Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om framtida invandring.
Motiv för mitt förslag
Trots Sveriges havererade invandrar/flyktingpolitik agerar politiska
partier, politiska ungdomsförbund, organisationer och enskilda debattörer
allt oftare för en i praktiken fri invandring.
Detta fastän många asylbeviljade som varit länge i Sverige fortfarande inte
kan försörja sig av egen kraft och bor till stor del i segregerade områden med
omfattande brottslighet. Barnen går i skolor där få etniska svenskar finns.
Det bör nog också påpekas att så länge ett stort antal tidigare asylbeviljade
hitintills inte kunnat försörja sig av egen kraft, är det kanske inte helt smart
att
besluta om ytterligare invandring.
Att inget land eller politiskt parti av betydelse, inom eller utanför EU,
driver frågan verkar inte bekymra våra självutnämnda "världssamveten".
Dessutom är det tveksamt om EU tillåter ett medlemsland att ensidigt införa
fri invandring.
Det finns också goda skäl att, innan vi tillåter ytterligare invandring, låta
de som redan finns här komma in i samhället och kunna skapa egen
försörjning.
Dock är det uppenbart att fri invandring, om en sådan blir av, till skillnad
från vad som gällt hitintills inte får belasta skattebetalarna. Nuvarande
sociala
misslyckade och, jämfört med nordiska grannar i allmänhet och med övriga
EU i synnerhet, antalsmässigt unika och ekonomiskt enormt dyra politik kan
inte få fortsätta.
Framtida invandrare måste i stället under viss tid klara sig av egen kraft
eller med stöd i form av ekonomiska garantier från företag, föreningar,
organisationer eller enskilda. För sjukvård, utöver akut sådan, måste samma
regler gälla. För anhöriga till invandrare bör gälla samma villkor.
Först efter en viss tid i landet, där det klart dokumenterats att man klarar
sig ekonomiskt, bör det generella sociala skyddsnätet träda i kraft. Invandrare
som inte efter viss tid klarar sitt uppehälle av egen kraft måste lämna landet.
Samma bör gälla för brottslig aktivitet över viss nivå.
En sådan politik blir också en mätare på Sveriges attraktionskraft, då det
ibland hävdas att det som lockar många hit är generösa och kravlösa
socialförsäkringsregler. Dock saknas varken problem eller invändningar mot
en fri invandring:
Hur gör man med dem som redan finns i Sverige? Den stora majoriteten av
dessa är nämligen inte konventionsflyktingar, utan borde klassas som
invandrare. Skall de fortsättningsvis erhålla socialbidrag eller måste de söka
jobb, som antalsmässigt inte finns med tanke på vår kostnadsstruktur, om fri
invandring tillåts?
Oavsett hur en framtida invandringspolitik utformas måste stor hänsyn tas
till erfarenheterna av de enorma misslyckanden i form av sociala tragedier
den hitintills bedrivna politiken medfört och de närmast astronomiska
summor rent ekonomiskt den kostat.