1 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för ensamstående föräldrar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjerådgivning.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dagens samarbetsavtal bör utvecklas ytterligare.2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av utvidgningen av lagen om gemensam vårdnad.2
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppvärdera föräldrarollen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer tid för barnen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjerådgivning och föräldrautbildning.1
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om rätten till tre års tjänstledighet i samband med barns födelse.3
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid.3
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för familjepolitiken.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begreppet barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg i det egna hemmet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om maxtaxan.4
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om definitionen av begreppen barnomsorg och förskola.4
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av alternativ barnomsorg och etableringsmöjligheter för dessa.4
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att arbetet inom den öppna förskolan tillvaratas och utvecklas.4
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personalen ges goda möjligheter till vidareutbildning och kompetenshöjning.4
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppvärdera hemarbetet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en familjepolitisk reform.
19. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i motionen.
20. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster i enlighet med vad som anförs i motionen.
21. Riksdagen beslutar att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning skall vara SGI-grundande.
22. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto som omfattar alla barn i enlighet med vad som anförs i motionen.
23. Riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen.5
24. Riksdagen beslutar om ändring av regler för barnbidrag i enlighet med vad som anförs i motionen.
25. Riksdagen beslutar om ändring av regler för bostadsbidrag i enlighet med vad som i anförs i motionen.6
26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av grundavdraget i underhållsstödet.
27. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag för barn till biståndsarbetare i enlighet med vad som anförs i motionen.
28. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning: 29. Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag, kr Anslagsförändring, kr )
1 Yrkandena 2 och 7 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till LU.
3 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till AU.
4 Yrkandena 12-16 hänvisade till UbU.
5 Yrkande 23 hänvisat till SkU.
6 Yrkande 25 hänvisade till BoU.
4 Inledning
Den idémässiga bakgrunden till den syn vi Kristdemokrater har på familjen uttrycks mycket väl i inledningen av FN:s konvention om barnets rättigheter som Sverige antagit. Där stadgas:
"..... att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället," samt " ..... att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse."
Olika internationella överenskommelser, som Sverige anslutit sig till, tar också klart ställning för föräldrarnas rätt att fostra barnen enligt sin egen och sin kulturs eller religions grundåskådning.
Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar dels om synen på familjens oersättliga ställning och uppgifter i samhället, dels om utformningen av familjestödet. Vi har hela tiden arbetat för att hitta de modeller för likvärdighet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna men också är det bästa för barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga på grund av den betydelse den har för hur vårt samhälle byggs, men framförallt för barnen. Förslag till anslagsförändringar återfinns i denna motion i de delar som berör utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Förändringar av anslag som berör bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringar av anslag som berör maxtaxan återfinns i motionen för utgiftsområde 16.
5 Gör 2000-talet till barnens århundrade
Synen på barns behov har utvecklats och därmed förändrats mycket under 1900-talet inte minst utifrån ny kunskap om människans psykologiska grundbehov och barnets olika utvecklingsstadier. Under de senaste årtiondena har det lagts ned mycket möda på att skapa stora systemlösningar när det gäller omsorgen om våra barn, medan barnen själva många gånger på olika sätt uttrycker sin besvikelse.
Kristdemokratisk familjepolitik bygger på att den naturliga viljan och kraften hos familjen tas tillvara, får komma till uttryck och ges stöd. En aldrig så väl utbyggd barnomsorg är inte tillräckligt för barn som längtar efter mer tid tillsammans med sina föräldrar/sin förälder.
Kunskapen om barnets behov måste vara vägledande för all barn/fritids- omsorg och andra stödåtgärder. Vi har idag bättre förutsättningar än någonsin att bygga ett samhälle som verkligen tar hänsyn till människans grundbehov av kärlek, trygghet, tillit, stabilitet, närhet, identifikation, lärande och utveckling. Det finns förutsättningar att göra 2000-talet till barnens århundrade.
5.1 Barnperspektivet
Författaren Sven Delblanc skriver i en av sina sista böcker att "var tid har sin blinda fläck". Mycket tyder på att vår tids blinda fläck är barnen och deras längtan efter oss vuxna. Vårt samhälle är i mångt och mycket utformat utifrån vuxna människors behov. Ofta kommer barnen i kläm. Det mest centrala för oss Kristdemokrater är att vända på detta perspektiv och sätta barnen först.
Det innebär bland annat att lyssna på barnet med respekt, att våga använda dess idéer när samhället utformas. Om vi vuxna antar denna utmaning kommer vi att få lämna många invanda föreställningar och tankemönster. Kristdemokratisk familjepolitik bejakar enmetersperspektivet på tillvaron.
Många undersökningar visar att både mammor och pappor skulle vilja ägna mer tid åt barnen särskilt när de är små. Det är en inställning som bör uppmuntras och stödjas på olika sätt. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och omsorg om barnen skulle förmodligen medföra många positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet och inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan pappor och barn. Familjepolitiken måste utformas så att den skapar förutsättningar för föräldrarna att tillbringa mer tid med sina barn. Att barn och föräldrar har ett ömsesidigt behov av mer tid tillsammans börjar nu gå upp för allt fler.
6 Familjen är viktig
6.1 Vad är en familj?
Det är inte helt enkelt att ge en entydig definition av familjebegreppet. Enligt dokument från FN:s familjeår kännetecknas familjen av de känslomässiga, sociokulturella och legala relationerna mellan de olika familjemedlemmarna. Dessa relationer knyter samman makar/samboende, föräldrar och barn och släkten i vidare mening. Denna definition visar just på att familjen kan se olika ut.
Beroende på hur familjens sammansättning ser ut varierar behovet av stöd. Varje familj måste självfallet få det stöd av samhället som den har behov av utifrån just sin situation.
6.2 Enastående ensamstående
Flera undersökningar visar att familjer med en ensamstående förälder, ofta är en utsatt grupp i samhället. De har drabbats hårt av de senaste årens nedskärningar och den höga arbetslösheten.
Att i vardagen ensam försöka uppfylla alla de krav som ställs på en förälder kan många gånger vara svårt. Man förutsätts vara den som älskar, tröstar, sätter gränser, uppmuntrar och stödjer, detta samtidigt som man kanske har ett krävande förvärvsarbete och dessutom ensamt ansvar för allt hemarbete. Många klarar det utmärkt med stöd och kontakt med släktingar, vänner, arbetskamrater och andra i samma situation, men vila och avlastning är ändå nödvändigt. Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller barnet är sjukt kan vara särskilt betydelsefullt för ensamstående föräldrar. För den som inte har släktingar eller något annat nätverk bör samhället kunna erbjuda nätverksstöd. Det kan vara en stödperson eller en stödfamilj. Jourhavande dagmamma/pappa, barnvakt kan vara en lösning, men också någon form av nätverksgrupper i bostadsområdet. Öppna förskolan är många gånger en stor tillgång för den ensamstående föräldern. Inte minst av den anledningen är det viktigt att kommunerna erbjuder verksamhet i den öppna förskolan.
6.3 Vi mår bäst tillsammans
Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta villkorslös kärlek, omtanke och förståelse, men också att ställas inför krav och att ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov - behovet att bli sedd, att vara en person som inte är utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att familjemedlemmarna respekterar varandra, att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och varje människas integritet.
Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och misstag begås. Trots brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda människan ska kunna växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig tolereras, inte i familjen, inte någon annanstans heller. Men att sådant tyvärr förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som livsform.
6.4 Barn behöver sina föräldrar ...
Under de allra första levnadsåren är det lilla barnets behov av trygghet och närhet störst. Då sker identifikationen med omvärlden, då grundläggs tilliten till och respekten för andra människor. Men också förståelse för eller insikten om det som vi kallar etik och moral grundläggs. Barnets empati, förmågan till inkännande utvecklas. Men för att den processen ska fungera bra behöver barnet i första hand omges av att fåtal personer. Föräldrarna är då de viktigaste, mest naturliga och självklara personerna och också de som bäst kan tolka barnets behov och signaler. De utgör den "lilla gemenskapen" för barnet.
I den kristdemokratiska synen på familjen är familjen en del i ett nätverk av människor i flera generationer. Också de äldre barnen har ett behov av en trygg, öppen familj. Här blir även släktingar och vänner till familjen allt viktigare. I ungdomars identitetsutveckling kommer en dag då det är dags att övergå till att bli en självständig vuxen individ. Då behöver man också vuxna förutom föräldrarna att identifiera sig med. Det är därför familjen behöver öppna kontakter till andra vuxna.
6.5 ... föräldrar behöver sina barn
Att föräldrarna ska ha ansvar för sina barn torde de flesta vara överens om. Hur är det då med de vuxna barnen? Har de ansvar för sina föräldrar? Självklart ska stat och kommun stå för ekonomisk och social grundtrygghet för de äldre. I en trygg välfärd ingår också behovet av nära relationer. Alla ingår vi i någon form av familjegemenskap. Under livets gång förekommer olika avbrott i den invanda tryggheten. Man blir sjuk, råkar ut för en olycka, blir arbetslös, förlorar kontakten med arbetskamrater, förlorar någon anhörig, någon nära vän och så vidare. En gemenskap över generationsgränserna både inom och utom familjen, kan ge det stöd som behövs. Därför är den öppna flergenerationsfamiljen med sitt sociala nätverk ett livslångt projekt.
6.6 Barnen behöver vardagskontakt med båda sina föräldrar - även om de separerar
Det är oerhört viktigt att ge stöd och hjälp för att om möjligt kunna undvika en skilsmässa/separation. Idag är det många gånger långa väntetider för stöd och samtal hos familjerådgivning. Detta måste ses över. Om hjälp och stöd kan komma in så tidigt som möjligt när behovet uppstår i en parrelation kunde sannolikt många skilsmässor/separationer undvikas. Samarbetsavtal som finns idag bör utvecklas ytterligare.
När skilsmässan/separationen är ett faktum och man inte kan komma överens, måste familjen snabbt erbjudas hjälp att lösa sin situation. Då minskar risken för låsningar. En förhandlingsmodell bör införas. Tillsammans med en familjerådgivare bör föräldrarna få hjälp med att komma överens om hur ansvar, umgänge och kostnader skall fördelas dem emellan, exempelvis om föräldrarna bor långt ifrån varandra. Föräldrarna kan till exempel avtala om att resekostnaderna får inräknas i beräkningen av underhållsbidraget.
Generellt bör gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst förutsättningar för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Detta bör eftersträvas om inte särskilda skäl talar emot.
Det är otillfredsställande och djupt olyckligt att så många barn förlorar vardagskontakten med den ene föräldern vid en skilsmässa/separation. Barnet behöver och har rätt till båda sina föräldrar. Den 1 oktober 1998 vidgades domstolarnas möjligheter att döma till gemensam vårdnad ytterligare; gemensam vårdnad kan idag komma ifråga även om en förälder motsätter sig en sådan ordning. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är bäst för barnet. Tyvärr finns idag alltför många exempel där barnets självklara rätt till båda sina föräldrar blandas ihop med föräldrarnas behov och önskningar om att få en "rättvis" tillgång till sitt barn. Små barn kan tvingas bo omväxlande hos mamma och pappa på ett sätt som direkt strider mot vad man vet är barnets bästa. Utvidgningen av lagen om gemensam vårdnad bör noga följas så att barnets bästa verkligen tillgodoses.
Det är också viktigt för den fortsatta kontakten att umgängesrättsföräldern får rätt att ta del av all information rörande barnets skolgång och tillstånd vid t.ex. sjukhusvistelse.
7 En familjepolitik för framtiden
7.1 Uppvärdera föräldrarollen
Att vara förälder kan nog betraktas som den finaste och viktigaste uppgift man kan ha. Inget kan vara viktigare än att ge sitt barn trygghet och kärlek och därmed en bra start i livet. Att ta på sig sitt föräldraansvar är en betydelsefull samhällsuppgift och som förälder ska man kunna kräva att man får goda förutsättningar för att klara den. Vi vill uppvärdera föräldraskapets betydelse genom politiska beslut och genom attitydbildning.
Att föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel med mycket få undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan avgöra bättre än föräldrarna, vad som är bäst för det egna barnet. Denna grundsyn måste komma till klart uttryck i samhället.
7.2 Mer tid för barnen
Många undersökningar visar att både pappor och mammor skulle vilja ha mer tid tillsammans med sina barn, åtminstone medan barnen är små. I Aftonbladet den 2 mars 2000 redovisades en SIFO-mätning om svenska kvinnors attityd till längre föräldraledighet. 517 kvinnor mellan 18 och 40 år, kvinnor från hela landet och ur alla samhällsklasser, svarade på frågan "Vad tycker du om att med skattepengar ge föräldrar ekonomisk ersättning så att de kan vara hemma med sina barn tills de blir fyra år? Skulle det vara bra eller dåligt?" 79 procent av kvinnorna svarade att det skulle vara bra. Regeringen bortser tyvärr helt från vad som kommer till uttryck i denna och liknande undersökningar.
För att föräldrar och barn ska få mer tid tillsammans måste de olika regelsystemen för föräldraförsäkring, barnomsorg och rätt till tjänstledighet samverka på ett sådant sätt att det blir praktiskt möjligt. Barn är olika, med olika behov. Konsekvensen av detta blir att det som passar den ena familjen kanske inte fungerar i en annan. Ledstjärnan i konstruktionen av systemen måste vara att varje familj så långt möjligt får hitta lösningar som passar de egna behoven.
Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att barn och deras föräldrar får en väl fungerande vardagskontakt med varandra. Det är eftersträvansvärt att föräldrarna tar tillvara möjligheten att dela på föräldraledigheten så att också pappan till barnet tidigt får möjlighet till en nära relation. Detta är bra både för barnen och för jämställdheten i föräldrarnas relation. Nära kontakt är en förutsättning för uppfostran och utveckling. Den mest väsentliga förutsättningen för att uppnå en sund utveckling hos barn är att de direkt efter födelsen haft nära och stabila, det vill säga långvariga, känslomässiga bindningar till bestämda vuxna. För de flesta barnfamiljer är tid tillsammans en stor bristvara. Kristdemokraterna har länge arbetat för att hitta modeller på det familjepolitiska området som underlättar för föräldrarna att få mer tid för barnen. Att barnen får nytta och glädje av det inser de flesta. Men också föräldrarnas självförtroende stärks när de känner att de får bättre möjlighet att ge barnen det de helst av allt vill - mer tid tillsammans.
7.3 Stabila familjerelationer
All erfarenhet visar att fungerande och stabila familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Därför har varje samhälle ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar så att den gemenskapen kan fungera så bra som möjligt. Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd för stabila relationer. Lagstiftningen kring äktenskapet spelar en grundläggande roll i detta sammanhang. Vi anser att den stabilitet och juridiska trygghet som äktenskapet som samlevnadsform innebär, bör leda till att det prioriteras i lagstiftningssammanhang.
7.4 Familjerådgivning och föräldrautbildning
Antalet äktenskap som slutar med skilsmässa har ökat under en lång tid. Under senare delen av 1900-talet har alltfler barn tvingats uppleva att föräldrarna separerar. Bland dagens 17-åringar är det uppemot 10 procent som aldrig har levt med båda sina föräldrar och ytterligare 20 procent har varit med om att föräldrarna separerat.
Samhället tar sig an familjens svårigheter genom att försöka lappa och laga. Det måste finnas och erbjudas förebyggande och behandlande insatser när behovet uppstår. Ett bra sätt att främja familjestabilitet är att erbjuda kompetent familjerådgivning. Kristdemokraterna lyckades under fyrklöverregeringen medverka till förstärkt familjerådgivning. Varje kommun är numera skyldig att erbjuda familjerådgivning. De senaste årens besparingar och nedskärningar har dessvärre drabbat verksamheten. I en del kommuner bedrivs familjerådgivningen av samma personal som handlägger familjerättsfrågor. Ett annat problem är att väntetiderna till familjerådgivningen på många håll är oacceptabelt långa. Det duger inte att behöva vänta flera månader för att få professionell hjälp när behovet är akut. Bra familjerådgivning kräver absolut tystnadsplikt och kan därför inte bedrivas i kombination med någon annan verksamhet. Bristerna inom detta område understryks av FN:s barnkommitté som i ett uttalande rekommenderat Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgivning.
Föräldrautbildning är ett annat viktigt område för lokala initiativ. I Sverige har vi en stark folkbildningstradition. Det borde vara naturligt att vi utbildar oss för att klara av det värdefullaste vi har - våra relationer till varandra som vuxna och våra relationer till barn. Par som ska gifta sig eller flytta ihop bör erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start, om övergången mellan olika livsfaser och om hur man undviker att låta kriser leda till splittring. Mödravården är en självklar plats för föräldrautbildning och annat förebyggande arbete. Andra viktiga platser kan vara, vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund och folkrörelser. Samhällets kostnader för att erbjuda förebyggande insatser skulle sannolikt relativt snabbt sparas in, samt leda till att många barn och vuxna fick möjlighet att utvecklas i harmoni med sig själv och sin omgivning.
På olika håll i landet bedrivs olika familjecenter där flera aktörer är med och arbetar tillsammans. Det kan vara socialtjänst, skolan, öppen förskola, kyrkor, föreningar, vårdcentraler, som arbetar utifrån en gemensam målsättning och med barnets bästa i centrum. Familjecentran organiseras utifrån lokala förutsättningar och behov och utgör en viktig förebyggande och stödjande verksamhet ute i kommunerna.
7.5 Rätt till tre års tjänstledighet
Ett kristdemokratiskt krav är en lagstadgad rätt till tre års tjänstledighet (hel eller deltid) när man blir förälder. Föräldrarna ska ha bibehållen rätt att återvända till sitt arbete. De ska kunna dela upp ledigheten mellan sig, om båda föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Vi kan se att på en del håll i landet, tar allt fler pappor pappaledigt och det är en utveckling som vi vill stödja och uppmuntra.
7.6 Flexibel arbetstid
Kristdemokraterna anser att flexibel arbetstid för anställda bör underlättas. Flexibel arbetstid innebär till exempel att arbetstagaren tillsammans med arbetsgivaren kan välja hur arbetstiden ska förläggas. Tack vare den tekniska utvecklingen är det idag lättare att arbeta hemifrån. Denna möjlighet bör tas tillvara i högre grad än vad som är fallet idag och bör kombineras med ekonomiska insatser från stat eller kommun. Arbetet bör kunna organiseras så att möjlighet ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.
En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjligheten att utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen är att vi kan skapa ett barnvänligt arbetsliv, alltså en arbetsmiljö där det ses som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina barn. Detta gäller både män och kvinnor. Det finns positiva exempel med arbetsgivare som betalar mellanskillnaden i föräldraförsäkringen för den anställde.
Om män i större utsträckning blir aktiva deltagande föräldrar skapas förutsättning för kvinnors möjligheter till karriär och makt inom arbetslivet. Att det föds allt färre barn i Sverige idag, snart bara 1,5 barn per kvinna är en varningssignal. Mycket tyder på att en ökad förvärvsfrekvens, högre tempo i arbetslivet, ökad arbetslöshet och därmed ökad rädsla att förlora jobbet, försvårar kombinationen med föräldraskap. Det är förödande för en nation om det inte skapas utrymme för barn att födas och för vuxna att vara föräldrar.
De ekonomiska villkoren för att ta hand om barn måste vara gynnsamma. En generös föräldraförsäkring, möjlighet till föräldraledighet i minst tre år med barnomsorgskonto/vårdnadsbidrag, tillgång till god barnomsorg av olika slag som kan väljas efter föräldrarnas önskemål och barnets behov är viktiga inslag för att göra kombinationen föräldraskap/arbetsliv möjlig.
Skolan står inför stora utmaningar inte minst med tanke på den arbetsmiljö som finns på många skolor. För stora klasser med få lärare, mobbning och andra faktorer bidrar på flera håll till att skapa en skolmiljö som bidrar till ökad stress. Om detta kombineras med långa dagar för eleverna med långa vistelser borta från hemmet utan tillräcklig tid för vila ökar riskerna för stress. Allt fler barn uppvisar olika stressymtom vilket går längre ner i åldrarna. Fritidsverksamhet för skolbarn, den s k skolbarnsomsorgen, sker ofta i skolans lokaler med samma kamrater. Arbetsdagarna för många barn blir över åtta timmar. Föräldrars möjlighet till flexibel förläggning av arbetstiden ökar också möjligheten att minska barnens vistelsetid på institution.
Föräldrar önskar flexiblare - inte kortare - arbetstid i första hand för att kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det visar en undersökning som Hem och skola gjort. 39 % anser att flexibel arbetstidsförläggning är bästa botemedlet mot ansvarskrockar. Det ökar möjligheten att också ha mer tid för sina barn när de nått skolålder eller behöver föräldrastöd som tonåringar. Det möjliggör att följa med både till tandläkaren och simhallen.
8 Barnomsorg - vems ansvar?
8.1 Subsidiaritet
Den kristdemokratiska politiken utgår från subsidiaritetsprincipen. Detta innebär att politiken byggs "underifrån". Det en liten gemenskap själv klarar av att hantera ska den ansvara för och själv besluta om. De överordnade gemenskaperna ska stödja de små gemenskaperna. För familjepolitikens utformning innebär detta att så många beslut som möjligt, som berör familjen, ska fattas av familjen själv. Ett sådant beslut är till exempel valet av barnomsorgsform. Staten och kommunerna ska underlätta familjens val, inte styra det. Den politik som Socialdemokraterna presenterar vad gäller synen på barnomsorg bygger på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt. 80 % av stöden till småbarnsfamiljens hushåll har en starkt styrande utformning. Det är en politik som tonar ner familjens och den lilla gemenskapens betydelse.
8.2 Olika barnomsorgsformer
Enligt vår mening omfattar begreppet barnomsorg såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem, familjedaghem, öppen förskola, fritidshem, föräldrakooperativ och andra former. Utgångspunkten för alla val av barnomsorg måste vara barnets bästa, och föräldrarna ska självfallet ha rätt att välja den barnomsorgsform som passar deras barn bäst. Barn har olika behov och förutsättningar. Detta innebär att det måste finnas ett varierat utbud av olika barnomsorgsformer, inklusive omsorg i det egna hemmet. Även denna omsorg måste accepteras och betraktas som likvärdig.
Kristdemokraternas utgångspunkt är att kommunal barnomsorg utgör ett komplement till den egna familjens omsorg. Vi anser att den politik regeringen bedriver sänder ut fel signaler till landets nuvarande och blivande småbarnsföräldrar. Familjepolitik måste handla om att möjliggöra för föräldrarna att kunna tillbringa mer tid med sina barn och att kunna kombinera yrkesarbete med omsorg om barnen på ett bra sätt.
8.3 Maxtaxa för barnens bästa?
Regeringen föreslår att en maxtaxa införs inom förskoleverksamheten. Argumenten för detta är inte särskilt övertygande. Ett argument har varit lägre marginaleffekter för framför allt låginkomsttagare, deltidsarbetande och ensamstående.
Kristdemokraterna anser att maxtaxeförslaget är orättvist och främst ett sätt att tvinga föräldrar att välja en viss form av barnomsorg, en form som regeringen bestämmer. Regeringen hävdar att det är en reform för barnen. I själva verket handlar det om att få föräldrar att arbeta mera och längre. Det uttrycktes klart vid presentationen av reformen.
Förslaget går därför stick i stäv med föräldrarnas önskemål att kunna tillbringa mer tid tillsammans med barnen. Regeringen lyssnar inte på föräldrarna, men inte heller på barnen.
Maxtaxan förstärker ytterligare dagens orättvisor mellan dem som kan och vill utnyttja den kommunalt finansierade barnomsorgen och den som vill eller måste ordna annan barnomsorg. Förslaget är glesbygdsfientligt. På vilket sätt ska den familj som bor i en liten glesbygdskommun där barnomsorgen inte är utbyggd, där man har haft att lösa sin barnomsorg på otraditionellt vis komma i åtnjutande av maxtaxeförslaget? Maxtaxan är dessutom ett ingrepp i det kommunala självstyret som äventyrar såväl andra kommunala verksamheter som kvaliteten i barnomsorgen.
Det handlar alltså om att få föräldrar att arbeta mera utanför hemmet. Det är att peka med hela handen vad som är bäst för den enskilda familjen och det enskilda barnet, eftersom ekonomin styr de flesta människors val. Förslaget gynnar de familjer som har en relativt hög inkomst mest, vilket är en märklig fördelningspolitik.
Att regeringen inser att det blir svårt för kommunerna att klara kvaliteten i barnomsorgen i och med att en maxtaxa införs är alldeles uppenbart, men detta undviker man att tala om. Därför ska de kommuner som "lyder" regeringen, alltså inför maxtaxa, belönas med pengar till personalförstärkningar. Hur många kommuner kan säga nej till pengar man utlovas? Varför bedömer regeringen att det inte behövs mer personal i kommuner som inte inför maxtaxa? Är det i själva verket så att regeringen inser att maxtaxan kommer att medföra ett ökat vårdbehov.
När det nu finns pengar att satsa ska de naturligtvis komma alla kommuner till godo så att alla barn får del av dem och inte bara några.
Uppenbart är också att regeringen har problem med definitionen av de olika begreppen barnomsorg/förskola. Ibland talar regeringen om förskola som något som inbegriper både daghem, familjedaghem och öppen förskola, ibland uppfattas det som om begreppet endast rör daghem.
Det finns tidigare uttalanden från Utbildningsdepartementet där regeringen skriver att allmän förskola är ett komplement till familjedaghemmen. Resonemanget hänger inte ihop. Är förskolan ett komplement till sig själv? Detta har vi Kristdemokrater gång på gång tidigare påtalat men fortfarande har inte regeringen klarat ut detta för sig själv. Det är på sin plats att regeringen reder ut begreppen, inte minst för alla dem som arbetar inom de olika verksamheterna. Regeringens oklarhet i denna fråga måste vara mycket frustrerande för personalen.
8.4 Allmän förskola och förskoleverksamhet
Regeringen väljer att gång på gång betona vikten av att föräldrar lämnar bort sina barn och använder barnets egen utveckling som argument för införandet av maxtaxa och allmän förskola. Regeringen aviserar införandet av en allmän förskola som ska vara obligatorisk för kommunerna att anordna men frivillig för barnet. Förskolan ska omfatta 525 timmar om året och vara avgiftsfri. Barns pedagogiska förberedelse före skolstarten förs fram som ett huvudargument för satsningen.
Vi Kristdemokrater motsätter oss resonemanget att det endast är i förskolan som detta kan ges barnet. Barn lär överallt i alla miljöer förutsatt att nyfikenheten stimuleras. För att kunna ge det enskilda barnet den trygghet, stimulans och det stöd det behöver måste utgångspunkten vara barnets behov och därmed behövs också olika alternativ för att möta dem. Med regeringens förslag är risken uppenbar att andra barnomsorgsformer försvinner. Detta kommer tydligt till uttryck i propositionen eftersom den öppna förskolan inte med ett enda ord beskrivs eller nämns. Regeringen hävdar att reformen om allmän förskola främst berör barn i landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner, barn till föräldralediga, invandrarbarn, barn i utsatta bostadsområden och barn till hemarbetande, just de grupper som den öppna förskolan riktar sig till.
Utifrån ovanstående är det inte svårt att se vad regeringen anser. Annan barnomsorgform än kommunal allmän förskola (läs daghem) kan inte tillfullo ge det enskilda barnet det stöd och den stimulans som det behöver. Grupper som idag står helt utanför statliga subventioner ska nu ingå, men i ett styrt system. Fortfarande lämnar regeringen familjer där en hemarbetar under något/några år helt utan stöd. Det är en grupp familjer som inte "finns" i regeringens sinnevärld.
8.5 Arbetssökande och föräldralediga
Regeringen föreslår att barn i åldern 1-5 år vars föräldrar är arbetssökande eller föräldralediga, i likhet med vad som gäller för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, skall omfattas av kommunens skyldighet att tillhandahålla plats inom förskoleverksamheten.
Vi menar att kommunen redan idag har möjlighet att göra denna satsning utan statlig styrning och att besluten även fortsättningsvis skall utformas på den lokala nivån utifrån regionens eller ortens specifika förutsättningar. Vi anser också att regeringen bidrar till ökad osäkerhet bland landets föräldrar när det gäller deras roll och betydelse för det egna barnets utveckling. Det finns en risk att man överbetonar institutionernas roll när det gäller barns utveckling.
Kontinuiteten är viktig för barnets välbefinnande. Inte minst gäller detta de barn som lever i en utsatt situation. För Kristdemokraterna är det därför självklart att det skall finnas möjlighet till barnomsorg för dessa grupper. Barnomsorg kan och skall, där familjen så önskar, fungera som ett komplement till den egna omsorgen.
Regeringen försöker inpränta i landets föräldrar att förskolan står för kontinuiteten och utgör garanten för att barnet utvecklas i rätt riktning. Vi vill istället betona barnets rätt till sina föräldrar och att det är familjen som utgör basen för barnets utveckling. Det är familjen som står för kontinuiteten när andra vuxna kommer och går. Barnomsorg i någon form är ett komplement till familjen, inte tvärtom. Den insikten lyser med sin frånvaro i regeringens budgetproposition.
9 Kristdemokratisk förskolepolitik
9.1 Mångfald
Att Kristdemokraterna verkar för att föräldrarna skall ges möjlighet att tillbringa mer tid med sina barn och vill uppvärdera föräldrarollen innebär inte att vi inte inser värdet av en förskola med hög kvalitet. Tvärt om. För att alla föräldrar ska finna alternativ som passar just dem och deras barn måste det finnas en väl utbyggd barnomsorg.
Det är centralt i kristdemokratisk familjepolitik att bryta den föråldrade synen på barnen i samhället och istället sätta barnen först. Därför måste föräldrar ges praktiska och ekonomiska möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar just dem bäst. Vi vill att staten ger landets föräldrar så flexibla och likvärdiga förutsättningar som möjligt oavsett hur de ordnar omsorgen om sina barn.
Vi vill sätta fokus på att lyfta fram olika barnomsorgsformer där omsorg i hemmet, förskolan, familjedaghem, föräldrakooperativ, öppna förskolor och privata alternativ har sin givna plats. Detta görs genom att utveckla och stödja dessa, erbjuda olika personalgrupper det stöd och den fortbildning som är nödvändig, inom sina olika områden. Någon sådan strategi går inte att finna hos regeringen. Som exempel kan nämnas att omsorgsformen familjedaghem endast åtnjuter några rader i hela propositionen. Som tidigare nämns finns inte en rad om verksamheten som bedrivs genom den öppna förskolan.
Det är viktigt att etableringsmöjligheter ges till olika alternativ. Det som förenar alla former måste vara intresset att på bästa sätt tillgodose barnets behov.
Det är viktigt att förskolan utvecklas så att en hög kvalitet kan säkerställas. Den som väljer förskola skall kunna känna tilltro till att förskolan på bästa sätt tillgodoser barnets behov. Insikten om barns behov måste finnas och få styra både när det gäller planering av olika omsorgsformer, gruppstorlekar samt kontinuiteten i omsorgen. Såväl kommunala som privata barnomsorgsalternativ ska bedrivas under kvalitetskontroll.
Att svensk barnomsorg rönt internationell uppmärksamhet för bl.a. hög och jämn kvalitet är mycket glädjande. Det finns emellertid anledning att vara vaksam när det gäller utvecklingen i förskolan. Antalet barn har ökat kraftigt inom förskoleverksamheten, samtidigt som antalet årsarbeten minskat. Barngruppernas storlek har därmed ökat och är idag på många håll alldeles för stora. Långa arbetsdagar för många barn leder till stressymptom i tidig ålder.
Förslaget kan tolkas som att regeringen på sikt vill göra förskolan obligatorisk och ses som första steget i utbildningskedjan. Redan idag ligger barnomsorgen under utbildningsväsendet.
Den öppna förskolan bärs av en idé som innebär att förskollärare, föräldrar, dagbarnvårdare och andra vuxna som besöker den ska vara med och utforma verksamhet och innehåll. Detta leder till ansvar, trivsel, ökad delaktighet och engagemang från olika vuxna. Den öppna förskolan har bred erfarenhet, kunskap och tradition att arbeta med många olika grupper som t.ex. arbetssökande, invandrare, ensamstående. Det förekommer på sina håll många intressanta samverkansprojekt mellan den öppna förskolan, barnavårdscentral, socialtjänsten, kyrkan etc. vilka har fått stor betydelse inte minst när det gäller att tidigt se och upptäcka barn som far illa, och därmed är i behov av särskilt stöd.
Till skillnad mot regeringen anser vi att arbetet som görs inom den öppna förskolan bör tas till vara och vidareutvecklas. Öppen förskola riktar sig idag just till de grupper regeringen hänvisar till när det gäller allmän förskola. Hur regeringen har tänkt sig den öppna förskolans framtid är idag höljt i dunkel.
Under de senaste åren har var fjärde öppen förskola försvunnit och takten har ökat de sista åren. Vi Kristdemokrater vill verka för att ge den öppna förskolan möjlighet att utvecklas.
9.2 Personal
Att ta hand om den uppväxande generationen är en av samhällets viktigaste uppgifter, oavsett om omsorgen sker i det egna hemmet eller i andra former. De som utför detta arbete får i alltför liten utsträckning det erkännande och den uppmuntran som de förtjänar. Vi vill ändra på detta. För dem som har det stora ansvaret att ta hand om andras barn kan vikten av lämplighet inte nog betonas.
Kristdemokraterna anser att förskollärare, fritidspedagoger, barnskötare, dagbarnvårdare, ja alla de som arbetar med barn utifrån sina olika specialiteter, måste ges goda möjligheter till kompetenshöjning, vidareutbildning och forskning. Det är också viktigt att utbildning och fortbildning av förskole- och skolpersonal omfattar moment som behandlar de internationella konventioner som gäller barn, familj och utbildning.
10 Familjens ekonomi
10.1 Dagens system orättvist
Kristdemokraterna har länge arbetat för tillräckligt goda ekonomiska resurser till familjerna för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt. Dagens stöd till barnfamiljerna strider mot viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och god fördelningspolitik.
Den mycket höga beskattningen även av låga inkomster kombinerad med inkomstrelaterade bidrag och taxor innebär att orimliga skattekilar skapas. Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i egen regi eller genom att köpa tjänsten osubventionerad, blir orimligt stor. För att motverka detta och skapa drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun kraftigt subventionerad offentlig barnomsorg. Sambandet mellan barnomsorgens verkliga kostnader och den avgift som föräldrarna betalar är mycket svagt. I praktiken innebär det att en stor grupp föräldrar gynnas på en annan grupps bekostnad.
10.2 Hemarbetet måste uppvärderas
Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är framstår dagens system, som inte tar hänsyn till omvårdnad i hemmet, som ganska otidsenligt. När barnomsorgsfrågor diskuteras glöms ofta att småbarnsperioden för de allra flesta är en relativt kort period av livet. Ekonomen Ann-Marie Pålsson kom för några år sedan ut med en bok om hemarbete som väckte mycket debatt. Hon konstaterade att det arbete som görs utanför den etablerade arbetsmarknaden endast ger låg grundtrygghet. Detta drabbar i första hand kvinnorna. Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid räknat, men proportionerna mellan hemarbete och arbete utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40 procent mindre på den så kallade öppna arbetsmarknaden. Med andra ord missgynnas kvinnor över livscykeln genom den här arbetsfördelningen. Detta är en viktig jämställdhetsfråga.
Ur detta perspektiv finns det anledning att fråga sig hur staten betraktar arbete som sådant. Hemarbete måste utföras och är viktigt inte minst ur livs- kvalitetssynpunkt, men signalerna som ges med dagens regelverk är att alla bör förvärvsarbeta heltid även under de perioder då arbetsbelastningen i hemmet är som störst, till exempel under småbarnsperioden. Ann-Marie Pålsson noterar i sin bok att vård och underhåll av maskiner är en skattebas och räknas som värde i BNP, medan vård och underhåll av människor inom hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i den ekonomiska statistiken. En ökad insikt om detta samband kan dock, främst tack vare att Kristdemokraterna varit pådrivande, konstateras i det nya pensionssystemet. Fyra år per barn räknas som pensionsgrundande i det nya systemet. Denna insikt borde också gälla andra reformer.
10.3 Behovet av en familjepolitisk reform
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll. Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år. Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer.
10.4 Rättvisa mellan barnfamiljer
Utöver de statliga transfereringar som nämnts innebär vissa delar av den skattefinansierade offentliga konsumtionen dolda inkomstöverföringar med minimal fördelningspolitisk träffsäkerhet. I dag är det bara de som väljer att ha sina barn på kommunalt finansierad förskola och familjedaghem som får del av barnomsorgssubventionerna. Familjer där någon av föräldrarna valt att stanna hemma med barnen får ingen del av de offentliga subventionerna. Det får inte heller familjer som ordnat sin barnomsorg privat. Vidare får inte familjer som arbetar skift på tider som inte "stämmer" med kommunens öppettider någon del av de offentliga subventionerna. Familjer som står i kö till den kommunala barnomsorgen får inte heller del av samhällets stöd. Den så kallade Lindbeckkommissionen1 uttryckte detta förhållande så här:
Framför allt kan inte dagens subventioner av barnomsorg utanför hemmet motiveras från fördelningssynpunkt. Subventionerna till de kommunala barndaghemmen innebär en inkomstöverföring till de cirka 40 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar just denna omsorgsform. Subventionerna till de 20-30 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar andra former av kommunalt understödda omsorgsformer är mindre, medan de 30 procent av småbarnsfamiljerna som inte utnyttjar någon kommunal barnomsorg alls inte får någon som helst subvention. Från fördelningssynpunkt vore ett kontantstöd eller en servicecheck, lika för alla, mer motiverad. En annan möjlighet är skatteavdrag för barnomsorgskostnader.
10.5 Fler valmöjligheter för barnfamiljer
Det nuvarande systemet har också brister från flexibilitets- och valfrihetssynpunkt. Friheten för föräldrar att välja barnomsorgsform för sina barn är mycket begränsad. För de allra flesta finns bara möjligheten att ha barnen inom kommunalt subventionerad barnomsorg. Många som skulle önska en annan lösning har inte ekonomiska möjligheter till det. I dag är det bara de mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform som passar dem bäst.
Med barnens och familjernas behov som utgångspunkt för familjepolitiken är det angeläget att alla har möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Behoven och önskemålen kan naturligtvis variera över tiden och därför ställs stora krav på att samhällets stöd till barnfamiljer är organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.
10.6 En föräldraförsäkring med högre garantinivå
Dagens föräldraförsäkring innebär som tidigare nämnts att föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för redan högavlönade kvinnor. Bakgrunden till detta förhållande är att det är inkomstbortfallsprincipen som tillämpas. Rimligheten i denna princip är dock tveksam när det gäller just föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är inte någon försäkring i traditionell mening, utan en transferering som konserverar inkomstskillnader mellan olika familjer. En grupp som särskilt har drabbats är studerande som ännu inte tagit steget ut på arbetsmarknaden. De har varit tvungna att välja mellan socialbidragsberoende eller att inte avstå från arbete och/eller studier ens under barnets första levnadsår. På universitet och högskolors anslagstavlor är det inte ovanligt med nödrop från föräldrar som behöver barnpassning redan när barnet endast är några månader gammalt. Socialbidrag är inte tänkt som ett system för att försörja dem som vill skaffa barn. Tyvärr har dagens system lett till ett sådant resultat. Om familjerna skall uppmuntras att föda barn kan inte sådana brister
1 Ekonomi kommisssionen SOU 1993:16
finnas i föräldraförsäkringen att de ger upphov till starka ekonomiska incitament att istället avstå från att föda barn.
För att utjämna skillnaderna vill Kristdemokraterna därför höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens nivå på 60 kr per dag till 150 kronor per dag år 2001. De 60 kronorna som nu gäller som bottennivå för dem som har låg eller ingen sjukpenninggrundande inkomst (SGI) har gällt sedan mitten av sjuttiotalet. Det är således inte för tidigt med en ordentlig uppräkning av nivån för dem som har det sämst ställt. Ersättningsnivån ska för dem som har högre SGI än garantibeloppet utgöra 80 procent av SGI. Denna nivå har Kristdemokraterna hela tiden stått fast vid, även under de år som regeringen trots fagra vallöften sänkte ersättningsnivån till 75 procent av SGI.
När det gäller såväl sjuk- som föräldraförsäkringen finns det vidare skäl att det tydliggörs vilka inkomster som man "försäkrar" och att denna inkomst inte i allt för stor utsträckning går att påverka på kort sikt. Kristdemokraterna anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten ska beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning ska vara SGI-grundande.
10.7 Från vårdnadsbidrag till barnomsorgskonto
Kristdemokraterna har enträget arbetat för goda ekonomiska resurser till familjerna. Efter en kompromiss i fyrpartiregeringen våren 1994 kunde ett beskattat vårdnadsbidrag på 2.000 kronor per barn i åldern 1-2 år, med viss modifiering för utnyttjad barnomsorg med kommunalt stöd, införas. Det bidrog till att skapa ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer och underlätta för föräldrarna att ordna barnomsorgen utifrån sina egna behov.
Långt mer än hälften av alla barnfamiljer som var berättigade till det valde vårdnadsbidraget under den korta tid det existerade. 64 % procent av föräldrar med barn som fyllt ett år men ej tre år fick vårdnadsbidrag i augusti 1994. 78 % av dessa föräldrar fick 2.000 kronor per barn, 4 % fick 1 350 kronor per barn och 18 % fick 700 kronor per barn. Storleken på vårdnadsbidraget var beroende av hur många timmar barnet vistades på daghem. Den socialdemokratiska regering som tillträdde efter valet 1994 avskaffade emellertid stödet från och med den 1 januari 1995.
Kristdemokraterna har tidigare även diskuterat och presenterat ett förslag om en modell för barnomsorgskonto. Utgångspunkten för såväl vårdnadsbidraget som barnomsorgskontomodellen var att öka valfriheten och flexibiliteten avseende barnomsorgen för barnfamiljen. Idag är friheten för föräldrar att välja barnomsorgsform för sina barn mycket begränsad. Istället för att fråga föräldrarna vilken omsorgsform de skulle vilja ha, frågar regeringen om de utifrån befintliga alternativ är nöjda. Många som skulle önska en annan lösning har inte möjlighet att få det.
10.8 Fyrpartiöverenskommelsen - flexibilitet, valfrihet och mångfald
Vi kristdemokrater anser att förskoleverksamhetens utformning är en föräldraangelägenhet. Det är föräldrarna som ska bestämma hur de vill ordna sin barnomsorg. Vi vill, till skillnad från regeringen, ge föräldrar och kommuner resurser för att kunna skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för val mellan olika och flexibla omsorgsformer.
Vi anser att regeringens förslag om maxtaxa och allmän förskola är alltför enkelriktat. I våras presenterade vi därför ett alternativt förslag tillsammans med de övriga borgerliga partierna. Principen för barnomsorgskontot är densamma som för vårdnadsbidraget, nämligen att låta barnfamiljen bestämma över vilken barnomsorgsform som passar familjen bäst. Vårt förslag omfattar alla barn, ger valfrihet och flexibilitet samt är rättvisare. Förslaget stärker alternativen i barnomsorgsverksamheten, visar på en vilja att göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under olika perioder av livet. Vi vill myndigförklara föräldrarna. Mot den bakgrunden har vi kommit överens om fyra målsättningar enligt följande:
Valfrihet
Politiken ska ge stöd för en trygg och bra uppväxt för alla barn. Det förutsätter att föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för barnens uppväxt både när det gäller barnomsorg och skola.
Mångfald
Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det finns olika former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge utrymme för ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter den enskilda familjens behov.
Omfatta alla barn
Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn. Åtgärderna ska tillsammans flytta makten över barnomsorgen från riksdags- och kommunpolitiken till föräldrarna. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg.
Ökad jämställdhet förutsätter flexibla lösningar
Både kvinnor och män ska ha möjlighet att förena yrkesliv med familjeliv. Förutsättningarna är olika och familjer har olika önskemål om lösningar för barnets omsorg. Föräldrarna måste själva få större möjlighet att påverka avvägningen mellan yrkesliv och familjeliv. I en tid när det är svårt att kombinera ansvar för barn med ett aktivt yrkesliv behövs inte mer av de gamla lösningarna, utan nya möjligheter för familjen att själva välja barnomsorgslösningar.
10.9 Barnomsorgskonto - familjen bestämmer
Fyrpartiförslag: Från den 1 januari 2002 införs som ett första steg ett barnomsorgskonto med 40.000 kronor för ettåringar och 20.000 kronor för tvååringar. Maximalt 20.000 kronor per barn får tas ut per år. Föräldrarna ska ha rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen. Rätten gäller för samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform. Avdraget får göras med maximalt 50.000 kronor per barn och år. Avdraget görs i den kommunala taxeringen och minskar alltså kommunalskatten. Kommunerna kompenseras för skattebortfallet. I en kommun med genomsnittlig skattesats minskar den skatt som familjen betalar med en knapp tredjedel av de kostnader som dras av. Avdragsrätten kan utnyttjas under hela förskoleperioden.
Barnomsorgskontot omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt.
Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen. Därför måste olika barnomsorgsformer ha möjlighet att verka på olika villkor. Mångfald och valfrihet är dessutom den bästa garantin för hög och jämn kvalitet.
10.9.1 Kostnader för förslaget
Kostnaderna för det i överenskommelsen lagda förslaget är av samma storlek som kostnaden för regeringens förslag till maxtaxa d.v.s. knappt 5 miljarder kronor. Barnomsorgskontot motsvara cirka 3,5 miljarder kronor, och avdragsrätten för styrkta barntillsynskostnader med ett tak på 50.000 kronor motsvarar cirka 1,5 miljarder kronor. Vi tror att med ovanstående förslag kommer föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen. På vilket sätt går inte att säga i förväg, med tanke på den dynamik förslagen leder till.
10.10 Högre och rättvisare bostadsbidrag och barnbidrag
Kristdemokraternas förslag: Det allmänna barnbidraget höjs till 925 kronor per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001. Den 1 januari 2001 införs en skattereduktion på 25 kronor per barn och månad för alla barn upp till 16 år och år 2002 utökas den till 100 kronor per barn och månad för att år 2003 utökas ytterligare till 150 kronor per barn och månad. I de fall ingen av föräldrarna har en positiv förvärvsinkomst utbetalas skattereduktionen som s.k. negativ skatt. Den 1 januari 2001 höjs det särskilda barnrelaterade bidraget i bostadsbidraget med 100 kronor per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 11.7000 kronor.
Vidare utökas ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan med 10 kvadratmeter i respektive kategori.
Bostadsbidraget har skurits ner kraftigt de senaste åren med Socialdemokraterna i regeringsställning. En av försämringarna var att införa individuella inkomstgränser för beräkning av bostadsbidrag. Detta innebär att staten lägger sig i hur en familj tjänar ihop sin hushållsinkomst. Genom de individuella inkomstgränserna drabbas de familjer där bara den ena maken förvärvsarbetar, även om förvärvsinkomsterna brutto är lika stora när två arbetar. Det betyder exempelvis att ett hushåll som har en förvärvsinkomst på 175.000 kronor får väsentligt lägre bostadsbidrag än ett hushåll där den ena maken tjänar 100 000 kronor och den andra 75.000 kronor (det vill säga tillsammans lika mycket som den första hushållsinkomsten).
Vidare har det i bostadsbidraget införts en bostadsbidragsgrundande yta. Det har lett till att många familjer som bor i småhus har mist sitt bostadsbidrag eller fått det kraftigt försämrat. Kristdemokraterna föreslår att den nu gällande ytnormen utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori.
Kristdemokraterna eftersträvar en bättre fördelningspolitisk profil av familjestöden. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs med 100 kr/barn och månad. Det gynnar den som bäst behöver det. Regeringen föreslår att barnbidragen ska höjas år 2001 med 100 kronor per månad och barn. En allmän höjning av barnbidraget kommer inte en socialbidragstagare till del, eftersom socialbidraget reduceras i samma mån som barnbidraget höjs. För att bryta denna och andra typer av bidragsfällor och bidragsberoende är det väsentligt mer angeläget att sänka inkomstskatterna framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Regeringens planerade barnbidragshöjning senareläggs ett år för att istället möjliggöra omedelbara förbättringar för de barnfamiljer som har det sämst ställt ekonomiskt.
10.11 Internationella adoptioner
Kristdemokraterna har i tidigare budgetmotioner föreslagit en höjning av bidraget för internationella adoptioner. Det bidrag som adopterande föräldrar erhållit har knappt täckt en fjärdedel av adoptionskostnaden. Vi välkomnar därför regeringens förslag att nu höja adoptionsbidraget.
10.12 Underhållsstöd
Vi har i våra tidigare budgetalternativ föreslagit en fördubbling av grundavdraget i underhållsstödet från 24.000 till 48.000 kronor. I propositionen (1998/99:78 beräkning av återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m.) föreslås en tredubbling av grundavdraget till 72.000. Vi vidhåller vårt förslag om 48.000 kronor. Däremot vill vi ha lägre procentnivåer än regeringen beträffande underhållsskyldighet per barn. Vårt huvudsakliga motiv till detta är att den höjning som föreslagits slår mycket hårt mot den underhållsskyldige föräldern med en medelinkomst och fler barn än ett. I vissa fall leder detta till att föräldern av ekonomiska skäl ser sig tvingad att ibland avstå från att umgås med sitt barn. Detta är absolut inte bra för barnet. Även efter en separation behöver barnet se bägge föräldrarna som viktiga personer i sitt liv.
Vi menar också att det är fel att stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Det riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas. Det offentligas uppgift är först och främst att se till barnet, men båda föräldrarnas ekonomiska situation och möjligheter att försörja sina barn måste beaktas. Vi ser fram emot det förslag som den utredning som har tillsatts för att se över underhållsstödet kommer med inom kort.
Nedan följer Kristdemokraternas totala satsningar på familjen
TABELL: KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR BARNFAMILJER
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
11 Tabell 2: (Miljoner kronor 2001 2002 2003 )
12 Anslagsförändringar
I detta avsnitt presenteras kortfattat de anslagsförändringar som Kristdemokraterna vill göra i förhållande till regeringens budgetproposition för år 2001. Förslagen redovisas endast översiktligt. Bakgrunden och motiven till förändringarna redovisas i motionstexten ovan. Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringarna av maxtaxan återfinns i motionen för utgiftsområde 16.
12.1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna vill höja barnbidraget från år 2001. Den kraftiga förbättring av bostadsbidragen som vi även gör återfinns budgetmässigt under utgiftsområde 18 från och med år 2001. Anslag 21:1 bör därför justeras ned med 525 miljoner kronor år 2001.
Detta innebär att barnbidraget blir 925 kr/barn år 2001. Dessutom vill vi förbättra bostadsbidraget för dem som bäst behöver det. Flerbarnstillägg behålls enligt dagens modell.
12.2 Föräldraförsäkring
Kristdemokraterna vill höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per dag till 150 kronor per dag från och med år 2001. De 90 garantidagarna och den extra månaden i föräldraförsäkringen slopas i samband med att barnomsorgskontot börjar gälla år 2002, från den dag barnet fyller ett år.
Vidare anser Kristdemokraterna att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas på de senaste två årens inkomster, inklusive semesterersättning och skattepliktiga förmåner.
Anslaget 21:2 bör därför justeras ned med 320 miljoner kronor för år 2001.
12.3 Vårdbidrag för barn till biståndsarbetare
I proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens personkrets föreslogs en uppdelning av hela socialförsäkringslagen i en bosättningsbaserad respektive arbetsbaserad del. Biståndsarbetare anställda av en ideell organisation kommer att omfattas av de bosättningsbaserade förmånerna men vid utlandsbetalning begränsas dock dessa förmåner till något som man kallar för familjestöd. I förslaget räknas i detta sammanhang inte vårdbidraget som familjestöd. Biståndsarbetare som arbetar utomlands är viktiga för Sverige och gör ett beundransvärt arbete med stor omsorg och många gånger med uppoffringar som följd. Vi tycker att det är självklart att vårdbidraget skall utgå till de biståndsarbetare som har rätt till det. För detta ändamål avsätter vi 0,5 miljoner kronor per år.
Stockholm den 4 oktober 2000
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Ulf Björklund (kd)
Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Mats Odell (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)