För de flesta människor är tryggheten självklar, det sociala
nätverket starkt och den ekonomiska standarden bra. Men en
del människor i Sverige, inte så få, har det ekonomiskt svårt.
Den ekonomiska tryggheten handlar om att få det att gå ihop
för dagen. Socialtjänstens bedömning är avgörande för mat
och härbärge.
Ekonomin går på högvarv i Sverige men alla människor känner inte glädje
över framtiden - förändringen känns vara alltför långt borta. Att ha små
möjligheter att påverka sin egen situation, att inte äga någonting, att känna
att
man inte betyder något för någon, att känna att man inte har någon värdighet
gör det svårt att känna glädje över den nya tiden.
För andra människor handlar otryggheten om att inte få delta i det
demokratiska arbetet och vara utestängd från arbetslivet. Många gånger är det
nyinflyttade svenskar som på grund av diskriminering och uteslutning ur det
offentliga Sverige som drabbas. Närmare 300.000 människor bor i stadsdelar
som är socialt och ekonomiskt utsatta. Många människor bor i delar av landet
där minskat befolkningsunderlag leder till försämrad service.
Det finns en risk att Sverige går mot ett tiondelssamhälle, där den stora
majoriteten har det bra medan den resterande delen av befolkningen har det
svårt och har små möjligheter att förändra den egna situationen.
Vi vill ge makten och självbestämmandet åter till människorna. Statens
uppgift är att ge lika möjligheter till alla människor och stötta enskilda
initiativ i stället för att påtala människors underlägsenhet. Vi tror på ett
ökat
personligt ansvarstagande för det egna livet. Vi ska fokusera på människors
inneboende kraft och vilja att förändra sitt eget liv. Vi måste bort från ett
samhälle där medborgarna står med mössan i hand. Detta kräver ett radikalt
förändrat synsätt. Bidragen till hushållen ska både ge ekonomiskt stöd och
vara personligt stärkande.
Vi håller på att lämna industrisamhället bakom oss. Inför detta stora steg
ska inriktningen vara att förnya välfärden med inriktningen att skapa trygghet
för alla - och med lika möjligheter för alla. Grundtryggheten ska stärkas.
Detta förutsätter en ökad tro på individens förmåga och ett ökat individuellt
ansvar parat med stark solidaritet med de mest utsatta.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flexibla arbetstider.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av och tillsättande av en utredning för en total översyn
av hela socialförsäkringssystemet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principerna för en välfärdsreform.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en samordnad trygghetsförsäkring.
5.
1 Yrkande 1 hänvisat till AU.
Att hindras att växa
Sverige är på många sätt tudelat. Trots att ekonomin
blomstrar är det många människor som inte är delaktiga i
den snabba ekonomiska utvecklingen. Många har det svårt
ekonomiskt och har inte möjlighet att ta makten över sina
egna liv. Alltför många människor har minimal möjlighet att
påverka sin egen ekonomiska situation.
Många människor står utanför den generella tryggheten och är i stället
hänvisade till behovsprövade socialbidrag. Mellan en tredjedel och hälften av
socialbidragen, cirka tre till fem miljarder kronor, betalas ut till människor
vars huvudproblem är att de saknar arbete.
Att ansöka om socialbidrag innebär att individer tvingas vända ut och in på
sig och sin ekonomi för att få ekonomiskt livsuppehälle. För socialbidragen
är, trots att alltfler kommit i kontakt med dem, förknippade med skuld och
skam. Ett passivt socialbidragsmottagande kränker den enskilde - att stå med
mössan i hand utan möjlighet att påverka sin egen situation är stressande. Det
gör också att många människor avstår från att söka - och hela systemet
bygger på att inte alla söker. År 1996 var det endast en tredjedel av dem med
inkomst under socialbidragsnivån som sökte socialbidrag. Om alla hade
utnyttjat sin rätt skulle systemet snart falla samman.
Bidrag och skatter samverkar på ett olyckligt sätt. Marginaleffekterna eller
skattekilen för låg- och medelinkomsttagare är enbart marginellt lägre än för
en höginkomsttagare. I samverkan med till exempel bostadsbidrag är det svårt
för vanliga löntagare att öka sina inkomster efter skatt genom arbete. De
ekonomiska trygghetssystemen är mycket olika i karaktär. Några är
beskattade, andra inte. Orimliga marginaleffekter och tröskeleffekter uppstår
när minskade bidrag kombineras med ökade skatter som till exempel en ökad
löneinkomst kan innebära. Många låginkomsttagare drabbas av detta.
Marginaleffekten när man går från socialbidrag till arbete är mer än 100
procent. Socialbidraget minskas med varje intjänad krona. Därtill kommer
kostnader som är förenade med arbete, resor och kläder. Detta visar
orimligheten i att inte förändra nuvarande transfereringssystem.
Bristande ekonomisk trygghet, liten möjlighet att påverka sin egen
ekonomi och höga marginaleffekter minskar den ekonomiska tillväxten.
Ekonomisk stress tillsammans med osäkerhet på arbetsmarknaden eller liten
möjlighet att påverka sin arbetssituation är bidragande orsaker till att
stressjukdomarna ökar. Att arbetslösa som vill arbeta inte får möjlighet till
det
eller att människor står i kö för rehabilitering leder till välfärdsförluster
för
samhället som helhet. Människor måste få vara delaktiga i samhällsarbetet
och få ha makten över sitt eget liv.
Många utanför
Många människor står utanför den generella välfärden.
Dagens socialförsäkringar är avsedda att ge ekonomisk
trygghet till alla, men i stället har beroendet av
behovsprövade socialbidrag ökat under 1990-talet.
Bidragstiderna har blivit längre och för många människor
har socialbidraget kommit att bli den permanenta
försörjningen.
Många arbetslösa har inte arbetslöshetsersättning och är därmed tvingade
att söka socialbidrag. År 1999 fick 313.000 hushåll eller 581.000 personer
socialbidrag någon gång. Närmare 236.900 barn lever i familjer som fick
socialbidrag någon gång under året 1998. År 1996 levde 120.000 barn i
familjer som var långvarigt beroende av socialbidrag. Starten i livet för dessa
barn präglas sannolikt starkt av utanförskap. Fyra av tio bidragstagare var
mellan 18 och 29 år (1999).
Många av dem som lever länge på socialbidrag är lågutbildade men saknar
i dag möjlighet att förbättra sin situation genom studier. De som inte har Alfa
eller a-kassa får ingen eller låg ersättning vid studier. Alternativet är
studiemedel som ger hög skuldsättning. Men de som har många barn klarar
sig inte ens med studiemedel.
De flesta som fick socialbidrag under lång tid 1996 var födda utomlands
(60 procent). En tredjedel av de som haft socialbidrag under lång tid har varit
högst 4 år i Sverige. Familjer födda utanför Norden/EU med kort vistelsetid i
Sverige hade högst socialbidragstagande. Även efter tio år i Sverige har de
som invandrat från Afrika och Asien fem gånger högre långvarigt
socialbidragstagande än de som är födda i Sverige. Utrikes födda har högre
utbildning än inrikes födda, trots detta är de utestänga från arbetsmarknaden.
Bristande språkkunskaper räcker inte som förklaring utan det handlar om
diskriminering.
När människor är utestängda från arbetsmarknaden på grund av indirekt
eller direkt diskriminering, eller är för unga för att ha hunnit kvalificera sig
till försörjningssystemen, bör problemen lösas någon annanstans än på
socialbidragskontoren. Socialbidraget är inte avsett att stå för en långsiktig
försörjning utan ska vara samhällets yttersta skyddsnät vid tillfälliga
ekonomiska problem.
Arbetsmarknaden ljusnar, men fortfarande är en stor andel av den svenska
befolkningen beroende av bidrag och sociala ersättningar. Statistiska
centralbyrån har räknat om de sociala ersättningarna och bidragen till
helårsekvivalenter, det vill säga antalet individer som skulle kunna ha
försörjts under ett helt år med full ersättning. Enligt de beräkningarna, från
augusti i år, är närmare 20 procent eller drygt en miljon helårsekvivalenter av
den arbetsföra befolkningen försörjd på annat sätt än genom eget arbete.
Regeringens mål är att 80 procent ska vara sysselsatta på den reguljära
arbetsmarknaden och antalet helårsekvivalenter som försörjs med sociala
bidrag och ersättningar ska vara nere i 800.000 år 2004. Det är en bit kvar till
målet samtidigt som målet i sig betyder att man accepterar att många
människor ska vara utanför.
Det är inte möjligt eller inte ens önskvärt att sätta målet till noll. Däremot
måste ambitionen vara att alla människor har en möjlighet att bidra till sin
egen försörjning.
Arbetslöshet och bidragsberoende har ofta en nedbrytande verkan på
människors självaktning. Det är därför många äldre mår dåligt. Samhället
måste vara så utformat att det ger goda möjligheter för människor att tillföra
något och göra en insats. Det gäller på arbetsmarknaden, men minst lika
mycket i det sociala livet. En välvillig stat får inte tränga undan människors
frivilliga insatser för sina medmänniskor eller för samhället i stort.
Fördelningspolitiskt ineffektiva
De nuvarande systemen är inte fördelningspolitiskt effektiva.
Bara det faktum att väldigt många står utanför välfärden är
ett tecken på att välfärden inte fördelas på ett optimalt sätt.
De hårdare inträdeskraven i till exempel a-kassan gör att
många människor som inte får ett arbete är utanför
försäkringen. Däremot: Den som under ett år har haft ett
arbete kan i princip resten av livet få ersättning från den
inkomstbaserade ersättningen.
Samtidigt som många människor befinner sig utanför de generella
transfereringssystemen förekommer ett överutnyttjande. Den som är noggrant
påläst på regelverket vet att finna vägar för att använda försäkringarna på
mest förmånliga sätt. I det nuvarande systemet är det möjligt att fuska, inget
kontrollsystem i världen kan förhindra detta. Kopplingen till ansvaret för den
egna ekonomin är alltför svag.
Små förändringar kan få förödande konsekvenser för den enskildes
ekonomi. Sänkningen i ersättningsnivåerna från 80 till 75 procent gjorde att
många människor har fått svårt att få ekonomin att gå ihop. Sparandet i
hushållen är litet och marginalerna i hushållsbudgeten är i många fall så små
att en marginell sänkning kan få förödande ekonomiska konsekvenser.
Nuvarande trygghetssystem är inte hållbara i tider av hög arbetslöshet.
Många människor står utanför välfärden under lågkonjunktur och kvalificerar
sig för trygghetssystemen först när arbetslösheten sjunker. Ryckigheten i
systemen och osäkerheten som det innebär för många människor är i sig ett
problem.
Arbete lönar sig inte alltid
Många familjer lever under ständig ekonomisk stress. De har
inga sparade pengar och lönen räcker, i normalfallet, till
nästa lön - om inget oförutsett inträffar. Och om det
oförutsedda inträffar tar det lång tid att få ordning på
familjeekonomin.
När skatter, avgifter och bidrag inte är harmoniserade uppstår
marginaleffekter som kan få till effekt att det helt enkelt inte lönar sig att
arbeta eller på egen hand försöka förbättra sin ekonomiska situation. I vissa
lägen, i synnerhet i de lägre inkomstskikten, uppstår så kallade
fattigdomsfällor där det helt enkelt inte lönar sig att söka sig ut på
arbetsmarknaden. För de flesta inkomsttagare uppgår den totala skatten (skatt
och arbetsgivaravgifter) på inkomster till cirka 60 procent.
Svartarbete
Tre fjärdedelar av befolkningen i åldrarna 18 till 74 år anser
att skatterna utgör det främsta skälet till svartarbete. Cirka
10 procent uppger att de inte har något val, det vill säga de
anser sig vara tvingade att acceptera svartarbete. Svartarbete
är i dag nästan en ofrånkomlig del av ekonomin. En orsak är
att socialförsäkringarna inte är tillräckligt tydligt kopplade
till avgifterna. Den enskildes rättigheter och skyldigheter för
skatter, bidrag och försäkringsersättningar är otydliga.
Komplicerade regler som också leder till ekonomiska
konsekvenser påverkar svartarbetets omfattning.
Marginaleffekterna är en bidragande orsak. Det är helt enkelt
lönsamt att arbeta svart.
Mellan 650 000 och 800 000 människor arbetade svart i Sverige under
1997. Det motsvarar 5 procent av det totala utförda arbetet, eller 3 procent av
BNP. Skattebortfallet uppgår till mellan 20 och 40 miljarder kronor per år.
Dåligt anpassade till den nya tiden
Flera av socialförsäkringarna bygger på förutsättningen att
man är anställd eller har haft ett arbete - ett givet förhållande
i industrisamhället. År 1901 infördes ersättningen för
olycksfall i arbetet. Därefter har den försäkringen förändrats
och blivit mer omfattande. Andra och nya försäkringar har
tillkommit. Det som är gemensamt med de flesta
socialförsäkringar är att de är knutna till ett
anställningsförhållande och att de bygger på att man har
oförändrade löner under hela arbetslivet. När försäkringarna
skrevs var det ovanligt att man gjorde lönekarriär eller
gjorde ett avbrott i arbetslivet för att studera under en period
i livet. Numera skiftar inkomsten för en stor del av
befolkningen mellan olika perioder i livet.
Endast drygt hälften av alla i arbetsför ålder har numera fast anställning.
Närmare en femtedel av arbetskraften har tillfälliga eller osäkra
anställningsförhållanden eller är företagare. Resten - en fjärdedel - befinner
sig helt eller långvarigt utanför arbetslivet. Andelen livslånga och fasta
anställningar minskar till förmån för projektanställningar och
konsultverksamhet. Under dessa förutsättningar måste även
trygghetssystemen förändras. Om tillsvidareanställningen eller den fasta
anställningen även i fortsättningen är den styrande anställningsformen för
delaktighet i socialförsäkringssystemen kommer tryggheten att bli än mer
selektiv.
De sociala trygghetssystemen är dåligt anpassade för dagens och
morgondagens arbetsmarknad. De måste bygga på förhållandet att människor
ska omfattas av den gemensamma tryggheten oberoende i vilken livssituation
man befinner sig. En ensidig koppling till traditionellt lönearbete riskerar att
stänga ute alltfler grupper från den gemensamma tryggheten och förhindrar en
flexibilitet på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknaden ställer allt större krav på kontinuerlig vidareutbildning
eller omskolning mitt i livet. Under nuvarande förhållanden får arbetstagaren
förlita sig till att arbetsgivaren bekostar vidareutbildning. Att på egen hand
bekosta vidareutbildning är svårt och ännu svårare är det att ta ett längre
uppehåll från yrkeslivet och studera för att byta yrke. Många vill göra ett
spårbyte, men bara en privilegierad del har ekonomiska möjligheter att
förverkliga drömmen. Ett nytt trygghetssystem måste ge förutsättningar för
fler att studera vidare mitt i livet.
Våra utgångspunkter för
förnyelse av
trygghetssystemen
Välfärdssystemen ska bidra till att öka det personliga
ansvaret. Det ska finnas en tydlig koppling mellan den
enskildes ansvar och solidaritet. Välfärdssystemet ska stärka
den enskilde och familjen så att de har större möjlighet att
styra över sin egen ekonomi.
Välfärdssystemen ska omfatta hela befolkningen och bygga på
grundtrygghetsprincipen. Selektiva bidrag ska så långt som möjligt undvikas.
Beroendet av behovsprövade bidrag minskar människors personliga integritet
och blir onödigt byråkratiskt. Dessutom tenderar de att öka
marginaleffekterna.
Välfärdssystemen ska utformas så att de är långsiktigt hållbara. Dagens
misstro mot systemen måste vändas till tilltro. Ett trygghetssystem ska vara
robust, lättöverskådligt och får inte bli så omfattande att statens och
kommunernas centrala uppgifter trängs undan.
Arbete ska alltid löna sig mer än bidrag och ingen ska av ekonomiska
orsaker riskera att fastna i bidragsberoende. Det övergripande målet ska vara
rehabilitering och stimulans till arbete. Marginaleffekterna måste minska. De
sammantagna effekterna av skatter och bidrag kan få orimliga konsekvenser i
dagens system. Att öka inkomsterna är nästan omöjligt för den som har låg
inkomst eller medelinkomst. En ökad inkomst leder till minskade bidrag och
ökade omkostnader till följd av arbetet. Många låginkomsttagare befinner sig
i en ekonomisk fälla, då de inte har en chans att öka sina inkomster genom
eget arbete.
Ett nytt välfärdssystem måste bygga på att människor har olika behov,
lever under olika omständigheter, har olika önskemål och att livet innehåller
många skiftningar. Därför är det nödvändigt att trygghetssystemen innehåller
stora möjligheter för den enskilde att själv utforma försäkringen utöver den
grundtrygghet som samhället garanterar.
Ett nytt välfärdssystem måste bygga på den nya tidens förutsättningar.
Alltfler människor väljer att starta företag - vara soloföretagare,
uppdragstagare eller ha flera anställningar. Dessa personer ska vara lika
kvalificerade till den grundläggande tryggheten som alla andra. Det går inte
längre att bygga ett nytt trygghetssystem enbart på förhållandet arbetsgivare-
löntagare.
Välfärdssystemen ska sträva efter samordning och minimal byråkrati.
Myndigheterna ska samordnas och varje individ ska ha en personlig
handläggare.
En trygghet för att våga
och växa
Centerpartiet tilltror varje människa förmåga att förvalta sina
möjligheter och att ta ansvar både för sig själv och andra.
Människans frihet är nära förbunden med förmågan och
kravet att ta ansvar för sina handlingars konsekvenser. Detta
kräver dock att människor ges jämlika villkor att förvalta
sina möjligheter och en valfrihet att välja på vilket sätt man
vill förverkliga sina drömmar.
Varje individ bär ett ansvar för sina egna val och individernas val skiljer
sig väsentligt från individ till individ och måste respekteras. Detta gäller
inom
alla områden. Ibland blir inte utfallet av personens val det önskade, men detta
skall inte innebära att man för den skull är diskvalificerad till möjligheter
att
göra nya egna val. Det skall heller inte påverka möjligheten till inflytande
vare sig det gäller den egna skolan, arbetsplatsen eller deltagande i det
politiska livet. Vetskapen om möjligheten till valfrihet, omprövning av gjorda
val och inflytande är en del av den trygghet Centerpartiet strävar efter.
Trygghet och valfrihet för familjen
Familjepolitiskt förslag
Regeringen och dess samarbetspartier har presenterat ett
förslag om att förändra barnomsorgstaxorna till en maxtaxa.
Det kan visserligen förändra situationen för en grupp
föräldrar men det förändrar ingenting i grunden.
Likviditetsproblemen kommer att vara stora för dem som
inte har tillgång till barnomsorg eller för dem där även den
nya barnomsorgstaxan tar en stor andel av den disponibla
inkomsten i anspråk. Dessutom bygger förslaget på att
"lägga livet till rätta" för människor. Återigen blir det ett
selektivt bidrag för att förbättra situationen för en grupp,
som förvisso fått ta de hårdaste smällarna i den ekonomiska
saneringen, men stödet åtgärdar inte det grundläggande
problemet. Därför säger Centerpartiet ja till allmän förskola,
barnomsorgskonto samt avdragsrätt för
barnomsorgskostnader - men nej till maxtaxa. Med vårt
alternativ till maxtaxa lönar sig arbete.
Ekonomiskt stöd till barnfamiljerna
Centerpartiet vill förnya familjepolitiken så att den utgår
från barnen och familjernas behov. Stödet till familjerna
måste bli mycket bättre anpassat efter olika familjers
livsvillkor, förhållanden och önskemål. Vi vill uppmuntra
föräldraskapet genom bättre ekonomiska förutsättningar. Vi
vill att stödet ska utformas så att det passar alla familjetyper
- och vi vill överlämna ansvaret till föräldrarna att själva
bestämma över sin tid och omsorgen om sina barn.
Centerpartiet vill införa ett barnkonto. Pengarna ska kunna disponeras fritt
under barnens förskoleår. Föräldrarna kan använda pengarna för att minska
sin arbetstid, delta i förskolans aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller
använda
för konsumtion. Föräldrar ska inte pressas ekonomiskt att avstå från
förvärvsarbete och därför bör barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla
gentemot förvärvsinkomsten. För att få göra avdrag måste man kunna styrka
sin barnomsorgskostnad. Det leder till att många av de föräldrar som i dag är
hänvisade till "svart" barnomsorg motiveras att redovisa
barnomsorgskostnaden.
Höjd grundnivå i föräldrapenningen
Centerpartiet anser att garantinivån i föräldrapenningen bör
höjas. För att idag få en inkomstbaserad föräldrapenning
under hela föräldraledighetsperioden krävs att man varit
försäkrad för en sjukpenning i minst 240 dagar i följd. Det
innebär till exempel att den som just avslutat sin
högskoleutbildning inte får mer än 60 kronor per dag i
föräldrapenning, vilket motsvarar 1800 kronor i månaden
innan skatten är betald. Denna familj måste med all
sannolikhet komplettera med socialbidrag och
bostadsbidrag.
Med dagens förvärvsmönster där många väljer att starta ett eget företag,
har tillfälliga anställningar eller är projektanställda, leder det stelbenta
regelverket till stor osäkerhet för många föräldrar. Därför måste det finnas en
grundnivå som kan ge en acceptabel ekonomisk trygghet under barnets första
år. En relativt modest höjning innebär att många familjer kan slippa att vara
beroende av socialbidrag och bostadsbidrag. Vi anser att garantinivån i
föräldrapenningen bör höjas till 200 kronor per dag. Vi återkommer med
förslag i vår ekonomisk-politiska motion.
Gemensam överenskommelse
Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och
Kristdemokraterna har gemensamt motionerat om ett
alternativ till regeringens maxtaxa. Förslaget omfattar alla
barn, ger valfrihet och är rättvisare.
Huvudsyftet är att ge ett stöd som underlättar föräldraskapet och som ger
makten till föräldrarna. Utmaningen i familjepolitiken är att ge alla föräldrar
bättre möjligheter att förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det kräver
att föräldrarnas valfrihet ökar och att utrymme skapas för en mångfald
barnomsorgsformer. Det gemensamma alternativet till maxtaxan tar sin
utgångspunkt i barnens och föräldrarnas behov. Familjerna ska få lika
möjligheter, men lösningarna behöver inte vara likadana.
Vår politik för barnomsorgen innehåller tre förslag:
Barnomsorgskonto om 40.000 kronor/barn som kan användas under
förskoleperioden. Omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att välja
barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens
uppväxt.
Avdragsrätt för barnomsorgskostnader om maximalt 50.000 kronor.
Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg. Barnomsorgskostnader
skall vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen. Kommunerna ersätts
för uteblivna skatteinkomster.
Etableringsfrihet för ny barnomsorg. Detta garanterar mångfald och ger
valfriheten ett reellt innehåll.
Trygghet i skolan för att växa
Grunden till trygghet läggs i tidig ålder. Att vara trygg med
sig själv och sin omgivning är en av de grundläggande
bitarna i den individuella tryggheten. En god grund för
denna trygghet läggs redan i grundskolan och följs upp
genom det livslånga lärandet. Att ha en god kunskap om
samhällets funktioner samt vilka rättigheter och skyldigheter
som följer med livets olika stadier är nödvändigt.
Rätten till en fullgod grundläggande utbildning tas idag för självklar. Trots
detta lämnar en alltför stor del den svenska grundskolan utan fullgoda
kunskaper i kärnämnena. Detta utgör på sikt ett hot mot den svenska
välfärden och därigenom även mot den individuella tryggheten.
Centerpartiet anser att alla har rätt till en grundläggande utbildning
motsvarande gymnasiekompetens. Dagens gymnasieutbildning, där samtliga
kurser ger behörighet till fortsatta studier inom högskola och universitet, är
bra. Detta innebär inte att praktiska utbildningar skall minska i omfattning,
tvärtom bör en större satsning på lärlingsutbildningarna göras; även dessa
skall dock innehålla såpass mycket av kärnämnen att de i framtiden ger
högskolebehörighet.
Trygghet för högre studier - studiemedel
Alltfler ungdomar söker sig till högre studier. Detta är
positivt för att säkra den svenska välfärden även i framtiden.
Trots att antalet studenter ökar avstår en alltför stor del av
ungdomarna från möjligheten att studera på universitet och
högskolor. Orsaken till detta kan ofta härledas till en
osäkerhet kring de ekonomiska villkoren under studietiden.
Centerpartiet vill dela ansvaret mellan staten och den enskilde studenten i
studiefinansieringen enligt principen hälften bidrag hälften lån. Till detta
skall
kopplas en höjning av det så kallade fribeloppet. Detta skulle undanröja
många av de frågetecken som hindrar ungdomar från att söka sig till högre
studier. Samtidigt skulle möjligheterna öka för dem som vill kunna tjäna
pengar på egen hand, vid sidan av studierna, och därigenom minska sin
skuldsättning.
Centerpartiet anser att tryggheten vid högre studier skulle öka med detta
system genom att studenterna inte blir försatta i en livslång skuldsituation, ty
den som är satt i skuld är icke fri.
Trygghet för ett livslångt lärande -
kompetenskonto
Vi lämnar det traditionella industrisamhället bakom oss och
går över till kunskapssamhället. Detta blir allt tydligare, men
trots vetskapen om det som sker har alltför lite gjorts för att
underlätta för individerna att möta de omsvängningar som
följer samhällsutvecklingen.
För att underlätta och stimulera såväl traditionella som nya företag och
deras anställda att upprätthålla och utveckla kompetensnivåer bör möjligheten
till individuella kompetenskonton införas. Utformningen av ett sådant system
bör fungera så att det stimulerar både företag och anställda att sätta av
resurser under en period mot att få vissa skattelättnader. Dessa resurser kan
sedan tas ut för att användas vid kompetensutveckling av de anställda, varvid
beskattning av de avsatta resurserna sker.
Ett system med individuella kompetenskonton gör det möjligt för
arbetstagaren att möta de nya förutsättningar som kan komma att följa i
övergången från industrisamhället till kunskapssamhället. En breddad
kompetens ökar individens trygghet vid eventuella omstruktureringar på en
redan befintlig arbetsplats. Med en bredare kunskap ökar möjligheten att
snabbt hitta ett nytt arbete om det gamla skulle försvinna.
Det är viktigt att jämställdhetsaspekten lyfts in vid utformningen av
kompetenskontona, detta på grund av det faktum att kvinnor generellt har
lägre genomsnittslön än män. Det är således viktigt att systemet har en
inneboende utjämningsfunktion så att kompetenskontot inte innebär en
fördjupad orättvisa mellan könen.
Flexibel arbetstid för livskvalitet
Tid är bland det dyrbaraste vi har, därför är det viktigt att
människor ges makt över sin egen tid i så stor utsträckning
som möjligt. Vad tiden används till i verkligheten och hur vi
egentligen skulle vilja använda vår tid varierar mellan olika
skeden av livet. Under vissa skeden i livet har man en större
vilja att använda sin tid till att arbeta, bygga upp ett kapital
och karriär. I andra skeden är tiden med familj och anhöriga
mer värdefull än den tid som spenderas på arbetet. Detta
varierar mycket från person till person.
Teknikutvecklingen innebär stora förändringar för framtidens arbetsliv.
Spår av detta kan börja skönjas redan idag, trots att genomslaget för
distansarbete inte är så stort som man tidigare spått. Anledningarna till detta
kan vara många, men en av dem torde vara en negativ inställning till
distansarbete bland såväl anställda som arbetsgivare. Till detta skall även
kopplas vilket personalbehov arbetsgivaren har. Variationerna kan ofta
sammankopplas med konjunkturen eller genom säsongsvariationer. För en del
företag är det möjligt att ha en större flexibilitet än för andra. Detta kan
bero
på vilken typ av verksamhet företaget har. Till detta kommer även rent
arbetsorganisatoriska faktorer som behöver tas i beaktande.
I grunden är detta för Centerpartiet en ideologisk fråga, möjligheten för
såväl arbetstagaren som företagaren att disponera sin tid efter eget huvud utan
att det inkräktar på varandras intressen. Att från statsmaktens sida lagstifta
om
en generell arbetstidsförkortning är enligt Centerpartiet synnerligen olyckligt
då detta inte tar hänsyn till varken arbetstagarnas eller företagens vilja och
behov. Vi anser det heller inte samhällsekonomiskt möjligt att nu lagstifta om
en generell arbetstidsförkortning.
Att en arbetstidsförkortning skulle innebära att de anställdas hälsa
förbättras är inte alldeles självklart. En nackdel med en lagstiftad
arbetstidsförkortning är att tempot riskerar att drivas upp ytterligare i syfte
att
öka produktiviteten om arbetstiden sänks. Risken för utbrändhet skulle
därmed snarast öka. Möjligheten att överblicka och att kunna påverka, att ha
så stor kontroll som möjligt över sin tid och arbetssituation är en
förutsättning
för välbefinnande och kreativitet.
Mer önskvärt är att man från statsmaktens sida genom lagstiftning öppnar
upp för möjligheten för arbetsmarknadens parter, anställda och arbetsgivare,
att lokalt finna en mångfald av flexibla och dynamiska system som syftar till
att öka parternas makt över sin tid. Denna lösning måste göras så bred som
möjligt för att över tiden få legitimitet och långsiktighet. Vad som ovan
anförts om flexibel arbetstid bör ges regeringen till känna.
Trygghet vid arbetslöshet
Möjligheten till ekonomisk trygghet vid arbetslöshet är vital
för Centerpartiet. Det är dock viktigt att poängtera att
arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring för
den som hunnit kvalificera sig och inte en långsiktig
försörjningskälla. Det är därför viktigt att den som hamnar i
arbetslöshet snabbt kommer tillbaka in på arbetsmarknaden.
Centerpartiet anser att nivån i arbetslöshetsförsäkringen bör vara 80
procent de första 200 dagarna för att sedan successivt trappas ned. Maximal
arbetslöshetsperiod skall inte vara längre än 600 dagar. Den övre gränsen bör
vara på samma nivå som i övriga socialförsäkringar. Att mer än en gång
kvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom deltagande i
arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska ej vara möjligt. För utförsäkrade arbetslösa
införs en nivå som är lägre än ersättningen från a-kassan. Till skillnad från
socialbidragen sänks denna ersättning inte på grund av individens besparingar
och fastighetsinnehav.
Höjd grundpension
Många av de äldre pensionärerna, i synnerhet äldre kvinnor,
har en mycket låg pension, eftersom de inte har haft samma
möjligheter som de yngre pensionärerna att spara ihop till en
egen pension. Centerpartiet föreslår därför att
pensionstillskottet höjs med 3000 kronor om året för att
säkerställa en bättre levnadsstandard för äldre pensionärer.
År 2003 ersätts folkpension och pensionstillskott med
garantipension och vi avser även att föreslå en höjning av
garantipensionen.
Sänkta skatter för låg- och
medelinkomsttagare
Centerpartiet har en långsiktig målsättning att sänka
skattetrycket till samma nivåer som jämförbara OECD-
länder. Sänkningen ska ske i takt med vad ekonomin
medger. Med hjälp av den goda konjunkturen finns det nu
möjlighet att sänka skattetryck och utgiftskvot och ändå låta
statens utgifter vara realt oförändrade. Vår inriktning är att i
första hand sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare
för att göra det mer lönsamt att arbeta och göra det möjligt
för låg- och medelinkomsttagare att leva på sin lön.
Centerpartiet föreslår en generell höjning av grundavdraget och riktade
skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare. Grundavdragshöjningen
gynnar även pensionärer och studenter som därmed får del av en
skattesänkning. Vi föreslår också sänkta arbetsgivaravgifter för att minska
lönekostnaderna.
En välfärdsreform
Välfärden måste förnyas så att alla invånare känner att de är
en del av välfärdssamhället. Människor står utanför
välfärden och många har svårt att förbättra sin egen
ekonomiska situation. Det finns systembrister som leder till
överutnyttjande och svartarbete. Systemen är inte anpassade
till ett flexibelt arbetsliv. Det nuvarande
socialförsäkringssystemet måste dessutom åtgärdas. Kort
sagt - välfärdssystemen behöver förändras för att passa den
nya tiden.
Det behövs en långsiktig välfärdsreform. Välfärdssystemen har förändrats,
lappats och lagats under många år. Vissa bidrag har försvunnit och andra har
kommit till. Det är ett lapptäcke av socialförsäkringar som många inte litar på
och som saknar ett helhetsperspektiv. De välfärdsutredningar som arbetat
under 1990-talet har tvingats arbeta under stor tidspress. Nu när Sverige är i
en period av tillväxt och ekonomisk harmoni finns det anledning att inleda en
total översyn av hela socialförsäkringssystemet. Reformer och förändringar i
systemen är bättre att göra i en högkonjunktur. Därför bör det tillsättas en
utredning som, likt den inför pensionsreformen, gör en genomgripande analys
av framtidens behov och ger förslag till nödvändiga förändringar för att
socialförsäkringarna ska anpassas till den nya tiden. Detta bör ges regeringen
till känna.
Centerpartiet vill genomföra en välfärdsreform. Vår utgångspunkt är
grundtrygghetsprincipen och att reformen ska stärka den personliga friheten
och ansvarstagandet, omfatta hela befolkningen, vara långsiktigt hållbar, ge
möjligheter att själv utforma försäkringen, bygga på den nya tidens
förutsättningar, vara samordnade och ha minimal byråkrati samt bygga på att
arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. Detta bör ges regeringen till känna.
En samordnad
trygghetsförsäkring
Centerpartiet föreslår en trygghetsförsäkring som ska ersätta
de nuvarande försäkringarna vid sjukdom, arbetslöshet och
förtidspension. En allmän försäkring ska täcka oväntat
inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren. I försäkringen
skall en lägsta ersättningsnivå - en grundpenning -
garanteras. Därutöver skall det finnas en inkomstrelaterad
del vars storlek är baserad på den inkomst man har som
företagare eller anställd.
Grundpenningen ska utgöra en sammanhållande länk i trygghetssystemen.
Därutöver kan ersättningsformerna variera beroende på vilken orsak som
ligger till grund för ersättningen. Principerna om en sammanhållen allmän
obligatorisk försäkring med enhetliga villkor ger en ökad legitimitet och
förankring i samhället, något som en försäkring av långsiktig karaktär är i
behov av.
Att det finns en ekonomisk trygghet i botten för den enskilde är viktigt.
Denna trygghet skall utgöra en grund för den omställningsprocess sjukdom,
arbetslöshet eller förtidspension innebär. Det är dock viktigt att nivån på
denna ersättning hålls på en sådan nivå att det fortfarande är lönsamt att
arbeta.
Genom en ökad samordning stärks arbetslinjen och möjligheterna till
rehabiliteringsinsatser ökar beroende på att man inte längre omfattas av flera
system. Den gemensamma försäkringen ger ökade förutsättningar för de
individer som befinner sig i gränslandet mellan olika ersättningsformer och
minskar risken för överflyttning från ett system till ett annat när konjunkturen
förändras.
Grundtrygghet innebär inte kravlöshet. Alla ska ha skyldighet att söka
arbete eller genomgå rehabilitering för att få del av grundpenningen. Den som
inte aktivt söker arbete, deltar i utbildning eller rehabilitering får ingen
ersättning. Centerpartiet anser att garantinivån - grundpenningen - ska
möjliggöra en rimlig levnadsstandard. Den bör därför ligga på en högre nivå
än den ekonomiska garanti som krävs för skälig levnadsnivå enligt
socialtjänstlagen. Vi anser samtidigt att nivån inte ska motverka sitt syfte om
att öka viljan att återkomma till arbetslivet, helt eller delvis. Det som ovan
anförts om en samordnad trygghetsförsäkring bör ges regeringen till känna.