med anledning av skr. 2000/01:15 Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en årtalsbestämd avvecklingspolitik ej kan accepteras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omfattningen och inrikningen av omställningsåtgärder för att
möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.
Nej till en årtalsbestämd
avvecklingspolitik
Folkpartiet har en väsentligt annorlunda syn på
energipolitiken än regeringen. Folkpartiet anser att en
rationell energipolitik bäst främjas genom fri handel och
produktion av energi. Staten har den fundamentala uppgiften
att ställa upp krav beträffande säkerhet och miljö, att
kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och
utveckling på energiområden som syftar till att ersätta
fossilbaserad energiproduktion och - på sikt - kärnkraft med
förnybara energikällor samt att biologiska, särskilt genetiska,
effekter av kärnkraftshantering uppmärksammas och att
forskning på dessa områden främjas.
God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är
mycket viktig bl.a. för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och
hushållen, dvs för hela vårt samhälle. Elektricitet är inget ont som vissa tycks
mena.
Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt
hållbart. Nyckelordet här är successivt. Det långsiktiga målet är att såväl
fossilt bränsle som kärnkraft fasas ut ur energisystemet och ersätts av
ekologiskt hållbara energikällor.
Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges
behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska
livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och dess stödpartiers, förtida
avstängning av Barsebäck, både vad gäller den första och den nu aktuella
andra reaktorn. Väl avvägda ekonomiska styrmedel är bra instrument för att
främja miljövänliga energislag och använda marknadskrafterna i miljövänlig
riktning. Vi säger absolut nej till utbyggnad av de orörda älvarna och
storskalig introduktion av fossilgas.
Det är i sig naturligtvis glädjande att regeringen kommit till slutsatsen att
den andra reaktorn i Barsebäck inte kan stängas före den 1 juli 2001. Men
Folkpartiet kan ändå inte dela regeringens bedömning som den kommer till
uttryck i skrivelsen. Vi avvisar metoden att fatta årtalsbestämda beslut om när
reaktorer ska stängas. De ska stängas om en kompetent myndighet konstaterar
att de inte längre uppfyller gällande säkerhets- eller miljökrav. De
energipolitiska besluten bör begränsas till att fastställa övergripande mål och
vilka styrmedel som kan behövas för att nå målen.
Vi motsätter oss således kraftfullt att den andra reaktorn i Barsebäck ska
stängas, låt vara att regeringen tänker sig en något senare tidpunkt än vad den
tidigare sagt. Vi redovisade i vår ekonomiska motion den 5 oktober 2000 de
positiva konsekvenserna för statens finanser av att beslutet om stängningen av
Barsebäck 1 rivs upp och att denna reaktor på nytt tas i bruk så snart detta är
tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt.
Beräkningar inom riksdagens utredningstjänst i samband med riksdagens
beslut om stängning av reaktor 1 i Barsebäck hösten 1999 visar att nuvärdet
av statens kostnad för enbart stängningen av denna reaktor uppgår till över 8
miljarder kronor. Samhällsekonomiska kostnader är då inte beaktade. Och
någon som helst redovisning av kostnaderna för stängningen av den andra
reaktorn finns inte.
Men detta är inte bara en fråga om ekonomi, det handlar också om miljö.
Stängningen av enbart en reaktor i Barsebäck leder till att utsläppen av
koldioxid ökar med 2-4 miljoner ton per år. Stängningen av den första
reaktorn har lett till att denna elproduktion ersatts med produktion från
nedsmutsande kolkraftverk. Och regeringen ger inga som helst garantier för
att detta inte också blir fallet vid en stängning av Barsebäck 2 som regeringen
avser ska ske senast före utgången av 2003.
Av regeringens egen skrivelse framgår att de oberoende utvärderingar som
gjorts pekar på de stora problem som en stängning av den andra reaktorn i
Barsebäck skulle medföra:
Av utvärderingarna framgår emellertid att det finns begränsningar i
höglastkapacitet för Syd- och Mellansverige och att denna situation
skulle förvärras vid en stängning av den andra reaktorn. Vidare är en
gemensam slutsats i båda utvärderingarna att en stängning av
Barsebäcksverket kommer att leda till en nettoökning av
koldioxidutsläpp, särskilt på kort sikt, främst genom att ersättningskraft
till viss del kommer att behöva importeras från länder med
huvudsakligen fossilbaserad elproduktion. Sammanfattningsvis kommer
enligt båda utvärderarnas bedömning en ersättning av bortfallet från
Barsebäcksverkets båda reaktorer inte att kunna uppnås vid utgången av
2002 med nuvarande inriktning på åtgärderna. Resultaten visar också att
en stängning före den 1 juli 2001 skulle medföra negativa effekter för
effektbalansen samt för klimat och miljö. Däremot bedöms en stängning
inte negativt påverka den genomsnittliga elprisnivån eller tillgången på el
för industrin. (sid. 8)
När det gäller effektbalansen uttrycker också flertalet
remissinstanser som yttrat sig över den
departementspromemoria som legat till grund för skrivelsen
oro för den påverkan som en avställning av Barsebäck 2
skulle få. Flertalet remissinstanser konstaterar vidare att de
kortsiktiga åtgärderna i det energipolitiska programmet inte
kommer att vara tillräckliga för att nå målet för en ersättning
av elproduktionen från Barsebäck. Det finns inte heller
någonting som tyder på att regeringen har en politik som
skulle göra det möjligt att under den något längre tidsperiod
regeringen nu tydligen tänker sig avveckla Barsebäck och
uppfylla de krav regeringen själv uppställt.
Det egentliga innehållet i skrivelsen är således att regeringen, låt vara
något senare, är villig att med öppna ögon acceptera en effektbegränsning så
att energitillförseln i Syd- och Mellansverige äventyras. Även om tillförseln
till industrin kan klaras riskerar effektbegränsningen att gå ut över andra
delar
av samhället.
Med hänsyn till såväl energipolitiska, miljömässiga som ekonomiska
konsekvenser bör regeringens linje med en årtalsbestämd avvecklingspolitik
avvisas.
Omställningsåtgärder
Det omställningsprogram på inte mindre än nio miljarder
kronor som skulle bidra till att dämpa effekterna av den
förtida avvecklingen har visat sig ha stora svagheter. Både
Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket har pekat på
svagheter i programmet och dess låga bidrag till den
förutsatta uppfyllelsen av de nationella målen. Folkpartiet
har därför blivit alltmer kritiskt till detta program.
Det framgår tydligt av skrivelsen att de förutsättningar som 1997 års
energibeslut grundade sig på förändrats. Elmarknaden och elpriset har
utvecklats annorlunda än vad som då antogs.
Regeringen tycks vara benägen att fortsätta pengarullningen trots
svagheterna i hittills vidtagna åtgärder. Regeringen konstaterade t.ex. i
budgetpropositionen att man vill öka överföringskapaciteten mellan Sydnorge
och Västsverige. Det är möjligt att det är rimligt att öka
överföringskapaciteten på sikt men detta bör ske på dess egna meriter, ej som
en forcering på grund av regeringens olyckliga och förhastade beslut om
Barsebäck. Folkpartiet motsätter sig en fortsatt forcering av åtgärder som ska
möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.