1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nätverksstöd för ensamstående föräldrar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjerådgivning.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att dagens samarbetsavtal bör utvecklas ytterligare.2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppföljning av utvidgningen av lagen om gemensam vårdnad.2
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppvärdera föräldrarollen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mer tid för barnen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjerådgivning och föräldrautbildning.1
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om rätten till tre års tjänstledighet i samband med
barns födelse.3
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flexibel arbetstid.3
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för familjepolitiken.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begreppet barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg
i det egna hemmet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om maxtaxan.4
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om definitionen av begreppen barnomsorg och förskola.4
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av alternativ barnomsorg och etableringsmöjligheter
för dessa.4
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att arbetet inom den öppna förskolan tillvaratas och
utvecklas.4
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att personalen ges goda möjligheter till vidareutbildning och
kompetenshöjning.4
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppvärdera hemarbetet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en familjepolitisk reform.
19. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen i
enlighet med vad som anförs i motionen.
20. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster i enlighet
med vad som anförs i motionen.
21. Riksdagen beslutar att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning
skall vara SGI-grundande.
22. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto som omfattar alla barn i
enlighet med vad som anförs i motionen.
23. Riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen.5
24. Riksdagen beslutar om ändring av regler för barnbidrag i enlighet med
vad som anförs i motionen.
25. Riksdagen beslutar om ändring av regler för bostadsbidrag i enlighet med
vad som i anförs i motionen.6
26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
grundavdraget i underhållsstödet.
27. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag för barn till biståndsarbetare i
enlighet med vad som anförs i motionen.
28. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt uppställning:
29.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag, kr Anslagsförändring, kr )
1 Yrkandena 2 och 7 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till LU.
3 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till AU.
4 Yrkandena 12-16 hänvisade till UbU.
5 Yrkande 23 hänvisat till SkU.
6 Yrkande 25 hänvisade till BoU.
4 Inledning
Den idémässiga bakgrunden till den syn vi Kristdemokrater har på
familjen uttrycks mycket väl i inledningen av FN:s konvention om
barnets rättigheter som Sverige antagit. Där stadgas:
"..... att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den
naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling
och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta
på sig sitt ansvar i samhället," samt " ..... att barnet, för att kunna uppnå en
fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en
familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse."
Olika internationella överenskommelser, som Sverige anslutit sig till, tar
också klart ställning för föräldrarnas rätt att fostra barnen enligt sin egen
och
sin kulturs eller religions grundåskådning.
Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska
arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar dels om synen på familjens
oersättliga ställning och uppgifter i samhället, dels om utformningen av
familjestödet. Vi har hela tiden arbetat för att hitta de modeller för
likvärdighet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för
föräldrarna men också är det bästa för barnen. Vi kommer även
fortsättningsvis att lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga på grund av
den betydelse den har för hur vårt samhälle byggs, men framförallt för
barnen. Förslag till anslagsförändringar återfinns i denna motion i de delar
som berör utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.
Förändringar av anslag som berör bostadsbidragen återfinns i motionen för
utgiftsområde 18. Förändringar av anslag som berör maxtaxan återfinns i
motionen för utgiftsområde 16.
5 Gör 2000-talet till barnens århundrade
Synen på barns behov har utvecklats och därmed förändrats mycket under
1900-talet inte minst utifrån ny kunskap om människans psykologiska
grundbehov och barnets olika utvecklingsstadier. Under de senaste
årtiondena har det lagts ned mycket möda på att skapa stora
systemlösningar när det gäller omsorgen om våra barn, medan barnen
själva många gånger på olika sätt uttrycker sin besvikelse.
Kristdemokratisk familjepolitik bygger på att den naturliga viljan och
kraften hos familjen tas tillvara, får komma till uttryck och ges stöd. En
aldrig
så väl utbyggd barnomsorg är inte tillräckligt för barn som längtar efter mer
tid tillsammans med sina föräldrar/sin förälder.
Kunskapen om barnets behov måste vara vägledande för all barn/fritids-
omsorg och andra stödåtgärder. Vi har idag bättre förutsättningar än någonsin
att bygga ett samhälle som verkligen tar hänsyn till människans grundbehov
av kärlek, trygghet, tillit, stabilitet, närhet, identifikation, lärande och
utveckling. Det finns förutsättningar att göra 2000-talet till barnens
århundrade.
5.1 Barnperspektivet
Författaren Sven Delblanc skriver i en av sina sista böcker att "var tid har
sin blinda fläck". Mycket tyder på att vår tids blinda fläck är barnen och
deras längtan efter oss vuxna. Vårt samhälle är i mångt och mycket
utformat utifrån vuxna människors behov. Ofta kommer barnen i kläm.
Det mest centrala för oss Kristdemokrater är att vända på detta perspektiv
och sätta barnen först.
Det innebär bland annat att lyssna på barnet med respekt, att våga använda
dess idéer när samhället utformas. Om vi vuxna antar denna utmaning
kommer vi att få lämna många invanda föreställningar och tankemönster.
Kristdemokratisk familjepolitik bejakar enmetersperspektivet på tillvaron.
Många undersökningar visar att både mammor och pappor skulle vilja
ägna mer tid åt barnen särskilt när de är små. Det är en inställning som bör
uppmuntras och stödjas på olika sätt. En jämnare fördelning mellan
förvärvsarbete och omsorg om barnen skulle förmodligen medföra många
positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet och inte minst när det
gäller förbättrad kontakt mellan pappor och barn. Familjepolitiken måste
utformas så att den skapar förutsättningar för föräldrarna att tillbringa mer
tid
med sina barn. Att barn och föräldrar har ett ömsesidigt behov av mer tid
tillsammans börjar nu gå upp för allt fler.
6 Familjen är viktig
6.1 Vad är en familj?
Det är inte helt enkelt att ge en entydig definition av familjebegreppet.
Enligt dokument från FN:s familjeår kännetecknas familjen av de
känslomässiga, sociokulturella och legala relationerna mellan de olika
familjemedlemmarna. Dessa relationer knyter samman makar/samboende,
föräldrar och barn och släkten i vidare mening. Denna definition visar just
på att familjen kan se olika ut.
Beroende på hur familjens sammansättning ser ut varierar behovet av stöd.
Varje familj måste självfallet få det stöd av samhället som den har behov av
utifrån just sin situation.
6.2 Enastående ensamstående
Flera undersökningar visar att familjer med en ensamstående förälder,
ofta är en utsatt grupp i samhället. De har drabbats hårt av de senaste
årens nedskärningar och den höga arbetslösheten.
Att i vardagen ensam försöka uppfylla alla de krav som ställs på en
förälder kan många gånger vara svårt. Man förutsätts vara den som älskar,
tröstar, sätter gränser, uppmuntrar och stödjer, detta samtidigt som man
kanske har ett krävande förvärvsarbete och dessutom ensamt ansvar för allt
hemarbete. Många klarar det utmärkt med stöd och kontakt med släktingar,
vänner, arbetskamrater och andra i samma situation, men vila och avlastning
är ändå nödvändigt. Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller barnet
är sjukt kan vara särskilt betydelsefullt för ensamstående föräldrar. För den
som inte har släktingar eller något annat nätverk bör samhället kunna erbjuda
nätverksstöd. Det kan vara en stödperson eller en stödfamilj. Jourhavande
dagmamma/pappa, barnvakt kan vara en lösning, men också någon form av
nätverksgrupper i bostadsområdet. Öppna förskolan är många gånger en stor
tillgång för den ensamstående föräldern. Inte minst av den anledningen är det
viktigt att kommunerna erbjuder verksamhet i den öppna förskolan.
6.3 Vi mår bäst tillsammans
Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla
grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta
villkorslös kärlek, omtanke och förståelse, men också att ställas inför krav
och att ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till
människans djupaste behov - behovet att bli sedd, att vara en person som
inte är utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att
familjemedlemmarna respekterar varandra, att alla respekterar vissa
grundläggande värden som jämställdhet och varje människas integritet.
Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i
alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och misstag begås. Trots
brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform
som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att
den enskilda människan ska kunna växa. Fungerar inte familjen som en bas
fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig tolereras,
inte i familjen, inte någon annanstans heller. Men att sådant tyvärr
förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som livsform.
6.4 Barn behöver sina föräldrar ...
Under de allra första levnadsåren är det lilla barnets behov av trygghet
och närhet störst. Då sker identifikationen med omvärlden, då grundläggs
tilliten till och respekten för andra människor. Men också förståelse för
eller insikten om det som vi kallar etik och moral grundläggs. Barnets
empati, förmågan till inkännande utvecklas. Men för att den processen
ska fungera bra behöver barnet i första hand omges av att fåtal personer.
Föräldrarna är då de viktigaste, mest naturliga och självklara personerna
och också de som bäst kan tolka barnets behov och signaler. De utgör den
"lilla gemenskapen" för barnet.
I den kristdemokratiska synen på familjen är familjen en del i ett nätverk
av människor i flera generationer. Också de äldre barnen har ett behov av en
trygg, öppen familj. Här blir även släktingar och vänner till familjen allt
viktigare. I ungdomars identitetsutveckling kommer en dag då det är dags att
övergå till att bli en självständig vuxen individ. Då behöver man också vuxna
förutom föräldrarna att identifiera sig med. Det är därför familjen behöver
öppna kontakter till andra vuxna.
6.5 ... föräldrar behöver sina barn
Att föräldrarna ska ha ansvar för sina barn torde de flesta vara överens
om. Hur är det då med de vuxna barnen? Har de ansvar för sina föräldrar?
Självklart ska stat och kommun stå för ekonomisk och social
grundtrygghet för de äldre. I en trygg välfärd ingår också behovet av nära
relationer. Alla ingår vi i någon form av familjegemenskap. Under livets
gång förekommer olika avbrott i den invanda tryggheten. Man blir sjuk,
råkar ut för en olycka, blir arbetslös, förlorar kontakten med
arbetskamrater, förlorar någon anhörig, någon nära vän och så vidare. En
gemenskap över generationsgränserna både inom och utom familjen, kan
ge det stöd som behövs. Därför är den öppna flergenerationsfamiljen med
sitt sociala nätverk ett livslångt projekt.
6.6 Barnen behöver vardagskontakt med båda sina
föräldrar - även om de separerar
Det är oerhört viktigt att ge stöd och hjälp för att om möjligt kunna
undvika en skilsmässa/separation. Idag är det många gånger långa
väntetider för stöd och samtal hos familjerådgivning. Detta måste ses
över. Om hjälp och stöd kan komma in så tidigt som möjligt när behovet
uppstår i en parrelation kunde sannolikt många skilsmässor/separationer
undvikas. Samarbetsavtal som finns idag bör utvecklas ytterligare.
När skilsmässan/separationen är ett faktum och man inte kan komma
överens, måste familjen snabbt erbjudas hjälp att lösa sin situation. Då
minskar risken för låsningar. En förhandlingsmodell bör införas. Tillsammans
med en familjerådgivare bör föräldrarna få hjälp med att komma överens om
hur ansvar, umgänge och kostnader skall fördelas dem emellan, exempelvis
om föräldrarna bor långt ifrån varandra. Föräldrarna kan till exempel avtala
om att resekostnaderna får inräknas i beräkningen av underhållsbidraget.
Generellt bör gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst
förutsättningar för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Detta bör
eftersträvas om inte särskilda skäl talar emot.
Det är otillfredsställande och djupt olyckligt att så många barn förlorar
vardagskontakten med den ene föräldern vid en skilsmässa/separation. Barnet
behöver och har rätt till båda sina föräldrar. Den 1 oktober 1998 vidgades
domstolarnas möjligheter att döma till gemensam vårdnad ytterligare;
gemensam vårdnad kan idag komma ifråga även om en förälder motsätter sig
en sådan ordning. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är bäst för
barnet. Tyvärr finns idag alltför många exempel där barnets självklara rätt till
båda sina föräldrar blandas ihop med föräldrarnas behov och önskningar om
att få en "rättvis" tillgång till sitt barn. Små barn kan tvingas bo omväxlande
hos mamma och pappa på ett sätt som direkt strider mot vad man vet är
barnets bästa. Utvidgningen av lagen om gemensam vårdnad bör noga följas
så att barnets bästa verkligen tillgodoses.
Det är också viktigt för den fortsatta kontakten att umgängesrättsföräldern
får rätt att ta del av all information rörande barnets skolgång och tillstånd
vid
t.ex. sjukhusvistelse.
7 En familjepolitik för framtiden
7.1 Uppvärdera föräldrarollen
Att vara förälder kan nog betraktas som den finaste och viktigaste uppgift
man kan ha. Inget kan vara viktigare än att ge sitt barn trygghet och
kärlek och därmed en bra start i livet. Att ta på sig sitt föräldraansvar är
en betydelsefull samhällsuppgift och som förälder ska man kunna kräva
att man får goda förutsättningar för att klara den. Vi vill uppvärdera
föräldraskapets betydelse genom politiska beslut och genom
attitydbildning.
Att föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel med mycket få
undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan avgöra bättre
än föräldrarna, vad som är bäst för det egna barnet. Denna grundsyn måste
komma till klart uttryck i samhället.
7.2 Mer tid för barnen
Många undersökningar visar att både pappor och mammor skulle vilja ha
mer tid tillsammans med sina barn, åtminstone medan barnen är små. I
Aftonbladet den 2 mars 2000 redovisades en SIFO-mätning om svenska
kvinnors attityd till längre föräldraledighet. 517 kvinnor mellan 18 och 40
år, kvinnor från hela landet och ur alla samhällsklasser, svarade på frågan
"Vad tycker du om att med skattepengar ge föräldrar ekonomisk
ersättning så att de kan vara hemma med sina barn tills de blir fyra år?
Skulle det vara bra eller dåligt?" 79 procent av kvinnorna svarade att det
skulle vara bra. Regeringen bortser tyvärr helt från vad som kommer till
uttryck i denna och liknande undersökningar.
För att föräldrar och barn ska få mer tid tillsammans måste de olika
regelsystemen för föräldraförsäkring, barnomsorg och rätt till tjänstledighet
samverka på ett sådant sätt att det blir praktiskt möjligt. Barn är olika, med
olika behov. Konsekvensen av detta blir att det som passar den ena familjen
kanske inte fungerar i en annan. Ledstjärnan i konstruktionen av systemen
måste vara att varje familj så långt möjligt får hitta lösningar som passar de
egna behoven.
Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att barn och deras
föräldrar får en väl fungerande vardagskontakt med varandra. Det är
eftersträvansvärt att föräldrarna tar tillvara möjligheten att dela på
föräldraledigheten så att också pappan till barnet tidigt får möjlighet till en
nära relation. Detta är bra både för barnen och för jämställdheten i
föräldrarnas relation. Nära kontakt är en förutsättning för uppfostran och
utveckling. Den mest väsentliga förutsättningen för att uppnå en sund
utveckling hos barn är att de direkt efter födelsen haft nära och stabila, det
vill
säga långvariga, känslomässiga bindningar till bestämda vuxna. För de flesta
barnfamiljer är tid tillsammans en stor bristvara. Kristdemokraterna har länge
arbetat för att hitta modeller på det familjepolitiska området som underlättar
för föräldrarna att få mer tid för barnen. Att barnen får nytta och glädje av
det
inser de flesta. Men också föräldrarnas självförtroende stärks när de känner att
de får bättre möjlighet att ge barnen det de helst av allt vill - mer tid
tillsammans.
7.3 Stabila familjerelationer
All erfarenhet visar att fungerande och stabila familjer är bra för både
barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Därför har varje
samhälle ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar så att den
gemenskapen kan fungera så bra som möjligt. Det är viktigt att
lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd för stabila relationer.
Lagstiftningen kring äktenskapet spelar en grundläggande roll i detta
sammanhang. Vi anser att den stabilitet och juridiska trygghet som
äktenskapet som samlevnadsform innebär, bör leda till att det prioriteras i
lagstiftningssammanhang.
7.4 Familjerådgivning och föräldrautbildning
Antalet äktenskap som slutar med skilsmässa har ökat under en lång tid.
Under senare delen av 1900-talet har alltfler barn tvingats uppleva att
föräldrarna separerar. Bland dagens 17-åringar är det uppemot 10 procent
som aldrig har levt med båda sina föräldrar och ytterligare 20 procent har
varit med om att föräldrarna separerat.
Samhället tar sig an familjens svårigheter genom att försöka lappa och
laga. Det måste finnas och erbjudas förebyggande och behandlande insatser
när behovet uppstår. Ett bra sätt att främja familjestabilitet är att erbjuda
kompetent familjerådgivning. Kristdemokraterna lyckades under
fyrklöverregeringen medverka till förstärkt familjerådgivning. Varje kommun
är numera skyldig att erbjuda familjerådgivning. De senaste årens besparingar
och nedskärningar har dessvärre drabbat verksamheten. I en del kommuner
bedrivs familjerådgivningen av samma personal som handlägger
familjerättsfrågor. Ett annat problem är att väntetiderna till
familjerådgivningen på många håll är oacceptabelt långa. Det duger inte att
behöva vänta flera månader för att få professionell hjälp när behovet är akut.
Bra familjerådgivning kräver absolut tystnadsplikt och kan därför inte
bedrivas i kombination med någon annan verksamhet. Bristerna inom detta
område understryks av FN:s barnkommitté som i ett uttalande rekommenderat
Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgivning.
Föräldrautbildning är ett annat viktigt område för lokala initiativ. I Sverige
har vi en stark folkbildningstradition. Det borde vara naturligt att vi utbildar
oss för att klara av det värdefullaste vi har - våra relationer till varandra
som
vuxna och våra relationer till barn. Par som ska gifta sig eller flytta ihop bör
erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start, om övergången
mellan olika livsfaser och om hur man undviker att låta kriser leda till
splittring. Mödravården är en självklar plats för föräldrautbildning och annat
förebyggande arbete. Andra viktiga platser kan vara, vårdcentraler, kyrkor
och samfund, studieförbund och folkrörelser. Samhällets kostnader för att
erbjuda förebyggande insatser skulle sannolikt relativt snabbt sparas in, samt
leda till att många barn och vuxna fick möjlighet att utvecklas i harmoni med
sig själv och sin omgivning.
På olika håll i landet bedrivs olika familjecenter där flera aktörer är med
och arbetar tillsammans. Det kan vara socialtjänst, skolan, öppen förskola,
kyrkor, föreningar, vårdcentraler, som arbetar utifrån en gemensam
målsättning och med barnets bästa i centrum. Familjecentran organiseras
utifrån lokala förutsättningar och behov och utgör en viktig förebyggande och
stödjande verksamhet ute i kommunerna.
7.5 Rätt till tre års tjänstledighet
Ett kristdemokratiskt krav är en lagstadgad rätt till tre års tjänstledighet
(hel eller deltid) när man blir förälder. Föräldrarna ska ha bibehållen rätt
att återvända till sitt arbete. De ska kunna dela upp ledigheten mellan sig,
om båda föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Vi kan se att på en del
håll i landet, tar allt fler pappor pappaledigt och det är en utveckling som
vi vill stödja och uppmuntra.
7.6 Flexibel arbetstid
Kristdemokraterna anser att flexibel arbetstid för anställda bör
underlättas. Flexibel arbetstid innebär till exempel att arbetstagaren
tillsammans med arbetsgivaren kan välja hur arbetstiden ska förläggas.
Tack vare den tekniska utvecklingen är det idag lättare att arbeta
hemifrån. Denna möjlighet bör tas tillvara i högre grad än vad som är
fallet idag och bör kombineras med ekonomiska insatser från stat eller
kommun. Arbetet bör kunna organiseras så att möjlighet ges till frivillig
arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.
En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjligheten att
utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga
föräldrarollen är att vi kan skapa ett barnvänligt arbetsliv, alltså en
arbetsmiljö
där det ses som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift att vårda
och fostra sina barn. Detta gäller både män och kvinnor. Det finns positiva
exempel med arbetsgivare som betalar mellanskillnaden i
föräldraförsäkringen för den anställde.
Om män i större utsträckning blir aktiva deltagande föräldrar skapas
förutsättning för kvinnors möjligheter till karriär och makt inom arbetslivet.
Att det föds allt färre barn i Sverige idag, snart bara 1,5 barn per kvinna är
en
varningssignal. Mycket tyder på att en ökad förvärvsfrekvens, högre tempo i
arbetslivet, ökad arbetslöshet och därmed ökad rädsla att förlora jobbet,
försvårar kombinationen med föräldraskap. Det är förödande för en nation om
det inte skapas utrymme för barn att födas och för vuxna att vara föräldrar.
De ekonomiska villkoren för att ta hand om barn måste vara gynnsamma.
En generös föräldraförsäkring, möjlighet till föräldraledighet i minst tre år
med barnomsorgskonto/vårdnadsbidrag, tillgång till god barnomsorg av olika
slag som kan väljas efter föräldrarnas önskemål och barnets behov är viktiga
inslag för att göra kombinationen föräldraskap/arbetsliv möjlig.
Skolan står inför stora utmaningar inte minst med tanke på den arbetsmiljö
som finns på många skolor. För stora klasser med få lärare, mobbning och
andra faktorer bidrar på flera håll till att skapa en skolmiljö som bidrar till
ökad stress. Om detta kombineras med långa dagar för eleverna med långa
vistelser borta från hemmet utan tillräcklig tid för vila ökar riskerna för
stress.
Allt fler barn uppvisar olika stressymtom vilket går längre ner i åldrarna.
Fritidsverksamhet för skolbarn, den s k skolbarnsomsorgen, sker ofta i
skolans lokaler med samma kamrater. Arbetsdagarna för många barn blir över
åtta timmar. Föräldrars möjlighet till flexibel förläggning av arbetstiden ökar
också möjligheten att minska barnens vistelsetid på institution.
Föräldrar önskar flexiblare - inte kortare - arbetstid i första hand för att
kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det visar en undersökning som Hem
och skola gjort. 39 % anser att flexibel arbetstidsförläggning är bästa
botemedlet mot ansvarskrockar. Det ökar möjligheten att också ha mer tid för
sina barn när de nått skolålder eller behöver föräldrastöd som tonåringar. Det
möjliggör att följa med både till tandläkaren och simhallen.
8 Barnomsorg - vems ansvar?
8.1 Subsidiaritet
Den kristdemokratiska politiken utgår från subsidiaritetsprincipen. Detta
innebär att politiken byggs "underifrån". Det en liten gemenskap själv
klarar av att hantera ska den ansvara för och själv besluta om. De
överordnade gemenskaperna ska stödja de små gemenskaperna. För
familjepolitikens utformning innebär detta att så många beslut som
möjligt, som berör familjen, ska fattas av familjen själv. Ett sådant beslut
är till exempel valet av barnomsorgsform. Staten och kommunerna ska
underlätta familjens val, inte styra det. Den politik som
Socialdemokraterna presenterar vad gäller synen på barnomsorg bygger
på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt. 80 % av stöden till
småbarnsfamiljens hushåll har en starkt styrande utformning. Det är en
politik som tonar ner familjens och den lilla gemenskapens betydelse.
8.2 Olika barnomsorgsformer
Enligt vår mening omfattar begreppet barnomsorg såväl föräldrarnas
omsorg i det egna hemmet som daghem, familjedaghem, öppen förskola,
fritidshem, föräldrakooperativ och andra former. Utgångspunkten för alla
val av barnomsorg måste vara barnets bästa, och föräldrarna ska
självfallet ha rätt att välja den barnomsorgsform som passar deras barn
bäst. Barn har olika behov och förutsättningar. Detta innebär att det måste
finnas ett varierat utbud av olika barnomsorgsformer, inklusive omsorg i
det egna hemmet. Även denna omsorg måste accepteras och betraktas
som likvärdig.
Kristdemokraternas utgångspunkt är att kommunal barnomsorg utgör ett
komplement till den egna familjens omsorg. Vi anser att den politik
regeringen bedriver sänder ut fel signaler till landets nuvarande och blivande
småbarnsföräldrar. Familjepolitik måste handla om att möjliggöra för
föräldrarna att kunna tillbringa mer tid med sina barn och att kunna
kombinera yrkesarbete med omsorg om barnen på ett bra sätt.
8.3 Maxtaxa för barnens bästa?
Regeringen föreslår att en maxtaxa införs inom förskoleverksamheten.
Argumenten för detta är inte särskilt övertygande. Ett argument har varit
lägre marginaleffekter för framför allt låginkomsttagare, deltidsarbetande
och ensamstående.
Kristdemokraterna anser att maxtaxeförslaget är orättvist och främst ett
sätt att tvinga föräldrar att välja en viss form av barnomsorg, en form som
regeringen bestämmer. Regeringen hävdar att det är en reform för barnen. I
själva verket handlar det om att få föräldrar att arbeta mera och längre. Det
uttrycktes klart vid presentationen av reformen.
Förslaget går därför stick i stäv med föräldrarnas önskemål att kunna
tillbringa mer tid tillsammans med barnen. Regeringen lyssnar inte på
föräldrarna, men inte heller på barnen.
Maxtaxan förstärker ytterligare dagens orättvisor mellan dem som kan och
vill utnyttja den kommunalt finansierade barnomsorgen och den som vill eller
måste ordna annan barnomsorg. Förslaget är glesbygdsfientligt. På vilket sätt
ska den familj som bor i en liten glesbygdskommun där barnomsorgen inte är
utbyggd, där man har haft att lösa sin barnomsorg på otraditionellt vis komma
i åtnjutande av maxtaxeförslaget? Maxtaxan är dessutom ett ingrepp i det
kommunala självstyret som äventyrar såväl andra kommunala verksamheter
som kvaliteten i barnomsorgen.
Det handlar alltså om att få föräldrar att arbeta mera utanför hemmet. Det
är att peka med hela handen vad som är bäst för den enskilda familjen och det
enskilda barnet, eftersom ekonomin styr de flesta människors val. Förslaget
gynnar de familjer som har en relativt hög inkomst mest, vilket är en märklig
fördelningspolitik.
Att regeringen inser att det blir svårt för kommunerna att klara kvaliteten i
barnomsorgen i och med att en maxtaxa införs är alldeles uppenbart, men
detta undviker man att tala om. Därför ska de kommuner som "lyder"
regeringen, alltså inför maxtaxa, belönas med pengar till
personalförstärkningar. Hur många kommuner kan säga nej till pengar man
utlovas? Varför bedömer regeringen att det inte behövs mer personal i
kommuner som inte inför maxtaxa? Är det i själva verket så att regeringen
inser att maxtaxan kommer att medföra ett ökat vårdbehov.
När det nu finns pengar att satsa ska de naturligtvis komma alla kommuner
till godo så att alla barn får del av dem och inte bara några.
Uppenbart är också att regeringen har problem med definitionen av de
olika begreppen barnomsorg/förskola. Ibland talar regeringen om förskola
som något som inbegriper både daghem, familjedaghem och öppen förskola,
ibland uppfattas det som om begreppet endast rör daghem.
Det finns tidigare uttalanden från Utbildningsdepartementet där regeringen
skriver att allmän förskola är ett komplement till familjedaghemmen.
Resonemanget hänger inte ihop. Är förskolan ett komplement till sig själv?
Detta har vi Kristdemokrater gång på gång tidigare påtalat men fortfarande
har inte regeringen klarat ut detta för sig själv. Det är på sin plats att
regeringen reder ut begreppen, inte minst för alla dem som arbetar inom de
olika verksamheterna. Regeringens oklarhet i denna fråga måste vara mycket
frustrerande för personalen.
8.4 Allmän förskola och förskoleverksamhet
Regeringen väljer att gång på gång betona vikten av att föräldrar lämnar
bort sina barn och använder barnets egen utveckling som argument för
införandet av maxtaxa och allmän förskola. Regeringen aviserar
införandet av en allmän förskola som ska vara obligatorisk för
kommunerna att anordna men frivillig för barnet. Förskolan ska omfatta
525 timmar om året och vara avgiftsfri. Barns pedagogiska förberedelse
före skolstarten förs fram som ett huvudargument för satsningen.
Vi Kristdemokrater motsätter oss resonemanget att det endast är i
förskolan som detta kan ges barnet. Barn lär överallt i alla miljöer förutsatt
att
nyfikenheten stimuleras. För att kunna ge det enskilda barnet den trygghet,
stimulans och det stöd det behöver måste utgångspunkten vara barnets behov
och därmed behövs också olika alternativ för att möta dem. Med regeringens
förslag är risken uppenbar att andra barnomsorgsformer försvinner. Detta
kommer tydligt till uttryck i propositionen eftersom den öppna förskolan inte
med ett enda ord beskrivs eller nämns. Regeringen hävdar att reformen om
allmän förskola främst berör barn i landsbygdskommuner och övriga mindre
kommuner, barn till föräldralediga, invandrarbarn, barn i utsatta
bostadsområden och barn till hemarbetande, just de grupper som den öppna
förskolan riktar sig till.
Utifrån ovanstående är det inte svårt att se vad regeringen anser. Annan
barnomsorgform än kommunal allmän förskola (läs daghem) kan inte tillfullo
ge det enskilda barnet det stöd och den stimulans som det behöver. Grupper
som idag står helt utanför statliga subventioner ska nu ingå, men i ett styrt
system. Fortfarande lämnar regeringen familjer där en hemarbetar under
något/några år helt utan stöd. Det är en grupp familjer som inte "finns" i
regeringens sinnevärld.
8.5 Arbetssökande och föräldralediga
Regeringen föreslår att barn i åldern 1-5 år vars föräldrar är
arbetssökande eller föräldralediga, i likhet med vad som gäller för barn
till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, skall omfattas av
kommunens skyldighet att tillhandahålla plats inom
förskoleverksamheten.
Vi menar att kommunen redan idag har möjlighet att göra denna satsning
utan statlig styrning och att besluten även fortsättningsvis skall utformas på
den lokala nivån utifrån regionens eller ortens specifika förutsättningar. Vi
anser också att regeringen bidrar till ökad osäkerhet bland landets föräldrar
när det gäller deras roll och betydelse för det egna barnets utveckling. Det
finns en risk att man överbetonar institutionernas roll när det gäller barns
utveckling.
Kontinuiteten är viktig för barnets välbefinnande. Inte minst gäller detta de
barn som lever i en utsatt situation. För Kristdemokraterna är det därför
självklart att det skall finnas möjlighet till barnomsorg för dessa grupper.
Barnomsorg kan och skall, där familjen så önskar, fungera som ett
komplement till den egna omsorgen.
Regeringen försöker inpränta i landets föräldrar att förskolan står för
kontinuiteten och utgör garanten för att barnet utvecklas i rätt riktning. Vi
vill
istället betona barnets rätt till sina föräldrar och att det är familjen som
utgör
basen för barnets utveckling. Det är familjen som står för kontinuiteten när
andra vuxna kommer och går. Barnomsorg i någon form är ett komplement
till familjen, inte tvärtom. Den insikten lyser med sin frånvaro i regeringens
budgetproposition.
9 Kristdemokratisk förskolepolitik
9.1 Mångfald
Att Kristdemokraterna verkar för att föräldrarna skall ges möjlighet att
tillbringa mer tid med sina barn och vill uppvärdera föräldrarollen innebär
inte att vi inte inser värdet av en förskola med hög kvalitet. Tvärt om. För
att alla föräldrar ska finna alternativ som passar just dem och deras barn
måste det finnas en väl utbyggd barnomsorg.
Det är centralt i kristdemokratisk familjepolitik att bryta den föråldrade
synen på barnen i samhället och istället sätta barnen först. Därför måste
föräldrar ges praktiska och ekonomiska möjligheter att välja den
barnomsorgsform som passar just dem bäst. Vi vill att staten ger landets
föräldrar så flexibla och likvärdiga förutsättningar som möjligt oavsett hur de
ordnar omsorgen om sina barn.
Vi vill sätta fokus på att lyfta fram olika barnomsorgsformer där omsorg i
hemmet, förskolan, familjedaghem, föräldrakooperativ, öppna förskolor och
privata alternativ har sin givna plats. Detta görs genom att utveckla och stödja
dessa, erbjuda olika personalgrupper det stöd och den fortbildning som är
nödvändig, inom sina olika områden. Någon sådan strategi går inte att finna
hos regeringen. Som exempel kan nämnas att omsorgsformen familjedaghem
endast åtnjuter några rader i hela propositionen. Som tidigare nämns finns inte
en rad om verksamheten som bedrivs genom den öppna förskolan.
Det är viktigt att etableringsmöjligheter ges till olika alternativ. Det som
förenar alla former måste vara intresset att på bästa sätt tillgodose barnets
behov.
Det är viktigt att förskolan utvecklas så att en hög kvalitet kan säkerställas.
Den som väljer förskola skall kunna känna tilltro till att förskolan på bästa
sätt tillgodoser barnets behov. Insikten om barns behov måste finnas och få
styra både när det gäller planering av olika omsorgsformer, gruppstorlekar
samt kontinuiteten i omsorgen. Såväl kommunala som privata
barnomsorgsalternativ ska bedrivas under kvalitetskontroll.
Att svensk barnomsorg rönt internationell uppmärksamhet för bl.a. hög
och jämn kvalitet är mycket glädjande. Det finns emellertid anledning att vara
vaksam när det gäller utvecklingen i förskolan. Antalet barn har ökat kraftigt
inom förskoleverksamheten, samtidigt som antalet årsarbeten minskat.
Barngruppernas storlek har därmed ökat och är idag på många håll alldeles
för stora. Långa arbetsdagar för många barn leder till stressymptom i tidig
ålder.
Förslaget kan tolkas som att regeringen på sikt vill göra förskolan
obligatorisk och ses som första steget i utbildningskedjan. Redan idag ligger
barnomsorgen under utbildningsväsendet.
Den öppna förskolan bärs av en idé som innebär att förskollärare,
föräldrar, dagbarnvårdare och andra vuxna som besöker den ska vara med och
utforma verksamhet och innehåll. Detta leder till ansvar, trivsel, ökad
delaktighet och engagemang från olika vuxna. Den öppna förskolan har bred
erfarenhet, kunskap och tradition att arbeta med många olika grupper som
t.ex. arbetssökande, invandrare, ensamstående. Det förekommer på sina håll
många intressanta samverkansprojekt mellan den öppna förskolan,
barnavårdscentral, socialtjänsten, kyrkan etc. vilka har fått stor betydelse
inte
minst när det gäller att tidigt se och upptäcka barn som far illa, och därmed är
i behov av särskilt stöd.
Till skillnad mot regeringen anser vi att arbetet som görs inom den öppna
förskolan bör tas till vara och vidareutvecklas. Öppen förskola riktar sig idag
just till de grupper regeringen hänvisar till när det gäller allmän förskola.
Hur
regeringen har tänkt sig den öppna förskolans framtid är idag höljt i dunkel.
Under de senaste åren har var fjärde öppen förskola försvunnit och takten
har ökat de sista åren. Vi Kristdemokrater vill verka för att ge den öppna
förskolan möjlighet att utvecklas.
9.2 Personal
Att ta hand om den uppväxande generationen är en av samhällets
viktigaste uppgifter, oavsett om omsorgen sker i det egna hemmet eller i
andra former. De som utför detta arbete får i alltför liten utsträckning det
erkännande och den uppmuntran som de förtjänar. Vi vill ändra på detta.
För dem som har det stora ansvaret att ta hand om andras barn kan vikten
av lämplighet inte nog betonas.
Kristdemokraterna anser att förskollärare, fritidspedagoger, barnskötare,
dagbarnvårdare, ja alla de som arbetar med barn utifrån sina olika
specialiteter, måste ges goda möjligheter till kompetenshöjning,
vidareutbildning och forskning. Det är också viktigt att utbildning och
fortbildning av förskole- och skolpersonal omfattar moment som behandlar de
internationella konventioner som gäller barn, familj och utbildning.
10 Familjens ekonomi
10.1 Dagens system orättvist
Kristdemokraterna har länge arbetat för tillräckligt goda ekonomiska
resurser till familjerna för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett
bra sätt. Dagens stöd till barnfamiljerna strider mot viktiga principer som
rättvisa, valmöjligheter och god fördelningspolitik.
Den mycket höga beskattningen även av låga inkomster kombinerad med
inkomstrelaterade bidrag och taxor innebär att orimliga skattekilar skapas.
Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i egen regi eller genom
att köpa tjänsten osubventionerad, blir orimligt stor. För att motverka detta
och skapa drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun
kraftigt subventionerad offentlig barnomsorg. Sambandet mellan
barnomsorgens verkliga kostnader och den avgift som föräldrarna betalar är
mycket svagt. I praktiken innebär det att en stor grupp föräldrar gynnas på en
annan grupps bekostnad.
10.2 Hemarbetet måste uppvärderas
Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är framstår dagens system,
som inte tar hänsyn till omvårdnad i hemmet, som ganska otidsenligt. När
barnomsorgsfrågor diskuteras glöms ofta att småbarnsperioden för de
allra flesta är en relativt kort period av livet. Ekonomen Ann-Marie
Pålsson kom för några år sedan ut med en bok om hemarbete som väckte
mycket debatt. Hon konstaterade att det arbete som görs utanför den
etablerade arbetsmarknaden endast ger låg grundtrygghet. Detta drabbar i
första hand kvinnorna. Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid
räknat, men proportionerna mellan hemarbete och arbete utanför hemmet
är olika. Kvinnorna arbetar 40 procent mindre på den så kallade öppna
arbetsmarknaden. Med andra ord missgynnas kvinnor över livscykeln
genom den här arbetsfördelningen. Detta är en viktig jämställdhetsfråga.
Ur detta perspektiv finns det anledning att fråga sig hur staten betraktar
arbete som sådant. Hemarbete måste utföras och är viktigt inte minst ur livs-
kvalitetssynpunkt, men signalerna som ges med dagens regelverk är att alla
bör förvärvsarbeta heltid även under de perioder då arbetsbelastningen i
hemmet är som störst, till exempel under småbarnsperioden. Ann-Marie
Pålsson noterar i sin bok att vård och underhåll av maskiner är en skattebas
och räknas som värde i BNP, medan vård och underhåll av människor inom
hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i den
ekonomiska statistiken. En ökad insikt om detta samband kan dock, främst
tack vare att Kristdemokraterna varit pådrivande, konstateras i det nya
pensionssystemet. Fyra år per barn räknas som pensionsgrundande i det nya
systemet. Denna insikt borde också gälla andra reformer.
10.3 Behovet av en familjepolitisk reform
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister
från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel.
Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor
utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är
lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn och
omvänt högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika
för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas särskilt gynna resurssvaga
hushåll. Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt
under senare år. Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det
familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer.
10.4 Rättvisa mellan barnfamiljer
Utöver de statliga transfereringar som nämnts innebär vissa delar av den
skattefinansierade offentliga konsumtionen dolda inkomstöverföringar
med minimal fördelningspolitisk träffsäkerhet. I dag är det bara de som
väljer att ha sina barn på kommunalt finansierad förskola och
familjedaghem som får del av barnomsorgssubventionerna. Familjer där
någon av föräldrarna valt att stanna hemma med barnen får ingen del av
de offentliga subventionerna. Det får inte heller familjer som ordnat sin
barnomsorg privat. Vidare får inte familjer som arbetar skift på tider som
inte "stämmer" med kommunens öppettider någon del av de offentliga
subventionerna. Familjer som står i kö till den kommunala barnomsorgen
får inte heller del av samhällets stöd. Den så kallade
Lindbeckkommissionen1 uttryckte detta förhållande så här:
Framför allt kan inte dagens subventioner av barnomsorg utanför hemmet
motiveras från fördelningssynpunkt. Subventionerna till de kommunala
barndaghemmen innebär en inkomstöverföring till de cirka 40 procent av
småbarnsfamiljerna som utnyttjar just denna omsorgsform.
Subventionerna till de 20-30 procent av småbarnsfamiljerna som
utnyttjar andra former av kommunalt understödda omsorgsformer är
mindre, medan de 30 procent av småbarnsfamiljerna som inte utnyttjar
någon kommunal barnomsorg alls inte får någon som helst subvention.
Från fördelningssynpunkt vore ett kontantstöd eller en servicecheck, lika
för alla, mer motiverad. En annan möjlighet är skatteavdrag för
barnomsorgskostnader.
10.5 Fler valmöjligheter för barnfamiljer
Det nuvarande systemet har också brister från flexibilitets- och
valfrihetssynpunkt. Friheten för föräldrar att välja barnomsorgsform för
sina barn är mycket begränsad. För de allra flesta finns bara möjligheten
att ha barnen inom kommunalt subventionerad barnomsorg. Många som
skulle önska en annan lösning har inte ekonomiska möjligheter till det. I
dag är det bara de mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform
som passar dem bäst.
Med barnens och familjernas behov som utgångspunkt för familjepolitiken
är det angeläget att alla har möjlighet att välja den barnomsorgsform som
passar de egna förhållandena bäst. Behoven och önskemålen kan naturligtvis
variera över tiden och därför ställs stora krav på att samhällets stöd till
barnfamiljer är organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.
10.6 En föräldraförsäkring med högre garantinivå
Dagens föräldraförsäkring innebär som tidigare nämnts att
föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har
innan hon får barn och omvänt högre för redan högavlönade kvinnor.
Bakgrunden till detta förhållande är att det är inkomstbortfallsprincipen
som tillämpas. Rimligheten i denna princip är dock tveksam när det gäller
just föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är inte någon försäkring i
traditionell mening, utan en transferering som konserverar
inkomstskillnader mellan olika familjer. En grupp som särskilt har
drabbats är studerande som ännu inte tagit steget ut på arbetsmarknaden.
De har varit tvungna att välja mellan socialbidragsberoende eller att inte
avstå från arbete och/eller studier ens under barnets första levnadsår. På
universitet och högskolors anslagstavlor är det inte ovanligt med nödrop
från föräldrar som behöver barnpassning redan när barnet endast är några
månader gammalt. Socialbidrag är inte tänkt som ett system för att
försörja dem som vill skaffa barn. Tyvärr har dagens system lett till ett
sådant resultat. Om familjerna skall uppmuntras att föda barn kan inte
sådana brister
1 Ekonomi kommisssionen SOU 1993:16
finnas i föräldraförsäkringen att de ger upphov till starka ekonomiska
incitament att istället avstå från att föda barn.
För att utjämna skillnaderna vill Kristdemokraterna därför höja
garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens nivå på 60 kr per dag till
150 kronor per dag år 2001. De 60 kronorna som nu gäller som bottennivå för
dem som har låg eller ingen sjukpenninggrundande inkomst (SGI) har gällt
sedan mitten av sjuttiotalet. Det är således inte för tidigt med en ordentlig
uppräkning av nivån för dem som har det sämst ställt. Ersättningsnivån ska
för dem som har högre SGI än garantibeloppet utgöra 80 procent av SGI.
Denna nivå har Kristdemokraterna hela tiden stått fast vid, även under de år
som regeringen trots fagra vallöften sänkte ersättningsnivån till 75 procent av
SGI.
När det gäller såväl sjuk- som föräldraförsäkringen finns det vidare skäl att
det tydliggörs vilka inkomster som man "försäkrar" och att denna inkomst
inte i allt för stor utsträckning går att påverka på kort sikt.
Kristdemokraterna
anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten ska beräknas på ett
genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning ska vara SGI-grundande.
10.7 Från vårdnadsbidrag till barnomsorgskonto
Kristdemokraterna har enträget arbetat för goda ekonomiska resurser till
familjerna. Efter en kompromiss i fyrpartiregeringen våren 1994 kunde ett
beskattat vårdnadsbidrag på 2.000 kronor per barn i åldern 1-2 år, med
viss modifiering för utnyttjad barnomsorg med kommunalt stöd, införas.
Det bidrog till att skapa ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer och
underlätta för föräldrarna att ordna barnomsorgen utifrån sina egna behov.
Långt mer än hälften av alla barnfamiljer som var berättigade till det valde
vårdnadsbidraget under den korta tid det existerade. 64 % procent av föräldrar
med barn som fyllt ett år men ej tre år fick vårdnadsbidrag i augusti 1994.
78 % av dessa föräldrar fick 2.000 kronor per barn, 4 % fick 1 350 kronor per
barn och 18 % fick 700 kronor per barn. Storleken på vårdnadsbidraget var
beroende av hur många timmar barnet vistades på daghem. Den
socialdemokratiska regering som tillträdde efter valet 1994 avskaffade
emellertid stödet från och med den 1 januari 1995.
Kristdemokraterna har tidigare även diskuterat och presenterat ett förslag
om en modell för barnomsorgskonto. Utgångspunkten för såväl
vårdnadsbidraget som barnomsorgskontomodellen var att öka valfriheten och
flexibiliteten avseende barnomsorgen för barnfamiljen. Idag är friheten för
föräldrar att välja barnomsorgsform för sina barn mycket begränsad. Istället
för att fråga föräldrarna vilken omsorgsform de skulle vilja ha, frågar
regeringen om de utifrån befintliga alternativ är nöjda. Många som skulle
önska en annan lösning har inte möjlighet att få det.
10.8 Fyrpartiöverenskommelsen - flexibilitet,
valfrihet och mångfald
Vi kristdemokrater anser att förskoleverksamhetens utformning är en
föräldraangelägenhet. Det är föräldrarna som ska bestämma hur de vill
ordna sin barnomsorg. Vi vill, till skillnad från regeringen, ge föräldrar
och kommuner resurser för att kunna skapa ekonomiska och praktiska
förutsättningar för val mellan olika och flexibla omsorgsformer.
Vi anser att regeringens förslag om maxtaxa och allmän förskola är alltför
enkelriktat. I våras presenterade vi därför ett alternativt förslag tillsammans
med de övriga borgerliga partierna. Principen för barnomsorgskontot är
densamma som för vårdnadsbidraget, nämligen att låta barnfamiljen
bestämma över vilken barnomsorgsform som passar familjen bäst. Vårt
förslag omfattar alla barn, ger valfrihet och flexibilitet samt är rättvisare.
Förslaget stärker alternativen i barnomsorgsverksamheten, visar på en vilja att
göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva valet mellan
heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under olika perioder av
livet. Vi vill myndigförklara föräldrarna. Mot den bakgrunden har vi kommit
överens om fyra målsättningar enligt följande:
Valfrihet
Politiken ska ge stöd för en trygg och bra uppväxt för alla barn. Det
förutsätter att föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för barnens uppväxt
både när det gäller barnomsorg och skola.
Mångfald
Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det finns olika
former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge utrymme för
ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter den
enskilda familjens behov.
Omfatta alla barn
Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn. Åtgärderna ska
tillsammans flytta makten över barnomsorgen från riksdags- och
kommunpolitiken till föräldrarna. Familjen ska fritt kunna välja mellan att
anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg.
Ökad jämställdhet förutsätter flexibla lösningar
Både kvinnor och män ska ha möjlighet att förena yrkesliv med
familjeliv. Förutsättningarna är olika och familjer har olika önskemål om
lösningar för barnets omsorg. Föräldrarna måste själva få större möjlighet
att påverka avvägningen mellan yrkesliv och familjeliv. I en tid när det är
svårt att kombinera ansvar för barn med ett aktivt yrkesliv behövs inte
mer av de gamla lösningarna, utan nya möjligheter för familjen att själva
välja barnomsorgslösningar.
10.9 Barnomsorgskonto - familjen bestämmer
Fyrpartiförslag: Från den 1 januari 2002 införs som ett första steg ett
barnomsorgskonto med 40.000 kronor för ettåringar och 20.000 kronor
för tvååringar. Maximalt 20.000 kronor per barn får tas ut per år.
Föräldrarna ska ha rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta
barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den kommunala
beskattningen. Rätten gäller för samtliga barnomsorgskostnader oavsett
tillsynsform. Avdraget får göras med maximalt 50.000 kronor per barn
och år. Avdraget görs i den kommunala taxeringen och minskar alltså
kommunalskatten. Kommunerna kompenseras för skattebortfallet. I en
kommun med genomsnittlig skattesats minskar den skatt som familjen
betalar med en knapp tredjedel av de kostnader som dras av.
Avdragsrätten kan utnyttjas under hela förskoleperioden.
Barnomsorgskontot omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att
välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del
av barnens uppväxt.
Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera
varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen. Därför måste
olika barnomsorgsformer ha möjlighet att verka på olika villkor. Mångfald
och valfrihet är dessutom den bästa garantin för hög och jämn kvalitet.
10.9.1 Kostnader för förslaget
Kostnaderna för det i överenskommelsen lagda förslaget är av samma
storlek som kostnaden för regeringens förslag till maxtaxa d.v.s. knappt 5
miljarder kronor. Barnomsorgskontot motsvara cirka 3,5 miljarder kronor,
och avdragsrätten för styrkta barntillsynskostnader med ett tak på 50.000
kronor motsvarar cirka 1,5 miljarder kronor. Vi tror att med ovanstående
förslag kommer föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen. På vilket
sätt går inte att säga i förväg, med tanke på den dynamik förslagen leder
till.
10.10 Högre och rättvisare bostadsbidrag och
barnbidrag
Kristdemokraternas förslag: Det allmänna barnbidraget höjs till 925
kronor per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001. Den 1 januari 2001
införs en skattereduktion på 25 kronor per barn och månad för alla barn
upp till 16 år och år 2002 utökas den till 100 kronor per barn och månad
för att år 2003 utökas ytterligare till 150 kronor per barn och månad. I de
fall ingen av föräldrarna har en positiv förvärvsinkomst utbetalas
skattereduktionen som s.k. negativ skatt. Den 1 januari 2001 höjs det
särskilda barnrelaterade bidraget i bostadsbidraget med 100 kronor per
månad och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för
makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts
till 11.7000 kronor.
Vidare utökas ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan med 10
kvadratmeter i respektive kategori.
Bostadsbidraget har skurits ner kraftigt de senaste åren med
Socialdemokraterna i regeringsställning. En av försämringarna var att
införa individuella inkomstgränser för beräkning av bostadsbidrag. Detta
innebär att staten lägger sig i hur en familj tjänar ihop sin
hushållsinkomst. Genom de individuella inkomstgränserna drabbas de
familjer där bara den ena maken förvärvsarbetar, även om
förvärvsinkomsterna brutto är lika stora när två arbetar. Det betyder
exempelvis att ett hushåll som har en förvärvsinkomst på 175.000 kronor
får väsentligt lägre bostadsbidrag än ett hushåll där den ena maken tjänar
100 000 kronor och den andra 75.000 kronor (det vill säga tillsammans
lika mycket som den första hushållsinkomsten).
Vidare har det i bostadsbidraget införts en bostadsbidragsgrundande yta.
Det har lett till att många familjer som bor i småhus har mist sitt
bostadsbidrag eller fått det kraftigt försämrat. Kristdemokraterna föreslår att
den nu gällande ytnormen utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori.
Kristdemokraterna eftersträvar en bättre fördelningspolitisk profil av
familjestöden. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av
bostadsbidraget höjs med 100 kr/barn och månad. Det gynnar den som bäst
behöver det. Regeringen föreslår att barnbidragen ska höjas år 2001 med 100
kronor per månad och barn. En allmän höjning av barnbidraget kommer inte
en socialbidragstagare till del, eftersom socialbidraget reduceras i samma mån
som barnbidraget höjs. För att bryta denna och andra typer av bidragsfällor
och bidragsberoende är det väsentligt mer angeläget att sänka
inkomstskatterna framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Regeringens
planerade barnbidragshöjning senareläggs ett år för att istället möjliggöra
omedelbara förbättringar för de barnfamiljer som har det sämst ställt
ekonomiskt.
10.11 Internationella adoptioner
Kristdemokraterna har i tidigare budgetmotioner föreslagit en höjning av
bidraget för internationella adoptioner. Det bidrag som adopterande
föräldrar erhållit har knappt täckt en fjärdedel av adoptionskostnaden. Vi
välkomnar därför regeringens förslag att nu höja adoptionsbidraget.
10.12 Underhållsstöd
Vi har i våra tidigare budgetalternativ föreslagit en fördubbling av
grundavdraget i underhållsstödet från 24.000 till 48.000 kronor. I
propositionen (1998/99:78 beräkning av återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m.) föreslås en
tredubbling av grundavdraget till 72.000. Vi vidhåller vårt förslag om
48.000 kronor. Däremot vill vi ha lägre procentnivåer än regeringen
beträffande underhållsskyldighet per barn. Vårt huvudsakliga motiv till
detta är att den höjning som föreslagits slår mycket hårt mot den
underhållsskyldige föräldern med en medelinkomst och fler barn än ett. I
vissa fall leder detta till att föräldern av ekonomiska skäl ser sig tvingad
att ibland avstå från att umgås med sitt barn. Detta är absolut inte bra för
barnet. Även efter en separation behöver barnet se bägge föräldrarna som
viktiga personer i sitt liv.
Vi menar också att det är fel att stöd utbetalas till vårdnadshavaren
oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Det riskerar att
undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte är
återbetalningsskyldig för hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av
den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas. Det
offentligas uppgift är först och främst att se till barnet, men båda
föräldrarnas
ekonomiska situation och möjligheter att försörja sina barn måste beaktas. Vi
ser fram emot det förslag som den utredning som har tillsatts för att se över
underhållsstödet kommer med inom kort.
Nedan följer Kristdemokraternas totala satsningar på familjen
TABELL: KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR BARNFAMILJER
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
11 Tabell 2: (Miljoner kronor 2001 2002
2003 )
12 Anslagsförändringar
I detta avsnitt presenteras kortfattat de anslagsförändringar som
Kristdemokraterna vill göra i förhållande till regeringens
budgetproposition för år 2001. Förslagen redovisas endast översiktligt.
Bakgrunden och motiven till förändringarna redovisas i motionstexten
ovan. Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för
utgiftsområde 18. Förändringarna av maxtaxan återfinns i motionen för
utgiftsområde 16.
12.1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna vill höja barnbidraget från år 2001. Den kraftiga
förbättring av bostadsbidragen som vi även gör återfinns budgetmässigt
under utgiftsområde 18 från och med år 2001. Anslag 21:1 bör därför
justeras ned med 525 miljoner kronor år 2001.
Detta innebär att barnbidraget blir 925 kr/barn år 2001. Dessutom vill vi
förbättra bostadsbidraget för dem som bäst behöver det. Flerbarnstillägg
behålls enligt dagens modell.
12.2 Föräldraförsäkring
Kristdemokraterna vill höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen från
dagens 60 kronor per dag till 150 kronor per dag från och med år 2001.
De 90 garantidagarna och den extra månaden i föräldraförsäkringen
slopas i samband med att barnomsorgskontot börjar gälla år 2002, från
den dag barnet fyller ett år.
Vidare anser Kristdemokraterna att den sjukpenninggrundande inkomsten
bör beräknas på de senaste två årens inkomster, inklusive semesterersättning
och skattepliktiga förmåner.
Anslaget 21:2 bör därför justeras ned med 320 miljoner kronor för år 2001.
12.3 Vårdbidrag för barn till biståndsarbetare
I proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens personkrets föreslogs en
uppdelning av hela socialförsäkringslagen i en bosättningsbaserad
respektive arbetsbaserad del. Biståndsarbetare anställda av en ideell
organisation kommer att omfattas av de bosättningsbaserade förmånerna
men vid utlandsbetalning begränsas dock dessa förmåner till något som
man kallar för familjestöd. I förslaget räknas i detta sammanhang inte
vårdbidraget som familjestöd. Biståndsarbetare som arbetar utomlands är
viktiga för Sverige och gör ett beundransvärt arbete med stor omsorg och
många gånger med uppoffringar som följd. Vi tycker att det är självklart
att vårdbidraget skall utgå till de biståndsarbetare som har rätt till det. För
detta ändamål avsätter vi 0,5 miljoner kronor per år.