med anledning av skr. 2000/01:15 Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att villkoret för stängningen av Barsebäck 2 upphävs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att full leveranssäkerhet bör vara etablerad på elmarknaden
senast den 1 juli 2001.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Barsebäck 2
skall stängas före den 1 juli 2001.
Bakgrund
Miljöpartiet de gröna står inte bakom 1997 års
energipolitiska beslut. Vi förutsåg redan då svårigheter med
att avveckla kärnkraften med den energipolitiska
propositionen som grund. Det kännetecknande draget i
denna proposition var ju att den saknade varje form av nytt
styrmedelspaket för att ställa om energisystemet. Den
energipolitiska majoriteten, bestående av
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet,
förmådde inte att komma överens om en verkningsfull
reform av energibeskattningen. I stället hemföll man åt ett
för staten mycket kostsamt stimulans- och avvecklingspaket.
Den strategi Miljöpartiet föreslår för kärnkraftsavvecklingen skiljer sig
från majoritetens och omfattar hela avvecklingen, inte bara inledningen. Vår
strategi innebär ett aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel för
huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen utifrån grunduppfattningen att alla
energislag skall betala sina fulla kostnader.
Skillnaden mellan Miljöpartiets energipolitik och den som för närvarande
har riksdagens stöd är alltså avsevärd. Till följd av den förda politiken
befinner sig svensk energipolitik nu i ett prekärt läge. Staten har förbundit
sig
att betala enorma summor för att avveckla den första reaktorn i Barsebäck.
Den andra reaktorn är enligt Barsebäcksavtalet förhållandevis billig att
avveckla. Miljöpartiet anser att vi bör utnyttja detta läge för att ytterligare
minska miljö- och säkerhetsriskerna till följd av olönsam känkraftsproduktion
i södra Sverige.
Villkoret för stängning av
Barsebäck 2
Den andra reaktorn i Barsebäck skall enligt 1997 års
energipolitiska beslut stängas av före den 1 juli 2001. Ett
villkor för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet
av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el. Enligt
skrivelsen saknas det 0,5-1 TWh år 2002 för att detta villkor
skall kunna anses uppfyllt vad avser kraftbortfallet. Detta
motsvarar inte mer än ca 1 % av den svenska
elenergianvändningen.
Avregleringen av elmarknaden har skapat en utveckling som snabbt gjort
1997 års energipolitiska beslut föråldrat. Miljöpartiet förutsåg det redan då,
och nu är det ett faktum. Inte bara den nordiska elmarknaden, utan också
övriga elmarknader i EU har avmonopoliserats och smälter successivt
samman. Det har lett till en avsevärd överkapacitet och följaktligen till ett
överutbud av elkraft. Den avreglerade elmarknaden har pressat ned
elhandelspriserna. Marknaden klarar elförsörjningen med bred marginal.
Denna utveckling innebär, på gott och ont, att kraftverk kommer att byggas
eller rivas där lönsamheten är god eller dålig, inte utifrån politiska mål om
nationell självförsörjning. Därför är hela tänkandet bakom villkoret för
stängningen av Barsebäck 2 och energiuppgörelsen föråldrat. Det är inte
längre så att elförsörjningen är en nationell angelägenhet som innebär att
bortfallet av el måste kompenseras fullt ut av åtgärder i Sverige.
Mot denna bakgrund föreslår Miljöpartiet att riksdagen beslutar att
villkoret för stängningen av Barsebäck 2 upphävs.
Stängningen av
Barsebäck 2
Regeringen uppställer i skrivelsen ett antal kriterier för om
villkoret för stängning av Barsebäck 2 skall anses uppfyllt.
Så vitt vi kan förstå är dessa kriterier inte beslutade av
riksdagen, utan de är regeringens egen operationalisering av
det av riksdagen beslutade villkoret för stängningen av
Barsebäck 2. Förutom kraftbortfallet, som diskuterats ovan,
anser regeringen att ytterligare två kriterier inte kommer att
uppfyllas till 1 juli 2001, nämligen kriteriet effektbalansen
samt kriteriet miljö och klimat.
När det gäller effektbalansen pekar en rad remissinstanser och också
regeringen själv på att detta egentligen inte är en fråga om effekt, utan att
det
numera är ett marknads- och kontraktsproblem, dvs. en fråga om
leveranssäkerhet. Har en elleverantör åtagit sig att leverera el vid en viss
tidpunkt är det dennes skyldighet att vidta åtgärder för att garantera
levererans
vid den kontrakterade tidpunkten. Det bör vara kraftleverantörerna som bär
ansvaret och kostnaden för detta via Svenska kraftnät. Trots att brister i
regel-
verket på denna punkt kunnat konstateras länge, har regeringen inte vidtagit
åtgärder för att tydliggöra leverantörernas ansvar i denna del. Nu används
effekterna av detta undermåliga regelverk som argument för att Barsebäck 2
inte kan avvecklas. Först om 2-3 år kan de marknadsmekanismer som nu
utvecklas få fullt genomslag, enligt regeringen. Detta är inte acceptabelt.
Elmarknaden har nu varit avreglerad i ca 4 år. Förutsättningarna har varit
kända för alla aktörer under ännu längre tid. Elkonsumenternas rätt till
leveranssäkerhet måste säkerställas snarast. Åtgärder kan inte avvaktas med
hänsyn till kraftleverantörernas ekonomi eller liknande. Det är fullt rimligt
att
ett regelverk som tydliggör kraftleverantörernas ansvar kan vara i kraft den 1
juli 2001. Riksdagen bör tillkännage regeringen detta.
Sverige ingår nu i en europeisk energimarknad som innebär mycket stora
miljöpåfrestningar. El från kolkondensanläggningar finns i överskott på den
europeiska marknaden och följaktligen styr kolkondenskraftens rörliga
produktionskostnader elhandelspriset på marginalen. Kärnkraften, som har
högre rörliga produktionskostnader, är i dagsläget olönsam men lever på
långsiktiga kontrakt. Förnybara energikällor är samhällsekonomiskt
lönsamma, men marknadsekonomiskt olönsamma utan statliga stöd. Det
europeiska energisystemet har en mycket lång väg kvar till ekologisk
hållbarhet.
Det är möjligt att på kort sikt förändra energibeskattningen så att den
förnybara elproduktionen med biobränslen och vindenergi stimuleras. Detta
skulle kunna kompensera hela eller delar av det underskott i den inhemska
elbalansen om 0,5-1 TWh som stängningen av Barsebäck 2 medför (se ovan).
Miljöpartiet föreslog regeringen detta i förhandlingarna om
budgetpropositionen för 2001, men detta avvisades. När regeringen inte vill
skapa förutsättningar för inhemsk förnybar energiproduktion återstår att
förlita sig på den europeiska energimarknaden.
Vi är beroende av den europeiska energimarknaden i och med
avregleringen av elmarknaderna. En avveckling av Barsebäck 2 gör ingen
skillnad i detta perspektiv. Redan i dag ersätts stillastående olönsam svensk
kärnkraft på marginalen företrädesvis med kolkondenskraft från utlandet.
Detta är olyckligt och tydliggör behovet av en europeisk minimiskatt på
koldioxid eller andra styrmedel med liknande egenskaper. Framgången för
Kyotoprotokollet är också viktig i detta sammanhang.
Marknadens drivkrafter, i kombination med regeländringar för att uppnå
leveranssäkerhet på elmarknaden, gör att avvecklingen av Barsebäck 2 inte
behöver villkoras på det sätt som gjordes i det energipolitiska beslutet. Det
finns i dag inga hinder för att verkställa den redan beslutade stängningen av
Barsebäck 2. Riksdagen bör därför som sin mening tillkännage för regeringen
att Barsebäck 2 skall stängas före den 1 juli 2001.