Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en årtalsbestämd avvecklingspolitik ej kan accepteras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omfattningen och inrikningen av omställningsåtgärder för att möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.
Nej till en årtalsbestämd avvecklingspolitik
Folkpartiet har en väsentligt annorlunda syn på energipolitiken än regeringen. Folkpartiet anser att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri handel och produktion av energi. Staten har den fundamentala uppgiften att ställa upp krav beträffande säkerhet och miljö, att kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling på energiområden som syftar till att ersätta fossilbaserad energiproduktion och - på sikt - kärnkraft med förnybara energikällor samt att biologiska, särskilt genetiska, effekter av kärnkraftshantering uppmärksammas och att forskning på dessa områden främjas.
God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig bl.a. för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hushållen, dvs för hela vårt samhälle. Elektricitet är inget ont som vissa tycks mena.
Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Nyckelordet här är successivt. Det långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som kärnkraft fasas ut ur energisystemet och ersätts av ekologiskt hållbara energikällor.
Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och dess stödpartiers, förtida avstängning av Barsebäck, både vad gäller den första och den nu aktuella andra reaktorn. Väl avvägda ekonomiska styrmedel är bra instrument för att främja miljövänliga energislag och använda marknadskrafterna i miljövänlig riktning. Vi säger absolut nej till utbyggnad av de orörda älvarna och storskalig introduktion av fossilgas.
Det är i sig naturligtvis glädjande att regeringen kommit till slutsatsen att den andra reaktorn i Barsebäck inte kan stängas före den 1 juli 2001. Men Folkpartiet kan ändå inte dela regeringens bedömning som den kommer till uttryck i skrivelsen. Vi avvisar metoden att fatta årtalsbestämda beslut om när reaktorer ska stängas. De ska stängas om en kompetent myndighet konstaterar att de inte längre uppfyller gällande säkerhets- eller miljökrav. De energipolitiska besluten bör begränsas till att fastställa övergripande mål och vilka styrmedel som kan behövas för att nå målen.
Vi motsätter oss således kraftfullt att den andra reaktorn i Barsebäck ska stängas, låt vara att regeringen tänker sig en något senare tidpunkt än vad den tidigare sagt. Vi redovisade i vår ekonomiska motion den 5 oktober 2000 de positiva konsekvenserna för statens finanser av att beslutet om stängningen av Barsebäck 1 rivs upp och att denna reaktor på nytt tas i bruk så snart detta är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt.
Beräkningar inom riksdagens utredningstjänst i samband med riksdagens beslut om stängning av reaktor 1 i Barsebäck hösten 1999 visar att nuvärdet av statens kostnad för enbart stängningen av denna reaktor uppgår till över 8 miljarder kronor. Samhällsekonomiska kostnader är då inte beaktade. Och någon som helst redovisning av kostnaderna för stängningen av den andra reaktorn finns inte.
Men detta är inte bara en fråga om ekonomi, det handlar också om miljö. Stängningen av enbart en reaktor i Barsebäck leder till att utsläppen av koldioxid ökar med 2-4 miljoner ton per år. Stängningen av den första reaktorn har lett till att denna elproduktion ersatts med produktion från nedsmutsande kolkraftverk. Och regeringen ger inga som helst garantier för att detta inte också blir fallet vid en stängning av Barsebäck 2 som regeringen avser ska ske senast före utgången av 2003.
Av regeringens egen skrivelse framgår att de oberoende utvärderingar som gjorts pekar på de stora problem som en stängning av den andra reaktorn i Barsebäck skulle medföra:
Av utvärderingarna framgår emellertid att det finns begränsningar i höglastkapacitet för Syd- och Mellansverige och att denna situation skulle förvärras vid en stängning av den andra reaktorn. Vidare är en gemensam slutsats i båda utvärderingarna att en stängning av Barsebäcksverket kommer att leda till en nettoökning av koldioxidutsläpp, särskilt på kort sikt, främst genom att ersättningskraft till viss del kommer att behöva importeras från länder med huvudsakligen fossilbaserad elproduktion. Sammanfattningsvis kommer enligt båda utvärderarnas bedömning en ersättning av bortfallet från Barsebäcksverkets båda reaktorer inte att kunna uppnås vid utgången av 2002 med nuvarande inriktning på åtgärderna. Resultaten visar också att en stängning före den 1 juli 2001 skulle medföra negativa effekter för effektbalansen samt för klimat och miljö. Däremot bedöms en stängning inte negativt påverka den genomsnittliga elprisnivån eller tillgången på el för industrin. (sid. 8)
När det gäller effektbalansen uttrycker också flertalet remissinstanser som yttrat sig över den departementspromemoria som legat till grund för skrivelsen oro för den påverkan som en avställning av Barsebäck 2 skulle få. Flertalet remissinstanser konstaterar vidare att de kortsiktiga åtgärderna i det energipolitiska programmet inte kommer att vara tillräckliga för att nå målet för en ersättning av elproduktionen från Barsebäck. Det finns inte heller någonting som tyder på att regeringen har en politik som skulle göra det möjligt att under den något längre tidsperiod regeringen nu tydligen tänker sig avveckla Barsebäck och uppfylla de krav regeringen själv uppställt.
Det egentliga innehållet i skrivelsen är således att regeringen, låt vara något senare, är villig att med öppna ögon acceptera en effektbegränsning så att energitillförseln i Syd- och Mellansverige äventyras. Även om tillförseln till industrin kan klaras riskerar effektbegränsningen att gå ut över andra delar av samhället.
Med hänsyn till såväl energipolitiska, miljömässiga som ekonomiska konsekvenser bör regeringens linje med en årtalsbestämd avvecklingspolitik avvisas.
Omställningsåtgärder
Det omställningsprogram på inte mindre än nio miljarder kronor som skulle bidra till att dämpa effekterna av den förtida avvecklingen har visat sig ha stora svagheter. Både Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket har pekat på svagheter i programmet och dess låga bidrag till den förutsatta uppfyllelsen av de nationella målen. Folkpartiet har därför blivit alltmer kritiskt till detta program.
Det framgår tydligt av skrivelsen att de förutsättningar som 1997 års energibeslut grundade sig på förändrats. Elmarknaden och elpriset har utvecklats annorlunda än vad som då antogs.
Regeringen tycks vara benägen att fortsätta pengarullningen trots svagheterna i hittills vidtagna åtgärder. Regeringen konstaterade t.ex. i budgetpropositionen att man vill öka överföringskapaciteten mellan Sydnorge och Västsverige. Det är möjligt att det är rimligt att öka överföringskapaciteten på sikt men detta bör ske på dess egna meriter, ej som en forcering på grund av regeringens olyckliga och förhastade beslut om Barsebäck. Folkpartiet motsätter sig en fortsatt forcering av åtgärder som ska möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.
Stockholm den 18 oktober 2000
Eva Flyborg (fp)
Runar Patriksson (fp)
Yvonne Ångström (fp)