Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet och nödvändigheten av en kraftfull regionalpolitik.
Bakgrund
Västmanland och Bergslagen är något av det svenska industrisamhällets
vagga. Malm, skog och energi lade grunden. Jobben var trygga och till
synes eviga. Industrialiseringen drog upp Sverige från ett fattigt
bondesamhälle som inte kunde föda sin befolkning till världens kanske
rikaste och modernaste industriland under 50- och 60-talen. Många fick
flytta från landsbygd och småorter, men de fick nya jobb på andra orter
och en bättre levnadsstandard. Paradoxalt för Sverige var också att
rikedomen nådde hela samhället och drog upp levnadsstandarden för alla
- inte bara delar av befolkningen.
Nuvarande läge
Samhället har sedan dess förändrats på ett genomgripande sätt.
Tillverkning och industri producerar mer än någonsin, men sysselsätter
allt färre. Vi går mot ett kunskaps-, informations- och biotekniksamhälle
som efterfrågar helt andra kompetenser och samhällsstrukturer än vad det
gamla industrisamhället gjorde. Vårt samhälle är dock inte helt rustat för
dessa nya förutsättningar. Risken för ökade och nya klyftor är stor trots
högkonjunktur och en förbättrad samhällsekonomi. Det offentliga har en
viktig roll att utjämna och balansera regionala obalanser, göra det möjligt
för folk att bo och verka i hela landet och rusta medborgarna för det nya
samhällets utmaningar.
Dagens utvecklingstendenser och problem
Sverige drar ojämnt. Folkomflyttningen i Sverige blir allt tydligare.
Under 1995 minskade Västmanlands befolkning med 652 personer till
261 101.
Under 1996 minskade Västmanlands befolkning med 1 114 personer till
259 987.
Under 1997 minskade Västmanlands befolkning med 1 446 personer till
258 541.
Under 1998 minskade Västmanlands befolkning med 880 personer till
257 661.
Under 1999 minskade Västmanlands befolkning med 760 personer till
256 901.
Mest minskar de gamla bruksorterna medan Västerås ökar sin befolkning.
Situationen är likartad i majoriteten av Sveriges län.
1999 minskade 16 av 21 län, situationen var likartad 1998, trenden är
densamma 2000. Långtidsprognoserna som tas fram pekar på att denna
utveckling fortsätter i snabb takt om inget görs.
Många län har en residensstad (t.ex. Örebro, Uppsala, Västerås, Karlstad)
som det går bra för medan resten av länet minskar, totalt blir det minus i
befolkningsstatistiken år efter år i merparten av Sveriges län. Många (speciellt
de unga) flyttar till storstadsområdena och till universitets- och
högskoleorterna.
Befolkningspyramiden på utflyttningsorterna och i utflyttningslänen blir
allt skevare. Hyreshusrivningar genomförs eller planeras i de flesta län. Situa-
tionen är likartad i de flesta län utanför storstadsområdena. Inkomst- och
kostnadsutjämningssystemet mellan kommunerna inbördes (och mellan
landstingen inbördes), som skall balansera obalanserna, måste hela tiden
göras om, ingen är riktigt nöjd och spänningarna ökar mellan
tillväxtområdena och de som sackar efter.
Åtgärder
Endast om hela Sveriges utvecklingskraft tas till vara kan vårt land nå den
utvecklingspotential som finns. Det behövs en fortsatt aktiv
regionalpolitik som underlättar strukturomvandlingen från det gamla till
det nya. Stöd till investeringar och utvecklingsprojekt är en nyckelfråga
även fortsättningsvis. EU-mål-arbetet måste fortsätta och bli än mer
effektivt. Satsning på utbildning måste intensifieras. Högskolan måste
byggas ut i hela Sverige, inte bara i storstäderna. Synen på utbildning som
en elitverksamhet för några få måste bort. I framtidens samhälle (som
redan är här) måste nästan alla ha ny utbildning flera gånger i livet
förutom den fortlöpande kompetensutveckling som kommer att prägla
framtidens arbetsliv. En flexibel arbetsmarknad är viktig och bör
underlättas genom att det blir lättare för folk att ta ett jobb som innebär
pendling. Detta kan underlättas genom förmånligare regler för reseavdrag
så att även låg- och mellaninkomsttagare har råd att bo kvar på mindre
orter och pendla till jobb på andra orter. I dagens samhälle när båda vuxna
i en familj yrkesarbetar är det också komplicerat att flytta eftersom båda
ska få jobb samtidigt på en ny ort.
Goda kommunikationer (vägar, tåg, buss, flyg, post, tele- och datanät)
måste finnas i hela Sverige - inte bara i storstadsområdena. Vägverket får inte
bara satsa på storstadsområden. SJ kan inte bara köra mellan Malmö,
Göteborg, Stockholm och Sundsvall. Tåg måste stanna om någon ska kunna
kliva på! Bra busstrafik i och mellan länen är nödvändigt. Det bör ställas krav
på att länstrafikbolagen samordnar kort och andra regler som möjliggör
resande och arbetspendling över länsgränser till rimliga priser. Idag är denna
fråga olöst på många ställen, t.ex. i Mälardalsområdet. Postservice (paket och
brev) måste upprätthållas i hela landet så att det går att ha ett småföretag på
landet utan långa service- och leveransdröjsmål. Inga extraavgifter bör finnas
för grundläggande post, tele- och datatjänster utanför storstäderna. Bredband i
hela landet är betydelsefullt om Sverige skall vara en ledande IT-nation. Det
måste också vara möjligt att ringa med mobiltelefon från alla orter i Sverige,
så är det inte idag.
Bättre samordning av samhällets resurser bör främjas. Idag plottras knappa
samhällsresurser bort genom att flera offentliga instanser arbetar med
liknande frågor - vilket leder till mycket dubbelarbete. De förslag om
regionförsök, regionförbund och annat frivilligt samarbete som nu växer fram
bör ses mot denna utgångspunkt. Denna utveckling mot bättre samordning
och slagkraft bör stödjas.
Samarbete på alla nivåer i utflyttningslänen måste stimuleras. Samordning
kan ge högre effektivitet och kvalitet på många områden (t.ex.
räddningstjänst, miljötillsyn, näringslivspolitik, utbildning m.m.). Kvalitet
blir framtidens nyckelord. Utveckling kan skapas på mindre orter om kvalitet,
samarbete och flexibla lösningar står i förgrunden för arbetet. På skolområdet
skulle de mindre orterna kunna ge sig själva en konkurrensfördel genom
stenhård satsning på kvalitet i skolan. Den tryggare närmiljön och
möjligheten till personkännedom gör att en välskött skola på landet sannolikt
ger bättre
studieförutsättningar än en normal storstadsskola som har mer heterogen
struktur och "hårdare" miljö där mycket annat lockar.
Bättre samarbete i utflyttningslänen mellan företag och mellan företag och
offentliga sektorn är viktigt. Vilka är hindren för tillväxt? Vilka är hindren
för
mindre företag att växa? Hur kan man utnyttja personkännedom och skapa
snabbare beslutsvägar än vad som är möjligt i storstadsområdena?
Satsning på företagsbyar/teknikbyar kring universitet/högskolor finns på
flera håll i landet och har visat sig framgångsrikt. Denna idé bör förverkligas
på fler orter i Sverige. Överhuvudtaget behövs ett nytänkande när det gäller
regionalpolitik och regional utveckling om vi skall nå tillväxt och
regionalpolitisk balans.
Vidare behöver statens ansvar för samhällelig basservice på en rad
områden tydligt anges i ett samlat riksdagsbeslut. En viss miniminivå på
grundläggande samhällelig service är nödvändigt för att garantera utveckling i
hela landet. De bolag och institutioner som staten kontrollerar har (och skall
ha) ett uppdrag som inte har marknadens villkor som enda utgångspunkt. Men
idag är det för mycket som händer med den statliga verksamheten utan att det
förs en djupare debatt om de totala samhälleliga konsekvenserna. Ökade
avkastningskrav kombinerat med snabb teknisk utveckling får t.ex. aldrig leda
till att en medborgare inte kan betala en vanlig räkning utan att ha tillgång
till
egen dator i hemmet. Samhället måste respektera att det under överskådlig tid
kommer att finnas en grupp medborgare som inte har tillgång till (eller
önskar) egen dator. Ett minimikrav är att det i alla tätorter finns ett
servicekontor som åt allmänheten kan tillhandahålla dator för kortare
faktasökning, skicka ett e-postmeddelande eller betala en enkel räkning. Om
servicen tillhandahålls på ett kommunkontor, medborgarkontor, bibliotek,
försäkringskassa, postkontor eller annat serviceställe är av underordnad
karaktär.
För att komma någonstans när det gäller miniminivå på samhällets
basservice krävs sektorsövergripande arbete och att det i ett riksdagsbeslut tas
ett samlat grepp om de grundläggande servicefrågorna. Det är av stor vikt att
den regionalpolitiska utredningens resultat beaktas i det fortsatta arbetet.