med anledning av prop. 2000/01:96 Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
aktivitetsgarantin utformas på ett sådant sätt att den enskildes övergång
från aktivitetsgaranti till sjukersättning vid 30 år inte sker alltför abrupt,
utan kan förlängas vid behov i enlighet med vad som anförs i motionen.
Smidig övergång från aktivitetsgarantin
Förtidspensionssystemet har avskilts från ålderspensionssystemet i det
nya pensionssystemet. I stället kommer de som i dag benämns
förtidspensionärer att omfattas av sjukförsäkringssystemet. Den nya
sjukersättningen, med en aktivitetsgaranti för dem under 30, skall ersätta
folkpension och ATP-pension i form av förtidspension. Regeringen har
presenterat ett förslag för nya regler för beräkning av ersättning till
personer som drabbats av långvarig eller varaktig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan. Mot bakgrund av de föreslagna
ändringarna för förtidspensionerade med anledning av det reformerade
ålderspensionssystemet önskar lagstiftaren se sammanhängande regler,
vilket den för riksdagen framlagda propositionen syftar till att skapa.
Försäkrade som är yngre än 30 år föreslås få en aktivitetsersättning som
skall kunna erhållas från den 1 juli det år försäkringstagaren fyller 19 år.
Vart
tredje år skall aktivitetsgarantin omprövas i och med att den beviljas för tre
år
i taget till dess att försäkringstagaren fyller 30 år. Funktionshindrade skall
ha
rätt till aktivitetsgaranti med minst en fjärdedel mellan 19 och 29 år utan
någon prövning så länge studier bedrivs på grundskole- eller gymnasienivå,
under förutsättning att funktionsnedsättningen kan antas bli bestående under
minst ett år.
Det förslag till aktivitetsgaranti och sjukersättning som regeringen
presenterat ställer vi oss huvudsakligen bakom. Icke desto mindre finns
anledning att justera förslaget till aktivitetsgaranti som det är utformat i
dag.
Tyvärr kan inte aktivitetsgarantin erbjudas alla funktionshindrade och
långtidssjukskrivna på grund av att det skulle bli allt för kostsamt för det
allmänna.
Eftersom aktivitetsgarantin inte kan erbjudas alla dem som är i behov av
detta stöd och på grund av dess förmodade goda effekter bör övergången från
aktivitetsgaranti till sjukersättning ske genom en övergångsperiod som den
enskilde och försäkringskassan har möjlighet att utforma. Den föreslagna
tidsgränsen vid 30 år anser vi vara allt för rigid. Den tar inte hänsyn till
individuella behov av hjälp till ett stimulerande liv för en grupp människor
som är hårt drabbade. Enskilda åtgärdsprogram kan därför behöva längre
övergångsperioder från aktivitetsgaranti till sjukersättning.