Riksdagen beslutar att änkepensionens övergångsregler skall återställas
till vad som gällde före den 1 april 1997, fr.o.m. den 1 januari 2001.
Efterlevandepensioner
De stora förändringar av det offentliga pensionssystemet som nu håller på
att slutföras, kräver också anpassning av tidigare regler för
efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn.
I regeringens proposition 1999/2000:91 presenterades ett omfattande
förslag till hur regelverket på detta område kunde utformas. Betänkandet
(1999/2000:Sfu13) antogs av riksdagen 2000-05-31. De partier som står
bakom pensionsreformen har haft möjligheter att påverka regelsystemets
utformning och de inte helt okomplicerade avvägningar av ekonomisk och
socialpolitisk natur som måste ske i samband med framtagandet av det nya
regelsystemet.
Ett av de stora problemen i denna typ av lagstiftningsarbete är hur
övergångsbestämmelser skall utformas och tidigare övergångsregler
behandlas. Ett sammantaget mål för alla politiska partier borde vara att med
hjälp av väl avpassade övergångsregler skapa ett minimum av retroaktiva
effekter samt att undvika en alltför styvmoderlig behandling i vissa fall. Vi
anser att propositionen och riksdagens beslut hade en stor brist, nämligen att
änkepensionerna enligt övergångsbestämmelser i 1990 års lagstiftning inte
återställdes.
Änkepensionen enligt övergångsregler med
ikraftträdande 1990 samt ändringar 1997
Den förändring av änkepensionerna som beslutades av riksdagen 1988
och som trädde i kraft 1990 var med nödvändighet omfattande. ATP-
systemet var så uppbyggt att pensionsrättigheter aldrig kunde delas
mellan makar. Detta var motiveringen till de omfattande
änkepensionsförmånerna.
Förvärvsverksamheten för kvinnor var tidigare låg. Först efter 1970 års
särbeskattningsreform förändrades detta förhållande successivt. 1970- och
också stora delar av 1980-talets kvinnliga förvärvsverksamhet
kännetecknades av deltidsarbete, och ända fram till mitten av 1970-talet var
hustru som arbetade i makes företag "faktiskt sambeskattad" och
tillgodoräknades då inte pensionspoäng för utfört arbete.
Äldre familje- och förvärvsmönster lever kvar under mycket lång tid.
Kvinnor födda på 1930-talet kom upp i yrkesaktiv ålder vid mitten av 1950-
talet, då attityder men också sambeskattningen av makars inkomster bidrog
till att kvinnor förvärvsarbetade i ringa utsträckning.
Det är de nu nämnda förhållandena som har lett till omfattande
övergångsregler vad gäller änkepensioner både från ATP och folkpensionen.
Folkpensionen har mycket tidigt utformats som en generell pension och
har således aldrig tidigare varit föremål för inkomstprövning. 1997 års
förändring av övergångsreglerna inom änkepensionen utgjorde således dels
ett brott mot en grundläggande princip om inkomstprövning, dels ett brott mot
de utfästelser riksdagen gjort att övergångsbestämmelserna skulle ligga fast.
Av regeringens proposition 1999/2000:91 och efterföljande riksdagsbeslut
framgår att de regler som gäller den pensionsberättigade personkretsen inom
änkepensioneringen ligger fast. Detta är bra. Vi har dock motsatt oss 1997 års
förändring av förmånsreglerna inom änkepensioneringen och vidhåller vår
kritik och våra krav på en återgång till de villkor som gällde före 1997 (1990
års regler), d.v.s. vi vill att inkomstprövningen av folkpensionsdelen i
änkepensionen upphör.
Det är viktigt att denna återgång sker snarast möjligt. 1997 års
regelförändring har lett till betydande och i vissa fall nästan slumpartade
rättsförluster, som den enskilde inte kunde förutse och heller inte skydda sig
mot.
1997 års regelförändring har av naturliga skäl väckt stor bitterhet hos dem
som berörts. En av anledningarna är en allmänt omfattad uppfattning om
pensioners oantastlighet, vilket - om ändringar måste tillgripas - kräver
omfattande, långsiktiga och fasta övergångsregler.
Övergångsreglerna för änkepensionerna bör därför återställas snarast för
att inte i onödan urholka tilltron till det offentliga pensionssystemet och för
att
ge ett tillräckligt skydd för en utsatt grupp.