Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av reglerna för handikappersättning
efter 65 års ålder.
Motiv till mitt förslag
Handikappersättning kan ges till den som för avsevärd tid före 65 års
ålder har fått nedsatt funktionsförmåga. I lagen (1962:381) om allmän
försäkring anges (9 kap. 2 §) att förutsättningarna för att få ersättningen är
att man i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller
annars behöver vidkännas betydande merutgifter.
Bedömningen grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Blinda, döva
och gravt hörselskadade har alltid rätt till handikappersättning. Vidare måste
man vara minst 16 år gammal och ha rätt till pension.
Handikappersättningen är skattefri och tas följaktligen inte med i
självdeklarationen. Handikappersättningen omprövas vid 65 års ålder för att
försäkringskassan ska utreda om förhållandena är ändrade, till exempel om
den försäkrade har slutat arbeta. Finns det fortfarande behov som
överensstämmer med reglerna så beviljas fortsatt handikappersättning
Merkostnaderna för en funktionsnedsättning som uppkommer efter 65 års
ålder är inte mindre än om samma typ av funktionsnedsättning uppstår innan
denna åldersgräns. I dag vet vi att merkostnaderna för läkarvård, läkemedel,
färdtjänst, hemtjänst, slitage i hemmet i samband med personlig assistent och
annan hjälp har ökat för den enskilde.
Det borde därför vara en självklarhet att handikappersättning utbetalas
oavsett när i livet funktionsnedsättningen inträffar. I dag kan
handikappersättning, även om ansökan inkommer efter 65-årsdagen, beviljas.
Då måste dock den enskilde styrka att behovet uppkommit före 65-årsdagen.
Detta är kanske inte alltid så lätt för den enskilde. Regeringen borde därför se
över reglerna för att möjliggöra för personer över 65 år att kunna få
handikappersättning.