Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökad samverkan mellan olika huvudmän.
Motivering
Välfärden i Sverige är på många sätt suverän och överlägsen
de flesta länders. Självklart finns det trots detta många
områden som det är önskvärt att ytterligare satsa resurser på.
Viktigt är däremot att i det redan befintliga "välfärds-
systemet" finns en hel del att förbättra för att människor ska
få sina behov tillgodosedda utan att det behöver tillföras
ytterligare resurser.
En del människors behov är relativt enkla att tillgodose och av kortvarig
karaktär. Sambanden mellan orsak, besvär och åtgärd är tydliga. Andras
behov kan vara omfattande och långvariga. Det vi ser idag är att alltfler
människor är långtidssjukskrivna, vilket är mycket oroande. Människor
behöver insatser från flera olika kompetensområden och under lång tid.
Följden blir ofta oerhört många olika kontakter vid olika tidpunkter för den
enskilde.
Olika yrkeskategorier är anställda vid olika myndigheter och i olika
organisationer. De är alla anställda i "välfärdssamhället" med olika
kompetens och ansvarsområde för att täcka den enskildes behov av vård,
omsorg, rehabilitering och ekonomisk trygghet. De allra flesta gör ett gott
arbete. Påtagligt är dock att de som är i behov av stöd och hjälp på olika sätt
inte sällan anser att insatserna trots detta inte är tillfyllest och då ofta p g
a
"onödiga" situationer som uppstår. Det kan vara brist på kommunikation
mellan myndigheter, dålig koordinering av insatser och dubbla budskap.
Undersökningar visar också att anställda vid olika myndigheter upplever
dubbelarbete, väntetider och oklar ansvarsfördelning.
Det är därför oerhört angeläget att vi bättre samordnar olika insatser för att
människor ska få fullgod hjälp utan onödig tidsfördröjning. Vi vet dessutom
att tidiga insatser i rehabiliteringsarbete är en mycket viktig faktor för att
nå
bättre resultat. Beträffande den mänskliga aspekten är det inte försvarbart att
avstå från att bättre samordna olika insatser. Ur ekonomiskt hänseende kan vi
också få mera "hälsa" för pengarna.
Riksdagen har genom olika beslut betonat vikten av ökad samverkan
mellan olika aktörer. Våren 1997 beslutades om inriktning av
samverkansformer inom rehabiliteringsområdet. Riksdagen har också beslutat
att samverkansprojekt skall ha en gemensam ram för åtgärder och insatser,
men att de ekonomiska besluten skall fattas av respektive myndighet eller
förvaltning. 1998 beslutade riksdagen att undanröja begränsningar i
nuvarande lagstiftning för försäkringskassa, socialtjänst samt hälso- och
sjukvård att delta i gemensamma samverkansprojekt.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har som
gemensamt mål att genom att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet
uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta
för den enskilde att försörja sig genom eget arbete. Ett antal lokala
försöksverksamheter med olika typer av samordning inom socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst pågår. Allt detta är viktiga steg i rätt
riktning, men det är för liten organiserad samverkan och förbättringarna går
för sakta.
De olika huvudmännen bör intresseras och uppmuntras samt tillåtas att
lokalt genomföra olika typer av samverkansprojekt. Initiativ bör tas för att
motivera olika huvudmän att delta. De centrala myndigheterna ska åläggas att
aktivt verka för att en utökad samverkan sker mellan olika myndigheter
lokalt. Regeringen bör i samtal med Landstingsförbundet, Kommunförbundet,
Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsverket intressera, uppmuntra och
kräva att det för samtliga antas gemensam målsättning med innebörden att
aktivt verka för ökad samverkan mellan de olika huvudmännen på alla nivåer.
Detta för att ge tydliga signaler i respektive organisationer om det angelägna i
samverkan på alla nivåer.