Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsskadeförsäkringen. Motivering
De av regeringen tillsatta utredningarna kring sjukförsäkringsutvecklingen och arbetslivsinriktad rehabilitering har lagt sina första rapporter. Dessa pekar i stor utsträckning på den problematik som följt i utvecklingen av 90-talets arbetsmarknad. Hög arbetslöshet har kompletterats med hög arbetsbelastning på dem som funnits på den ordinarie arbetsmarknaden. De effekter inom den ekonomiska utvecklingen som följts av personalnedskärningar inom bland annat offentlig sektor återspeglas nu i arbetsskadestatistik och långtidssjukskrivningar bland i huvudsak kvinnor. Den negativa utvecklingen tenderar att fortsätta och ta en allt större andel av det ekonomiska utrymme som skapats genom den i övrigt gynnsamma utvecklingen i samhället.
Genom avsaknad av en kraftfull arbetsskadeförsäkring, LAF, saknas i dag viktiga incitament för att motverka den negativa utvecklingen inom arbetsmiljö och arbetsskador. Viktiga signaler för en effektiv forskning inom arbetsmiljöområdet står också tillbaka genom avsaknad av adekvat information. Försäkringens preventiva verkan synes gått förlorad genom 1993 års förändring.
De justeringar som gjordes i LAF under tidigt 90-tal vad gäller framförallt den så kallade bevisregeln motverkar könsneutraliteten i försäkringen. Kvinnors arbetsmarknad tenderar att i större utsträckning drabbas av arbetssjukdomar vilket innebär att nuvarande LAF ej ger ett tillfredsställande skydd beroende på bevisreglernas hårda bedömningskrav. Den handläggningsrutin, med allt för långa handläggningstider, som i dag tillämpas inom LAF innebär också att den som drabbats av ohälsa i arbetslivet ej vidtar erforderliga åtgärder. Genom den försäkringsmässiga konstruktionen ges den drabbade ej heller det långsiktiga ekonomiska skydd som lönebortfallsprincipen borde ge. I SOU 1998:37 konstaterar utredaren att LAF ej ger ett tillfredsställande skydd för den drabbade. Han konstaterar vidare att svenska staten med näppe uppfyller internationella krav inom området.
De senaste årens utveckling inom arbetsmiljö- och arbetsskadeområdet visar på ett behov av översyn av befintlig lagstiftning. Regeringen bör därför se över LAF i syfte att få en humanare syn på förslitningsskador och arbetsrelaterade sjukdomar samt att härigenom få en försäkring som tar hänsyn till könsneutralitet.
Stockholm den 2 oktober 2000
Christina Nenes (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)