Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar upphäva avvecklingslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar riva upp beslutet om en förtida kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omställningsprogrammet.
Inledning
I regeringens skrivelse 2000/01:15 Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m. redovisar regeringen sin syn på arbetet med omställning av energisystemet enligt 1997 års energipolitiska beslut. Regeringen konstaterar att riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före den 1 juli 2001 inte är uppfyllda. Villkoren skall dock ligga fast och de bör, enligt regeringen, kunna vara uppfyllda före utgången av 2003.
Omställningsprogrammet är ett misslyckande
Energiomställningsprogrammet som dels omfattar ett femårigt program med bidrag om 3,1 miljarder kronor för minskad elanvändning, dels ett sjuårigt program med bidrag om 5,6 miljarder kronor till forskning och utveckling av ny teknik är ett misslyckande. Programmets syfte att minska elförbrukningen och öka elproduktionen för att möjliggöra en stängning av Barsebäck 1 och 2 har inte uppnåtts, trots de stora ekonomiska insatserna.
Regeringen försöker i skrivelsen ge intrycket att det faktum att målsättningarna med omställningsprogrammet inte uppfyllts är ett litet problem som kan rättas till genom korrigeringar av programmet.
Moderata samlingspartiet menar att regeringen måste inse, det för alla andra uppenbara nämligen, att omställningsprogrammet är ett misslyckande. Det är nu dags att ta konsekvenserna av detta faktum och kraftigt minska insatserna inom ramen för omställningsprogrammet.
När det gäller forskningsutveckling och teknisk utveckling av ny energiteknik finns ett fortsatt behov av statliga insatser.
Grundfelet med såväl omställningsprogrammet som beslutet om en förtida avveckling av kärnkraften är att regeringen har lagt enorma resurser på något som inte är ett problem. Det svenska energisystemet är modernt och fungerar väl. Säkerheten i de svenska kärnkraftverken är mycket hög. Att i det läget satsa stora resurser på avveckling av väl fungerande kraftanläggningar och dessutom satsa likaledes stora resurser på en omställning av energisystemet är mycket märkligt. Den förda politiken har inte bidragit till att lösa problem utan snarare att skapa problem. Detta gäller bland annat energisystemets ökade negativa miljöpåverkan och den förhöjda risken för störningar på elnätet.
Som ett resultat av utvärderingarna och det faktum att det finns en bred politisk insikt om att omställningsprogrammet misslyckats bör nu avveck- lingslagen avskaffas och beslutet om en förtida avveckling av Barsebäck rivas upp. Genom att på detta sätt ta bort de politiska hindren för fortsatt drift vid Barsebäck öppnas möjligheten att bibehålla ett modernt och väl fungerande energisystem som inte ger upphov till allvarliga miljöproblem.
Miljön förlorare
Stängningen av Barsebäck drabbar miljön. Avvecklingen har lett till en situation där elproduktionen i Sverige inte räcker till utan måste täckas genom import av el från grannländerna. Eftersom den lediga produktionskapaciteten framför allt finns i kolbaserade elproduktionsanläggningar i Danmark och Polen är det i huvudsak sådan el som Sverige importerar. Den kolbaserade elproduktionen har därmed tagit över de volymer som tidigare producerades i Barsebäck 1. Detta innebär i praktiken att norra Europa som en direkt följd av stängningen av Barsebäck 1 får ett extra tillskott på 120 kg koldioxid i sekunden, vilket motsvarar ca 10 000 ton extra koldioxid per dygn.
Nedanstående diagram visar hur importen av el ökat sedan stängningen av Barsebäck 1.
Kärnkraftsavvecklingens miljöskadliga konsekvenser begränsar sig emellertid inte till ökade utsläpp av koldioxid till atmosfären. Utsläppen av försurande ämnen som svavel och kväveoxider har också ökat kraftigt. Det försurande nedfallet från den kolbaserade produktionen i Danmark och Polen drabbar främst sydvästra Sverige, som redan tidigare var hårt drabbat av försurning och övergödning.
Samtidigt som en förtida avveckling av svensk kärnkraft inletts har svenska staten skaffat sig ägarinflytande över kärnkraftsproduktion utomlands. Helstatliga Vattenfall har i Finland köpt in sig i andelar i det ena av landets två kärnkraftsbolag. I Tyskland har Vattenfall köpt 25,1 procent av aktierna i Hamburgische Electricitäts Werke för 7,5 miljarder kronor. Vattenfall har dessutom option på en lika stor aktiepost till och skulle, om den affären genomförs, bli majoritetsägare. Andelarna som Vattenfall hittills köpt i Tyskland motsvarar 11 TWh kärnkraftsproduktion, vilket är mer än vad som producerades i de bägge Barsebäcksreaktorerna tillsammans.
Den misslyckade omställningens kostnader
De direkta kostnaderna för den förtida avvecklingen av Barsebäck 1 uppgår till 8,3 miljarder kronor. Kostnaderna för energiomställningsprogrammet, inklusive inrättandet av en ny energimyndighet, uppgår till totalt 9 miljarder kronor. Sammantaget innebär det att ca 17 miljarder av skattebetalarnas pengar använts på ett sätt som inte kan betecknas som annat än resursslöseri. Samtidigt innebär det en stor kapitalförstöring att stänga en väl fungerande, säker och miljömässigt bra elproduktionsanläggning.
Avvecklingen har också fått negativa konsekvenser för såväl hushållens ekonomi som för den elintensiva industrins konkurrenskraft. Följden riskerar bli ökad arbetslöshet, särskilt i regioner som redan idag har ett mycket utsatt läge. De samlade samhällsekonomiska kostnaderna blir därmed mycket stora. Vi menar att det är direkt oansvarigt av regeringen att genom stängningen av Barsebäck ytterligare öka risken för allvarliga problem med Sydsveriges elförsörjning.
Stockholm den 18 oktober 2000
Per Westerberg (m)
Karin Falkmer (m)
Ola Karlsson (m)
Ola Sundell (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Sten Tolgfors (m)
Jan Backman (m)
Mikael Odenberg (m)
Olle Lindström (m)