1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett utökat barnstöd i form av skattereduktion.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn.
3. Riksdagen begär hos regeringen förslag om en höjd ersättningsnivå för
pappa/mammamånaden i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett höjt garantibelopp i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens
förslag.
6. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att avskaffa de s.k.
garantidagarna i föräldraförsäkringen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om växling av bostadsbidrag mot generellt barnstöd. 2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nej till statligt reglerad maxtaxa för barnomsorg. 3
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barnomsorgspeng. 3
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skattereduktion för hushållsnära tjänster. 1
11. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt uppställning:
12.
Tabell 1:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )
1 Yrkandena 1 och 10 hänvisade till FiU.
2 Yrkande 7 hänvisat till BoU.
3 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till UbU.
Inledning
Det måste skapas större möjligheter att förena arbetsliv med
familjeliv. Det är avgörande för både kvinnor och män.
Föräldrarna måste ges möjlighet att styra över sin tid och
valet av barnomsorg. Staten skall ge stöd som underlättar
föräldraskapet genom att ge makten till föräldrarna. De har
bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser skall fördelas.
Vi lägger en grund för att familjerna skall få lika
möjligheter, men där lösningarna inte behöver vara likadana.
Många barnfamiljer har för ont om tid och för ont om pengar. Alltför ofta
har de fastnat i fattigdomsfällor. Många oroar sig för att stressen och pressen
går ut över barnen.
Barnfamiljerna känner sig styrda. Trots framsteg, till exempel att
dagisköerna i stort sett avskaffats, är valfriheten fortfarande för liten.
Marginaleffekterna är höga, alternativen i barnomsorgen är för få på många
håll, "21/2-årsregeln" styr tidpunkten för barnafödandet, möjligheterna att gå
ner i arbetstid under småbarnsåren är i praktiken otillräckliga och tillgången
till hushållstjänster till överkomliga priser är liten.
Barnafödandet minskar. Nativiteten har sjunkit kraftigt till den lägsta nivån
sedan befolkningsstatistiken infördes år 1749. På sikt skapar det naturligtvis
demografiska problem. Att ha barn, att ha flera barn får aldrig bli en
klassfråga.
Familjen är för de flesta människor den viktigaste gemenskapen. Det gäller
också i vår tid, även om begreppet familj fått en vidare innebörd. Barnens
fostran är i första hand föräldrarnas ansvar. Familjepolitiken skall utgå från
barnens behov. Den ska stödja ansträngningarna att skapa ett mer jämställt
samhälle.
Vi vill myndigförklara föräldrarna. Vi vill göra det möjligt med mer tid
med barnen. Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna
själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid på förvärvsarbetsmarknaden
under olika perioder. Vi vill göra en familjepolitisk reform som gör marginal-
effekterna mindre, men marginalerna i hushållsekonomin större. Det ger mera
vardagsmakt.
Folkpartiet föreslår därför en familjepolitisk frihetsreform
vars huvudinslag är:
- Skattesänkning för barnfamiljerna
- Barnkonto med flexibel användning under förskoleåren
- Utvecklad föräldraförsäkring för valfrihet och jämställdhet
- Minskade marginaleffekter (dels genom att färre blir beroende av
bostadsbidrag när skattesystemet tar hänsyn till försörjningsbörda, dels
genom kommunala beslut om en enhetlig dagistaxa på rimlig nivå.
Däremot säger Folkpartiet nej till en statligt beslutad och finansierad
maxtaxa)
- Säkrad valfrihet inom barnomsorgen genom barnomsorgspeng
- Tillgång till hushållstjänster till rimligare priser
Våra målsättningar
Den familjepolitik vi vill arbeta för bygger på följande
riktlinjer:
- Föräldrarna delar på ansvaret både för vården av barn och hem och för
familjens försörjning.
- Hänsyn tas till familjernas försörjningsansvar för barn vid utformning av
skatte- och bidragssystem.
- Det ekonomiska stödet när barnen är små utformas så att även de som är
etablerade på arbetsmarknaden, både kvinnor och män, har råd att stanna
hemma en tid.
- Deltidsförskola erbjuds från och med fem års ålder alla barn som inte
deltar i heltidsförskola.
- Mångfald. Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det
finns olika former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge
utrymme för ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster
anpassade efter den enskilda familjens behov.
- Avgifterna i barnomsorgen skall vara enhetliga och ligga på en nivå som
inte av ekonomiska skäl hindrar föräldrarna att utnyttja den.
- Omfatta alla barn. Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn.
Åtgärderna ska tillsammans flytta makten över barnomsorgen från
kommunpolitiken till föräldrarna. Familjen ska fritt kunna välja mellan att
anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg. Alla som så
önskar får plats för barn mellan ett och tolv år i förskole- och
fritidshemsverksamhet av god kvalitet.
- Ökad jämställdhet förutsätter flexibla lösningar. Både kvinnor och män ska
ha möjlighet att förena yrkesliv med familjeliv. Förutsättningarna är olika
och familjer har olika önskemål om lösningar för barnens omsorg.
Föräldrarna måste själva få större möjlighet att påverka avvägningen
mellan yrkesliv och familjeliv.
Åren med barnen - glädje
och stress
Åren då vi bildar familj och ser barnen växa upp innehåller
mycket glädje. Men tyvärr är småbarnstiden också ofta den
period då varken tid eller pengar vill räcka till. Mycket ska
hända under de åren. Huset kanske ska byggas. Våra
möjligheter på arbetsmarknaden resten av livet kanske
avgörs. Vi vill ägna barnen mycket tid. Det är svårt att få
ekvationen att gå ihop.
Politiken borde underlätta. Mycket i den politik som förts är bra, till
exempel att tillgången till barnomsorg förbättrats och att föräldraförsäkringen
ger föräldrarna möjlighet att vara hemma med de allra minsta barnen.
Men andra inslag i den samlade politik som påverkar familjerna har
utvecklats i en annan riktning. Fördelningspolitiskt sett är barnfamiljerna
1990-talets förlorare. Det finns också ett inslag av pekpinnar och styrning
som gör att många känner sig omyndigförklarade i sin roll som föräldrar.
Förslaget om maxtaxa på dagis är tilltalande så långt att en sådan skulle
minska marginaleffekterna för barnfamiljerna. Men i sitt sammanhang blir en
sådan reform ändå orimlig. Det är en ensidig satsning på kommunalt
finansierad barnomsorg, utan valfrihet i omsorgsform. Det höga
dagisavgifterna för höginkomsttagare är dessutom inte de viktigaste
marginaleffekterna att åtgärda utan istället de som drabbar dem med de lägsta
inkomsterna, som bostadsbidrag.
Vi vill myndigförklara föräldrarna. Vi vill göra det möjligt med mer tid
med barnen. Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna
själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid på förvärvsarbetsmarknaden
under olika perioder. Vi vill göra en familjepolitisk reform som gör marginal-
effekterna mindre - men marginalerna i hushållsekonomin större.
En modern familjepolitik
Familjepolitiken måste utgå från barnen och verkligheten.
Och verkligheten är att de allra flesta föräldrar på ett eller
annat sätt vill kombinera rollen som mamma eller pappa
med en roll på arbetsmarknaden. Om familjepolitiken utgår
från detta, blir den också en viktig del av
jämställdhetspolitiken.
Det är viktigt att politiken gör det möjligt att bryta upp från cementerade
könsroller. Dessa rollförväntningar tillhör också det som många
småbarnsmammor och småbarnspappor känner som ett yttre tvång. Att
utforma ett barnstöd så att det i praktiken inte lönar sig för småbarnsföräldrar
att arbeta skulle motverka en sådan utveckling.
En modern familjepolitik måste också utgå ifrån att familjer ser mycket
olika ut. Det talar för stor frihet för familjerna när det gäller att utnyttja
samhällets stöd. Det är klart att de allra flesta föräldrar själva vill utnyttja
föräldrapenningen i dess helhet för att vara tillsammans med sina barn. Men
visst finns det fall där det skulle vara praktiskt om t e x en morfar eller
annan
närstående fick möjlighet att en period överta både tillsynsansvaret och
försäkringspengarna.
Gemensamt alternativ till
Socialdemokraternas
maxtaxa
Tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna har
vi presenterat ett alternativ till Socialdemokraternas maxtaxa
som tar sikte på att främja jämställdheten och valfriheten i
familjepolitiken. Modellen innehåller följande väsentliga
delar:
- Barnomsorgskonto. Omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att
välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av
barnens uppväxt.
- Avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Föräldrarna skall ha rätt att fritt
välja barnomsorg. Barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den
kommunala beskattningen.
- Etableringsfrihet för ny barnomsorg. Garanterar mångfald och ger
valfriheten ett reellt innehåll.
Barnomsorgskonto
Ett barnomsorgskonto införs till barn i förskoleåldern. Med
det budgetutrymme som nu står till förfogande utgår 40.000
kronor per barn. Som ett första steg införs
barnomsorgskontot med 40.000 kronor för ettåringar och
20.000 kronor för tvååringar. Pengarna får användas av
barnens föräldrar i enlighet med deras önskemål.
Maximalt 20 000 kronor får tas ut per år, men i övrigt finns inga
begränsningar i uttagsmöjligheterna. Pengarna kan användas under barnets
hela förskoleålder. Reformen träder i kraft den 1 januari 2002.
Pengarna från barnomsorgskontot är inte skattepliktiga och föreslås inte
påverka några andra transfereringar eller bidrag. Beloppet bör räknas med vid
en bedömning av om socialbidrag ska utbetalas.
Avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader
En rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs.
Rätten gäller för samtliga barnomsorgskostnader oavsett
tillsynsform och dras av mot kommunalskatten. Avdraget får
göras med maximalt 50.000 kronor per barn och år.
Avdragsrätten gäller under hela förskoleperioden.
En bra barnomsorg på föräldrarnas villkor är en grundförutsättning för att
förvärvsarbete skall bli möjligt för småbarnsföräldrar. En rätt till avdrag för
alla typer av barnomsorg ökar familjernas valfrihet och ger utrymme för
flexibla lösningar.
Avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader bidrar till att omvandla
svart barnomsorg till vit. Tillsammans med barnomsorgskontot ökar
avdragsrätten möjligheterna att använda andra typer av barnomsorgsformer än
den kommunala. Avdragsrätten minskar tröskeleffekterna vid förvärvsarbete
genom att den effektiva kostnaden för barnomsorg sänks.
Ökad mångfald - tillåt fler alternativ
Med en mångfald av förskoleformer kan olika verksamheter
stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela
förskoleverksamheten. Därför måste olika
barnomsorgsformer ha möjlighet att verka på lika villkor.
Den socialdemokratiska regeringen avskaffade efter
makttillträdet 1994 etableringsfriheten, som var en av
förutsättningarna för detta.
Vi vill återskapa etableringsfriheten och ge ersättningar till privat och
kooperativ barnomsorg på samma villkor som till den kommunala förskolan.
Självfallet skall de uppfylla gällande kvalitetskriterier.
Övriga folkpartiförslag
Utöver det gemensamma alternativet till maxtaxan föreslår
Folkpartiet:
- Att en skattereduktion införs.
- Att minskade marginaleffekter uppnås genom en stegvis växling av
bostadsbidrag mot sänkt skatt samt kommunala beslut om en rimlig
enhetstaxa inom barnomsorgen.
- Att föräldraförsäkringen behålls som inkomstrelaterad och beskattad, men
reformeras. Lägsta nivån höjs, bland annat för att mjuka upp effekten av
"21/2-årsregeln". Uttagsreglerna blir ännu friare - exempelvis genom
möjligheten att överföra pengarna till någon annan mottagare, som tar
hand om barnet.
- Att garantibeloppet höjs till 150 kr och att garantidagarna i
föräldraförsäkringen avskaffas.
- Att pappa- och mammamånaderna behålls och att ersättningen i dessa är
90 procent.
- Att det obeskattade barnomsorgskontot (barnkonto) på sikt utökas.
- Att samhällssubventionen till barnomsorgen bibehålls - bra dagis till
rimligt pris är en hörnsten i jämställdhetspolitiken.
- Att full valfrihet mellan kommunala och privata dagis säkerställs genom
barnomsorgspeng.
- Möjligheterna att anlita tjänster i hushållet utökas genom sänkt beskattning
av hushållsnära tjänster - en sådan reform kan betyda mycket för att
minska stressen och öka jämställdheten i barnfamiljer där båda föräldrarna
arbetar.
Folkpartiets principer för familjepolitiken har varit desamma
under mycket lång tid. Man kan gå tillbaka till 1960-talet
och i familjepolitiska dokument finna samma grundläggande
tankegångar: Familjepolitiken ska syfta till att hjälpa
föräldrarna att ta sitt ansvar för barnen, att skapa ett
barnvänligt samhälle samt att åstadkomma en rimlig
inkomstomfördelning mellan dem som har ansvar för barn
och dem som inte har det. Jämställdhet mellan kvinnor och
män är en förutsättning för familjens trygghet. Med reell
valfrihet och ökad jämställdhet förbättras möjligheterna att
finna en barnomsorg som passar den enskilda familjen och
gör att barnen får mer tid tillsammans med båda sina
föräldrar.
Familjepolitikens utformning måste också ses i ljuset av framförallt
skattepolitiken och övriga bidragssystem. Folkpartiet vill sänka de totala
marginaleffekterna, ta bort tröskeleffekter och ge människor möjlighet att
både leva på sin lön och själva kunna påverka sin ekonomi. De sänkta
skatterna ska inte ätas upp av felaktigt utformade vårdnadsbidrag,
inkomstprövade dagisavgifter eller bostadsbidrag.
Barnfamiljernas
ekonomiska situation
Under 90-talet har barnfamiljerna blivit de stora ekonomiska
förlorarna. Då framgår att det främst är i hushåll med barn
eller hushåll där någon arbetar deltid som marginalerna är
små. Det är främst ensamstående med barn som har den
sämsta ekonomin. Men även för sammanboende med barn är
marginalerna små eller obefintliga.
En låg (netto)inkomst är lättare att fördra om man vet att det finns
möjligheter att arbeta sig ur den. Därför är t.ex. låga ingångslöner för
ungdomar inget stort, permanent problem. Det viktiga är att det inte finns
stora hinder mot att förändra situationen.
Marginaleffekter genom skatter och inkomstberoende bidrag är ett hinder
mot att förändra den ekonomiska situationen. Förekomsten av
marginaleffekter har kartlagts av den statliga Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO). Enligt denna ligger den genomsnittliga
marginaleffekten strax under 50%. Detta torde innebära att ca 1 miljon
inkomsttagare har marginaleffekter på 50% eller över. Av dem har ca en
kvarts miljon löntagare marginaleffekter över 60%. De höga nivåerna beror
på kombinerade effekter av skatt, bostadsbidrag, underhållsstöd,
barnomsorgsavgift och socialbidrag.
Bland medel- och högre inkomster beror marginaleffekternas storlek
främst av den s.k. värnskatten och av om man betalar statlig inkomstskatt
eller ej.
Bland lägre inkomster spelar avtrappningen av bidrag och utformningen av
dagistaxorna en viktig roll. De samlade förslag vi lägger sänker
marginaleffekterna i skikt där många barnfamiljer ligger med upp till 30
procentenheter. Till grund för den beräkningen ligger antagandet att
Folkpartiet i kommunerna får gehör för införandet av enhetstaxa på
daghemmen i storleksordningen 1 200 kr per månad och barn.
Reformera
föräldraförsäkringen
Vi vill göra vissa reformer i föräldraförsäkringen, som skulle
göra den mindre styrande. Ett höjt grundbelopp, från dagens
60 till 150 kronor per ersättningsdag, skulle minska
skillnaden mellan högsta och lägsta belopp. Tillsammans
med intjänanderegler under längre tid faller delvis den s k
2,5-årsregeln.
Vi anser att 30 dagar även fortsättningsvis bör vara avsatta för vardera
pappan och mamman - detta främst som en markering av barnens rätt till
båda sina föräldrar och det gemensamma ansvaret. Det är även viktigt ur
jämställdhetssynpunkt att de pappor som idag vill, men inte får stöd från
omgivningen, har den "öronmärkta tiden" att peka på som argument att vara
hemma. Det är vår bestämda uppfattning att ju mer kvinnor befäster sin
position på arbetsmarknaden, desto större blir antalet uttagna "pappadagar".
Som en extra morot bör ersättningen under pappa/mammamånaden vara 90
%. I dag är pappornas uttag av pappamånaden alldeles för lågt. Folkpartiet har
tillsvidare sagt nej till en utbyggnad av pappamånaden eftersom det är bättre
att se till att den pappamånad som redan finns utnyttjas bättre innan en
utbyggnad är aktuell.
Med de övriga förbättringar av familjestödet som vi förordar blir de
nuvarande sista 90 s.k garantidagarna möjliga att skära bort.
För att göra föräldraförsäkringen ännu mer flexibel bör en stor del av
ersättningsdagarna kunna överföras till någon annan om föräldrarna finner
detta lämpligt - en vän eller släkting eller som betalning till en barnvårdare
från ett företag i den förhoppningsvis växande hemservicesektorn. På detta
sätt blir föräldraförsäkringen ett stöd som det blir möjligt att ha stor nytta
av,
exempelvis även för en småföretagare, men det erbjuder också en möjlighet
att föräldrarna "snålar" för egen del för att senare kunna använda detta för
barnvaktshjälp. Möjligheten att överlåta till annan ska givetvis även gälla den
tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn. Detta förslag framfördes
redan i Dan Anderssons Tjänstebeskattningsutredning. Utredningen menade
att det överlåtbara beloppet skulle vara den genomsnittliga föräldrapenningen.
På det viset blir det möjligt också för en lågavlönad småbarnsmamma att
anlita barnvårdare vid vård av sjukt barn.
Växla bostadsbidrag mot
barnbidrag
För några hundratusen föräldrar ger bostadsbidragen i dag en
extra marginaleffekt på 20 procentenheter. Vid en
inkomstökning på 1 000 kronor minskar bostadsbidragen
med 200 kronor utöver att skatten och daghemsavgifterna
höjs. Genom den av oss föreslagna kraftiga höjningen av det
allmänna stödet till dem som har försörjningsansvar kan det
selektiva stödet minskas. För de familjer som då inte längre
omfattas av bostadsbidragen minskar marginaleffekterna
kraftigt samtidigt som konsumtionsstyrningen upphör. De
familjer som befinner sig i fattigdomsfällorna blir färre och
deras möjlighet att själva påverka sin tillvaro ökar.
Kommunal familjepolitik
En viktig del av familjepolitiken måste förverkligas lokalt.
Dessa reformer är därför väl förankrade bland Folkpartiets
kommunalpolitiker.
Bra barnomsorg till rimlig kostnad är som nämnts en hörnsten, både i
familjepolitiken och jämställdhetspolitiken. Det finns kvalitetsbrister i
omsorgen som är viktiga att åtgärda.
Framför allt i socialdemokratiskt styrda kommuner är bristen på valfrihet i
barnomsorgen ibland ett problem. Vi vill ha en "Barnomsorgspeng". Det är
alltså ett kommunalt finansierat system för likvärdiga möjligheter till
barnomsorg oavsett om man önskar kommunalt eller privat dagis eller någon
annan omsorgsform. Denna "peng" ska naturligtvis utformas och beslutas
lokalt, men det skulle vara av stort värde om staten genom exempelvis
Skolverkets försorg tog fram metoder för kommunerna att beräkna och
utforma en sådan "peng".
Enhetliga omsorgstaxor ger låga marginaleffekter, vilket är önskvärt. Det
socialdemokratiska förslaget om maxtaxa är ett enormt principgenombrott hos
dem för ett synsätt som Folkpartiet stått för sedan 1960-talet. Ändå säger vi
nej till förslaget i den utformning det nu har. Lokala frågor ska hanteras
lokalt.
Om staten vill minska marginaleffekter för barnfamiljer - vilket
Folkpartiet anser är mycket angeläget - är det bättra att lyfta fler
barnfamiljer
från beroendet av bostadsbidrag och att sänka marginalskatterna, bland annat
genom att minska antalet som betalar den statliga skatten på 20 %.
Barnbidrag och
skattesänkning
Folkpartiet var en gång i tiden med och införde barnbidraget
och har alltid slagit vakt om det som ett sätt att ta hänsyn till
barnfamiljernas försörjningsbörda. Alternativet hade varit ett
skatteavdrag, men av förenklingsskäl valdes bidragsformen.
Vi tycker det är dags att nu mera direkt ta hänsyn till försörjningsbördan i
skattesystemet på det sätt som sker i många andra länder.
Vi föreslår alltså att alla höjningar av det generella barnstödet sker i form
av skattesänkningar. I de fall där familjen inte betalar någon skatt får det
ersättas av ett kontantbidrag. Rent tekniskt är detta genom införandet av
skattekonton mycket enkelt och obyråkratiskt att lösa: den som inte betalar
tillräckligt med skatt kan få en automatisk kreditering på sitt skattekonto,
vilken sedan automatiskt överförs till det vanliga
bankkontot precis som barnbidraget.
Barnavdraget kan redan 2001 uppgå till 3 500 kronor per barn och år.
Större möjligheter att
köpa hushållstjänster
Folkpartiet förordar ett system med en kraftig
skattereduktion för hushållsnära tjänster till privatpersoner.
Inom denna sektor förekommer i dag mycket lite verksamhet
som betalas "vitt". Skattekilarna, skillnaden mellan vad den
som ska betala själv måste tjäna in och vad producenten får
behålla, är så stora att i praktiken blir inga "vita" tjänster
utförda. Vi föreslår därför en skattereduktion med 50% av
arbetskostnaden. Förslaget finns utförligt beskrivet i andra
program, men utformas i korthet som en skattereduktion som
säljaren får i sin skattedeklaration när man säljer dessa typer
av tjänster till privatpersoner. På detta sätt kan vanliga
familjer ha råd med exempelvis städning emellanåt.
Jämställdhetsaspekter
Det är naturligtvis inte bara socialdemokratisk
förmyndarmentalitet som beskär småbarnsföräldrarnas frihet
att forma sina liv som de själva vill. Nedärvda fördomar om
könsroller är också en frihetsinskränkning. Att motverka
dem är också en del i en politik för att öka friheten för
småbarnsföräldrar.
Om det samlade skatte- och bidragssystemet gör att det inte lönar sig för
en av föräldrarna att arbeta råder med nuvarande könsrollsmönster och
löneskillnader inte någon tvekan om att det i de flesta fall är kvinnan som
skulle stanna hemma. Det skulle innebära ett bakslag för jämställdheten.
När vi i detta förslag skrivit om småbarnsföräldrar som är mycket hårt
trängda och med för små möjligheter att besluta över sin egen tillvaro, råder
det ingen tvekan om att det är just småbarnsmammor som drabbas mest av
problemen. Därför är kvinnorna de allra största vinnarna på förslagen i detta
paket, även om det i första hand inte är ett jämställdhetsprogram. Ett ökat
ekonomiskt stöd till barnfamiljer, minskade marginaleffekter genom ändrade
bostadsbidrag och dagisavgifter samt den ökade möjligheten att köpa hus-
hållstjänster är tre viktiga förändringar, som ger kvinnor mer makt i sin egen
vardag.
Även om det i de fall är kvinnan som är hemma mest under
småbarnsperioden är det viktigt att hon den dag hon känner att hon vill återgå
till arbetslivet inte möter höga trösklar och upptäcker att hon fastnat i en
fattigdomsfälla. Genom minskade tröskel- och marginaleffekter ökar främst
kvinnors faktiska möjligheter att ta jobb på hel- eller deltid. Vid ett
erbjudande om nytt jobb, ökat ansvar, andra arbetsuppgifter och utveckling i
jobbet kommer kvinnorna, om de så önskar, kunna anta erbjudandet utan att
den ekonomiska vinningen försvinner.
En bibehållen pappamånad och en starkare ställning för kvinnorna bidrar
till att få fler män att ta ett större ansvar för hem och barn. Den positiva
utveckling som finns i vissa delar av näringslivet, där man uppmuntrar pappor
att ta föräldraledigt, måste följas av ett fortsatt opinionsarbete för en sådan
ordning.
En kommunalt finansierad barnomsorg av god kvalitet med enhetliga taxor
är en av hörnstenarna i en politik för jämställdhet och med barnomsorgspeng
kommer fler familjer att finna den barnomsorg som passar dem bäst.
Anslagsfrågor
Folkpartiet vill ha en högre ersättning i mamma- och
pappamånaderna. För det anslås 170 000 000 kronor mer än
regeringen till utgiftsområde 12 21:2. Samtidigt ger en ökad
satsning till försäkringskassorna mot överutnyttjande av
socialförsäkringssystemen en uppskattad besparing på 50
000 000 kronor under samma anslag.
Vi omvandlar barnbidragshöjningen som är planerad för 2001 till
skattereduktion för barnfamiljer. Det ger effekten under UO 12 21:1 på
2 200 000 000 kronor.
Genom åtgärder mot fusk och överutnyttjande av systemen minskas också
utgifterna för utgiftsområde 12 21:3 med 20 000 000 kronor.
Med ett nytt system för underhållsstöd kan utgifterna för utgiftsområde 12
21:3 minskas med 200 000 000 kronor.