med anledning av prop. 2000/01:70 Automatisk balansering av ålderspensionssystemet
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den automatiska balanseringen "bromsen" ej skall
genomföras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de pengar som tagits från AP-fonden och avkastningen på
dem fryses, så att de kan återlämnas till pensionssystemet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utfall och resultat beträffande "modellpersoner" i
beräkningarna görs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det tillsätts en oberoende expertutredning med
internationellt inslag, som får till uppgift att allsidigt analysera det nya
pensionssystemet mot bakgrund av de mål som uttalades 1994.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att RFV noggrant redovisar kostnaderna för det nya systemet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grundpension.
Inledning
Många hävdar att ATP-systemet inte skulle hålla i längden. Sant förvisso,
den stora 40-talsgenerationen börjar nå pensionsåldern en bit in på 2000-
talet och det kostar mycket.
Men en reform av den omfattning som nu håller på att genomföras hade
inte varit nödvändig. Den 1994 beslutade reformen går längre i förändringar
än vad som i sig motiverades av ATP-systemets brister. Nu lägger man
dessutom till "bromsen". Den är något totalt nytt, som inte har med frågan om
reformen i övrigt att göra. Det är ett påhitt som gör att varje pensionssystem
alltid håller finansiellt. Något av den typen hade man kunnat hitta på även om
man nöjt sig med en reform av ATP.
Fasta avgifter och i och med detta långsiktigt hållbart och stabilt var
produktbeskrivningen i det nya pensionssystemet, när det beslutades 1994 -
så stabilt att man ansåg att man också skulle kunna överföra medel från AP-
fonden till statskassan. Redan beslutet 1994 innebar stora inskränkningar
jämfört med ATP-löftena. Systemet blev stabilt därför att pensionerna sjunker
1) för dom som inte kan arbeta heltid hela sitt vuxna liv
2) om inte reallöneökningen blir mer än tre gånger så hög som den varit
under det senaste kvartsseklet
3) om medellivslängden ökar (vilket den gör).
Bromsen
Våren 2000 beslutades om överföring av medel från AP-fonden till
stadsbudgeten, trots att nya prognoser visar att pensionssystemet utsätts
för mycket större finansiella påfrestningar än vad man trodde 1994. Nu
har sammanlagt 258 miljarder kronor förts över. Nu skall stabilitet nås
genom att man inte längre behöver värdesäkra pensionen.
För att ytterligare (med konstgjord andning) upprätthålla den s.k.
stabiliteten inför man nämligen den automatiska balanseringen, kallad
"bromsen", som slår till - d.v.s. pensionerna sänks om systemets inkomster
och utgifter av någon anledning, vilken det än vara månde, skulle råka i
obalans. "Bromsen" slår till om pensionsskulden överstiger systemets
tillgångar. Man räknar ut detta med ett s.k. balanstal (balanstal =
avgiftstillgång plus buffertfond dividerat med pensionsskulden
(avgiftstillgång = avgiftsinkomst multi-plicerat med omsättningstid) - det
hela ser mycket vetenskapligt och förtroendeingivande ut. Man sänker alltså
pensionerna så att man inte riskerar att tömma den s.k. buffertfonden, som
man döpt om AP-fonden till.
I propositionen redovisar regeringen 72 alternativ som
Riksförsäkringsverket har räknat på. I "bara" något mer än hälften av fallen
träder "bromsen" i funktion. Man tycks vara nöjd med det, andelen anses vara
liten. Men många av de här alternativen bygger emellertid på en övertro på
befolkningsutveckling, sysselsättning och kapitalavkastning. Detta är
glädjesiffror, och det finns stor risk att "bromsen" måste utlösas relativt
snart.
Vid bromsutlösning lovas återställande så snart ekonomin är i balans igen. De
yrkesverksamma får kompensation för reducerad pensionsrätt, men de som
under bromstiden är pensionärer får ingen kompensation och får alltså betala
kalaset.
En stilla undran är om premiepensionsdelen kom till för att sockra och
dölja sprickorna i det allmänna pensionssystemet. Den allmänna delen är svår
att sätta sig in i och det är svårt kontrollera hur pass solidarisk och rättvis
den
är. Att välja fonder appellerar till människors önskan om att tjäna stora pengar
och man inbillar sig att man själv bestämmer över pensionen.
Premiepensionerna är ett stort lotteri och orsakar dessutom
ålderpensionssystemet stora kostnader.
Vad kunde man gjort i stället
RFV lade 1991 fram ett förslag En strategi för ATP-systemets framtid -
byggt på ett "följsamhetsindex" som vid normala tillväxtsiffror skulle
sänka pensionerna lika mycket för alla. Längre kvalifikationstider för full
pension och höjd pensionsålder föreslogs också. Sänkningarna skulle
begränsas genom en aktiv användning av AP-fonderna. Förslaget gav inte
utrymme för någon plundring av fonderna, inte heller för avsättningar till
den premiepension som de borgerliga partierna begärde. RFV:s förslag
förtegs i den politiska debatten.
Vad kan man göra?
Pengar har tagits från AP-fonden och förts till statsbudgeten i en
omfattning som strider mot utfästelser som gjordes 1994 och som kan
leda till oacceptabla följder för pensionerna. Man bör frysa de pengar som
tagits från AP-fonden och avkastningen på dem så att de kan återlämnas
till pensions- systemet.
De exempel på personer som valts för att illustrera systemet är inte ett
genomsnitt av vanliga löntagare, varken när man beskriver vinnare eller
förlorare, och kvinnor, studerande, arbetslösa, projektarbetande är inte
representerade. Utfall - resultat måste utvärderas.
Den automatiska balanseringen "bromsen" bör inte genomföras. Den
stämmer inte med ett socialt, solidariskt välfärdssystem. Riksdagen skall fatta
beslut vid påfrestningar.
Det bör tillsättas en oberoende expertutredning med internationellt inslag
som får till uppgift att allsidigt analysera det nya pensionssystemet mot
bakgrund av de mål som uttalades 1994.
Miljöpartiet vill ha en grundpension lika för alla (idag c:a 8000 kr efter
skatt plus ett bostadsbidrag vid ett visst hyresbelopp). Lätt att förstå, lätt
att
administrera och ger en grundtrygghet som går att leva på. Rättvist och
solidariskt.
Kostaderna för att införa, genomföra och administrera det nya
pensionssystemet är mycket stora. Regeringen har bett RFV redovisa dessa,
men uppgifterna är mycket bristfälliga.