Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om värdesäkring av arbetsskadelivräntan.
Motivering
Vi kan aldrig nå målet om full sysselsättning, om vi fortsätter att
organisera arbetslivet så att människor ständigt slås ut. Risker för olyckor
och arbetsskador har tyvärr ökat under 1990-talet till följd av slimmade
arbetsorganisationer och ett högre tempo.
För oss socialdemokrater är målet att alla ska ha rätt till rimliga
arbetsvillkor och möjligheter att påverka sin arbetssituation. Ingen skall
heller
behöva riskera att råka ut för olyckor och arbetsskador på sin arbetsplats. Men
innan vi nått dithän, skall det vara en självklarhet att de som drabbas har rätt
till full inkomsttäckning.
I första hand skall arbetsskador förebyggas genom en väl fungerande
arbetsorganisation och ett kontinuerligt arbetsmiljöarbete. Men så länge vi har
kvar problemen är det en självklarhet att det finns ett batteri av
rehabiliteringsinsatser och ett fullgott ekonomiskt skydd.
Sedan 1993 har antalet godkända arbetsskador minskat drastiskt, vilket
beror på att strängare beviskrav infördes av den borgerliga regeringen samt att
färre ärenden därmed överhuvudtaget prövats.
För att få arbetsskadelivränta beviljad skall den sökande ha drabbats av en
arbetsskada som är godkänd av försäkringskassan. Den skadade måste
dessutom visa att hon eller han kommer att få ett bestående inkomstbortfall
p.g.a. arbetsskadan. Idag prövas arbetsskadades möjlighet till ersättning
(livränta) först när den akuta sjukdomstiden är över och man bedömer att det
finns bestående nedsättning av arbetsförmåga. Den tidpunkten kan hamna
många år, i vissa fall 5-10 år, efter det att skadan uppstod. De drabbade får
leva i ovisshet under lång tid.
När en arbetsskadad beviljas arbetsskadelivränta är avsikten att livräntan
skall täcka 100 procent av inkomstbortfallet. Dagens konstruktion innebär
emellertid att värdet av livräntan urholkas årligen, då inkomstunderlaget
fastställs när livräntan börjar utbetalas. Därefter räknas den upp med
prisbasbeloppets utveckling. Den som uppbär arbetsskadelivränta gör således
en ekonomisk förlust över tiden, i förhållande till om de skulle varit kvar i
arbete eller varit fullt arbetsföra.
Detta förhållande överensstämmer inte med syftet i lagen om
arbetsskadeförsäkring som innebär full inkomsttäckning för den som drabbats
av arbetsskada.
Av dessa skäl borde övervägas om beviljade arbetsskadelivräntor skall
värdesäkras så att de följer löneutvecklingen och inte endast inflationen.