med anledning av prop. 2000/01:96 Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utforma en modell där de enskildas inflytande
över val av aktiviteter och de ekonomiska medlen för deltagande i dessa
ökas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att noga följa hur ekonomin påverkas för de
familjer som i dag har barn eller ungdomar med förtidspension och
assistansersättning samt vid behov återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att garantiersättning och bostadsstöd sammantaget
ges sådana nivåer att ingen funktionshindrad efter erlagd hyra skall
tvingas söka socialbidrag för uppehället.
Propositionens förslag
Som en konsekvens av att ett nytt ålderspensionssystem har införts
upphör pensionsförmånerna folkpension och allmän tilläggspension
(ATP). Det som i dag är förtidspension och sjukbidrag skall enligt
förslaget inte längre vara en del av den allmänna pensioneringen utan
kommer i stället att tillhöra sjukförsäkringssystemet.
Begreppen kommer i fortsättningen att vara sjukersättning vid långvarig
eller varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga, tidsbegränsad
sjukersättning vid arbetsoförmåga som är nedsatt minst ett år men inte
varaktigt samt aktivitetsersättning för personer i åldrarna 19-29 år som av
medicinska skäl har nedsatt arbetsförmåga.
Goda ansatser
Enligt de principer för en reformering av förtidspensionssystemet som
riksdagen antog våren 1998 i den s.k. riktlinjepropositionen skall den
reformerade förtidspensionen innehålla en väl avvägd balans mellan
målet att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionshinder samt
målet att stimulera till eget arbete. Det är viktigt att systemet innebär
möjligheter för förtidspensionärer att leva ett aktivt liv.
I nu föreliggande proposition fullföljs reformen på ett i mitt tycke
hyggligt sätt. Mina synpunkter begränsar sig i denna motion till situationen
för yngre funktionshindrade och de funktionshindrade som endast kommer att
omfattas av garantiersättningen, dvs de som inte alls kunnat arbeta för sin
försörjning.
Rätt att välja aktiviteter
I propositionen föreslås att en aktivitetsersättning införs för personer i
åldrarna 19-29 år som av medicinska skäl har nedsatt arbetsförmåga med
minst en fjärdedel. Ersättningen skall kunna betalas ut under högst tre år i
taget. Förslaget innebär att försäkringskassan för de berörda personerna
har skyldighet att erbjuda möjlighet att delta i aktiviteter. Aktiviteterna
skall vara anpassade till den enskildes förutsättningar och önskemål.
Försäkringskassan skall så långt det är möjligt tillgodose den enskildes
önskemål om aktiviteter. Oftast torde det röra sig om kurser,
dagverksamhet, föreningsverksamhet, idrottsaktiviteter och pryo. Det
gemensamma draget skall vara att aktiviteterna kan antas ha en positiv
inverkan på personens sjukdomstillstånd eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan.
I samband med remissomgången har flera remissinstanser, bland andra
DHR, Förbundet unga funktionshindrade, FUB och Föreningen JAG, särskilt
understrukit vikten av att det tydligt markeras att det är de personliga
förutsättningarna och önskemålen som skall tillgodoses. Det måste bli fråga
om individuella lösningar som inte standardiseras i form av godkända listor
eller dylikt.
För att fullt ut tillgodose de ungas intressen och förutsättningar anser jag
att det behövs en modell där den enskilde själv så långt det är möjligt ges
tillfälle att faktiskt bestämma sina aktiviteter. En sådan modell skulle kunna
bygga på att försäkringskassan beviljar aktivitetsersättning, varefter den
enskilde själv får förfoga över de särskilda medel som erfordras för
deltagande i de aktiviteter han eller hon önskar. De valda aktiviteterna och
kostnaderna för dessa anmäls till försäkringskassan.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att utforma en modell där de enskildas
inflytande över val av aktiviteter och de ekonomiska medlen för deltagande i
dessa ökas.
Ökat beroende
Regeringen föreslår att åldersgränsen för vårdbidrag höjs upp till
halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år. Vidare föreslås - som en
konsekvens av detta - att åldersgränsen för rätt till handikappersättning
skall inträda först från och med andra kalenderhalvåret det år en person
fyller 19 år. Motivet för detta är samhällsutvecklingen på utbildnings- och
arbetsmarknadsområdena. Det har blivit allt viktigare att utbilda sig och
genomföra gymnasiala studier. Härigenom har tidpunkten för inträdet på
arbetsmarknaden senarelagts.
Flera remissinstanser har markerat att detta förslag leder till en senarelagd
frigörelse från föräldrarna och att det ekonomiska beroendet av föräldrarna
förlängs. Vidare har det påpekats att rätten till vårdbidrag påverkas av rätten
till personlig assistans. När ett barn eller en ungdom beviljas
assistansersättning brukar vårdbidraget minskas eller dras in. Denna koppling
finns inte mellan förtidspension och personlig assistans. Förslaget riskerar
därmed att medföra en kraftig försämring av familjens ekonomi.
Regeringen säger sig vara medveten om att familjeekonomin kan
påverkas till det sämre, men säger samtidigt att förslaget om
aktivitetsersättning i sin helhet är övervägande positivt.
Jag anser att det är viktigt att övergången till ett system med
aktivitetsersättning inte innebär att familjer riskerar att få sin ekonomi
kraftigt
försämrad. Det är därför viktigt att följa detta noggrant och vid behov föreslå
åtgärder.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att noga följa hur ekonomin påverkas för de
familjer som i dag har barn eller ungdomar med förtidspension och assistans-
ersättning samt vid behov återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
De sämst ställda
Det finns en stor grupp funktionshindrade som har haft sina
funktionshinder sedan födseln eller barndomen. Dessa personer har inte
under någon tid av sitt vuxna liv stått till arbetsmarknadens förfogande
och har således inte heller tjänat in några poäng för inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning. De kommer därmed att omfattas
av garantiersättningen och bostadsstödet.
Det är - mot bakgrund av situationen för dessa sämst ställda försäkrade -
synnerligen olyckligt att inte den totala ekonomiska situationen och
tryggheten för dem kan redovisas, bedömas och beslutas i ett sammanhang.
Regeringen aviserar nu en proposition om bostadsstödet före sommaren 2001.
Jag hoppas att denna nu inte skjuts upp ytterligare. Förseningen är redan
tillräckligt stor.
Jag anser att det är ovärdigt ett välfärdssamhälle om den grupp
funktionshindrade som egentligen har de största behoven, dvs de som inte
överhuvudtaget kan stå till arbetsmarknadens förfogande, skall tvingas söka
socialbidrag för sitt uppehälle. Många i denna grupp lever på eller under
marginalen, främst beroende på att de ofta har höga boendekostnader. Detta
beror i sin tur på att de måste ha ett boende med ytor som är anpassade och
eventuellt ombyggda för användande av rullstol och/eller andra hjälpmedel.
Handikappförbundens samarbetsorgan har framfört:
En reformering av systemet borde innebära att man passade på att
anpassa förhållandena så att de som i dag uppbär förtidspension får
möjlighet till bättre ekonomi och faktiskt klara sina grundläggande behov
med garantiersättning.
Jag delar denna uppfattning och anser att det är viktigt att den
funktionshindrades ekonomiska helhet måste bedömas när
ersättningsnivåer, golv och tak fastställs. Målet måste vara att den
enskilde som berörs efter erlagd hyra klart och entydigt hamnar ovanför
den nivå som genererar rätt till socialbidrag.
Jag föreslår därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att garantiersättning och
bostadsstöd sammantaget ges sådana nivåer att ingen funktionshindrad efter
erlagd hyra skall tvingas söka socialbidrag för uppehället.