Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldraförsäkringen förlängs till 15 månader under nästa mandatperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att föräldrapenningen skall kunna tas ut tills barnet är tolv år.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att föräldrar skall få rätt till hel eller partiell ledighet utan lön tills barnet är tolv år.1
4. Riksdagen beslutar att de tio s.k. pappadagarna skall kunna överlåtas på annan person.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en låginkomstutredning ur ett barnperspektiv.
6. Riksdagen beslutar om ändring i lagen så att homosexuella par ges rätt att prövas som adoptivföräldrar.2
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen så att barn som lever med homosexuella föräldrar får samma rättsskydd som andra barn.2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att socialförsäkringslagstiftningen anpassas även efter homosexuella familjeförhållanden.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att gömda barn ges rätt till fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om vad som anförs i motionen om medborgarskap.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla gömda barn ges amnesti.
12. Riksdagen beslutar att asylsökande barn ges samma rättigheter till skolundervisning som andra barn bosatta i Sverige.
13. Riksdagen beslutar att asylsökande ungdomar ges samma rätt till gymnasieundervisning som andra ungdomar bosatta i Sverige.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att asylsökande barn får tillgång till terapeutisk vård oavsett om de får uppehållstillstånd eller ej.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över asylprocessen och mottagandet för de ensamkommande barnen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de ensamkommande barnen i stället för tillfälligt uppehållstillstånd beviljas permanent uppehållstillstånd.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att handläggningstiden för ensamkommande barn sätts till max tre månader.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att socialtjänsten och inte Migrationsverket ansvarar för de ensamkommande barnens boende.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i internationella sammanhang sätta press på arbetet i FN med att höja minimiåldern till 18 år för rekrytering av barn i krig.3
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om långsiktiga program för allergisanering.4
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om långsiktiga program för luftvård.4
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad innehållsdeklaration på livsmedel och kemikalier.5
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av mödra- och barnavårdens personal i allergiprevention.6
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning med syfte att studera hälsotillståndet hos barn och ungdomar med invandrarbakgrund.6
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn och hörselproblem.6
26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen så att man fritt kan välja tandläkare för barn.6
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda bakgrundsfaktorer till de regionala skillnaderna i barns tandhälsa.6
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det förebyggande arbetet för barns och ungdomars psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.6
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barns och ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett folkhälsoproblem.6
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn till sjuka föräldrar.6
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det skall vara en kommunal skyldighet att servera gratis skollunch även för gymnasieelever.7
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skolelever skall kunna få specialkost utan krav på särskilda intyg.7
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att man skall verka för att förbättra attityden gentemot barn med handikapp, vilket i sin tur skall leda till att barnen integreras och fullt ut kan delta i samhällslivet.6
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förebyggande arbete mot tobaksbruk.6
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillstånd skall fordras för försäljning av öl klass II, folköl.6
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om indragande av tillstånd vid försäljning till ungdom under 18 år.6
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ANT- undervisningen skrivs in i läroplanen.7
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om barn, medier och stress.2
39. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring så att FN:s barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen.6 40. 1 Yrkande 3 hänvisat till AU.
2 Yrkandena 6, 7 och 38 hänvisade till LU.
3 Yrkande 19 hänvisat till UU.
4 Yrkandena 20 och 21 hänvisade till BoU.
5 Yrkande 22 hänvisat till MJU.
6 Yrkandena 23-30, 33-36 och 39 hänvisade till SoU.
7 Yrkandena 31, 32 och 37 hänvisade till UbU.
Ett samhälle för barnen
Miljöpartiet är övertygat om att det som är bra för barn är bra för hela samhället. Vi är övertygade om att en politik för barnens bästa är en förutsättning för att bygga ett ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart samhälle. Vad barn främst behöver av sina föräldrar är tid.
Barn i ett historiskt perspektiv
Barn är barn ända tills de fyller 18 år enligt barnkonventionen. Detta är tämligen nytt.
Vid förra sekelskiftet var barndomens villkor i allmänhet hårda och även om nativiteten var hög var också spädbarns- och barndödligheten det. Barnen var helt beroende av föräldrarna, främst mödrarna, eftersom fäderna tog mycket liten del i barnens omvårdnad. Den höga dödligheten även bland vuxna gjorde att barnens otrygghet var stor. Det var mycket vanligt att barn miste en eller båda föräldrarna innan de var myndiga, och så fort det var möjligt skulle barnen dra sitt strå till stacken för att hjälpa till med försörjningen.
Idag vet vi att barn inte är som vuxna, de är annorlunda och de kräver andra livsformer än vad vuxenlivet kan erbjuda. Barndomen är en speciell period med ett eget värde och inte bara en förberedelse för vuxenlivet. Barn är absolut bäst på hur det är att vara barn, och de ska därför i mycket högre grad än i dag kunna vara med och forma sin egen barndom, bestämma om sin egen utveckling och skapa sin egen identitet. För att barn ska kunna få vara barn krävs det att vuxenvärlden skapar utrymme för detta.
Barnkonventionen
I november 1999 fyllde FN:s konvention om barnets rättigheter 10 år. FN: s konvention om barnets rättigheter kan ses som världssamfundets samlade barnperspektiv. Barnkonventionen handlar om det enskilda barnet. I konventionen fastslås några av de mest centrala behov och rättigheter som gäller för ett barn.
Konventionen utgår från att barndomen har ett egenvärde men att barn är en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också innefattar ett rättsligt skydd. En annan utgångspunkt i barnkonventionen är att barn inte bara behöver skyddas utan också ska betraktas som kompetenta självständiga individer med rätt att uttrycka sina åsikter.
Sverige ratificerade barnkonventionen i september 1990, och i dag har alla länder utom USA och Somalia anslutit sig till den.
1998 presenterade regeringen en strategi för att förverkliga barnets rättigheter i Sverige. Barnombudsmannen har sedan fått i uppdrag att ta fram verktyg och metoder som ska kunna användas av myndigheter, kommuner och landsting så att barnkonventionen kan integreras i det dagliga beslutsfattandet.
Många förändringar till det bättre har redan skett, men samtidigt finns det många barn som far illa i Sverige. Ytterligare ansträngningar måste alltså göras för att förverkliga barnens rättigheter enligt barnkonventionen, och eftersom det är på kommunal nivå som större delen av de beslut som rör barn och ungdomar fattas, är det en viktig uppgift för alla politiker i kommuner och landsting att driva på arbetet för att förverkliga barnkonventionen.
Barnkonventionen har fyra grundläggande principer:
Principen om att alla barn har samma rättigheter (artikel 2).
Varje barn ska skyddas mot diskriminering på grund av barnets (eller föräldrarnas) ras, kön, språk, etniska ursprung, funktionshinder mm.
Principen om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet - vid alla åtgärder som rör barnet (artikel 3).
Det ska säkerställas att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt när det gäller säkerhet, hälsa, och personalens antal och lämplighet.
Principen om rätt till liv och utveckling (artikel 6). Betonar barns rätt till överlevnad och utveckling i ett bredare perspektiv.
Principen om rätten att uttrycka sina åsikter (artikel 12).
De barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. För detta ändamål ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
Tid för barnen
I ett barnvänligt samhälle är det inte bara de närmaste familjemedlemmarna som räknas. Där finns även tid och plats för fler vuxna som engagerar sig i barnen. För att som vuxen kunna kombinera barn och ett aktivt socialt liv bör även mötesformer, politikens villkor och alla vuxenarrangemang bereda plats för barns närvaro.
En tredjedel av barnen i låg- och mellanstadieåldrarna och nästan hälften av tonåringarna har heltidsarbetande föräldrar. En majoritet av småbarnsföräldrarna, i allmänhet modern, arbetar deltid. Knappt 80 procent av barn i tioårsåldern tycker att de hade lagom tid i sin vardag med mamma och pappa. Av de barn som saknar tid med föräldrarna gäller det framför allt pappan. I de familjer där föräldrarna varken arbetar eller studerar tycker nästan 20 procent av tioåringarna att de har för mycket tid med sin mamma. En majoritet av barn och unga har bra relationer till föräldrar.
Flertalet av Miljöpartiets förslag syftar just till att ge barnen mer tid med sina föräldrar. De olika familjepolitiska reformerna ska ses i ljuset av en av vår tids största och viktigaste välfärdsreformer: en allmän arbetstidsförkortning.
Arbetstidsförkortning
Miljöpartiet anser att det är viktigt att generellt sänka normalarbetstiden - i ett första steg till 35 timmar i veckan men med sikt på 30 timmar. Det är inte bara de riktigt små barnen som har rätt till tid med sina vuxna; den rätten har även alla ungdomar. En generell arbetstidsförkortning ger, till skillnad från t ex längre semester, förutsättningar för mer tid för barnen varje dag.
Friår
Vi i Miljöpartiet har länge talat för en friårsreform, som innebär att en förvärvsarbetande kan ta tjänstledigt ett år med ersättning från a-kassan om någon arbetslös övertar jobbet under tiden. Friår har införts i Danmark och Finland och innebär bl a möjlighet för föräldrar att vara lediga ett extra år. Och det här är faktiskt en reform som inte kostar statskassan något!
Utbyggd föräldraförsäkring
Vi ser en utbyggd föräldraförsäkring som mycket viktig. Det ger barn och föräldrar möjlighet att verkligen knyta an till varandra under framförallt den första viktigaste tiden. Därför vill vi utöka föräldrapenningen till 15 månader.
Ur barnets perspektiv är det också mycket angeläget att stimulera fler pappor att ta del av föräldraledigheten. En likarättsprincip bör råda, men med möjlighet för familjen att överlåta inbördes dock måste tre månader behållas av varje förälder.
Omvårdnadskunnande är inte och ska inte vara könsbundet. Föräldraförsäkringen kan idag tas ut tills barnet fyller 8 år, men vi anser att föräldrapenningen ska kunna tas ut tills barnet fyller 12 år. Miljöpartiet anser att föräldraförsäkringen bör förlängas till 15 månader under nästa mandatperiod.
De 10 s k pappadagarna
Idag när ett barn föds har pappan i samband med födseln möjlighet att vara ledig i tio dagar med s k tillfällig föräldrapenning som skall tas ut inom 60 dagar från det att barnet kommit hem. Denna ledighet ingår inte i den övriga föräldrapenningen. Om dessa dagar inte används fryser de inne. De kan med andra ord inte överlåtas utan det är endast pappan eller adoptivpappan som har rätt till ledigheten.
Idag finns det många kvinnor som av olika skäl är ensamstående vid sitt barns födsel, och det blir allt vanligare att homosexuella skaffar barn; dessa människor får inte använda sig av de tio pappadagarna.
Miljöpartiet anser att det är att betrakta familjen i ett tämligen snävt perspektiv, och begreppet borde vidgas för att inbegripa fler människor än de som lever i kärnfamilj. Genom möjligheten att överlåta de tio dagarna kan den nyblivna mamman få avlastning av någon släkting eller vän för att till exempel kunna sova ett par timmar extra. Samma sak gäller även i de fall där partnerskap ingåtts, den biologiska mamman borde få bestämma vem som skall få använda sig av de tio dagarna och därmed ge en möjlighet till sin livspartner att kunna vara hemma vid barnets ankomst.
I de fall där kvinnan och mannen är gifta eller sambor skall det inte gå att överlåta de tio pappadagarna på någon annan person, för det är samtidigt viktigt att inte inskränka pappans rätt till ledighet i samband med förlossning. Det är en viktig rättighet att värna om. Alla barn har samma rättigheter oavsett familjesituation.
Rätten att bli kommunal dagbarnvårdare åt eget barn
Genom att i princip likställa vård av eget barn med vård av annans barn, kan fler små barn ges ökad möjlighet till mer tid med sina föräldrar. Vi vill att en förälder skall kunna bli kommunal dagbarnvårdare åt eget barn - med likvärdig ersättning som kommunal dagbarnvårdare. Se vidare i Miljöpartiet de grönas motion Dagbarnvårdare åt eget barn.
Barn och ekonomi
Enligt Välfärdsbokslutet har barnen drabbats hårt på många områden under 90-talet. Barnfamiljernas ekonomi har försämrats både i absoluta och relativa tal. Inkomsterna minskade bland annat till följd av ökad arbetslöshet för barnens föräldrar och minskade ersättnings- och bidragsnivåer i familjestöden. I Välfärdsbokslutet menar man att barn till ensamstående förälder och barn med många syskon är särskilt drabbade.
12 procent av samtliga barn under 18 år bodde 1997 i familjer som hade låg inkomststandard även då socialbidragen inräknats. Detta är mycket vanligare för barn som bor i stora familjer med minst fyra barn, 32 procent, och för barn i familjer med ensamstående förälder, 21 procent. Det är minst dubbelt så många barn i slutet av 90-talet som lever i familjer med låg inkomststandard som i början av detta årtionde. År 1997 bodde 16 procent av samtliga barn och unga under 18 år i familjer med hög inkomststandard. Utvecklingen under 90-talet har gått mot ökad polarisering när det gäller inkomststandarden bland barnens familjer.
Enligt Barnombudsmannen levde 1996 ungefär 6 procent av barnbefolkningen i familjer som hade socialbidrag i minst 10 månader. Av dessa barn hade 75 procent föräldrar som var födda utomlands och som till största delen invandrat under 90-talet. Unga familjer med många barn är den grupp som i störst utsträckning uppbär långvarigt socialbidrag. Detta gäller speciellt nyanlända utrikes födda från områden utanför Norden/EU. Den viktigaste förklaringen till detta är arbetslöshet utan ersättning.
Nästan 30 procent av alla ensamstående kvinnor med barn fick socialbidrag någon gång under 1999. Det är visserligen en minskning jämfört med föregående år, men den är inte alls lika stor som för andra hushållstyper enligt en rapport från Socialstyrelsen.
Vad det gäller socialbidragen har det skett en minskning bland alla hushållstyper och åldersgrupper. Minskningen är störst bland gifta/samboende. Antalet gifta/samboende hushåll som erhöll socialbidrag sjönk med 19 procent jämfört med 1998.
I länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten, där 1 230 granskningar gjorts spritt över landet, har det visat sig att det finns allvarliga brister i ungefär var femte granskning. Bristerna är vanligare för ekonomiskt bistånd än för exempelvis familjerätten. Brister som rör handläggning och dokumentation samt barns bästa är vanligast.
För att klargöra situationen för alla de barn som växer upp i ekonomiskt missgynnade familjer vill Miljöpartiet se en ny låginkomstutredning där barns livsvillkor sätt i fokus.
Barn och familjen
Barns och ungas familjesituation i dag ser helt annorlunda ut än för bara några generationer sedan. Utvecklingen av synen på barnet som en självständig individ med egna rättigheter innebär att familjen som begrepp fått en ny innebörd. Dagens familjemedlemmar är inte lika beroende av varandra som förr, utom av känslomässiga skäl. Många barn växer upp under många olika familjeförhållanden, med en eller två föräldrar, med föräldrar av samma eller olika kön; en del barn växer upp med andra än sina föräldrar. Livsvillkoren ser alltså helt olika ut och därför måste också lösningarna vara individrelaterade, med barnets okränkbarhet som övergripande princip.
Trots allt lever ändå de flesta barn, ca 75 procent, med bägge sina biologiska föräldrar, enligt Barnombudsmannen. 1997 levde 88 procent av småbarnen och 66 procent av de äldre tonårsbarnen med sina båda ursprungliga/biologiska föräldrar. Omkring 50 000 barns och ungdomars föräldrar separerar varje år. Separation är dubbelt så vanligt i samboförhållanden som i familjer där föräldrarna är gifta.
Runt om i världen lever många barn utan föräldrar. Samtidigt fortsätter lagen att neka kompetenta föräldrar möjlighet att bli prövade för adoption, bara för att de lever i en öppen homosexuell relation. Miljöpartiet anser att homosexuella ska ges rätt till att prövas som adoptivföräldrar.
Redan idag lever många barn i Sverige med homosexuella föräldrar, där den ena föräldern är biologisk. Den konservativa lagstiftningen ger dessa barn sämre rättsskydd, då de inte kan bli adopterade av sin biologiska förälders partner. Detta handlar såväl om var barnet ska placeras om den biologiska föräldern dör, som om arvsrätt mm.
Barn som söker asyl
Asylsökande barns rättigheter
Av alla asylsökande i Sverige är ungefär 30 procent barn. Den 30 april 1999 var 4 409 barn under 18 år registrerade som asylsökande. I dag finns det dessutom cirka 4 000 statslösa barn i Sverige, av vilka merparten (ca 3 800) är födda här i landet. Miljöpartiet anser att barnen ska ha rätt att ansöka om medborgarskap när de fått permanent uppehållstillstånd. I och med uppehållstillståndet ska inte en visst antal år för sk hemvist behövas. Detta ska gälla både för statslösa och asylsökande barn.
Enligt barnkonventionens andra artikel, principen om ickediskriminering, skall alla barn inom landets jurisdiktion ha lika rättigheter. Men så är inte fallet. Om barn inte blir folkbokförda får de sämre rätt till sociala förmåner än andra barn som vistas legalt i landet.
En annan problematik är asylbarnens rätt till utbildning. De regler som idag gäller för barn som inte är folkbokförda är, att de skall tas emot i grundskolan i den kommun de vistas i. Men antalet timmar är begränsat enligt den särskilda förordningen om undervisning för asylsökande barn. Dessa barn är idag endast garanterade undervisning om minst 15 schemalagda veckotimmar. Vi anser att även dessa barn ska ha en fullgod undervisning precis som de barn som är bosatta i Sverige. Barn som inte är folkbokförda och som är i behov av att gå i särskola har inte heller samma rätt som svenska barn. Av 7 kap 2 § specialförordningen framgår att styrelsen får medge att ta emot sådana barn. Men barn som inte är folkbokförda har således ingen rätt till utbildning inom särskolan.
Även ungdomar mellan 16 och 18 år, som inte är folkbokförda i landet, saknar den rätt till utbildning som barn bosatta i Sverige har. Däremot har de rätt att delta i "studieverksamhet som motsvarar gymnasieskolan".
Miljöpartiet anser att barnkonventionens portalparagraf "barnets bästa" måste användas i större utsträckning vad det gäller asylsökande familjer. Paragrafen bör anses vara tungt vägande gentemot andra skäl såsom behovet av en reglerad invandring. Barnets bästa ska alltid sättas i det främsta rummet - annars får portalparagrafen ingen verkan. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Enligt artikel 24 erkänner konventionsstaterna barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Det är även av stor vikt att asylsökande barn vid behov får terapeutisk vård oavsett om familjen får stanna eller ej. Detta kan även ses ur ett fredsbevarande perspektiv och förbättra återuppbyggandet i det gamla hemlandet. I jämförelse med svenska barn har flyktingbarn procentuellt hög psykisk ohälsa. Enligt artikel 39 skall man vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp, tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling, bestraffning eller väpnade konflikter.
Gömda barn
Barn är aldrig ansvariga, och barn är aldrig skyldiga. Vi kan aldrig anklaga barnen för att vara skyldiga till att de befinner sig i den situation som de är i, utan vi har ett ansvar att ge dem trygghet i vårt land.
Gömda barn kan inte gå ut om dagarna, inte ens sitta i fönstret och titta ut. "Det är som att sitta i fängelse", sa en pojke på radion. Skolorna tar inte emot dessa barn för de får ingen ersättning och försäkringarna täcker inte dessa barn. Många barn som lever underjord får tillslut uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl, dvs de har levt gömda så länge att de fått psykiska och/eller fysiska men. Detta är inte humant, och det går inte att skylla på föräldrarna och kräva att de borde ta ett större ansvar för sina barn, då de ofta är desperata och livrädda för att återvända.
Miljöpartiet anser att alla barn som lever gömda i Sverige ska ges amnesti.
Ensamkommande barn
Under senare delen av 90-talet har antalet barn under 18 år som kommer ensamma till Europa ökat. Barnen skickas till Europa av olika skäl och de kommer från olika länder. Under 1999 sökte 236 ensamkommande barn asyl i Sverige. De flesta var mellan 13 och 17 år gamla. De kom från olika länder, men framförallt från Irak, Somalia, Jugoslavien och Afghanistan.
Barn som kommer ensamma till Sverige är utsatta på flera sätt. De har ofta svåra upplevelser bakom sig från länder i krig och förtryck. De är ensamma i en främmande del av världen utan sina nära anhöriga och långt ifrån den kultur de är vana vid. Barnen mår ofta dåligt och behöver stöd och hjälp. Tyvärr är mottagandet av barnen inte anpassat till deras behov och de riskerar att fara illa i asylprocessen. Dessutom har det visat sig att bland andra Migrationsverket verkar ha inställningen att barnen ljuger, framför allt om sin ålder för att få uppehållstillstånd.
Asylprocessen behöver göras mer barnvänlig och samtliga ensamkommande barn intervjuas av personal som har särskild kompetens att tala med barn.
Eftersom barnen ofta är otrygga och mår dåligt på andra sätt, riskerar ett tillfälligt uppehållstillstånd att kraftigt försämra barnets möjligheter att utvecklas och integreras i Sverige. Ensamkommande barn borde få permanenta uppehållstillstånd och aldrig beviljas tillfälliga uppehållstillstånd. Dessutom bör handläggningstiden för beslut kortas och inte vara längre än tre månader.
Trots att barnen söker politisk asyl så är det bara ett fåtal som har flyktingstatus. Av de 348 ensamkommande barn som fick uppehållstillstånd i Sverige 1999 ansågs endast 4 % ha flyktingstatus. 54 % fick uppehållstillstånd av humanitära skäl. Migrationsverkets uppgift är att utreda barnens asylskäl, inget annat. Det gör att barnens särskilda behov riskerar att inte utredas och uppmärksammas. Därför ska alla ensamkommande barn anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen, och socialnämnden, inte Migrationsverket, ska ansvara för barnens boende.
De ensamkommande barnen måste i första hand behandlas som barn, inte asylsökande, och de ska genast de kommer till Sverige beviljas en god man eller särskild företrädare som har kunskap om barn i utsatta situationer.
Barnsoldater
Artikel 18 i barnkonventionen stadgar att inget barn får användas för direkt deltagande i väpnande konflikter. Ingen får värva barn som soldater till väpnande konflikter. Rädda Barnens definition går ett steg längre då de menar att barnsoldater är alla ungdomar under 18 år vilka direkt eller indirekt deltar i en militär eller politisk väpnad konflikt. Barnsoldater är även de ungdomar under 18 år som rekryterats till ett lands krigsmakt eller till en icke-statlig militärorganisation, även om landet i fråga befinner sig i fred.
Många av de ensamkommande barnen flyr ifrån hot om militärtjänstgöring eller av rädsla att bli tvångsrekryterade till en väpnad konflikt. Antalet barnsoldater i dagens 35 väpnade konflikter uppskattas till omkring 300 000. Ytterligare hundra tusentals barnsoldater finns rekryterade till olika krigsmakter och militärorganisationer i världen, redo att strida på kort varsel. De yngsta registrerade barnsoldaterna är ca 7 år gamla. De flesta barnsoldater under 15 år finns bland icke-statliga militära organisationer. Många av barnsoldaterna under 18 år finns inom regeringars försvarsmakter. Under de senaste 10 åren har minst 2 miljoner barn (soldater och civila) dött i krig. 4-5 miljoner har blivit fysiskt handikappade. Ca 10 miljoner barn lider av psykiska skador som orsakats av väpnade konflikter. Barnsoldater har sett människor dödas och de har själva upplevt skräcken för att bli dödade.
Barnsoldater glömmer inte de grymheter de varit med om. Deras psykiska skador får återverkningar på samhället långt efter det att de återvänt till sina gamla hembyar. Utan rehabilitering och integrering av barnsoldaterna till det lokala samhället klarar de inte av att återanpassa sig till de normer och värderingar som råder där.
Barn och våld
Under första halvåret 2000 ringde det totalt 75 157 gånger på Barnens Hjälptelefon hos BRIS, vilket är en ökning med 41 procent jämfört med samma period i fjol. Med andra ord står vi inför det faktum att våld mot barn och våld mellan barn ökar i samhället.
Under 1990-talet har det skett en markant ökning av barnmisshandel och ungdomsvåld. Att investera i barn och ungdomar som har det svårast är samhällsekonomiskt mest lönsamt - en kriminell karriär kostar ca 15-20 miljoner kr. Se mer om detta i Miljöpartiets motion Det våldsamma samhället.
Barns miljö och hälsa
Hälsa är fortfarande socialt betingad och villkoren är långt ifrån jämlika. Barn som lever under gynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden har bättre hälsa i nästan alla avseenden än de som har mindre gynnsamma uppväxtvillkor.
Barns olika förutsättningar, boende, invandring och inkomst
Ett barns uppväxt påverkas till viss del av vilket bostadsområde det växer upp i. Vissa grupper invånare och vissa grupper barn har uppenbart drabbats hårdare än andra. För en del barn är det sociala skyddsnätet därmed viktigare än för andra. Vi kan också se tendenser till att barn och unga med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland familjer som uppbär socialbidrag, har generellt sett sämre ekonomi och boende och oftare lämnar skolan utan fullständiga gymnasiebetyg.
Storstadskommittén har kommit fram till att det skett en ökad polarisering mellan fattiga och rika områden. Barn och unga i Sverige har många olika ursprung och de lever i olika typer av familjer. Bilderna av barns tillvaro sett ur statistikens perspektiv skiljer sig därför för olika grupper. Barn är ingen enhetlig kategori sinsemellan och förskolebarnens tillvaro ser annorlunda ut i jämförelse med tonårsbarnens.
Men förutsättningar för god hälsa handlar inte bara om ekonomi - en stor betydelse för barns och ungas hälsa har även kärleksfulla relationer med de personer som finns i deras nära omgivning - föräldrar, andra vuxna som släktingar och syskon och dagispersonal samt kamrater. Andra faktorer som också har stor betydelse är möjligheten att leva i ett tryggt och jämlikt samhälle med goda verksamheter för alla barn och unga. Därför är det viktigt att kommuner, landsting och staten satsar på generella stöd och förebyggande insatser till barnfamiljerna, med riktning mot barnomsorg, skola, hälsovård och kultur- och fritidsverksamheter.
Men välfärden har sprickor; alla barn och unga växer inte upp under gynnsamma förhållanden, och det är för dessa barn som vi främst måste skapa möjligheter till utveckling och skyddsnät. Alla barn oavsett vilken familj de föds i ska ges möjlighet att skapa sig ett liv utifrån de egna önskemålen.
FN:s barnkonvention ställer krav på att varje stat ska ge alla barn som vistas i landet likvärdiga villkor. Detta känner vi mycket väl till i Sverige och det borde vi också leva upp till. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle. En stor del av befolkningen har utländsk bakgrund, det vill säga är antingen själva födda utomlands och inflyttade till Sverige, eller är födda i Sverige av en eller två föräldrar som är födda utomlands. Enligt den definitionen har 1,6 miljoner invånare invandrarbakgrund. De utgör nästan en femtedel av Sveriges barn och ungdomar. För merparten av dem torde invandrar- bakgrunden utgöra en tillgång, men som grupp betraktat har de dock en högre förekomst av psykiska och sociala problem än jämnåriga med enbart svensk bakgrund.
Barn med invandrarbakgrund har ett större behov av kroppssjukvård än genomsnittet. En studie från Stockholms län visar att barn till föräldrar födda utanför Sverige konsumerar dubbelt så mycket vård för nyfödda, har 40 % fler vårddagar på barnmedicinsk klinik och 30-40 % fler öppenvårdsbesök än jämförbara barn till svenskfödda föräldrar. Ungdomar födda i Sverige i invandrarfamiljer konsumerar 125 % mer slutenvårdsdagar på BUP-kliniker än barn med svenskfödda föräldrar och barn med utlandsfödda föräldrar som själva är födda utomlands.
Miljöpartiet anser att man bör utreda orsakerna till dessa barns och ungdomars psykiska och fysiska ohälsa samt ta fram ett nationellt handlingsprogram för att åtgärda problemen
Allergi
Barns vardagsmiljöer måste naturligtvis omfattas av samma bestämmelser som de vuxnas arbetsmiljö. Miljöpartiet har i en uppgörelse med regeringen under den senaste mandatperioden drivit igenom ett stort allergisaneringsprojekt, för totalt ca 5 miljarder kronor. Vi ser det som en bra början. Vi vill också uppmuntra landets kommuner i det viktiga arbete de har framför sig med att se över barnens arbetsmiljöer och verkligen använda tilldelade resurser för att åtgärda brister.
Allergier är en varningssignal, ett växande folkhälsoproblem i hela den industrialiserade delen av världen. En varningssignal som borde väga tungt när vi planerar vårt samhälle, när vi bestämmer reglerna för kemikalieanvändningen och för vilka tillsatser som får finnas i våra livsmedel. Samhället borde använda sig av försiktighetsprincipen i större utsträckning än idag när i stället billighetsprincipen verkar vara ledstjärnan.
Allergier i Sverige har ökat över tid och fortsätter att öka. Nästan hälften av alla barn har eller har haft symptom på astma eller allergi. Under de senaste 15 åren har antalet barn med eksem ökat från 8 till 28 procent och barn med hösnuva har ökat från 5 till 15 procent. Besvären varierar från lindriga till svåra, kortvariga eller livslånga, från lätt hösnuva till svår astma.
Orsakerna till allergiökningen anses vara förändringar i livsstil och miljöfaktorer som i sin tur ger förändringar i kroppens immunsystem. Den moderna livsstilen kan ha försvagat kroppens naturliga skydd mot allergier, det kan till exempel gälla förändringar i människans tarmflora. En viktig faktor i sammanhanget är sannolikt det fenomen som vi brukar kalla "samhällets kemikalisering". Till detta kan även räknas den dåliga luftkvalitet vi får både inomhus och utomhus till följd av biltrafiken, industriella punktutsläpp, olämpliga byggnadsmaterial, felaktig ventilation och dålig städning. I mötet med allt fler allergiframkallande ämnen är det människor med ärftlig benägenhet för allergi eller annan s k överkänslighet som drabbas först. Allergier och astma har visat sig vara dubbelt så vanligt bland barn i tätort jämfört med barn på landsbygden. De barn som bott i en stadsmiljö under sina två första levnadsår har dubbelt så ofta astma i jämförelse med landsbygdsbarnen. Stadsbarn är mer allergiska mot pollen och djur, som annars förknippas med livet på landet.
De samhällsekonomiska kostnaderna är betydande. Det finns redan idag tillräckligt med kunskap som måste omsättas i politiska beslut när det gäller allergisanering av inomhusmiljön, behovet av frisk luft och rena livsmedel. Det är viktigt att riksdagen agerar kraftfullt och ser till att det upprättas långsiktiga program för allergisanering och luftvård. Innehållsdeklarationer på livsmedel och kemikalier måste förbättras; där måste vi vara föregångare i stället för att anpassa oss.
Spridningen av tungmetall i vår miljö inklusive våra kroppar kan vara en bidragande orsak. Vi vet att flera av dessa metaller i sig är kraftfulla allergiframkallare. Det är naturligtvis också angeläget att förebygga så att de små barnen inte utvecklar allergi. Mödra- och barnhälsovårdens personal bör få en starkare roll och utbildning när det gäller möjligheter till allergiprevention och metoder för att få föräldrar att sluta röka, skapa bra boendemiljö och handla livsmedel och andra produkter som är så bra som möjligt i allergihänseende.
Födoämnesallergier är också ett område där vi behöver ökade kunskaper. Likaså finns behov av forskning när det gäller livsmedelstillsatser.
Kroniska sjukdomar
I en nyligen genomförd nordisk undersökning av barns och ungdomars hälsa framgår att andelen barn med kronisk sjukdom eller barn med funktionsnedsättning är lägre i Sverige än i de fyra övriga nordiska länderna. Cirka 13 procent av barn upp till 18 år hade 1996 en kronisk sjukdom med moderat eller allvarlig svårighetsgrad eller ett funktionshinder. Fler barn med sådan ohälsa lever i familjer med ensamstående föräldrar och i familjer med låg socioekonomisk position. Hälften av kroniskt sjuka barn har astma, allergi eller eksem. Av barnen i Sverige fick 8 procent receptbelagda läkemedel mot astma under 1996.
Allvarliga neurologiska funktionshinder hos barn har minskat. Samtidigt har barn med mindre grava, men lika socialt hindrande funktionsnedsättningar som DAMP/ ADHD uppmärksammats mer och en del undersökningar tyder på att de kan ha blivit fler. (Barnombudsmannens rapport Barndom i förändring)
Hörsel
I dagens samhälle får barn sällan vila sin hörsel. De unga under 80- och 90-talen har vuxit upp i en mycket hög ljudmiljö. Biograferna utrustas med "Supersound", och leksaker samt tv- och dataspel är ytterst ljudintensiva.
Fler barn och ungdomar söker till audiologiska kliniker för problem med hörseln orsakade av hög musik. Om antalet skador på barns och ungdomars hörsel har ökat vet ingen i dag för tillgången på bra mätmetoder är begränsad och tillförlitlig statistik saknas. Många hörselskador resulterar i tinnitus och ljudöverkänslighet, som ofta blir livslånga problem. Det är dock osäkert om tillfälliga skador på hörseln i barndomen kan ge långtidseffekter och visa sig senare i livet. Uppskattningsvis får 3 000 ungdomar skador på sin hörsel varje år på grund av exponering för impulsljud från till exempel knallpulverpistoler, smällare och fyrverkerier.
Tandvård
Alla barn och ungdomar har rätt till gratis tandvård till och med det år de fyller 19. Svenska barns tänder blir allt bättre, tandhälsan har förbättrats för såväl 3-åringar, 6-åringar, 12- åringar som 19-åringar. Men det finns stora geografiska skillnader i förekomsten av karies. Sämst tänder har i allmänhet barn i storstäderna. Sverige har uppnått och passerat de mål avseende tandhälsa som WHO satt upp.
Valfrihet kan vara viktigt även vad det gäller val av barnens tandläkare, kanske hyser man ett särskilt förtroende för någon speciell tandläkare, kanske går alla övriga i familjen till samma tandläkare. Men det är bara i vissa delar av Sverige som man kan välja tandläkare åt barnen: Folktandvården eller en privatpraktiserande tandläkare. I fyra län kan barn och ungdomar välja en privat tandläkare utan kostnad. Det gäller Blekinge, Jönköping, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västra Götaland och Östergötland. Miljöpartiet anser att det ska finnas en valfrihet i att välja tandläkare även för barnen.
Psykisk ohälsa
Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år, vanligare än trafikolyckor.
Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande åldrar är det mindre vanligt, men även för dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Vi måste lära oss att se barns och ungdomars psykiska problem i ett folkhälsoperspektiv.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga blir allt mer synlig och vissa undersökningar tyder på att den har ökat de senaste åren. Det kan handla om magont, huvudvärk eller sömnsvårigheter. Trots att ungdomar har objektivt sett ett gott hälsotillstånd har de en relativt sett hög vårdkonsumtion Fler barn och unga söker i dag skolhälso- och elevvårdens hjälp för problem som bottnar i psykosociala faktorer.
Både barn och vuxna verkar känna och leva under en allt större stress i skolan och arbetslivet. Förmodligen har tillvaron i detta avseende förändrats en hel del sedan mitten av 80-talet för barn och ungdomar, likaväl som för den vuxna befolkningen.
Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska problem och störningar tidvis hos 5-10 procent av barn- och ungdomspopulationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de drabbade och deras familjer samtidigt som kostnaderna för samhället är avsevärda - den egentliga barnpsykiatriska vården kostar drygt en miljard kronor per år.
För den enskilde individen kan en period av psykiska problem tveklöst ge livslånga konsekvenser, både socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt. Samhällets utveckling mot ett utpräglat kunskaps- och informationssamhälle samt kraven på socialt samspel i arbetslivet kan innebära att även måttligt psykiska problem kan få karaktären av allvarliga funktionshinder.
Enligt utredningen Det gäller livet bygger möjligheten att anlägga ett praktiskt användbart folkhälsoperspektiv på två grundförutsättningar:
att det finns grundläggande kunskaper om problemens utbredning samt om relevanta skadefaktorer och/ eller skyddsfaktorer,
att det står i samhällets makt att påtagligt minska barns och ungdomars utsatthet för skadefaktorer och/eller främja effekten av stödjande och hälsobringande faktorer.
I ett samhällsperspektiv är det lika viktigt att fråga sig vad som främjar barns och ungdomars psykiska hälsa som att motverka risk- och skadefaktorer. Till exempel kan övergången till informationssamhället förändra inriktningen på de ungas framtidsdrömmar. Kravet på lång utbildning för goda möjligheter på arbetsmarknaden poängteras allt mer. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Det är signaler som varnar oss för framtida hälsoproblem.
I det långa perspektivet är barn och ungdomars psykiska hälsa avhängigt av i vilken mån ett folkhälsoperspektiv är präglat av barn och ungdomars behov och dessutom vilket genomslag detta får dels hos allmänheten, dels hos beslutsfattare i olika verksamheter på olika nivåer.
Barn till sjuka föräldrar
Livet i en familj med missbruk brukar beskrivas som kaotiskt och oförutsägbart. Missbruk i familjen leder till att båda föräldrarna, även den som inte missbrukar, har svårigheter att vara en bra förälder.
Många undersökningar visar att många barn till missbrukare - men inte alla - har symptom som störande beteende, ångest och depression. Många riskerar också att tidigt utveckla ett eget missbruk.
Av tradition har verksamheter för missbruksvård och vuxenpsykiatri behandlat missbrukare utan att på allvar beröra föräldraskapet och barnets situation. Trots att barnets perspektiv uppmärksammas mer idag, finns det fortfarande svårigheter att få den personal som arbetar med missbrukaren att se barnets behov. Men på de orter där man arbetar aktivt med barnets behov är det långa köer till stödgrupperna.
Dessa familjer präglas ofta av dysfunktionella familjemönster, psykosociala svårigheter och negativa föräldraattityder samt bristande kontaktnät och isolering.
Någonstans mellan 10 och 30 % av patienterna inom psykiatrin har minderåriga barn. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att det barn som behöver skydd, stöd och hjälp får det. Detta regleras i socialtjänstlagen 71 § bestämmelsen om anmälningsskyldighet. I en undersökning av Socialstyrelsen visade det sig att vuxenpsykiatrin sällan anmäler till socialtjänsten enligt 71 §. Det gäller i synnerhet den öppen vården.
Ytterligare en grupp utsatta barn är barn vars föräldrar drabbats av svår kroppslig sjukdom. Förälderns sjukdom hamnar i centrum och barnets psykiska och fysiska behov åsidosätts. Framför allt gäller det att utveckla metoder för att hantera detta inom sjukvården.
Barn till utvecklingsstörda kan också i många fall befinna sig i riskzonen för att fara illa. Barnets rätt att få en trygg uppväxt bör komma före den vuxnes rätt att bli förälder. Här vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att sörja för att dessa barn och ungdomar får det skydd och stöd de behöver. En ökad observans samt kompetens och arbetsmetoder är vad som behöver utarbetas.
Amning
Under 90-talet var det fler barn som ammades än under 80- talet. Det gäller framför allt vid sex månaders ålder. Sverige har antagligen den högsta andelen ammade barn i den industrialiserade världen.
De flesta BB-avdelningar är numer amningsvänliga och har gått igenom ett 10-stegsprogram. Tyvärr stannar mammorna bara där i ca 3 dagar, och det är lagom till hemgången som mjölken kommer igång. Så därför blir mammor med problem väldigt ofta hänvisade till BVC (barnvårdscentralen) som inte visat samma intresse för amningsprogrammen som BB.
Amningshjälpen är en ideell organisation som ger råd och stöd. Organisationen finns i 18 län och vid en mätning i 11 län tog Amningshjälpen emot ca 4 000 samtal under 1999 och 60 e-mail med frågor. De kvinnor som vänder sig hit upplever att de inte fått hjälp och stöd av BVC. Då amningen är av stor betydelse för det lilla barnet anser Miljöpartiet att det är av stor vikt att tillräckliga resurser tillförs regionalt.
Skolmat
Sedan årsskiftet 97/98 är det lagstadgat att alla elever på grundskolan ska få gratis skollunch. Men på många gymnasieskolor får eleverna betala för sin skollunch. Nästan alla ungdomar idag går på gymnasiet. Gymnasiet har i princip blivit en obligatorisk skola, liksom grundskolan. Därför är det rimligt att samma regler gäller för skolmaten på både gymnasium och grundskola.
Avgifter för skollunch på gymnasiet har dock införts för att många kommuner behövt spara pengar. Detta får till följd att många gymnasieelever antingen inte äter någon lunch alls eller bara en hamburgare eller kaffe och bulle.
En god och näringsriktig lunch gör att elevernas prestationer förbättras. Miljöpartiet anser att inkomstskillnader hos föräldrarna inte ska behöva ha betydelse för elevernas prestationer i skolan.
Det är vanligt att veganer, vegetarianer och muslimer förvägras speciellt anpassad kost på många skolor. Följden blir att de inte äter alls, eller äter dåligt, med sämre studieresultat som följd. Vi anser inte att etiska ställningstaganden eller religiös övertygelse ska behöva leda till sämre studieresultat. Miljöpartiet anser att alla elever ska garanteras näringsriktig kost oavsett religion, sjukdomar/allergier eller etiska ställningstaganden.
Rörelsehindrade barn
I FN:s konvention om barnets rättigheter stadgar artikel 23 de rättigheter som barn med fysiska eller psykiska handikapp har. Den säger att "dessa barn bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället". Denna artikel innebär emellertid inte att barnkonventionens övriga artiklar inte handlar om barn med handikapp. Tvärtom, alla artiklar som hänvisar till "barnet" gäller för alla barn. De övergripande principerna i barnkonventionen talar om rätt till liv och utveckling, frihet från diskriminering, att barnets bästa ska komma i första rummet och rätt till medinflytande och deltagande. Inte minst möjligheter att delta är sällsynta för barn med handikapp.
Funktionshinder är ett vitt begrepp. De kan vara synliga eller osynliga, fysiska och psykiska. De kan också vara mer eller mindre allvarliga, från en lätt hörselnedsättning som bara kräver en smula hänsyn från omgivningen, till grava skador som gör att personen behöver hjälp från sin omgivning med nästan allting. I vissa fall är funktionshinder medfödda, i andra inte. De kan ha ärftliga orsaker, men de kan också bero på sjukdom, olyckshändelse, psykisk chock eller felaktig kost. I grundskolan finns det ungefär 2 500 barn med rörelsehinder och i gymnasiet cirka 850 ungdomar.
I Barnombudsmannens rapport Barndom i förändring hänvisas det till en studie som gjordes i slutet på 90-talet. Där framkom det att det är ett problem att hjälpmedel tar mycket plats och att bostaden ofta inte var helt anpassad till barnets funktionshinder. Många av barnen i undersökningen hade svårt att leka på grund av svårtillgängliga miljöer, brist på lek- och fritidshjälpmedel och långa resor samt brist på anpassade aktiviteter. En del av barnen hade ingen tid för lek på grund av träning och skolgång. Familjernas umgänge begränsades också ofta eftersom miljöerna hos släkt och vänner inte var anpassade till det rörelsehindrade barnet. Denna svårighet blir större ju äldre barnet blir.
Ett barn som inte kan se är först och främst ett barn, inte i första hand en blind. Liksom alla andra barn behöver de som har något funktionshinder lek och stimulans, och de vill bli bemötta med respekt - precis som alla andra barn.
Vissa barn har behov av speciell behandling och olika typer av hjälpmedel, till exempel rullstol eller hörapparat. Men det är viktigt att behålla en helhetssyn där barnet - inte handikappet - sätts i centrum.
Barn med funktionshinder måste bli tillfrågade om sina villkor och få respekt för sina åsikter. Vare sig funktionshindret är synligt eller osynligt skall de ha samma rätt som andra till självförverkligande. Vi vill se en nationell handlingsplan för funktionshindrade med tyngdpunkt på barn och ungdomar.
Barn och droger
Tobak
Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande ämnen vi känner till. För att utveckla ett beroende krävs det att man exponeras för nikotin, men det är individuellt hur snabbt man utvecklar ett beroende.
Tobaksbruk påverkar barn och ungdomar på många sätt. Barn kan påverkas redan som foster, dels genom lägre födelsevikt och dels genom vissa missbildningar. Trots vetskapen om riskerna för fostret röker fortfarande allt för många kvinnor i början av graviditeten. Rökning i tidiga år kan också enligt vissa vara inkörsporten till missbruk och droger senare i livet. Att rökning också ökar risken för en mängd sjukdomar är väl dokumenterat såsom vissa former av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och lungemfysem.
Fler flickor än pojkar röker medan förhållandet är det motsatta när det gäller snusning, något som är mycket ovanligt bland flickorna. Andelen rökare i årskurs 9 har legat relativt jämnt de senaste åren. Ingen reell ökning inträffade mellan 1997 och 1999 varken när det gäller rökning eller snusning enligt de återkommande mätningarna. 27 procent av pojkarna och 26 procent av flickorna i årskurs 9 röker eller snusar. Det är av stor vikt att koncentrera resurser på att förebygga tobaksanvändning.
Alkohol
Folköl är en lättillgänglig berusningsdryck för ungdomar och många gånger är berusningssyftet det enda de är ute efter. I samband med den nya alkohollagen slopades kravet på tillstånd för försäljning av öl klass II. Resultatet har blivit att folkölet har blivit än mer lättillgängligt för ungdomar.
Under 1990-talet har ungdomars alkoholkonsumtion ökat och redan i årskurs 6 har 35 procent av pojkarna druckit folköl. 82 % av ungdomar i åldern 15-18 år anger i 1996 års TEMO-undersökning att de konsumerat alkohol under de senaste tolv månaderna. Andelen ungdomar i årskurs 9 som svarade att de brukar dricka fem burkar folköl eller mer vid varje tillfälle var 25 procent bland pojkarna och 10 procent bland flickorna år 1999.
Beträffande vin har andelen ungdomar som brukar dricka 60 cl eller mer vid varje tillfälle minskat något bland pojkarna under 90-talet. Dock inte bland flickorna. Andelen ungdomar i årskurs 9 som brukar dricka 37 cl starksprit eller mer har varit i stort sett oförändrad under 90-talet och låg 1999 på 27 procent för pojkar och 16 procent för flickor. Enligt TEMO:s undersökning är den alkohol som ungdomar i åldern 15-24 år dricker i första hand starköl och i andra hand folköl och sprit. Förhållandevis fler ungdomar dricker i dag relativt stora mängder folköl jämfört med början av 90-talet. Bland pojkarna står folkölet för ungefär hälften av den alkohol som dricks och bland flickorna för nästan 40 %.
Åldersgränsen för att få köpa folköl är 18 år. Handelns egna undersökningar, såväl som undersökningar genomförda av Ungdomens nykterhetsförbund och olika media, har visat att efterlevnaden av 18- årsgränsen är mycket dålig. Ett extra tungt ansvar vilar på handeln och tillsynsmyndigheten med tanke på att ungdomens berusningsdryck är till försäljning en stor del av dygnet alla dagar under året.
Tyvärr är det allt för många som är mindre nogräknade när de säljer folköl. Vi anser därför att tillstånd för försäljning av folköl skall återinföras, ett tillstånd som bör vara tidsbegränsat så att det blir återkommande omprövningar. I den mån försäljning sker till barn och ungdom anser vi att tillståndet ska dras in eller att handlaren ska nekas förnyat tillstånd. Utformningen av reglerna måste vara sådan att huvudansvaret vilar på handlaren. I dag kan enskilda kassörskor bli fällda, medan den som är ägare av butiken helt slipper ifrån sitt ansvar. Dessutom bör den ansvariga tillsynsmyndigheten få ett regelverk som möjliggör snabba ingripanden.
Narkotika
År 1989 låg andelen ungdomar i årskurs 9 som använt narkotika på sin lägsta nivå (3 procent) sedan mätningarna började på 70-talet. Därefter har andelen ökat gradvis, först bland pojkarna och sedan bland flickorna. Ökningarna från ett år till ett annat har inte varit stora, men sammantaget blir förändringen betydande. Sålunda hade en dryg fördubbling inträffat fram till 1999 då 9 procent av pojkarna och 7 procent av flickorna svarade att de prövat narkotika. Parallellt med ökningen av andelen ungdomar som använt narkotika har det också blivit fler som säger sig ha haft möjlighet att prova, en fördubbling sedan 80-talet. År 1997 uppgav 15 procent av mönstrande 18-åriga pojkar att de använt narkotika någon gång. Åren 1984-94 låg motsvarande tal på mellan 6 och 9 procent.
Enligt Barnombudsmannen finns största andelen med erfarenhet av narkotika hos dem som kommer från storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Under 90-talet var Malmö den stad som hade högsta andelen, tidigare var det Stockholm.
Omfattningen av undervisningen om alkohol, narkotika och tobak (ANT) i skolorna varierar över landet. Det bör vara en prioriterad uppgift för bland andra Skolverket att arbeta för en hög kvalitet i ANT-undervisningen i skolan.
Sexualitet, samlevnad och barns könsidentitet
Sexualiteten är en av människans största drivkrafter och ett av de svåraste områdena när det gäller att gå från barndom till vuxenvärld. Hur ska ungdomar på väg att finna sin sexuella identitet hitta i den mediala snårskog där mannen ofta framställs som alltid potent och villig och kvinnan alltid redo för vem som helst, när som helst och hur som helst? Dessutom är det fortfarande så att den mesta informationen är inriktad på heterosexuella förhållanden. Budskapet är att sex sker mellan kvinna och man men att attraheras av någon av det egna könet är fortfarande tabu trots att homosexualiteten har blivit allt mer accepterad.
Miljöpartiet de gröna anser att det är av stor vikt för att stödja och hjälpa ungdomar som är på väg in i den vuxna sexualiteten att det finns en bra och tolerant sexualundervisning i skolan. En sexualundervisning där inte bara preventivmedel demonstreras utan där mäns och kvinnors lust och sexualitet hamnar i fokus och både hetero- och homosexualitet diskuteras. Se vidare i Miljöpartiets motion Sex- och samlevnadsundervisning.
Abort
Fram till 1975, då den nya abortlagstiftningen trädde i kraft, ansågs tonårsgraviditeter och tonårsaborter vara ett stort ungdomsproblem i Sverige. Samtidigt satsades resurser på förebyggande arbete såsom preventivmedelsrådgivning och ungdomsmottagningar.
Tonårsaborterna minskade därför påtagligt under en följd av år med de lägsta talen 1983-85. Efter en viss ökning under senare delen av 80-talet har abortsiffrorna återigen sjunkit och är numera cirka 18 per 1 000 flickor i åldern 15-19 år. Det är vanligare att tonårsflickor i storstadsområdena gör abort än i andra delar av landet. År 1997 gjorde 4 374 flickor under 20 år abort, 1 771 flickor under 20 år födde barn. Av dessa tonårsmödrar var 394 under 18 år. För att minska framför allt tonårsaborterna bör "dagen-efter-pillret" vara lättillgängligt och exempelvis delas ut av skolsköterskan.
Barn och media
De materiella, kommunikativa och mediala förutsättningarna i barns liv har ändrats radikalt under de senaste 20-30 åren. Utvecklingen har varit snabb. Rörliga bilder finns inpå oss dygnet runt om vi så vill, genom tv med alla kanaler, dataspel, videofilmer etc. Dator finns i dag i mer än vartannat barns hem. Antalet internetuppkopplingar ökar dramatiskt. Men långt ifrån alla barn har tillgång till Internet; det har blivit en klassfråga, barn som växer upp i hem med sämre ekonomi har i mindre grad en hemdator.
Dessa förändringar leder till ett mer intensivt, hektiskt tempo i samhället. Nutidens vardagstillvaro präglas för de flesta barn och ungdomar av många intryck från bildmedia och av ett stort antal kontakter under dagen när man vistas i olika grupper och sammanhang.
Utnyttjande och exploatering av barn i reklam måste kontrolleras. Mycket av den reklam som riktar sig till barn och ungdomar tänjer på gränsen av utnyttjande och är exploaterande av barnen. Bilder på barn finns som sätter dem i klart vuxna sammanhang men väldigt tveksamma undertexter. Detta måste uppmärksammas och åtgärdas för att vuxenvärlden ska bli trovärdig i sin kamp mot exploatering.
Könsroller
Det är viktigt att skilja mellan det biologiska könet och det sociala. Vi föds till kvinnligt respektive manligt kön i biologisk mening. Vi fostras därefter till att bli kvinna och man i social mening, i enlighet med samhällets uppfattningar om vad som räknas som manligt respektive kvinnligt.
Miljöpartiet menar att dessa socialt konstruerade könsroller hämmar både mäns och kvinnors möjligheter till personlig utveckling, då vi oftast bara uppmuntras att utveckla sidor hos oss som stämmer in i mallen och det sociala mönstret. I vårt västerländska samhälle har det blivit så att egenskaper såsom målmedveten, karriärsinriktad, logisk och rationell kopplas till mannen, medan kvinnan i högre grad ses som känslomedveten, samarbetsvillig och omvårdnande. Att vara medveten om detta när man möter barn och motverka dessa stereotypa bilder är en viktig del av arbetet för jämställdhet.
Därför anser Miljöpartiet att information och ett medvetandegörande av lärare, förskole- och fritidspersonal mfl. om jämställdhet är en nödvändighet. Läs mer om detta i Miljöpartiets motion Jämställdhet.
Barn och inflytande
Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd är en av barnkonventionens grundläggande principer. Barn ska inte bara ha rätt att uttrycka sina åsikter utan dessa ska också tillmätas betydelse. Detta beskrivs i artiklarna 12-15. Artiklarna sätter dock ingen nedre åldersgräns utan rätten ska tillförsäkras det barn som är i stånd att fritt bilda egna åsikter. Denna rätt tillfaller alla barn utan diskriminering, vare sig på grund av kön, funktionshinder, språk eller etnicitet. Barnet har en rättighet, inte skyldighet, att uttrycka sina åsikter däremot är staten ålagd att involvera barn och ungdomar i alla frågor som rör dem.
Barnperspektivet skall användas i alla statliga utredningar och i alla förslag som läggs fram till riksdagen. En särskild "barnenhet" bör därför bildas inom Regeringskansliet, som, liksom på jämställdhetsområdet, genom "main- streaming" ska föra in barnperspektivet.
Barns rätt till trygghet och utveckling skall ligga till grund för alla politiska beslut. Nu är det beslutat i riksdagen att beslut som rör barn skall underställas en barnkonsekvensanalys innan beslut fattas. Metoder för detta är nu under utarbetande. Barnkonsekvensanalyser bör också gälla de beslut som berör prioriteringar inom den offentliga sektorn. Miljöpartiet anser att FN:s barnkonvention skall ingå i den svenska lagstiftningen. Mer om barns inflytande kan läsas i miljöpartiets motion Livskraftig demokrati ur ett grönt perspektiv.
Stockholm den 3 oktober 2000
Matz Hammarström (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thoma Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)