med anledning av skr. 2000/01:15 Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar upphäva avvecklingslagen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar riva upp beslutet om en förtida kärnkraftsavveckling i
enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omställningsprogrammet.
Inledning
I regeringens skrivelse 2000/01:15 Den fortsatta
omställningen av energisystemet m.m. redovisar regeringen
sin syn på arbetet med omställning av energisystemet enligt
1997 års energipolitiska beslut. Regeringen konstaterar att
riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före den
1 juli 2001 inte är uppfyllda. Villkoren skall dock ligga fast
och de bör, enligt regeringen, kunna vara uppfyllda före
utgången av 2003.
Omställningsprogrammet
är ett misslyckande
Energiomställningsprogrammet som dels omfattar ett
femårigt program med bidrag om 3,1 miljarder kronor för
minskad elanvändning, dels ett sjuårigt program med bidrag
om 5,6 miljarder kronor till forskning och utveckling av ny
teknik är ett misslyckande. Programmets syfte att minska
elförbrukningen och öka elproduktionen för att möjliggöra
en stängning av Barsebäck 1 och 2 har inte uppnåtts, trots de
stora ekonomiska insatserna.
Regeringen försöker i skrivelsen ge intrycket att det faktum att
målsättningarna med omställningsprogrammet inte uppfyllts är ett litet
problem som kan rättas till genom korrigeringar av programmet.
Moderata samlingspartiet menar att regeringen måste inse, det för alla
andra uppenbara nämligen, att omställningsprogrammet är ett misslyckande.
Det är nu dags att ta konsekvenserna av detta faktum och kraftigt minska
insatserna inom ramen för omställningsprogrammet.
När det gäller forskningsutveckling och teknisk utveckling av ny
energiteknik finns ett fortsatt behov av statliga insatser.
Grundfelet med såväl omställningsprogrammet som beslutet om en förtida
avveckling av kärnkraften är att regeringen har lagt enorma resurser på något
som inte är ett problem. Det svenska energisystemet är modernt och fungerar
väl. Säkerheten i de svenska kärnkraftverken är mycket hög. Att i det läget
satsa stora resurser på avveckling av väl fungerande kraftanläggningar och
dessutom satsa likaledes stora resurser på en omställning av energisystemet är
mycket märkligt. Den förda politiken har inte bidragit till att lösa problem
utan snarare att skapa problem. Detta gäller bland annat energisystemets
ökade negativa miljöpåverkan och den förhöjda risken för störningar på
elnätet.
Som ett resultat av utvärderingarna och det faktum att det finns en bred
politisk insikt om att omställningsprogrammet misslyckats bör nu avveck-
lingslagen avskaffas och beslutet om en förtida avveckling av Barsebäck rivas
upp. Genom att på detta sätt ta bort de politiska hindren för fortsatt drift vid
Barsebäck öppnas möjligheten att bibehålla ett modernt och väl fungerande
energisystem som inte ger upphov till allvarliga miljöproblem.
Miljön förlorare
Stängningen av Barsebäck drabbar miljön. Avvecklingen har
lett till en situation där elproduktionen i Sverige inte räcker
till utan måste täckas genom import av el från
grannländerna. Eftersom den lediga produktionskapaciteten
framför allt finns i kolbaserade elproduktionsanläggningar i
Danmark och Polen är det i huvudsak sådan el som Sverige
importerar. Den kolbaserade elproduktionen har därmed
tagit över de volymer som tidigare producerades i Barsebäck
1. Detta innebär i praktiken att norra Europa som en direkt
följd av stängningen av Barsebäck 1 får ett extra tillskott på
120 kg koldioxid i sekunden, vilket motsvarar ca 10 000 ton
extra koldioxid per dygn.
Nedanstående diagram visar hur importen av el ökat sedan stängningen av
Barsebäck 1.
Kärnkraftsavvecklingens miljöskadliga konsekvenser
begränsar sig emellertid inte till ökade utsläpp av koldioxid
till atmosfären. Utsläppen av försurande ämnen som svavel
och kväveoxider har också ökat kraftigt. Det försurande
nedfallet från den kolbaserade produktionen i Danmark och
Polen drabbar främst sydvästra Sverige, som redan tidigare
var hårt drabbat av försurning och övergödning.
Samtidigt som en förtida avveckling av svensk kärnkraft inletts har
svenska staten skaffat sig ägarinflytande över kärnkraftsproduktion
utomlands. Helstatliga Vattenfall har i Finland köpt in sig i andelar i det ena
av landets två kärnkraftsbolag. I Tyskland har Vattenfall köpt 25,1 procent av
aktierna i Hamburgische Electricitäts Werke för 7,5 miljarder kronor.
Vattenfall har dessutom option på en lika stor aktiepost till och skulle, om den
affären genomförs, bli majoritetsägare. Andelarna som Vattenfall hittills köpt
i Tyskland motsvarar 11 TWh kärnkraftsproduktion, vilket är mer än vad som
producerades i de bägge Barsebäcksreaktorerna tillsammans.
Den misslyckade
omställningens kostnader
De direkta kostnaderna för den förtida avvecklingen av
Barsebäck 1 uppgår till 8,3 miljarder kronor. Kostnaderna
för energiomställningsprogrammet, inklusive inrättandet av
en ny energimyndighet, uppgår till totalt 9 miljarder kronor.
Sammantaget innebär det att ca 17 miljarder av
skattebetalarnas pengar använts på ett sätt som inte kan
betecknas som annat än resursslöseri. Samtidigt innebär det
en stor kapitalförstöring att stänga en väl fungerande, säker
och miljömässigt bra elproduktionsanläggning.
Avvecklingen har också fått negativa konsekvenser för såväl hushållens
ekonomi som för den elintensiva industrins konkurrenskraft. Följden riskerar
bli ökad arbetslöshet, särskilt i regioner som redan idag har ett mycket utsatt
läge. De samlade samhällsekonomiska kostnaderna blir därmed mycket stora.
Vi menar att det är direkt oansvarigt av regeringen att genom stängningen av
Barsebäck ytterligare öka risken för allvarliga problem med Sydsveriges
elförsörjning.