1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vår kritik av Rehabiliteringsutredningens förslag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om våra utgångspunkter för en reform av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.
3. Riksdagen beslutar att försäkringskassan får det finansiella ansvaret för
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
4. Riksdagen beslutar att ersättningen vid rehabilitering skall vara 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
5. Riksdagen beslutar att rehabilitering skall omfattas av två karensdagar i
enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vem som skall omfattas av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vårt förslag till reformprocess för den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.
Ökande sjukskrivning
kräver åtgärder
Trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur står en stor
grupp människor utanför arbetsmarknaden. Antalet
sjukskrivningar, såväl korta som långa, samt
förtidspensioneringar ökar. Ökningen av sjukskrivningar är
80 procent sedan 1997. Ökningen är störst bland kvinnor
yrkesverksamma inom den offentliga sektorn. Utredningen
visar att aktiva rehabiliteringsinsatser initieras allt senare och
förekommer mer sällan. 13 procent av de långtidssjukskrivna
med sjukskrivning längre tid än ett år har påbörjat
arbetslivsinriktad rehabilitering inom ett år. Detta är
naturligtvis ej tillfredsställande. I syfte att fler personer skall
återinträda på arbetsmarknaden är det angeläget att skapa
incitament för individen att föredra arbete framför
sjukrivning eller förtidspensionering. Den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen behöver effektiviseras för att bättre
tillgodose individuella behov och möjliggöra förvärvsarbete.
Försäkringskassorna har inte lyckats möta den ökade sjukfrånvaron med
ökad aktivitet inom rehabiliteringsområdet. Det är angeläget att förbättra
verksamheten för att minska sjukskrivningskostnaderna och öka antalet
personer som förvärvsarbetar. Orsaken till de nu påtalade bristerna har flera
orsaker. En är ökningen inom den kortare sjukskrivningen. En annan är att
försäkringskassan redan innan ökningen av sjukskrivningarna hade
otillräckliga resurser.
Definitioner
I samband med införandet av den s.k. rehabiliteringsreformen
1992 infördes begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering
vilken omfattar de åtgärder som i första hand arbetsgivare
och försäkringskassa fick ansvaret för och som en person
behöver för att återfå eller behålla sin arbetsförmåga.
Arbetslivsinriktad rehabilitering är därmed ett samlingsbegrepp för alla de
åtgärder som syftar till att hjälpa sjuka, skadade eller funktionshindrade
människor att återvinna bästa möjliga förmåga att kunna leva ett så bra liv
som möjligt. Rehabilitering kan vara medicinsk och/eller yrkesinriktad och i
vissa fall social och syftar till att individen skall återinträda på
arbetsmarknaden. Målgrupp för insatserna är de individer som är i arbetsför
ålder men ej står till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukskrivning.
Målet med rehabiliteringen är att individen skall kunna försörja sig själv
genom eget arbete.
Tre mer omfattande uppföljningar har genomförts angående den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen, och 1999 tillsatte regeringen en särskild
utredare med uppgift att kartlägga den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och
föreslå förändringar. Utredningen presenterade sitt slutbetänkande
"Rehabilitering till arbete" (SOU 2000:78) i augusti i år.
Våra kommentarer och
kritik av utredningen
Enligt regeringens budgetproposition 1999/2000 är det ofta
andra faktorer än diagnos och rehabiliteringsbehov som avgör
vem som erhåller en viss rehabiliteringsåtgärd. Exempel på
sådana faktorer är enligt budgetpropositionen individens
motivation, yrke, ålder, medborgarskap och kön. Detta anser
vi ej är tillfredsställande. Genom att försäkringskassan, med
våra förslag, ges tillgång till professionell kunskap och får
möjlighet att fokusera på de mer komplicerade
rehabiliteringsfallen kan sjukskrivningen åter minska och
snedvridning av vilka individer som erhåller
arbetslivsinriktad rehabilitering upphöra. Samtidigt anser vi
att det är angeläget att uppföljning görs angående vem som
erhåller rehabilitering samt vilken åtgärd som erbjuds och
resultatet av rehabiliteringen.
Enligt Riksförsäkringsverket har inte försäkringskassorna lyckats minska
den ökade sjukfrånvaron vilket tyder på att sjukförsäkringens villkor behöver
ändras. Vidare har andelen långtidssjukskrivna som varit aktuella för
samordnad rehabilitering minskat. Dessutom visar RFV:s resultat att det är en
mindre andel av de långtidssjukskrivna som efter genomförd rehabilitering
har återfått sin arbetsförmåga helt eller delvis. En förutsättning för att såväl
den enskilde individen som försäkringskassa och arbetsgivare skall vara
intresserade av att satsa resurser på arbetslivsinriktad rehabilitering är att
den
ger positivt resultat. RFV visar även att det är färre kvinnor än män som
uppnår ökad arbetsförmåga efter rehabilitering. Detta finner vi ej
tillfredsställande. Kvinnor och män skall erhålla samma möjligheter till
återgång till yrkeslivet.
Vi instämmer med utredningen att rehabilitering till arbete är att betrakta
som en process med tre olika faser. Fas ett utgörs av rehabiliteringsutredning,
fas två av rehabiliteringsinsatser och fas tre av avslut och utvärdering.
Rehabiliteringsprocessen bör samordnas och drivas av en härför utbildad och
kompetent person hos försäkringsgivaren.
Vi motsätter oss utredningens förslag att inrätta ett nytt statligt verk med
ansvar för rehabilitering. Utökad byråkrati och statliga verk utgör ingen
garanti för en bättre fungerande arbetslivsinriktad rehabilitering. Resultatet
blir framför allt mer byråkrati, regler och förordningar samt högre kostnader.
Regeringens utredare föreslår att rehabiliteringsersättning skall kunna
användas för studier. Detta finner vi anmärkningsvärt eftersom det idag finns
förslag från regeringen om att begränsa möjligheten till studiemedel efter ett
antal terminer. Det bör inte vara så att rehabilitering skall innebära en väg
till
studier samtidigt som möjligheten att lånefinansiera sina studier minskas för
andra studenter. Vi anser att äldre personer med avsaknad av
grundskolekompetens kan erbjudas möjlighet till studier inom ramen för
arbetslivsinriktad rehabilitering om försäkringskassan anser så lämpligt i sin
bedömning. Övriga studier skall finansieras efter de förslag Moderata
samlingspartiet yrkat i motioner i utbildningsutskottet.
Våra utgångspunkter för en
reform
Den enskilde individen har ett eget ansvar men också en rätt
och en vilja att själv försörja sig. För detta behöver individen
möjlighet att förvärvsarbeta. För de individer som drabbas av
långvarig sjukdom eller arbetshandikapp skall det finnas
möjlighet att få rehabilitering i syfte att underlätta återinträdet
på arbetsmarknaden. Återinträdet på arbetsmarknaden efter
en längre tids sjukdom kan innebära att den enskilde
individen återvänder till sin tidigare arbetsuppgift men det
kan också förekomma att man börjar arbeta inom ett annat
yrkesområde. Vad som är bäst för den enskilde är en fråga
mellan individen, arbetsgivaren och försäkringsgivaren.
Viktigt att beakta är att människor är olika och har olika önskningar i livet.
Det är endast genom ett stort mått av personlig frihet som individen kan
utvecklas efter eget önskemål.
Vi betonar liksom Rehabiliteringsutredningen individens eget ansvar för
att förebygga ohälsa genom bland annat hälsofrämjande åtgärder, livslångt
lärande samt medverkan i utvecklingssamtal hos arbetsgivaren. Vi har alla ett
eget ansvar för att förebygga ohälsa. Individen har ett eget ansvar för att
samarbeta och medverka vid en rehabiliteringsprocess.
Vidare är vår grundtanke att den offentliga sektorn inte skall driva
verksamheter som bättre kan drivas av privata företag. Konjunkturen är för
närvarande stark och det underlättar en förändring som ger ökat utrymmet för
privata entreprenörer inom välfärdsområdet, exempelvis företag med
inriktning mot förebyggande hälsoarbete. Med ett större inslag av valfrihet
kan nya företag utvecklas inom området.
Riksdagens uppgift är att stifta lagar angående det regelverk som styr den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen samt följa upp resultatet av besluten.
Försäkringskassans ansvar
Vi föreslår att försäkringskassan får det finansiella ansvaret
för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och uppgiften att
samordna de åtgärder som utförs av olika myndigheter och
arbetsgivaren. Försäkringskassan skall äga initiativrätten över
rehabiliteringsprocessen och se till att
rehabiliteringsprocessen kommer igång snabbt och ej drar ut
på tiden. Samtidigt är det viktigt att här betona att individen
har rätt att bli behandlad som en egen självständig person
med eget ansvar.
Vi vill tillföra resurser så att försäkringskassan ges möjlighet att upphandla
tjänster i andra landsting, av privata entreprenörer eller utomlands. Därmed
kommer de regionala olikheterna att minska. Finns ej den önskade
kompetensen eller tjänsten inom närområdet, eller kön är för lång, kan
försäkringskassan upphandla tjänsten på annat håll.
I den moderata partimotionen med vårt budgetalternativ föreslår vi att
försäkringskassan skall få en miljard utöver vad regeringen anslår för att
kunna tillsätta 500 nya tjänster och köpa de rehabiliteringsutredningar och
tjänster som behövs.
Den nu föreslagna förändringen får dock inte leda till att samarbetet och
samverkan mellan kassorna och landstingen minskar. Vi har länge påpekat att
det inte räcker med frivilliga överenskommelser och projekt utan att
samordning faktiskt måste ske. De bra exemplen inom bl.a. FINSAM- och
SOCSAM-försöken bör tillämpas och erfarenheterna från finansiell
samordning tillvaratas i hela landet. Det tydliga ekonomiska
samordningsansvaret som försäkringskassorna erhåller bör främja en aktiv
samverkan med sjukvården och när det gäller arbetslivsrehabilitering med
arbetsgivarna och arbetsmarknadsmyndigheterna m.m. På så sätt kan det ses
som ett steg mot den långsiktiga nödvändiga större resurssamordning som
vårt förslag till obligatorisk hälsoförsäkring skall skapa.
Arbetsgivarens ansvar
Arbetsgivarens roll är central när det gäller arbetsmiljö och
rehabilitering. För att stimulera arbetsgivaren till att verka för
en god arbetsmiljö och rehabilitering till arbete är det viktigt
att arbetsgivaren har incitament för detta. Ett incitament är
konkurrerande verksamheter inom samma område. Ett tydligt
exempel på detta är att det är de offentliga arbetsgivarna med
i stort sett monopol inom sitt område som uppvisar höga
sjukskrivningstal samt långa sjukperioder för sina
medarbetare. Med flera arbetsgivare att välja mellan för
arbetstagarna ökar deras incitament för att utveckla
arbetsmiljön. Arbetstagarna får därmed möjlighet att välja
bort arbetsplatser med dålig arbetsmiljö i stället för att vara
hänvisade till en enda arbetsgivare.
Ett annat incitament är av ekonomisk karaktär. De arbetsgivare som kan
uppvisa låg förekomst av arbetslivsinriktad rehabilitering bör premieras. Det
skulle kunna ske genom att arbetsgivaravgifterna justeras på branschnivå eller
för varje företag i förhållande till ohälsan på företaget. Det förutsätter att
sjuk-
och rehabiliteringsförsäkringen bryts ut ur statsbudgeten. På sikt kan vi även
tänka oss att privata försäkringsbolag får möjlighet att konkurrera med
försäkringskassan.
Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön är reglerat i flera instanser så som
arbetsmiljölagen, Arbetarskyddsstyrelsens kungörelser, föreskrifter och
allmänna råd. Arbetsgivaren skall vid ledning och planering av arbetet beakta
medarbetarnas olika förutsättningar att utföra olika arbetsuppgifter. Exempel
på detta är att det inom delar av hälso- och sjukvården har införts individuell
schemaläggning av arbetstiden utifrån den enskilde medarbetarens önskemål.
Många arbetsgivare erbjuder sina medarbetare möjlighet till friskvård under
betald arbetstid eller tillhandahåller rabatterad friskvård utanför arbetstid.
Exempelvis kan här nämnas riksdagen som har en anställd
friskvårdskonsulent samt träningsanläggning. Ett annat företag att nämna är
Pripps som utvecklat friskvårdsprogram innefattande massage och Qui gong i
syfte att öka hälsan hos medarbetarna.
Utbildning och forskning
I dag bedrivs omfattande forskning vid flera av landets
universitet och högskolor inom rehabilitering och hälsa.
Utbildning inom området förekommer inom läkar-,
sjukgymnast-, arbetsterapeut-, sjuksköterske- och
socionomutbildningen. Vidare finns påbyggnadsutbildningar
inom nämnda område samt forskning. Vi är ej beredda att
ytterligare öka anslagen till den rehabiliteringsinriktade
forskningen men föreslår i en annan motion inrättande av en
försäkringsmedicinsk professur.
Ersättning vid
arbetslivsinriktad
rehabilitering
Nuvarande rehabiliteringsersättning utgår under vissa
förutsättningar när en försäkrad individ, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar
i arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringsersättningen
består idag av rehabiliteringspenning, som utges med 80
procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och kan
kompletteras med ett särskilt bidrag.
Konsekvensen av den höjda ersättningen vid rehabilitering till 80 procent
av inkomstbortfallet har inte låtit vänta på sig. Sjukskrivningarna skjuter åter
i
höjden såväl till antal som längd. Enligt vår uppfattning bör
kompensationsnivån vid rehabilitering och sjukskrivning vara densamma,
d.v.s. sänkas till 75 procent av inkomsten från och med 1 januari 2001.
Nivån innebär en god trygghet för den arbetstagare som drabbas av
inkomstbortfall p.g.a. rehabilitering samtidigt som det skall löna sig att
arbeta
genom att inkomsten är högre. Sverige befinner sig i en internationell
högkonjunktur varför det nu är lämpligt att genomföra denna förändring i
syfte att fler personer får möjlighet att återinträda eller etablera sig på
arbetsmarknaden.
I syfte att betona arbetslinjen vill vi införa två karensdagar. Dessa
karensdagar skall även gälla vid rehabilitering. Följer rehabiliteringen på en
sjukskrivningsperiod räknas karensdagarna från sjukperioden tillgodo vid
rehabiliteringen. Vid rehabilitering skall taket om tio karensdagar gälla.
Vem skall omfattas av
försäkringen?
Vi anser att samtliga personer som står till arbetsmarknadens
förfogande och är inskrivna vid försäkringskassan skall
omfattas av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, så väl
tillsvidareanställda som tillfälligt anställda
Var fjärde individ av de sysselsatta i Sverige, cirka en miljon personer,
hade 1998 ingen tillsvidareanställning/fast arbetsgivare att diskutera åtgärder
på arbetsplatsen med i samband med en uppstådd rehabiliteringssituation.
Härav följer att det är angeläget att anpassa formerna för den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen efter dagens arbetsmarknad. Genom att
varje individ, med vårt förslag, på sikt kommer att ha möjlighet att själv välja
försäkringsbolag bland konkurrerande försäkringsgivare ökar incitamenten
för bolagen att medverka till rehabilitering.
En stegvis reformprocess
Vi anser att det skall finnas en finansiell huvudman för den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
I ett första skede anser vi att försäkringskassan bör axla denna roll.
Försäkringskassan får därmed möjlighet att upphandla tjänster för
rehabilitering av privata entreprenörer, andra landsting eller utomlands.
Förslaget är en vidareutveckling av dagens förhållanden. Sedan 1991 har
försäkringskassan möjlighet att köpa arbetslivsinriktade
rehabiliteringsåtgärder. Ansvarsförhållandet tydliggörs med vårt förslag.
Arbetsgivarna måste få bättre ekonomiska incitament att förbättra
arbetsmiljön. Arbetsgivare med låg omfattning av rehabilitering bör därför på
sikt erhålla lägre arbetsgivaravgift medan arbetsgivare med stor omfattning av
rehabilitering bör få betala högre arbetsgivaravgift. Konkurrens bland
arbetsgivare inom den offentliga sektorn där stor andel kvinnor arbetar skulle
också stimulera till bättre ansvar för arbetsmiljön.
I ett senare skede överväger vi att införa en privat rehabiliteringsförsäkring
med konkurrerande försäkringsbolag som får ansvara för den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Rehabiliteringsförsäkringen bör vara obligatorisk. Individen väljer själv
försäkringsbolag inkluderat den statliga försäkringskassan. Väsentligt är att
försäkringen tecknas mellan arbetstagare och försäkringsbolag och att
försäkringen skall följa individen vid byte av arbetsgivare.