Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning som redovisar förslag om ett sjuklönesystem med
restitutionsförfarande för företag med högst tio anställda.
2 Bakgrund
Den 1 januari 1992 infördes 14 dagars sjuklöneperiod. Arbetsgivaren fick
därmed betala sjuklön till de anställda de första 14 dagarna av en
sjukdomsperiod. I samband med att sjuklönen infördes ökades också
arbetsgivarnas ansvar för arbetsmiljöarbetet och för att arbeta med aktiva
rehabiliteringsinsatser.
Vid omläggningen kompenserades arbetsgivarna fullt ut för de ökade
kostnader som ansvaret att betala sjuklön innebar. Bland annat till följd av
införande av en karensdag och lägre ersättningsnivåer sjönk sjukfrånvaron
1992, och har så gjort under ett antal år. Detta har inneburit att den
kostnadsminskning som färre sjukdagar gett upphov till i allt väsentligt
kommit arbetsgivarna till del. Det gäller i första hand de stora företagen
eftersom det var där som den minskade sjukfrånvaron fick störst genomslag.
Den 1 januari 1997 förlängdes sjuklöneperioden till 28 dagar, men
återställdes redan den 1 april 1998 till 14 dagar. Man räknade då med att ca
160 000 ytterligare sjukdomsfall skulle handläggas av försäkringskassorna.
Lagen om sjuklön utgör grunden för sjukersättning vid korta sjukdomsfall.
Företag kan i dag försäkra sig hos försäkringskassan mot höga
sjuklönekostnader. Dessutom kan anställda med återkommande
sjukdomsperioder omfattas av ett s.k. särskilt högriskskydd.
Trots företagens möjligheter att försäkra sig och det särskilda
högriskskyddet bidrar sjuklöneperioden till att människor med återkommande
sjukperioder stängs ute från arbetsmarknaden. Det kan t.ex. handla om
kroniskt sjuka och arbetshandikappade. Risken är uppenbar att vi på
arbetsmarknaden får ett A- och ett B-lag. Vi välkomnade därför förslaget om
att återställa sjuklöneperioden till 14 dagar. Förslaget tog dock inte bort
utestängningseffekter på arbetsmarknaden, men minskade dem.
Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:72) har i ett delbetänkande
föreslagit att sjuklöneperioden bör omfatta 60 dagar. Vänsterpartiet befarar att
en regeländring i den riktningen skulle få mycket negativa konsekvenser för
små och medelstora företag liksom att förslaget skulle förstärka de övriga
problem som vi påtalat.
I utredningen konstateras också att små och medelstora företag redan i dag
kan få orimligt stora kostnader för sjukskrivningar. Man trycker särskilt på att
kostnaden för företag med endast en anställd blir mycket hög även med
nuvarande 14 dagars sjuklön. Utredningen säger därför att det är
oundgängligen nödvändigt att ett förbättrat högkostnadsskydd införs redan i
dagens system. Man föreslår vidare att ett sådant skydd skulle vara
obligatoriskt och ingå i den avgift som betalas av alla arbetsgivare.
Vänsterpartiet har länge påtalat hur viktigt det är med insatser som i första
hand riktar sig mot de mindre företagen. Detta styrks nu också av de slutsater
som Sjukförsäkringsutredningen presenterat. Ett restitutionssystem, där
mindre företag med högst tio anställda får tillbaka inbetalat belopp via avdrag
vid upprättandet av den månatliga skattedeklarationen, bör därför utredas. I
samband med en sådan utredning bör man också undersöka hur
tröskeleffekter kan undvikas, vad ett sådant system kan komma att kosta och
hur det kan kombineras med ett försäkringsskydd. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.