Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förenkling av reglerna för sjukpenning- respektive
föräldrapenninggrundande inkomst.
Motivering
Få perioder i livet tycks så genomreglerade som de barnafödande åren.
Det krävs en stor portion tålamod för att framgångsrikt leta sig fram
genom föräldraförsäkringens alla kryphål och undantag. Det finns därför
anledning att se över stödet till barnfamiljerna, inte minst för att minska
krånglet, öka rättvisan mellan olika barnomsorgsformer och öka
valfriheten.
Så länge nuvarande system existerar gäller det att göra regelverket enklare
och tydligare. En siffra har de flesta nyblivna föräldrar framgångsrikt lagt på
minnet - 2,5 år. Har du lyckats skaffa dig en bra SGI, sjukpenninggrundande
(och föräldrapenninggrundande) inkomst, före ditt första barns ankomst får du
lov att behålla samma SGI om nästa graviditet sker inom 21 månader efter det
första barnets födelse - oavsett om du under mellanperioden valt att gå ner i
arbetstid och därmed i realiteten haft en lägre inkomst.
Bra, tänker de nyblivna föräldrarna och börjar planera. Många väljer att
tänja ut de 360 fullbetalda föräldradagarna under en längre tidsperiod och kan
på så sätt stanna hemma längre än ett år. Många väljer att under en period
återvända till deltid i stället för heltid på arbetsmarknaden. Den enda oron -
om man nu vill ha en större familj - är om man rent biologiskt ska lyckas
klara den magiska 2,5-årsgränsen.
Så plötsligt börjar man läsa papperen lite noggrannare och upptäcker att nu
har det blivit en skillnad mellan SGI och FGI: Visst är det fortfarande 2,5 år
som gäller för min FGI, d.v.s. min föräldrapenninggrundande inkomst.
Däremot kan min egen (d.v.s. den hemmavarande eller deltidsarbetande
förälderns) SGI starkt påverkas om jag efter barnets ettårsdag arbetar mindre
än vad jag gjorde under den period som ligger till grund för min ursprungliga
SGI. Det vill säga: skulle jag själv ha gått ner i deltid och sedan exempelvis
blir långvarigt sjuk mellan den dagen mitt barn fyller ett och två och ett halvt
år så kan min sjukpenning bli radikalt lägre än vad jag trott.
Detta upplyser försäkringskassan förvisso om ifall man frågar eller läser
mycket noga i informationsmaterialet, men vägen ut från denna fälla är inte
enkel. För att min egen SGI (i detta exempel grundad på en heltidstjänst) inte
ska påverkas av mitt deltidsarbete måste jag efter barnets ettårsdag se till att
jag varje vecka får ut ersättning som motsvarar en heltidstjänst (fem dagar).
Det vill säga: jag måste "fylla på" min lön från arbetsgivaren med ersättning
från försäkringskassan. Om jag exempelvis arbetar tre dagar i veckan måste
jag begära ersättning från försäkringskassan för de resterande två. Här går det
bra att även använda de så kallade garantidagarna (60 totalt). Detta gör
förvisso att många klarar av den besvärliga ekvationen - men många missar
denna information och befinner sig därför ovetande (i väntan på barn nummer
två) i en sårbar ekonomisk situation om de skulle bli långvarigt sjuka.
Varför inte göra de 2,5 åren till verkliga "friår" - d.v.s. låta även
föräldrarnas sjukpenningnivå under väntetiden på barn nummer två baseras på
den ursprungliga SGI:n. Det skulle öka småbarnsfamiljernas möjlighet att
finna den lösning som passar dem och deras barn bäst när det gäller att få den
praktiska verkligheten att gå i hop och en välkommen ekonomisk trygghet.
Även om man inte har några planer på ett andra barn vore en "frizon" på två
och ett halvt år för småbarnsföräldrar en välkommen reform.
När en liknande motion behandlades i socialförsäkringsutskottet hösten
1999 svarade utskottet (1999/2000:SfU1) mycket undanglidande. Någon
saklig behandling av motionsförslaget gjordes aldrig, vilket föranleder ett
upprepande av motionens krav.