med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskap
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på svenskkunskaper och dispensmöjligheter.
Motivering
Regeringen föreslår i propositionen att krav på språkkunskaper eller
kunskaper om det svenska samhället inte bör ställas som villkor för att få
svenskt medborgarskap. Regeringen påpekar dock att utan
svenskkunskaper är det svårt för den enskilde att delta i samhällslivet på
lika villkor som andra och skriver i propositionen: "För de allra flesta
som bor i Sverige är det svenska språket nyckeln till samhället och en
nödvändig länk för att skapa förståelse och ömsesidig respekt människor
emellan."
Trots denna insikt föreskriver regeringen alltså inte något krav på
svenskkunskaper för att erhålla medborgarskap. I stället hänvisar man till att
förutsättningarna för att lära sig ett språk varierar från person till person.
Jag delar uppfattningen att förutsättningarna för att lära sig språk varierar.
Om man är mycket gammal, förståndshandikappad eller har något annat
funktionshinder som påverkar tal- eller inlärningsförmågan är det givetvis
omöjligt att kräva vissa svenskkunskaper.
Det finns dock stora fördelar med att ställa krav på vissa svenskkunskaper
för att erhålla medborgarskap. Fler invandrare skulle säkert känna sig mer
motiverade att delta i svenskundervisningen om kravet på svenskkunskaper
kopplades till medborgarskapet. Det är givetvis också så att bättre svensk-
kunskaper skapar större delaktighet i samhället.
Rikspolisstyrelsen menar i sitt remissvar att det finns skäl att ha ett krav på
språkkunskaper, men att det måste finnas dispensmöjligheter. Jag delar Riks-
polisstyrelsens bedömning både vad avser kravet på svenskkunskaper och
möjlighet till dispensmöjligheter.