Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av välfärdssystemen.
Motivering
Privatekonomiska såväl som samhälls- och företagsekonomiska skäl talar
för behovet av att utreda övergripande reformer av socialförsäkringarna
och bidragssystemen.
Statsbudgeten är i dag alltför konjunkturberoende. En rad utgifter ökar
automatiskt i sämre tider, samtidigt som skatteintäkterna minskar.
Konjunkturella upp- och nedgångar späds på. Detta förklaras av att
ersättningar och bidrag utgör en mycket stor del av det svenska folkets
försörjning. Marginaleffekter har låst in särskilt de s.k. svaga grupperna i ett
ekonomiskt beroende av välfärdssystemen. Detta är ett sedan flera år välkänt
faktum och redogörs bl.a. för i ESO-rapporten "Lönar sig arbete?", Ds
1997:73.
På grund av systemberoendet blir dessa gruppers ekonomiska välfärd
starkt avhängig de offentliga skatteintäkterna. De drabbas därmed väldigt hårt
av lågkonjunkturer med påföljande sparkrav, vilket lågkonjunkturen under
90-talet tydligt exemplifierar. Strukturella åtgärder måste sikta mot att minska
individens bidragsberoende och i stället öka hennes förmåga att försörja sig
själv. Strukturella åtgärder måste också förbättra incitamenten för att vilja
försörja sig själv. Nya lösningar bör syfta till att minska rundgången i och
beroendet av välfärdssystemen. Att reducera de konjunkturberoende
utgifterna bidrar till en mer stabil offentlig budget, men framför allt torde
reformerade system bidra till en ökad frihet och högre livsinkomst för
individen.
Sjukförsäkringsavgiften är nu omvandlad till pensionsavgift, men
resulterade då den fortfarande betalades in till sjukförsäkringen under början
av 90-talet i stora överskott. Trots att avgifter är avsedda att finansiera ett
bestämt ändamål frångicks den principen och överskottet användes i stället till
andra offentliga utgifter, däribland bidrag till arbetslöshetsförsäkringen.
Denna överskottstrend vände dock oförutsett, sjukförsäkringsutgifterna
steg kraftigt under 1998 och slog i utgiftstaket långt innan årets slut.
Om sjukförsäkringen i stället var en sluten, fullständigt avgiftsfinansierad
försäkring skulle liknande problem i framtiden undvikas genom att avgiften
sätts så att ersättningar motsvarar inbetalade avgifter och så att systemet blir
finansiellt stabilt på lång sikt. Eventuella överskott fonderas för att brukas
under sämre tider. Detta skulle bidra till långsiktighet och motverka
konjunkturella svajningar i statsbudgeten. Också Riksförsäkringsverket ser
fördelar med en sådan lösning och diskuterar denna i "Socialförsäkringsboken
1999". Avkastningen på de fonderade medlen skulle bidra till en effektivare
finansiering och på sikt också lägre avgifter.
Undersökningar visar dessutom att allmänheten upplever en skattetrötthet
som i längden kan slå över till en bristande betalningsmoral. Undandragande
av skattemedel förekommer redan i stor skala och utan åtgärder riskerar den
svarta sektorn att svälla ytterligare. Att tydligt koppla inbetalda avgifter
till
förmåner har visat sig vara effektivt för att höja betalningsmoralen bl.a. i
östeuropeiska länder som saknar skattetraditioner. Allmänhetens förtroende
för socialförsäkringarna och betalningsmoralen skulle högst sannolikt stärkas
om avgifterna garanterat gick till avsedda försäkringar och förvaltades väl.
En omfattande reform av pensionssystemet har redan breddat vägen för
nya lösningar även inom andra delar av välfärdssystemen. Fem partier enades
1994 om grundläggande principer för en pensionsreform, där två av de
viktigaste ingredienserna var att helt avskilja pensionssystemet från
statsbudgeten samt att delvis finansiera pensionerna genom individuellt
fonderade premieavsättningar. Under 1998 beslutade riksdagen att anta och
sjösätta de regler som utarbetats för pensionsreformen, med undantag för
några teknikaliteter som bearbetas för närvarande.
Detta var principiellt mycket viktiga beslut. Dels innebär reformen en stor
och ovanligt övergripande förändring av en socialförsäkring, vilka vanligen
präglas av justeringar och ändrade detaljregler inom den befintliga ramen,
dels introduceras en ny finansieringsform som hittills inte prövats i de
svenska offentliga välfärdssystemen.
Av ovan nämnda skäl bör socialförsäkringarna och bidragssystemen
utredas. Utredningen bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad
finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas på
socialförsäkringssystemen i sin helhet. Utredningen bör även på ett mer
övergripande plan undersöka socialförsäkringarna och bidragssystemen vad
gäller bl.a. effekterna av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på
motprestationer. Uppdraget bör medge ett förutsättningslöst angreppssätt och
sakna hämmande restriktioner i utredningsuppdraget. Syftet med utredningen
bör vara att bereda väg för långsiktigt stabila välfärdssystem som understödjer
snarare än stävjar högre tillväxt, högre välfärd och ökad individuell
självständighet.