, Almi
Företagspartner, riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser och personal etc.
Utredningen Invandrare som företagare har också pekat på förslag i denna
riktning.
Företag som är etablerade i vissa branscher kan fungera som mentorer för
nystartade företagare i en liknande bransch. Handelskammare och andra
företagarorganisationer kan ha en stimulerande och samordnande funktion.
Kontaktverksamhet inom företagarorganisationer kan förbättra
förutsättningarna för företagare med invandrarbakgrund.
9.1 Ekonomiska utvecklingszoner
Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den tillväxtkraft som
finns. I Frankrike har man prövat systemet med ekonomiska frizoner med
stor framgång. Det har skapats minst 20.000 nya jobb och 4.500 företag i
de 44 franska frizonerna. Företagen slipper inkomstskatt, bolagsskatt,
fastighetsskatt och vinstskatt och sociala avgifter om minst 20 procent av
de anställda bor i frizonen. Det har skapats regler som gör att man
undviker "brevlådeföretag" och företagen får inte heller etablera sig inom
alla branscher.
För att stödja utvecklingen i utsatta förorter vill vi inrätta ekonomiska
utvecklingszoner, enligt liknande modell som prövats i vissa
glesbygdsområden i Sverige. Områden som har svårigheter med hög
arbetslöshet, låg utbildning och låg medelinkomst bör kunna få stöd
oberoende av om det handlar om glesbygd eller förort eftersom problemen är
likartade. Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den
tillväxtkraft
som finns. Med lägre företagsskatter och borttagna socialavgifter för anställda
som är bosatta inom frizonen är det möjligt att stimulera utvecklingskraften i
vissa förorter. Det kan göra det möjligt för fler människor att komma in på
arbetsmarknaden och komma bort ifrån passiva åtgärder samtidigt som
företagandet stimuleras. Förslag om en lagstiftning för ekonomiska frizoner
bör utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
9.2 Barnomsorg och skola
Skolan och utbildningssystemet i sin helhet har en mycket stor betydelse
för ambitionen om ett mångkulturellt samhälle. Skolan och barnomsorgen
har vid sidan om sin kunskapsförmedlande roll också en stor betydelse
som opinionsbildare och vägvisare. Frågor om människors lika rätt och
värde ska inte undvikas. Skolan och barnomsorgen har möjlighet att
stärka barns och ungdomars förmåga att naturligt umgås i en
mångkulturell miljö och se mångfalden som en tillgång. Den har ett
ansvar att lyfta fram likheter och skillnader mellan olika kulturer och ta in
detta som en tillgång i undervisningen. Skolan och barnomsorgen måste
mer än tidigare ta upp och synliggöra konflikter som kulturmöten kan ge
upphov till. Det är först när konflikterna blir tydliga som man på ett
konstruktivt sätt kan bearbeta föreställningar och motarbeta fördomar.
Centerpartiet arbetar konsekvent för att föräldrar själva ska kunna
bestämma över vilken barnomsorgsform som passar dem bäst och omsorgen
ska präglas av valfrihet och mångfald. Förskolor och skolor vilande på etnisk
eller religiös grund kan vara ett sätt att ge barnen och deras föräldrar en
möjlighet att känna trygghet i sitt eget ursprung och samtidigt vara aktiva i
det svenska samhället. En förutsättning är dock att läroplanen följs och att
kvaliteten i undervisningen är god.
Frihet att välja skola och barnomsorg ska vara en självklarhet rättighet.
Ökad mångfald inom barnomsorgen och skolan ger förbättrade möjligheter
för barn och familjer i socialt utsatta stadsdelar. Den öppna förskolan har stor
betydelse för många barn som inte har behov av heltidsomsorg. Centerpartiet
vill understryka behovet av att utveckla den öppna förskolan och den
betydelse den har för barn och föräldrar i utsatta stadsdelar. Detta bör ges
regeringen till känna.
Fritt val av gymnasieskolan är viktigt för att ge möjlighet för elever från
utsatta områden att söka sig till andra gymnasieskolor. Strikt geografisk
anknytning till gymnasieskolan leder till att integrationen mellan olika
stadsdelar försvåras. Detta bör ges regeringen till känna.
9.3 Språkets betydelse
Kunskaper i svenska språket har stor betydelse för möjligheterna att
komma in på arbetsmarknaden och många gånger ställs orimliga krav på
perfekt svenska för att få en anställning. Otillräckliga kunskaper i svenska
språket leder till utanförskap och brist på förståelse för det som sker i
samhället, och därmed ökar risken för marginalisering. Även
föräldraskapet kan försvåras när barnen snabbt lär sig ett nytt språk. Barn
behöver hjälp med läxläsning och detta försvåras om föräldrarna har
otillräckliga kunskaper i svenska. På sina håll i landet har det byggts upp
en frivilligorganisation runt skolan för att hjälpa barn med läxläsning.
Personer som talar bra svenska men som bryter på ett annat språk möts
ibland med en avvaktande attityd av dem som har svenska som modersmål.
Förståelsen för att svenska kan talas på olika sätt är ännu inte etablerad i
Sverige. Eftersom olika dialekter numera är accepterade i landet så måste vi
också acceptera svenskan som talas med utländsk brytning.
9.3.1 Svenska för invandrare, sfi
Kunskap om språket, kulturen, historien, lagarna och regler är avgörande
för invandrarens möjligheter till arbete och deltagande i samhällslivet.
Kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att kunna etablera sig i
det svenska samhället och tyvärr har en del elever i sfi-undervisningen
inte tillräcklig motivation för att lära sig svenska. För att en förändring
ska ske krävs att sfi-undervisningen blir mera fordrande vad gäller
effektiv tid och resultat. Kvalitet, pedagogik och metodik i
undervisningen måste förbättras.
Inventeringar av flyktingarnas tidigare kunskaper måste göras snabbare, så
att de kan gå direkt till kompletterande utbildningar eller direkt ut i arbete.
Sfi-undervisningen måste förbättras och den måste kombineras med praktik
vid olika arbetsplatser. De som redan har högre utbildning måste ges
möjlighet att läsa svenska och andra ämnen på universitetsnivå.
Sfi-undervisningen måste således anpassas till elevernas olika behov och
förkunskaper och undervisningen nivågrupperas efter studiebakgrund och
intresse. Arbetsplatspraktik och studier bör varvas och barnomsorg och
undervisning bör i möjligaste mån samlokaliseras. Undervisning och praktik
bör pågå under hela dagen och det bör ställas krav på motprestationer. Vad
som ovan anförs om ökad anpassning av undervisningen i svenska språket för
invandrare bör ges regeringen till känna.
9.3.2 Modersmål
Modersmålet ger barnen möjlighet att behålla sitt språk och få tillgång till
den egna kulturen. Modersmålsundervisningen (tidigare benämnt
hemspråksundervisning) är ett led i den pedagogiska processen där barnen
genom att befästa sitt modersmål lägger grunden för vidare
språkinlärning. Vid bristfälliga kunskaper i svenska är modersmålet också
ett viktigt stöd för övriga ämnen. Modersmålsläraren är ofta även en
viktig kontaktlänk mellan hem och skola - och bör vara en integrerad del
av skolan. Större valmöjlighet i modersmålsundervisningen är
eftersträvansvärd.
9.4 Boende
Människor lever och bor i förorterna och många trivs och vill inte flytta.
Det offentliga samtalet kretsar, ofta i nedvärderande ordalag, om
miljonprogramområdenas miljöer utan hänsyn till att det är människors
hembygd som det talas om. Utvecklingen av förorterna måste ske i
samarbete med de boende och det offentliga samtalet om områdena måste
bygga på respekt för att människor lever och verkar här.
Förorterna, speciellt de som har en etnisk och kulturell mångfald, har
förutsättningar som inte finns på andra håll, eftersom språklig och kulturell
mångfald är en tillgång i en alltmer internationaliserad värld. Om de boendes
skiftande erfarenheter tas till vara finns det förutsättningar att dessa
förorter
kan utvecklas till att bli städer med en allomfattande service.
Segregationen mellan olika bostadsområden både regionalt och nationellt
är ett stort problem. I varje stad och tätort finns det områden som lider av
eftersatt underhåll, sociala problem och stor omflyttning. Ofta bor människor
med kulturellt skiftande bakgrund i våra eftersatta bostadsområden och vi har
också problem i homogena områden med enbart personer med traditionellt
svensk bakgrund. Segregationen blir svårare att bryta i ensidiga områden och
det blir svårt att nå förståelse för det avvikande i alltför homogena områden.
Vissa bostadsområden är starkt eftersatta i fråga om underhåll och service
trots att hyrorna ligger på samma nivåer som lägenheter i andra, mer
exklusiva bostadsområden. Hyressättningen bör i högre grad spegla de
förhållanden som råder. En flexiblare användning av bruksvärdessystemet vid
hyressättning skulle i många fall ge sänkta hyror. Detta innebär inte att vi
förordar införande av så kallade marknadshyror. Ett fullständigt införande av
marknadshyror skulle i värsta fall innebära en ännu större segregation. Vad
som ovan anförs om en flexiblare anpassning av bruksvärdessystemet vid
hyressättning bör ges regeringen till känna.
Ett alltför ensidigt bostadsägande i utsatta bostadsområden bidrar till att
sänka standarden. De boende har ingen möjlighet att välja en annan
fastighetsvärd eller besittningsform om de vill bo kvar i området. Det ska vara
möjligt att göra en "bostadskarriär" inom samma område. Därför måste olika
upplåtelseformer finnas inom samma område. De kommunala bostadsbolagen
bör stimulera de boende till självförvaltning av bostadshusen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Servicen måste förbättras. Vissa områden saknar post, apotek, bank. För
dem som inte har ekonomiska förutsättningar att äga bil kan den vardagliga
servicen vara mycket svårtillgänglig. De statliga bolagen har ett särskilt
ansvar att upprätthålla och utveckla servicen i utsatta bostadsområden. Om
bostadsägandet och boendeformerna tillåts bli mera varierat kan också den
privata och offentliga servicen få större underlag. Tillgång till bra och
billiga
lokaler är en förutsättning för att den lokala utvecklingskraften ska ges bra
förutsättningar. När lokalhyresmarknaden är överhettad riskerar många
mindre företag att slås ut om priserna stiger ohämmat.
Lokalhyreslagstiftningen bör ses över så att mindre serviceföretag inte
drabbas av oskäliga hyreshöjningar så att inte en tillgång till service går
förlorad. Detta bör ges regeringen till känna.
9.5 Vård och omsorg
Det finns ett ökat behov av flexibilitet och tillmötesgående för den
enskildes önskemål inom äldreomsorgen. Arbetsorganisation och
arbetssätt inom omsorgen kommer att påverkas av att en högre andel
människor med olika kulturell bakgrund kommer att vara i behov av hjälp
och omsorg. Människor med olika demenssjukdomar glömmer ofta de
språk de tillägnat sig senare i livet. Vi kan öka tryggheten för dessa
människor om vi skapar äldreboenden utifrån en flerspråkig grund.
Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell bakgrund är viktigt för
att öka kunskapen om de skillnader i synen på åldrande och död som finns
i olika kulturer. Detta bör ges regeringen till känna.
Personer som inte har svenska som modersmål ska ha en självklar rätt att
välja tolk. I sjukvården kan tolkningen innebära samtal om frågor som kan
kännas ytterst besvärande för patienten och därför krävs en förtroendefull
kontakt mellan läkare och patient. I de fall en tolk anlitas blir denna länk
till
förtroende och därför måste den som är i behov av tolk kunna välja om det
ska vara en man eller kvinna. Landstingen har ansvar för att val av tolkar kan
göras och de måste vara medvetna om att den äkta maken eller släktingar inte
alltid är lämpligast för att skapa ett förtroendefullt samtal mellan läkaren och
patienten. Patientens personliga frihet kan begränsas om en släkting eller
make är det enda möjliga valet. Detta bör ges regeringen till känna.
En viktig politisk uppgift är att verka för att personer med skiftande
kulturell bakgrund och språklig kompetens får anställning inom vården och
omsorgen och vi ska stimulera kompletterande utbildningar för personer med
examen i ett annat land.
De som kommer hit sent i livet har ingen eller liten folkpensionsrätt i
Sverige och många ålderspensionärer blir därmed beroende av socialbidrag.
Detta är i längden inte en rimlig lösning och därför bör staten överta
kostnadsansvaret för detta. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i
denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.
9.6 Begravningen
Att mista en nära anhörig är svårt och begravningsritualerna är viktiga
delar i sorgearbetet. Olika kulturer har olika sätt att visa den avlidne
respekt och de har olika sätt att finna trygghet i en svår situation. De olika
begravningstraditionerna stöter ibland på hinder i form av svenska regler,
förordningar och konventioner, regler som ofta är skapade av den
protestantiska kyrkan, vad gäller riter och praktisk tillämpning. Andra
religioner har andra riter och tillämpningar som för det svenska
begravningsväsendet kan te sig annorlunda och många önskemål kan vara
svåra att tillmötesgå. Det är viktigt att samhället visar förståelse för de
olika religionernas kulturer och förhindrar de svårigheter som vårt
svenska regelverk kan föranleda. Kvalitet i bemötandet förutsätter att
begravningsväsendet är tillmötesgående för enskildas önskemål.

Stockholm den 28 september 2000
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)