Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av att utforma en ny försäkring för
arbetsskador vilken i första hand hanteras av försäkringsbolagen.
Motiv för vårt förslag
Arbetsskadeförsäkringen är vår äldsta socialförsäkring, men
det har under lång tid varit svårt att få försäkringen att
fungera. Reglerna har ändrats fram och tillbaka utan att
någon är nöjd. Under 1980-talet kunde nästan allting räknas
som en arbetsskada, både sådant som verkligen var skada i
arbetet och sådant som inte var det. Det hela blev så dyrt att
staten var tvungen att ändra reglerna 1993.
De nya bestämmelserna innebar en tydlig skärpning av förutsättningarna
för att få en skada bedömd som arbetsskada. Under resten av 1990-talet har
det därför varit svårt att få en skada klassad som arbetsskada. Effekten har
blivit att skador som faktiskt är arbetsskador inte blir ersatta. Det här är
naturligtvis ett problem för de anställda. Men det är också ett problem för
arbetsgivarna som har ett självklart intresse av att människor som arbetar i
deras företag har ett fullgott skydd för skador i arbetet. Det finns också ett
intresse hos företag som är bra på att förebygga arbetsskador att inte behöva
betala för företag som är mindre bra på detta. Det är dags att pröva nya
lösningar.
Arbetsskadeförsäkringen bör lyftas bort från statsbudgeten för att i stället
förvaltas av försäkringsbolagen. Precis på samma sätt som vi idag är skyldiga
att teckna en trafikförsäkring för att få köra bil, bör den som vill driva ett
företag vara skyldig att teckna en försäkring mot arbetsskador.
Det blir inte dyrare för företagen utan på sikt billigare. För närvarande
överstiger de inbetalade avgifterna utbetalningarna med ca fem miljarder
kronor per år.
Det finns flera fördelar med en ren försäkringslösning. För det första blir
det förhoppningsvis en mer kompetent handläggning av ärendena. Idag finns
här stora problem. En rapport från Riksförsäkringsverket 1997 visar att i inte
mindre än hälften av de granskade arbetsskadeärendena var
försäkringskassornas handläggning undermålig.
I en del fall beslutas arbetsskadeärenden av socialförsäkringsnämnder. Då
är det alltså politiker, utan specialkunskaper, som avgör vem som ska få
ersättning och vem som inte ska få det.
Försäkringsläkaren som har yttrat sig i ärendet har i regel inte ens träffat
den skadade. I ett system där försäkringen tecknas i privata försäkringsbolag
blir det professionella försäkringstjänstemän i samarbete med behandlande
läkare som får bedöma om en skada är en arbetsskada eller inte.
Det viktiga är att de skador som verkligen är arbetsskador blir riktigt
bedömda och också ersatta av försäkringen och att kostnaderna för
arbetsskador hamnar där de hör hemma. En privat försäkring finansieras med
premier. De sociala avgifter som idag betalas in för arbetsskador faller
därmed bort.
Premiernas storlek beror på hur drabbat ett företag eller en bransch är av
arbetsskador. Både arbetsgivarna och arbetstagarna får därmed ett ekonomiskt
intresse av att förhindra arbetsskador eftersom dessa påverkar rörelseresultat
och därmed också företagets vinst och löneutrymme.
Företag som har problem med arbetsskador får betala högre premier än
företag utan sådana problem.
Vi behöver ett nytt system som i och för sig är reglerat i lag, men som
hanteras av privata bolag. Vi behöver en mer kompetent försäkringsmässig
hantering och vi behöver ett system där kostnaderna för arbetsskador belastar
dem som inte anstränger sig tillräckligt för att förhindra arbetsskador.