1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vårdnadsbidrag/barnkonto.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om föräldrautbildning.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förlänga betänketiden, för par som har barn under 16 år,
från dagens halvår till ett helt år, antingen båda eller bara den ena
föräldern önskar skilsmässa. 2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ändra de befintliga regler som innebär att människor
förlorar ekonomiskt på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bekräfta policyn som kom till uttryck i proposition 1973:32
Om äktenskaps ingående och upplösning att man i framtiden vid
utformningen av regler om skatter och sociala förmåner skall undvika att
ge regler ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller
vinner på att skilja sig.
6.
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.
2 Yrkande 3 hänvisat till LU.
Motivering
1974 ändrades lagen så att det blev enklare och snabbare att skilja sig.
Lagändringen motiverades med att det skulle öka livskvaliteten för såväl
vuxna som barn - hellre en lycklig skilsmässa än att lappa på en dålig
relation.
Efter 25 år har vi facit. Den livsstil som följt i spåren av lagändringen har
inte ökat människors livskvalitet, generellt sett. Det är i stället så att
själva
välfärden och folkhälsan hotas av de många separationerna, och värst drabbas
barnen.
Enligt SCB:s statistik "Skilsmässor och separationer" (1995) har årligen
sedan 1974 50 000 par skilt sig, varav 20 000 gifta och 30 000
sammanboende. I Sverige har över 2 miljoner människor sedan dess gått
ifrån varandra; det är Europas och därmed förmodligen världens högsta
skilsmässofrekvens. Årligen går 45 000 barn igenom en skilsmässa, 10 000
av dem för andra gången. Så många som var fjärde tonåring har idag varit
med om en skilsmässa och bor nu i sju av åtta fall hos sin mor. Inom några år
har en fjärdedel av barnen för alltid mist kontakten med sin far. De osynliga
fäderna är ett stort samhällsproblem: omkring 200 000 fäder bor inte
tillsammans med sina
270 000 barn. 60 000 barn har faktiskt aldrig någonsin bott med sin far. Och
ändå säger vi att barnen har rätt till båda sina föräldrar.
En skilsmässa innebär väsentligt sämre livsvillkor för alla inblandade.
Skilsmässorisken är nämligen mycket större för dem som uppfyller en enda
av dessa faktorer: låg utbildning, låg lön/arbetslös, invandrare, bor i
lägenhet,
bor i storstad, flyttat samman tidigt, haft flera förhållanden, fått barn
tidigt
och som själva är skilsmässobarn. För dem som uppfyller flera faktorer
flerdubblas risken.
Konsekvenserna av de många skilsmässorna blir för den enskilde ofta
svåra, med statistiskt sett kortare livslängd, ökad sjukdomsfrekvens och
halverad inkomst.
Även samhällsekonomiskt räknat är skilsmässorna oerhört kostsamma.
Genom bland annat ökade bidragsförskott, bostadsbidrag och socialbidrag blir
kostnaden 9,6 miljarder kronor per år, eller 2 miljoner per skilsmässa.
I TV-programmet Summerat i september i år uppskattades kostnaderna för
skilsmässorna vara 10 miljarder per år i domstolskostnader, underhållsstöd,
socialbidrag och bostadsbidrag. Därtill beräknade man att fusket i samband
med skilsmässorna hade gigantiska proportioner och kostade skattebetalarna
mellan två och tre miljarder ytterligare.
Vi måste på allvar förebygga skilsmässor, och genom lagstiftningen
prioritera äktenskapet, eftersom samboförhållanden spricker tre gånger oftare.
1992 motionerade jag om att familjerådgivningsbyråer ska finnas i landets
alla kommuner, något som blev lag 1995. Det är bra, men det räcker inte -
över 30 000 söker varje år hjälp och köerna är ofta långa. Kostnaderna för
familjerådgivningsbyråerna är ca 100 miljoner kronor, en mycket låg kostnad
ställd i relation till de 10-13 miljarder kronor som skilsmässorna kostar
årligen. Vi måste ge ökade resurser till familjerådgivning och
föräldrautbildning. Vi måste få ett vårdnadsbidrag/barnkonto som ger
möjlighet att välja att själv ta hand om barnen när de är små.
Kristdemokraterna utvecklar denna tanken i sin budgetmotion.
Just efter första barnets födelse är påfrestningarna stora och
skilsmässorisken kraftigt förhöjd. Då behövs allt stöd och då är man dessutom
mest motiverad för en föräldrautbildning som stärker den nya
familjebildningen. En sådan utbildning borde erbjudas föräldrarna genom
såväl mödravårdscentralen som barnavårdscentralen.
Enligt SCB 1994 anser över hälften av alla män och två tredjedelar av
kvinnorna att det är för lätt att skiljas i Sverige. Mot den mörka bakgrund jag
nyss tecknat, och för barnens skull, måste lagen från 1974 skärpas och
betänketiden förlängas för par som har barn under 16 år från dagens halvår till
ett helt år, vare sig båda eller bara den ena föräldern önskar skilsmässa. Detta
bör ges regeringen till känna.
Det ligger i samhällets intresse att värna familjen och äktenskapet, så att i
görligaste mån separationer kan undvikas.
I prop. 1973:32 Om äktenskaps ingående och upplösning sägs också
uttryckligen att man vid utformningen av regler om skatter och sociala
förmåner borde undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor
förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.
Folkpension till två ensamstående är högre än pensionen till var och en av
två sammanlevande (LAF 10 kap. 1 § samt 6 kap. 2 §). För sammanboende
utan gemensamma barn, som inte heller tidigare varit gifta med varandra, är
det alltså pensionsmässigt en förlust om personerna ingår äktenskap.
Samtidigt utgår s.k. omställningspension endast till efterlevande makar eller
sambor med gemensamma barn eller tidigare äktenskap (LAF 8:2 st.2).
Vid bedömning av bostadsbidrag är det oftast en nackdel för
sammanboende att bli likabehandlade med makar, eftersom behovsprövning
sker på den sammantagna inkomsten. Dessa regler som innebär att människor
förlorar ekonomiskt på att gifta sig, eller vinner på att skilja sig, måste
ändras.
Detta bör ges regeringen tillkänna.