Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i
sjukförsäkringen att egenföretagare får en inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare.
Egenföretagare skall ha likvärdiga villkor i
sjukförsäkringen
Det engelska talesättet "Djävulen finns i detaljerna" gäller alltför ofta
inom de svenska socialförsäkringarna. Till synes små detaljer skapar ofta
för den enskilde tillämpningar som ger upphov till felaktiga och orättvisa
resultat.
Att fastställa SGI (sjukpenninggrundande inkomst) för anställda och
företagare, så att de skyddas vid sjukdom på ett ungefär likvärdigt sätt som
löntagare, är förknippat med reella problem beroende på att villkoren för hur
inkomsterna för företagare och löntagare tjänas in skiljer sig på avgörande
sätt. Till detta kommer att statsmakten och myndigheterna prioriterar regler
som är enkla att administrera.
SGI skall således vara enkelt att fastställa för myndigheterna. För löntagare
erbjuder detta inga svårigheter. Myndigheterna utgår från den lön (löner) som
den enskilde uppburit med hänsyn till vissa begränsningsregler.
Det enklaste sättet att fastställa en egenföretagares inkomst är att utgå från
den taxerade inkomsten. Vad som då inte beaktats är att en lön och en
företagares taxerade inkomster är mycket olika till sin natur.
Den anställde är utlovad en fast lön oberoende om företaget har täckning
för kostnaderna eller inte. En egenföretagare måste däremot betala företagets
alla kostnader oberoende om företaget går ihop eller inte. Blir
egenföretagaren sjuk särskilt under en längre tid består inkomstbortfallet av
intäkter, som skall betala såväl fasta kostnader som motsvarigheten till lön.
Täcker SGI endast de inkomster som tagits ut för egen räkning leder
sjukdomen till att inkomsterna inte räcker för att täcka t.ex. fasta lokal- och
räntekostnader. Konkurs kan då bli enda utvägen. Han erhåller nämligen inte
socialbidrag, om han inte först avvecklat sitt företag.
Rättstillämpningen har dessutom skapat prejudikat som innebär att en
egenföretagare som redovisat hög inkomst kan få sin SGI sänkt. Det finns
nämligen en regel som säger att en egenföretagare inte får räkna med högre
avlöning än vad som är skäligt för en anställd. Skulle däremot en
egenföretagare ha taxerats för en lägre inkomst än som motsvarar
jämförelseinkomsten (en skälig inkomst vid motsvarande anställning) skall
SGI beräknas på det lägre beloppet de senaste tre åren. Reglerna är således
otillfredsställande ur två synpunkter. För det första tar de inte hänsyn till
att
villkoren bakom inkomsterna för en anställd och en företagare i grunden är
mycket olika. För det andra är inte reglerna vid bestämningen av
egenföretagarens SGI symmetriska. Det tycks som om reglerna har utformats
för att ge egenföretagaren i olika situationer det sämsta utfallet.
De nu beskrivna reglerna kan få katastrofala effekter för en enskild
företagare. Vi illustrerar detta med ett enskilt autentiskt fall. En person
startade ett företag med anknytning till byggbranschen 1988. Som bekant
drabbades byggbranschen av sin värsta och mest långvariga kris snart efter
han etablerat sin verksamhet. Orsakerna var dels 90-talets finanskris, dels den
nya form av dubbelbeskattning av boendet som blev en följd av 1990 års
skatteomläggning. Finanskrisen gjorde att räntorna sköt i höjden på ett sätt
som ingen kunde ha förutsett, allra minst en nyetablerad företagare. De dåliga
tiderna drabbade dessutom investeringar i byggnader och bostäder mycket
hårt. "Räntesmällen" och dålig efterfrågan under flera år minskade företagets
marginaler. Han drog sig dock fram på små inkomster för eget bruk och
gjorde rätt för sig hos banken, men så blev han sjuk och hans SGI räknades
enbart på den taxerade inkomsten under de senaste tre åren.
De lättnadsregler som kunde tillämpas för nystartad verksamhet gav ingen
lättnad, eftersom verksamheten redan var startad 1988 och krisen var ovanligt
djup och långvarig. Ingen hänsyn togs heller till att hans arbetsinsats också
måste täcka företagets fasta kostnader. Den logiska invändningen från
myndigheternas sida var att han borde anställt en vikarie. Den utvägen finns
endast i något större företag. För egenföretagarna är i regel denna utväg
stängd.
Våra förslag till regeländringar för
egenföretagare
De bestämmelser som tillämpas i dag har sitt ursprung i en utredning från
1944. En senare utredning från 1998 föreslog oförändrade regler. Detta
står i motsats till den aktiva politik som nuvarande och också tidigare
regeringar har drivit för att uppmuntra människor "att starta eget". Vi
kräver att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om
ändrade regler i sjukförsäkringen som ger egenföretagare en
inkomsttrygghet som är likvärdig med den som gäller för löntagare.
Beräkningen av SGI bör utgå från den taxerade inkomsten justerad för
resultatreglerande poster. Därefter skall den framräknade inkomsten
korrigeras för skäliga fasta kostnader i form av lokaler, räntor och liknande.
De jämförelser som skett mellan egenföretagarnas inkomster och de
inkomster som gäller för anställda (jämförelseinkomsten) bör avskaffas.
Ytterligare en diskriminerande regel av egenföretagare bör
uppmärksammas, nämligen hur ersättningen per dag beräknas för den som
uppbär sjukpenning, tillfällig föräldrapenning eller motsvarande. Ersättningen
är nämligen inte enbart beroende av inkomstunderlaget utan även av det sätt
på vilket dagersättningen beräknas. För anställda är den tillfälliga
föräldrapenningen i regel tim- eller dagberäknad, medan andra regler gäller
för egenföretagaren. Tidigare utredningar (IBIS, SOU 1997:85 Förmån efter
inkomst) har bl.a. noterat att egenföretagare på denna punkt är missgynnade.
Även här måste likvärdiga regler tas fram.
Egenföretagare får inte missgynnas i förhållande till anställda. Drivs ett
företag som aktiebolag är ägaren, direktören, anställd och den enklaste
metoden att skapa likvärdiga förhållanden kunde vara att förvandla en enskild
firma eller ett handelsbolag till aktiebolag. Med de ökade krav på storleken av
minimiaktiekapitalet är detta inte som tidigare en realistisk lösning för många
småföretagare. Det kan således hävdas att de senaste årens ändringar i
aktiebolagslagen har gjort det än mer nödvändigt att skapa likvärdiga
förhållanden mellan anställda och egenföretagare inom socialförsäkringen.